|
3. Postgången
Pålitliga och såvitt möjligt snabba förbindelser
mellan över- och underordnade delar av en organisation är en
nödvändig förutsättning för att denna skall kunna
fungera. Inte minst viktigt är detta inom en armé. När
den gamla indelta armén låg i fält var sambandsproblemen
förhållandevis lättlösta, eftersom förbanden
ända fram till napoleonkrigen uppträdde i sluten formering och
leddes genom direkta kommandon.
Annat var det i fred, när regementena ”låg på rotarna”
som termen löd. Sambands- och ordervägarna var långa och
tidsödande. Inte minst kännbart var detta inom bataljonen och
kompaniet. All kommunikation skedde till fots. Vi som är vana att
lyfta telefonluren och lämna eller få direkta besked kan knappast
göra oss en föreställning om hur trögt och tidsödande
det var att få ut en order eller få in begärda rapporter
inom exempelvis vårt här behandlade Mo härads kompani.
Postgången inom regementet var en av de första angelägenheterna
som skulle ordnas när regementet kommit hem från sitt sista
fälttåg. I regementsorder av den 26 jan 1815 ges allmänna
direktiv för postföringen. Tre postväskor skulle gå
ut varje vecka, en för vardera av regementets två bataljoner
och en mellan majors (=regementets-) expeditionen och regementsskrivarens
kontor. Postväskan skulle ”forslas genom Natt och Dag efter
beräkning af 3 Timmar för hwarje Mil och med 2 Timmars uppehåll
wid hwarje Compagn.Expedition”.
För överstelöjtnantens bataljon, dit Öfwerstelöjtnantens/Mo
härads kompani hörde gällde enligt den nämnda ordern
följande ungefärliga tider och avstånd:
Väskan avgår från majorsexpeditionen i Tolarp varje
torsdag fm kl 8. Den kommer till Östbo kompanis expedition i Earyd
fredag fm kl. 11, beräknat avstånd 11 mil, beräknad
tid 27 timmar. Den går från Earyd samma dag kl 1 em och
ankommer till förste Majorens kompaniexpedition på Stora
Segerstad lördag fm. Kl 8. Avståndet beräknas vara 6
1/2 mil, tidsåtgången 19 timmar. Väskan föres
vidare fån Stora Segerstad lördag fm kl 10 till Västbo
kompanis expedition i Landeryd. Dit ankommer den på lördagskvällen
kl 10. Avståndet beräknas till 4 mil, tiden till 12 timmar.
Från Landeryd går väskan kl 12 på lördagsnatten
till Överstelöjtnantens kompaniexpedition i Bibbarp. Dit är
det 10 mil och de kräver 30 timmar. Väskan är framme
i Bubbarp kl 7 på måndagsmorgonen och avgår därifrån
till majorsexpeditionen i Tolarp kl 9. Till Tolarp är det 5 mil,
turen tar 15 timmar. Klockan 12 natten mellan måndagen och tisdagen
är väskan åter vid utgångspunkten, och kl 8 på
tisdagsmorgonen börjar stafetten på nytt. De som postbud
beordrade soldaterna har burit väskan 34 1/2 mil under 103 timmar,
genom natt och dag utan hänsyn till väder och väglag.
Efter hand som ännu frånvarande, i Norge eller Västsverige
sjukskrivna soldater tillfrisknade och kom hem kunde brevbäringslinjen
för regementsorderna förkortas något och anges i en regementsorder
av den 18 maj 1815 vara 31 1/8 mil lång och kräva 94 timmars
effektiv gångtid.
Hur många soldater som berördes av budgången med regementesorder
har jag inte kunnat utröna. Den kräver enligt en kompaniorder
av den 14 jan 1817 14 soldater inom överstelöjtnantens kompani.
Linjen går neråt bataljonens södra område genom
östra delen av kompaniets stånd. Inom det nuvarande kommunområdet
går den så, att nr 60 Mård i Målens rote tar emot
väskan från 3:e Majorens kompani, varefter den passerar via
nr 70 Wärn i Taglarp, 77 i Dolk i Hultsgärde, 94 Rydberg i Ösberga
till soldaterna i Fryeleds och andra socknar.
