|
I fredstid krävdes ett organiserat
och tillförlitligt samband inom regementets, bataljonens och kompaniets
stånd. Det tillgodosågs i äldre tid genom att man organiserade
brevbäringslinjer inom områdena, en stafettkedja av soldater
som var beredda att, om så krävdes, ”genom natt och dag”
föra väskan med brev och order vidare.
Brevbäring förekom under alla kompaniets fredsperioder. Om
1700-talets förhållanden vet vi lite. Carl Johan Holthausen,
majoren vid Jönköpings regemente, nämner i den av honom
utgivna första soldatinstruktionen att en av soldatens plikter hemma
i landet var att ”Bära Cronans bref och Ordres”.
På regements- och kompaninivå
En av de första åtgärderna efter regementets hemkomst
från sitt sista fälttåg i november 1814 blev att organisera
brevbäringen på regements- och kompaninivå. Den 26 januari
1815 utgick order med allmänna direktiv för hur postgången
inom regementet skulle fungera. Varje vecka skulle tre postväskor
sändas ut, en till vardera av regementets två bataljoner och
en mellan regementsexpeditionen, och regementsskrivarens kontor. Postväskan
skulle ”forslas genom Natt och Dag efter beräkning av 3 timmar
för varje mil och med 2 timmars uppehåll vid varje Compagn.
Expedition”.
Till Earyd
Till Överstelöjtnantens bataljon utgick postväskan torsdagar
kl 8, kom till Östbo kompanis expedition i Earyd, Fryele socken,
fredagen kl 11, därifrån från Förste majorens (N
Västbo) kompani på Stora Segerstad, Reftele socken, vidare
till Västbo kompanis expedition i Landeryd kl 22 på lördagskvällen,
därifrån till Överstelöjtnantens kompanis expedition,
vid tillfället förlagd till militiebostället Bubbarp, Stengårdshults
socken, och slutligen åter till majorsexpeditionen i Tolarp, som
nåddes vid midnatt mellan måndagen och tisdagen. Vägsträckan
beräknades till drygt 35 mil och sammanlagda gångtiden till
104 timmar.
Hur många soldater som engagerades är inte känt. Antalet
skiftade beroende på de variationer i väglängd som uppstod
till följd av att kompaniexpeditionerna flyttade inom kompaniet.
Som exempel på antalet soldater som engagerades må anföras
en kompaniorder av den 4 januari 1817, i vilken fjorton soldater kommenderades
att bära regementsväskan.
Intern postgång
Inom kompanierna fanns en intern postgång och regementsorderna skulle
delges allt befäl i kompaniet. Dessutom utfärdades kompaniorder
gällande såväl befäl som manskap. Kommenderingslistorna
för postgången ändrades allteftersom kompaniets expedition
flyttades mellan expeditionsförarnas boställen. Enligt den nyssnämnda
ordern 1817 var kompanibrevbäringen med utgångspunkt från
kompaniexpeditionen, för tillfället belägen i Angerdshestra
prästgård uppdelad på 22 delsträckor fördelade
på 18 soldater:
|
Compagnie
Ordres utgå hädanefter hwarje Tisdag morgon,
då de kl 7 fm afhämtas af n:o 19 (Arvidabo)
|
| |
|
|
|
|
|
|
| Ankomma till Sergeant Rydell |
|
|
kl |
8
|
|
fm |
| Afgå från sergeant Rydell |
|
|
" |
10
|
|
" |
| Ankomma till |
n:o 25
|
(Assarebo) |
" |
12
|
|
" |
|
" "
|
n:o 45
|
(Hålabo) |
" |
1/2 2
|
|
em |
|
" "
|
n:o 44
|
(Tunnabo) |
" |
3
|
|
" |
|
" "
|
n:o 50
|
(Sandsebo) |
" |
4
|
|
" |
| Ankomma till Bubbarp |
|
|
" |
5
|
|
" |
| Afg från Bubbarp Onsdag |
|
|
" |
1/2 7
|
|
fm |
| Ankomma till |
n:o 50
|
