Militär posthistoria i Västra Småland www.skillingaryd.nuTill startsidan om posthistoria

Sidan påbörjad 18 mar 2006

Jag är tacksam för kompletterande uppgifter. Skicka ett e-brev

Sidan är uppbyggd med snabblänkar ned på sidan
(ibland finns det direktlänkar till frimärken, brev mm):

Postgången (inlagd 18 mar 2006)

Kyrkparad, postgång, arbetskommendering (inlagd 19 mar 2006 – länk till annan sida)

Postgången
Ur boken ”Mo härads kompani”, 1993-94 av Enar Skillius
Avsnittet är hämtat ur kapitlet ”Tjänsten på roten”. Texten något redigerad här med främst inlagda mellanrubriker. Inlagd här 18 mar 2006

I fredstid krävdes ett organiserat och tillförlitligt samband inom regementets, bataljonens och kompaniets stånd. Det tillgodosågs i äldre tid genom att man organiserade brevbäringslinjer inom områdena, en stafettkedja av soldater som var beredda att, om så krävdes, ”genom natt och dag” föra väskan med brev och order vidare.

Brevbäring förekom under alla kompaniets fredsperioder. Om 1700-talets förhållanden vet vi lite. Carl Johan Holthausen, majoren vid Jönköpings regemente, nämner i den av honom utgivna första soldatinstruktionen att en av soldatens plikter hemma i landet var att ”Bära Cronans bref och Ordres”.

På regements- och kompaninivå
En av de första åtgärderna efter regementets hemkomst från sitt sista fälttåg i november 1814 blev att organisera brevbäringen på regements- och kompaninivå. Den 26 januari 1815 utgick order med allmänna direktiv för hur postgången inom regementet skulle fungera. Varje vecka skulle tre postväskor sändas ut, en till vardera av regementets två bataljoner och en mellan regementsexpeditionen, och regementsskrivarens kontor. Postväskan skulle ”forslas genom Natt och Dag efter beräkning av 3 timmar för varje mil och med 2 timmars uppehåll vid varje Compagn. Expedition”.

Till Earyd
Till Överstelöjtnantens bataljon utgick postväskan torsdagar kl 8, kom till Östbo kompanis expedition i Earyd, Fryele socken, fredagen kl 11, därifrån från Förste majorens (N Västbo) kompani på Stora Segerstad, Reftele socken, vidare till Västbo kompanis expedition i Landeryd kl 22 på lördagskvällen, därifrån till Överstelöjtnantens kompanis expedition, vid tillfället förlagd till militiebostället Bubbarp, Stengårdshults socken, och slutligen åter till majorsexpeditionen i Tolarp, som nåddes vid midnatt mellan måndagen och tisdagen. Vägsträckan beräknades till drygt 35 mil och sammanlagda gångtiden till 104 timmar.
Hur många soldater som engagerades är inte känt. Antalet skiftade beroende på de variationer i väglängd som uppstod till följd av att kompaniexpeditionerna flyttade inom kompaniet. Som exempel på antalet soldater som engagerades må anföras en kompaniorder av den 4 januari 1817, i vilken fjorton soldater kommenderades att bära regementsväskan.

Intern postgång
Inom kompanierna fanns en intern postgång och regementsorderna skulle delges allt befäl i kompaniet. Dessutom utfärdades kompaniorder gällande såväl befäl som manskap. Kommenderingslistorna för postgången ändrades allteftersom kompaniets expedition flyttades mellan expeditionsförarnas boställen. Enligt den nyssnämnda ordern 1817 var kompanibrevbäringen med utgångspunkt från kompaniexpeditionen, för tillfället belägen i Angerdshestra prästgård uppdelad på 22 delsträckor fördelade på 18 soldater:

Compagnie Ordres utgå hädanefter hwarje Tisdag morgon, då de kl 7 fm afhämtas af n:o 19 (Arvidabo)
 
   
   