Kompaniet hade också sin interna postgång som berörde
flera soldater än postgången med regementsorderna. Kompaniorderna
skulle delges allt befäl inom kompaniets stånd och turlistan
blev därför en smula invecklad. Den nyssnämnda kompaniordern
från 1817 ge ett begrepp om hur denna postgång fungerade och
bestämmer följande:
Compagnie Ordres utgå hädanefter hwarje Tisdag morgon, då
de kl 7 afhämtas af N:o 18.
Ankomma till Sergeant Rydell kl 8
Afgå från Sergeant Rydell kl 10
Ankomma till N:o 25 kl 12
Ankomma till N:o 45 kl 1/2 2 eftmid
Ankomma till N:o 44 kl 3
Ankomma till N:o 50 kl 4
Ankomma till Bubbarp kl 5
Afgå från Bubbarp Onsdag förmid kl 1/2 7
Ankomma till N:o 50 kl 8
Ankomma till N:o 44 kl 1/2 10
Ankomma till N:o 52 (Palsbo) kl 1/2 11
Ankomma till N:o 51 (Sjöbo) kl 11
Ankomma till N:o 69 (Norrskog) kl 1 eftermid
Ankomma till N:o 65 (Boda) kl 2
Ankomma till N:o 58 (Vaggeryd) kl 1/2 4
Ankomma till Fourier Samsiö kl 5
Afgår från Fourier Samsiö Torsdag förmid kl 1/2
7
Ankomma till N:o 55 (Taglarp) kl 8
Ankomma till N:o 77 (Hultsgärde) kl 9
Ankomma till N:o76 (Fastorp) kl 10
Ankomma till N:o 74 (Ekhult) kl 11
Ankomma till N:o 81 (St Hubbestad) kl 2 eftmid
Ankomma till N:o 82 (Järnboda) kl 1/2 4
Ankomma till Sergeant Källström kl 5
Afgår från Sergeant Källström fredagar kl 1/2
7
Ankomma till N:o 55 kl 8
Ankomma till N:o 65 kl 1/2 10
Ankomma till Und. Offic. Corp. Jung kl 10
Afgår från Und. Offic. Corp. Jung kl 12
Ankomma till N:o 69 kl 1
Ankomma till N:o 53 (Bet) kl 4
Ankomma till Compag. Expedit. kl 6
Kompanibrevbärarnas lott var som synes av det ovanstående
något mindre påfrestande än deras som, bar bataljonens
postväska. Kompaniets brevbäring skedde på dagtid medan
regementssoldaterna skulle gå genom natt och dag. Brådskande
bud försågs med en fjäder i lacket och skulle då
gå genom natt och dag snabbast möjligt.
Brevbäringen drabbade soldaterna olika. Somliga bodde så till
att de aldrig behövde ifrågakomma, andra, som nr 77 Dolk i
Hultsgärde, drabbades av både bataljons- och kompaniväskan.
Bataljonens väska återkom varje vecka samma dag och tid. Även
om soldaterna för 165 år sedan inte hade samma begrepp om fritid
som vi kunde det väl ändå kännas motbjudande för
den soldat som enligt den tidigare nämnda regementsordern måste
böja en stafett från Landeryd kl 12 varje lördagsnatt
liksom för hans kamrater som under söndagsdygnet och natten
till måndagen måste föra väskan vidare.
Ibland prövade brevbäringarna på möjligheten att
sätta hustru eller barn i sitt ställe när det gällde
att bära postväskan. Detta sågs ej med blida ögon,
men möjligheten uteslöts inte helt som framgår av formuleringen
i en regementsorder angående brevbäringen. ”Såvitt
möjligt är undviks att begagna Rota till Brefbäringens
Barn eller annat obehörigt folk. Endast den till Brefbäringen
förordnad anwänds.” Den konstifika formuleringen måste
avse den brevbärande soldatens barn.
Organisationen av brevbäringen ändrades varje gång kompaniexpeditionen
flyttade, vilket fram till 1825 hände minst en gång i kvartalet.
Kompaniets officerare och underofficerare turades nämligen om att
hålla expedition, och när byten skedde flyttades expeditionen
till den tillträdandes bostadsort. I periodens början låg
kompaniexpeditionen oftast i Mo härad, hos kapten Blidberg i Bottnaryd,
hos löjtnant Hultin i Angerdshestra - på båda ställen
var expeditionen inhyst i prästgården - eller hos fältväbel
Thenberg i Bubbarp, Stengårdshult.
