Kaféer vid Stationsgatan www.skillingaryd.nu • Till startsidan för kaféer i Skillingaryd

Hjälp oss att komplettera – kom med information här
Vi behöver också bilder!

Allmänna vyer från Stationsgatan
Inlagt 31 okt 2006 – Klicka på bilderna för stora bilder
	Skillingaryd någon gång 1907–12. I huset till vänster är det skyltat i fönstret. Några personer syns på gatan. Det står även några på balkongen vid nuvarande Jonssons Konditori. I huset hitom står det en skylt: "PENSIONAT och Rum För Resande en trappa upp uppgång från gården". I hitre delen av affären står skylten: "N.J. JOHNSSONS PAPPER & KORTVARUAFFÄR". Just på detta kort syns ingen kaféskylt.
	På huset längst till vänster står det "Café". Här hade Ida Eriksson kafé. Bilnumret är F2926. Ytterligare en bil står parkerad upp mot stationen. Två telegrafstolpar syns till vänster. Två personer står på trappan till Anton Gustafssons. På huset till höger står det en skylt "STORA HOTELLET". Pålen som man hade till hjälp att kliva på sin häst syns vid korsningen med Skolgatan.
	Fotot kan vara från 1917, det år då Henning Svenssons närmast byggdes. Nästa hus bygdges 1916 . Nästa hus - i trä är rivet. Här hade bland annat Göte Gustavsson sin affär. Det står ”Café” på en skylt på huset, möjligen Ericssons.
	På huset närmast till vänster vid Stationsgatan 3 står det ”Bank, Smålands Bank, TELEGRAF TELEFON och Oscaria. På huset närmast till höger står det SKÅNEBAGERIET – det låg i källaren, på den tiden fanns det en trappa ned på gaveln. Det står sedan Beklädnadaffär och längst bort på huset Café- alltså Carles Café. Bilden bör vara från tidigt 1950-tal.
	Det här är en vy av Stationsgatan från 1945 eller något år före. Till vänster Beklädnadsaffären följt av Stationsgatan 3 där man ser skyltar om bank, telegrafstation och Oscaria. I Göte Gustafssons längre bort ser man en skylt om tobak och tidningar. I trädgården närmast före Stationsgatan 4 till höger står det Konditori, Servering, Carles. På husets gavel står det Herrkläder, Beklädnadsaffären, herrekipering. Längre bort på huset ser man skylten Café för Carles verksamhet. I nästa hus, Stationsgatan 6, finns en skylt Einar Tillys Speceriaffär och en om frisör, alltså Djerfs frisersalong.