|
" |
8
|
|
" |
| " " |
n:o 44
|
|
" |
1/2 10
|
|
" |
| " " |
n:o 52
|
(Palsbo) |
" |
1/2 11
|
|
" |
| " " |
n:o 51
|
(Sjöbo) |
" |
11
|
|
em |
| " " |
n:o 69
|
(Norrskog) |
" |
1
|
|
" |
| " " |
n:o 65
|
(Boda) |
" |
2
|
|
" |
| " " |
n:o 58
|
(Vaggeryd) |
" |
1/2 4
|
|
" |
| " " |
Fourier Samsiö i Taglarp
|
|
" |
5
|
|
" |
| Afg från Fourier Samsiö Torsdag |
|
|
" |
1/2 7
|
|
fm |
| Ankomma till |
n:o 55
|
(Taglarp) |
" |
8
|
|
" |
| " " |
n:o 77
|
(Hultsgärde) |
" |
9
|
|
" |
| " " |
n:o 76
|
(Fastorp) |
" |
10
|
|
" |
| " " |
n:o 74
|
(Ekhult) |
" |
11
|
|
" |
| " " |
n:o 81
|
(St Hubbestad) |
" |
2
|
|
" |
| " " |
n:o 82
|
(Järnboda) |
" |
1/2 4
|
|
" |
| " " |
Sergeant Källström i Hjertetorp
|
|
" |
5
|
|
" |
| Afg från sergeant Källström
Fredag |
|
|
" |
1/2 7
|
|
fm |
| Ankomma till |
n:o 55
|
|
" |
8
|
|
" |
| " " |
n:o 65
|
|
" |
1/2 10
|
|
" |
| " " |
n:o 66
|
(Åsthult) |
|
|
|
|
| " " |
Underofficerskorpralen Isac Ljung
|
|
" |
10
|
|
" |
| Afg från Und Offic Corp Ljung |
|
|
" |
12
|
|
" |
| Ankomma till |
n:o 69
|
|
" |
1
|
|
em |
| " " |
n:o 53
|
|
" |
4
|
|
" |
| " " |
Compag Expedition
|
|
" |
6
|
|
" |
|
Expeditionen sköttes av kompaniets subalterner och
underofficerare. Dess inventarier rymdes i en måttligt stor och
lätt flyttbar kista. Eftersom man bytte expeditionsförare
ofta, inte sällan varje kvartal, blev organisationen av brevbäringen
en ofta återkommande angelägenhet.
Andra hjälpte till
Postväskan skulle befordras efter tidtabell, i ur och skur och
på obekväma tider. Därför var det inte underligt
om soldaten satte in andra att bära väskan, när han ansåg
att han själv hade angelägnare ting för händer.
Oftast var det då någon halvvuxen son eller dotter som fick
vikariera. Företeelsen var inte okänd för höga vederbörande
och sågs i princip inte med blida ögon. Fungerade anordningen
utan att postväskan kom bort eller försenades synes befälet
dock ha betraktat saken med visst överseende. Det kan utläsas
ur en kostligt formulerad passus i en regementsorder:
”Såvitt möjligt är undvikes att begagna Rotar till
Brefbäringens barn eller annat obehörigt folk. Endast den
till brefbäringen förordnade används.”
Påpekandet upprepades flera gånger genom åren, sista
gången i en order i juli 1838.
Förhör om förseningar
Den 29 okt 1817 kallades alla soldater i kompaniet som ansvarade för
regementsbrevbäringen till Byarum för att förhöras
angående förseningar i postgången. Fyra soldater hade
försummat att gå med postväskan enligt order, bland
dem soldaten vid Överstelöjtnantens kompani nr 47 Skarp. Denne
hade beordrats inställa sig vid kompaniexpeditionen, där han
av kompanichefen dömdes att bestraffas med 16 prygel ”för
dess försummelse med Regementsposten såsom en varning för
alla att ej försumma några Tjenstebref”.
Bestraffningen av Skarp hade inte den långtidsverkan kompanichefen
förväntat. Redan i maj 1818 var det hänt igen, och kompanichefen
utfärdade då en order som är så temperamentsfull
och förmodligen också så tidstypisk att den förtjänas
återges helt efter originalet:
| 1:mo |
Ehuru jag trodde att mina stränge
warningar rörande Compagnie-Ordernes försummelse
skulle werka och att soldaterne blifwa meddelade innehållet
af dem och upplyste om följderne af denna uraktlåtenhet.