Ankomma till Sergeant Rydell
  kl
8
  fm
Afgå från sergeant Rydell
  "
10
  "
Ankomma till
n:o 25
(Assarebo) "
12
  "
" "
n:o 45
(Hålabo) "
1/2 2
  em
" "
n:o 44
(Tunnabo) "
3
  "
" "
n:o 50
(Sandsebo) "
4
  "
Ankomma till Bubbarp
  "
5
  "
Afg från Bubbarp Onsdag
  "
1/2 7
  fm
Ankomma till
n:o 50
  "
8
  "
" "
n:o 44
  "
1/2 10
  "
" "
n:o 52
(Palsbo) "
1/2 11
  "
" "
n:o 51
(Sjöbo) "
11
  em
" "
n:o 69
(Norrskog) "
1
  "
" "
n:o 65
(Boda) "
2
  "
" "
n:o 58
(Vaggeryd) "
1/2 4
  "
" "
Fourier Samsiö i Taglarp
  "
5
  "
Afg från Fourier Samsiö Torsdag
  "
1/2 7
  fm
Ankomma till
n:o 55
(Taglarp) "
8
  "
" "
n:o 77
(Hultsgärde) "
9
  "
" "
n:o 76
(Fastorp) "
10
  "
" "
n:o 74
(Ekhult) "
11
  "
" "
n:o 81
(St Hubbestad) "
2
  "
" "
n:o 82
(Järnboda) "
1/2 4
  "
" "
Sergeant Källström i Hjertetorp
  "
5
  "
Afg från sergeant Källström Fredag
  "
1/2 7
  fm
Ankomma till
n:o 55
  "
8
  "
" "
n:o 65
  "
1/2 10
  "
" "
n:o 66
(Åsthult)  
   
" "
Underofficerskorpralen Isac Ljung
  "
10
  "
Afg från Und Offic Corp Ljung
  "
12
  "
Ankomma till
n:o 69
  "
1
  em
" "
n:o 53
  "
4
  "
" "
Compag Expedition
  "
6
  "

Expeditionen sköttes av kompaniets subalterner och underofficerare. Dess inventarier rymdes i en måttligt stor och lätt flyttbar kista. Eftersom man bytte expeditionsförare ofta, inte sällan varje kvartal, blev organisationen av brevbäringen en ofta återkommande angelägenhet.

Andra hjälpte till
Postväskan skulle befordras efter tidtabell, i ur och skur och på obekväma tider. Därför var det inte underligt om soldaten satte in andra att bära väskan, när han ansåg att han själv hade angelägnare ting för händer. Oftast var det då någon halvvuxen son eller dotter som fick vikariera. Företeelsen var inte okänd för höga vederbörande och sågs i princip inte med blida ögon. Fungerade anordningen utan att postväskan kom bort eller försenades synes befälet dock ha betraktat saken med visst överseende. Det kan utläsas ur en kostligt formulerad passus i en regementsorder:
”Såvitt möjligt är undvikes att begagna Rotar till Brefbäringens barn eller annat obehörigt folk. Endast den till brefbäringen förordnade används.”
Påpekandet upprepades flera gånger genom åren, sista gången i en order i juli 1838.

Förhör om förseningar
Den 29 okt 1817 kallades alla soldater i kompaniet som ansvarade för regementsbrevbäringen till Byarum för att förhöras angående förseningar i postgången. Fyra soldater hade försummat att gå med postväskan enligt order, bland dem soldaten vid Överstelöjtnantens kompani nr 47 Skarp. Denne hade beordrats inställa sig vid kompaniexpeditionen, där han av kompanichefen dömdes att bestraffas med 16 prygel ”för dess försummelse med Regementsposten såsom en varning för alla att ej försumma några Tjenstebref”.
Bestraffningen av Skarp hade inte den långtidsverkan kompanichefen förväntat. Redan i maj 1818 var det hänt igen, och kompanichefen utfärdade då en order som är så temperamentsfull och förmodligen också så tidstypisk att den förtjänas återges helt efter originalet:

1:mo Ehuru jag trodde att mina stränge warningar rörande Compagnie-Ordernes försummelse skulle werka och att soldaterne blifwa meddelade innehållet af dem och upplyste om följderne af denna uraktlåtenhet. Så har likväl de siste Ordrenne blifwit uppehållne öfwer ett och ett halft halft dygn längre än de bort efter 3:ne timmar på milen.

 
  1:mo Orderne afgingo härifrån den 2 Maij kl 12 på dagen och hadde bort inträffa hos fältwäbel. Rustmästare och Förare Thenberg kl 1 om natten, räknat nära 4 mil, istället hunno de icke dit förr än om kl 8 den 3 dennes förmiddagen.
 
  2:do hadde Orderne bort wara hos fourier Samsiö den 3 dennes kl 10 senast om aftonen, efter de afgingo från Rustmästare Thenberg kl 9 samma dag (och efter uppgift skall wara 3 och 1/2 mil emellan Fältwäbel Thenberg och fourier Samsiö), likwäl woro icke orderne hos Fourier Samsiö förr än den 4 Maij kl 5 fm.
 
  3:o hadde Orderne bort wara hos mig åter den 4 dennes kl 7 senast på eftermiddagen (efter det skall wara enligt uppgift mellan mig och fourier Samsiö 4 1/4 mil), i stället ankommo de icke förr än den 5:te dennes kl 8 eftermiddagen.
 