Carles– Stationsgatan 4
Bilden på annons inlagd 2 nov 2006, texten om Alice Nilsson 3 nov 2006
	En annons från Carles ur Bilkalendern 1960.
Klicka på bilderna för större bilder
Erik Sjöberg minns Carles
Efter telefonintervju den 3 november 2006. Inlagt här den 7 november 2006.
Som ung på 1950–talet handlade det mycket om köpingens kaféer eller fotboll-ishockey. Erik Sjöberg, född 1944, är en av dem som har många minnen från kaféer och idrott. – Jag ”jobbade” faktiskt till och med på kaféet ett tag. Jag började på VN den 1 september 1972 och då hade vi vår redaktion i ett av Carles rum på andravåningen, berättar Erik. Detta var under tiden det byggdes om på nuvarande Jonssons Konditori. När det var klart upphörde kaféet i gamla Carles och allt flyttades över till nuvarande (2006) Jonssons. VN kunde då flytta ned en våning till en helt egen lokal, den där Skillingaryds Begravningsbyrå finns i dag. Som ett SIS–fik – Vi var ett gäng som alltid besökte Carles, Det var lite av ett SIS–fik åren kring 1960. På ”Bleka månen”, alltså Jonssons längre upp på andra sidan av Stationsgatan satt främst motorkillar som Lasse Hansson, Bernt Eriksson, Nicke Holmberg, Lars–Evert Svensson, Eibert Åberg, Dag Lindström, Lasse Palm.. – Vi som mest var intresserade av fotboll satt ofta på Carles. Det var Nicke Persson, Frank Persson, Allan Dolk, Ingvar Mattsson, Karl–Gustav ”Kalle på Berget” Dahlström, Ingvar ”Slampen” Nilsson, Lennart Johansson, Vincent Söderqvist, Lennart Rydström och många fler. Lennart Rydström hade alltid sin givna plats vid fönstret och satt någon annan där så blev han inte särskilt glad. Det fanns också ett piano och det hände att någon spelade på det ibland, någon gång blev det misshandlat lite illa av en kafégäst. Disponenten Disponent Arvid Bringesjö besökte ofta Carles. – Ja, och han kom oftast vid tretiden. Då var det personalbyte och han kunde därmed få träffa både dem som slutade och som skulle börja, minns Erik. Arvid var ju en man som gärna försökte tjusa kvinnorna. Erik berättar att det var Karl-Erik Gustavsson och Märtha som drev Carles och de hade två grabbar: Rolf (1944) och Claes (1948). Bytte fik – Jonssons, Dohrnérs och Carles turades om att ha söndagsöppet så ibland blev det inte bara Carles för min del, säger Erik. Ibland gick han och kompisarna även till Skråens, alltså Centralkonditoriet – inte minst i anslutning till när man skulle på dans eller hade varit på dans, säger Erik – Ingeborg hade ofta öppet tills dess att folk gick hem och det hände att hon sa: ”Den som går sist låser och den som tar något fikabröd för betala nästa gång”. På 60-talet kom Skråens att bli något av ett SIS-fik. Per Bunnstad
Alice mötte sin man på Carles
En del av denna artikel finns under Skillingarydsbor men är kompletterad här efter telefonintervjuer 2–3 november 2006. Övriga artiklar om Alice finns här. Denna artikel är inlagd här 3 november 2006
Alice Nilsson är en välkänd skillingarydsprofil men hon är faktiskt inflyttad. 14 år gammal kom till Skillingaryd för att börja jobba på Carles Konditori där hon senare mötte sin blivande man Seth Nilsson. Det hela började en gång i Västervik där Alice föddes 1932. 14 år senare bestämde sig föräldrarna för att flytta till Rydaholm: – Men jag tyckte att det verkade vara ett trist ställe. Jag svarade på en annons och fick plats i Skillingaryd med start pingstafton 1946 och den flytten har jag aldrig ångrat, säger Alice. På Stationsgatan Hon började jobba på Carles konditori vid Stationsgatan, grannhuset till den lägenhet hon och maken Seth senare flyttade till. Seth lever inte längre men Alice bor kvar i lägenheten – Mina föräldrar hade en god vän som hade en sommarservering i Västervik och jag jobbade en del där om somrarna. Därför valde jag att söka plats som servitris, säger Alice. När Alice kom till Skillingaryd 1946 var det Ejnar Gustavsson med fru Agnes som drev Carles. – Ejnar bakade själv liksom sonen Carl–Erik. Man hade också en bagerska som hette Gerda, berättar Alice. Det fanns 3–4 servitriser och Alice blev en av dem. Bland övriga fanns Alva Davidsson och Märta Weijhed. Senare kom en som hette Nan men Alice minns inte hennes efternamn. Kaféliv Det var ett hårt arbete att vara servitris. Man började tidigt på morgonen och höll på till sena kvällen. En eftermiddag i veckan var ledig liksom var fjärde söndag. – Jag fick 40 kronor i månaden plus mat och logi. Men som tur var fick vi dricks och den var större än månadslönen. Carles Konditori fanns i den lokal där Skillingaryds Begravningsbyrå plus i våningen ovanför där det i dag är en bostadslägenhet. Folknöje – Det var mycket folk på kaféerna på den tiden. Det var ett folknöje att gå ned till tåget på kvällen och sedan gå till fiket. Här samlades samhällsbor och militärer. Schackklubben hade sin lilla avdelning där man tävlade och hade föreningsmöten. Men arbetet som servitris betydde även många cykelturer på samhället: – Till var och varannan fabrik åkte vi ut med kaffekorgar vid halvelvatiden och även en del på eftermiddagarna. Ibland hade vi en kaffekorg på varje styre och en på pakethållaren, minns Alice. Bytte arbete Efter tre år bytte Alice till Anna–Gretas Konditori där Dohrnérs senare kom att ha sitt konditori. Det var på Storgatan 17. – Alva Davidsson hade bytt till Anna-Gretas och hon ville att jag skulle följa med. Jag gjorde så och vi kom sedan att bli grannar på Prästgatan. Vi följde verkligen varandra i livet och hade mycket roligt tillsammans. Två systrar Anna–Gretas drevs tidigare av två systrar, Anna–Lisa och Greta, som kom från Tofteryd. Senare slutade Anna-Lisa och Greta fortsatte tillsammans med sin man Stig att ha hand om detta kafé. – Anna–Lisa hade slutat redan när jag kom till Anna–Gretas. – Jag fortsatte att jobba för Ingvar Danås när han tog över men slutade när jag gifte mig 1954. Till Jonssons När Alice var nygift 1955 fick hon en förfrågan från Jonssons Konditori om att hjälpa till i några veckor. Det var i fastigheten på Stationsgatan 7. Det blev inte några veckor för Alice utan arbete till 1959. Per Bunnstad