På förra årets älgjakt i Värmland, där jag jagar och där min jaktlabbe Sia är eftersökshund, inträffade följande.

På första drevet, där det var tjurförbud, knallade det rejält och efter det att jaktledare avblåst jakten, meddelade en skytt att han påskjutit en kalv och en annan att han hade påskjutit en kviga. Vi började med att söka kvigan, som visade vara en klen och nästan hornlös fjolårstjur. Sia gick rakt på fyndplatsen, som var en grop omgiven av 10-åriga granar, vilka utgjorde en tätslutande häck. Tjuren hade inte hittas utan Sias näsa. Den var skjuten snett framifrån lågt i halsen. Kulan hade punkterat lungorna.

Så var det dags att leta efter kalven. Den var påskjuten längst bort i skyttekedjan och hade passerat flera skyttar i skydd av den bergskam skyttarna befann sig på. Sia letade sig igenom täta snår (det var mycket blod och vomrester längs vägen) och passerade platsen där tjuren (”kvigan”) blivit påskjuten. Hon gick till samma grop som tjuren hade hittats i. Märkligt tyckte alla att hon, efter flera omsök, envisades med att gå till samma plats. Jag har ju lärt mig att man skall lita på hunden, men då det nu var en kalv som var påskjuten, så måste Sia vara fel ute. Vi kunde inte hindras i jakten, ansåg jaktledaren. Han ringde efter en jämthund som skulle ställa kalven, var den nu befann sig. Vi drog vidare till fler såtar, medan jämthunden förgäves letade efter kalven.

Dagens jakt avslutades med att vi gick tillbaka till första såten och gick skallgång med 10 meters lucka. Märkligt att två duktiga hundar inte kunde finna kalven, tyckte man. Inte heller skallgången lyckades och eftersöket avblåstes. Det hela fick sin upplösning i slaktboden. Man fann ett vomskott i tjuren. En, enligt skyttarna påskjuten kalv blev en påskjuten kviga som visade sig vara en klen och oansenlig fjolårstjur. Skyttarna, som trotsat tjurförbudet, fick tre dagar i drevet som straff. Men som alla var eniga om att det kunde vara något förmildrande att missta sig på den ovanligt småvuxna tjuren blev det bara två dar i drevet.

Sens moralen är: Lita på hunden.
Perolof Kallings