På 1830-talet var expeditionen förlagd till Hestra sydväst
om Vaggeryd under en följd av år, 1839 hamnade den i Earyd
i närheten av Värnamo, utanför kompaniets område
eller stånd, och fanns där i flera år.
Flyttningarna av expeditionen berörde i hög grad soldaternas
tjänst som brevbärare. Somliga bodde så till, att de nästan
ständigt besvärades av postgången. Andra kom sällan
eller aldrig i fråga.
De brevbärande soldaterna ersattes för omaket, även om
lönen blev ringa. För regementsbrevbäringen betalade regementskassan
9 skilling per nummer och år. För utbäringen av kompaniorder
betalade varje rote 6 skilling om året i brevbäringspenningar
som uppbars av kronobetjäningen vid början av varje år.
Pengarna fördelades mellan brevbärarna i proportion till deras
arbete vid det s.k. likvidationsmötet under årets första
kvartal. En statistisk intresserad expeditionsförare räknade
1824 ut, att året innan hade 66 man ur kompaniet burit kronans post
en sträcka av sammanlagt 1.723 mil. För detta fick de 74 Rdr
och 26 skilling att dela på. Hårdast arbetstyngd det året
hade 69 Skog från Norrskog varit: han hade burit order vid 83 tillfällen
en sträcka av 77,5 mil och fick 3 riksdaler 16 skilling och 4 runstycken
för besväret.
I de gamla bygderna i fotvandrandets tid fanns ett nät av stigar
som slingrade mellan byarna och torpen, ett nät som nu är igenvuxet
och glömt. På dessa stigar mellan lingonris och blåbärsris
bar kronans karlar ut kronans order, de gick sin mil på tre timmar,
det var hastighetens mått. Vi tycker nog att det liknar en idyll,
och det kanske var det när göken ropade i hagarna. Mindre idylliskt
var det i höstregn och vinterkyla. Också fungerade det inte
alltid efter befälets bestämmelser och krav. Därom kan
man läsa i hävderna.
I kompaniorder av den 29 oktober 1817 efterfrågas när bataljonens
postväska kom till Bubbarp, hur länge den var där och när
den avsändes. Den hade blivit försenad och därför
kallades alla regementsbrevbärare till Byaraum att förhöras
angående försumligheten. I en följande kompaniorder av
den 6 nov sägs det, att vid den undersökning som skett ”uti
Bref-Coursen i Öfwerste-Lieutnantens Bataillon angående Regementsposten
af den 16 October befinnes följande soldater wara försumlige,
näml. af LifCompagn. N:o 1 Udd och 93 Alm, Öfwerste-Lieutn.
Compagn N:o 47 Skarp, Förste Majorens Compagn. N:o 132 Lax.
Kompaniordern av den 19 nov 1817 berättar att soldaten Skarp beordrats
inställa sig vid kompaniexpeditionen, där han blivit avpryglad
med 16 prygel för ”dess försummelse med regementsposten
såsom en Warning för alla att ej försumma några
tjenstebref”.
Varningen hade emellertid inte tillräckligt avskräckande effekt,
ty redan i maj inträffar nya försummelser, denna gång
med kompaniets postgång. Kompaniordern med anledning av detta är
så vredesmättad och förmedlar ett så spontant uttryck
för en dåtida officers reaktioner inför brister hos de
underlydande att den bör återges i originalversion:
1:mo.
”Ehuru jag trodde att mina stränga warningar rörande
Compagnie-Ordernes försummelser skulle wärka, och att Soldaterne
blifwa meddelade innehållet af dem och upplyste om följderne
af denna uraktlåtenhet. Så har likwäl de sista Orderne
blifwit uppehållne öfwer ett och ett halft dygn längre,
än de bort, efter 3:ne timmar på milen.
1:mo Orderne afgingo härifrån den 2 Maij kl 12 på
dagen och hadde bort inträffa hos fältväbel, Rustmästare
och Förare Thenberger kl 1 om natten, räknat nära 4 mil,
istället hunno de icke dit förr än kl 8 den 3:e dennes
förmiddagen.