  2:o Jag ser tydeligt att orderne blifwa öfwerliggande om nätterne hos några obeqwämlige soldater, och att de ej hörsamma de påminnelser som gifwes dem af Befälet, men äro de ej så wana att åtlyda Ordres, så hoppas jag kunna inplanta dem med medel som skall werka
   
 
3:to


Herrar Divisionschefer göra en sträng och noggrann undersökning hos hwilcken felet är, och wid upptäckten häraf, beordras desse att tillika med sine Corporaler försedde med dugelige käppar inställa sig hos mig skyndsammast ske kan. Skulle jag ej få af Divisionscheferne den upplysning som jag fordrar, det will säga uppgifter på de Soldater som warit försummelige, så kommer Divisionscheferne tillika med alla brefbärarne, att inställa sig hos mig till munteligt förhör.
   
  Jag tillåter aldrig, att någon uraktlåtenhet i tjänsten blifwer ostraffad, ännu mindre icke observerad.
  CJ Blidberg.

Att regements- och kompanibrevbäringen på sina håll sköttes med ringa nit var förvisso ingen nyhet.
I en liten skrift som utgavs med anledning av Jönköpings regementes flyttning från Skillingaryd 1914 citeras en regementsorder i ämnet från 1795:

    Då någon försummelse med brevens prompta och accurata framlämnande skett, examineras felet genast af kompanichefen och afstraffas efter omständigheterna med 10-15 prygel. Är brefvet med Fjäder försett, ökas straffet till 20-25 prygel och afsändes därefter den brottslige med en underofficer och en korpral till tjänstgörande majoren, som efter inhämtad rapport och gjord undersökning äger att straffet ännu vidare öka, om han därtill skäl finner.

Åtskilliga soldater tog, trots den hotande karbasen, ändå sin uppgift på ringa allvar. Så var det uppenbarligen med soldaten nr 95 Gabriel Tysk. Han hade under en brevbäringstur i mars 1821 kommit i lag med en kollega, en dragon, supit ordentligt, kommit i bråk och fått orderna sönderrivna. Påföljden blev tio dagars mörk arrest. Episoden belyser en sida av bygdernas folkliv, där soldater och dragoner eller grenadjärer fanns överallt. De sågs inte sällan på vägar och stigar i kronans ärenden och när de möttes låg det nära till hands att tömma en bägare.

Inte mycket betalt
Lönen för soldaternas möda var inte stor. Regementskassan betalade 9 skilling per nummer och år för regementsbrevbäringen. Varje rote betalade 6 skilling om året för kompanibrevbäringen. Regementet och rotehållarna betalade sålunda 15 skilling per nummer och år tillsammans, vilket för 138 rotar gjorde 43 riksdaler 6 skilling, som fördelades på brevbärarna i proportion till hur många gånger de gått och hur långt. Av 1819 års brevbäringspengar fick nr 30 Hök det högsta beloppet. Han hade burit postväskan i trettiosju veckor och tre dagar och då gått mellan 3/4 och 1 1/2 mil i veckan. Han fick 2 riksdaler banco för besväret. Minst fick nr 14 Mast, 5 skilling för att ha burit väskan 3/4 mil vid fem tillfällen.

En lång sträcka
År 1824 räknade expeditionsföraren ut, att 66 man ur kompaniet burit kronans brev en sträcka av sammanlagt 1.723 mil. Nr 69 Skog från Norrskog hade burit oftast och längst. 83 gånger hade han gått sin tur, sammanlagt 77,5 mil och belönades för detta med 3 rdr 16 sk 4 rst. Ju längre freden varade, desto bättre förefaller postgången ha fungerat. Från 1840-talet kan inga klagomål spåras i orderjournalerna.

Ordinarie post
Från mitten av 1800-talet ingick regementsbrevbäringen i det civila postverkets uppgifter. I kungligt cirkulär av den 30 november 1849 stadgades att ”brev i tjänsteärenden mellan auktoriteter och tjänstemän och betjänte, som vore därtill berättigade, skulle, såvitt utan olägenhet kunde ske, med de ordinarie brevposterna sändas”.
Hur länge denna brevbäring inom kompanierna fortsatte är ovisst. När postverket inrättat lantbrevbärarelinjer torde dessa ha övertagit ansvaret för internförbindelserna. Därmed var soldaternas postgång i princip avslutad. Sporadiskt synes den dock ha förekommit in på 1870-talet.


Bilder på brev, vykort mm
       
       
 
 
Klicka på bilderna för större bilder
Till sidans topp