2:do hadde orderne bort wara hos Fourir Samsiö den 3 dennes
kl 10 senast på aftonen, efter de afgingo från Runmästare
Thenberg kl 9 samma dag (och efter uppgift skalla wara 3 och 1/2 mil
emellan Fältwäbel Thenberg och Fourier Samsiö), likwäl
woro icke orderne hos Fourier Samsiö förr än den 4 Maij
kl: 5 f.m.
3:o hadde orderne bort wara hos mig åter den 4 dennes kl
7 senast på eftermiddagen (efter det skall wara enligt uppgift
mellan mig och Fourier Samsiö 4 1/4 mil) i stället ankommo
de icke förrän den 5:te dennes kl: 8 eftermiddagen.
2:o
Jag ser tydeliget att orderne blifwa öfwerliggande om nätterna
hos några beqvämlige Soldater, och att de ej hörsamma
de påminnelser, som gifwas dem af Befälet, men äro de
ej så wana att åtlyda Ordres, hoppas jag att kunna inplanta
dem genom medel som skall wärka.
3:to
Herrar Divisionschefer göra en sträng och noggrann undersökning,
hos hwilken felet är, och wid upptäckten häraf, beordras
desse, att tillika, med sine Corporaler försedde med dugelige käppar
inställa sig hos mig skyndsammast ske kan. Skulle jag ej få
af Divisionscheferne den upplysning, som jag fordrar, det will säga
uppgift på de Soldater, som warit försummelige, så
kommer Divisionscheferne tillika med alla brefbärarna, at inställa
sig hos mig till munteligt förhör.
Jag tillåter aldrig, att någon uraktlåtenhet i tjensten
blifwer ostraffad, ännu mindre icke observerad.”
Den stränge kaptenen hette - ironiskt nog i det förevarande
sammanhanget - C J Blidberg.
Utfallet av den beordrade undersökningen är tyvärr av mig
tills vidare okänt. Man kan dock anta, att soldater som befanns ha
varit försumliga drabbades av de spön korpralerna skulle medföra
till mötet med kompanichefen, allt i enlighet med krigsartiklarnas
hårda regler. Hur pass kännbart ett prygelstraff kunde vara
för den som drabbades därav får man ett begrepp av genom
en liten notis i en sjukjournal från 1825, förd under regementets
kommendering till arbeten vid Göta kanal. Där noterades den
31 maj att en soldat blivit sjukskriven till den 3 juni. Med den frihet
från pjosk som kännetecknade tidens behandling av folket är
det troligt att soldaten ifråga blev friskskriven på ett mycket
tidigt stadium och fick dras med sviterna efter bastonaden avsevärt
längre tid än sjukjournalen anger.
Källor
(Gäller artiklarna: Allmänna förhållanden, Kyrkparaderna,
Postgången, Arbetskommenderingar)
Tryckta skrifter:
Bring: Göta Kanals historia 1:1 Uppsala 1922.
Byström: Till minne af Kungl Jönköpings regementes afmarsch
från Skillingaryd den 7 okt. 1914. Jönköping.
Grill: Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket. Faksimil av
1. upplagan 1855-1858. Göteborg 1978.
Hultin: En gammal knekts minnen. Nytryck av originalupplagan 1872. Ankarsrum
1955.
Jönköpings historia IV. Jönköping 1921.
Kumm: Indelte soldat och rotebonde. Stockholm 1949.
Otryckt material:
Mikrofilm från länsbiblioteket i Jönköping: Generalmönsterrullor
1806 och 1809, mönsterrulla 1814, kassationsmönsterrulla 1815,
generalmönsterrullor 1815-1841, allt från Jönköpings
regemente.
Krigsarkivets samlingar rörande Jönköpings regemente: Regementsorder
samt kompaniorder och förslags- och rapportjournaler rörande
Mo härads kompani.
Länsmuseets i Jönköpings arkiv: Sjukjournal vid Bergs arbetsstation
i Östergötland, daterad Skarpåsen den 4 maj 1825.
Överenskommelsen om måttlighet med brännvin av den 23
juni 1833 var publicerad i Svenska Dagbladet den 22 maj 1979 av agronom
C J Toll, Rimbo. Traderad till hans far, kaptenen vid I 11 K G A Toll.
Soldathustruns brev härrör från det hos mig befintliga
materialet ang indelta I 12 som insamlades av Värnamo Nyheter 1946.
|