Så har likväl de siste Ordrenne blifwit uppehållne
öfwer ett och ett halft halft dygn längre än
de bort efter 3:ne timmar på milen.
|
| |
| |
1:mo |
Orderne afgingo härifrån
den 2 Maij kl 12 på dagen och hadde bort inträffa
hos fältwäbel. Rustmästare och Förare
Thenberg kl 1 om natten, räknat nära 4 mil, istället
hunno de icke dit förr än om kl 8 den 3 dennes
förmiddagen. |
| |
| |
2:do |
hadde Orderne bort wara hos fourier
Samsiö den 3 dennes kl 10 senast om aftonen, efter
de afgingo från Rustmästare Thenberg kl 9 samma
dag (och efter uppgift skall wara 3 och 1/2 mil emellan
Fältwäbel Thenberg och fourier Samsiö), likwäl
woro icke orderne hos Fourier Samsiö förr än
den 4 Maij kl 5 fm. |
| |
| |
3:o |
hadde Orderne bort wara hos mig
åter den 4 dennes kl 7 senast på eftermiddagen
(efter det skall wara enligt uppgift mellan mig och fourier
Samsiö 4 1/4 mil), i stället ankommo de icke förr
än den 5:te dennes kl 8 eftermiddagen.
|
| |
| |
2:o |
Jag ser tydeligt att orderne blifwa
öfwerliggande om nätterne hos några obeqwämlige
soldater, och att de ej hörsamma de påminnelser
som gifwes dem af Befälet, men äro de ej så
wana att åtlyda Ordres, så hoppas jag kunna
inplanta dem med medel som skall werka |
| |
|
| |
3:to |
Herrar Divisionschefer göra en sträng och noggrann
undersökning hos hwilcken felet är, och wid upptäckten
häraf, beordras desse att tillika med sine Corporaler
försedde med dugelige käppar inställa sig
hos mig skyndsammast ske kan. Skulle jag ej få af
Divisionscheferne den upplysning som jag fordrar, det will
säga uppgifter på de Soldater som warit försummelige,
så kommer Divisionscheferne tillika med alla brefbärarne,
att inställa sig hos mig till munteligt förhör.
|
| |
|
| |
Jag tillåter aldrig,
att någon uraktlåtenhet i tjänsten
blifwer ostraffad, ännu mindre icke observerad. |
|
|
|
|
Att regements- och kompanibrevbäringen på sina håll
sköttes med ringa nit var förvisso ingen nyhet.
I en liten skrift som utgavs med anledning av Jönköpings
regementes flyttning från Skillingaryd 1914 citeras en regementsorder
i ämnet från 1795:
| |
|
Då någon försummelse med brevens
prompta och accurata framlämnande skett, examineras felet
genast af kompanichefen och afstraffas efter omständigheterna
med 10-15 prygel. Är brefvet med Fjäder försett,
ökas straffet till 20-25 prygel och afsändes därefter
den brottslige med en underofficer och en korpral till tjänstgörande
majoren, som efter inhämtad rapport och gjord undersökning
äger att straffet ännu vidare öka, om han därtill
skäl finner. |
Åtskilliga soldater tog, trots den hotande karbasen,
ändå sin uppgift på ringa allvar. Så var det
uppenbarligen med soldaten nr 95 Gabriel Tysk. Han hade under en brevbäringstur
i mars 1821 kommit i lag med en kollega, en dragon, supit ordentligt,
kommit i bråk och fått orderna sönderrivna. Påföljden
blev tio dagars mörk arrest. Episoden belyser en sida av bygdernas
folkliv, där soldater och dragoner eller grenadjärer fanns
överallt. De sågs inte sällan på vägar
och stigar i kronans ärenden och när de möttes låg
det nära till hands att tömma en bägare.
Inte mycket betalt
Lönen för soldaternas möda var inte stor. Regementskassan
betalade 9 skilling per nummer och år för regementsbrevbäringen.
Varje rote betalade 6 skilling om året för kompanibrevbäringen.
Regementet och rotehållarna betalade sålunda 15 skilling
per nummer och år tillsammans, vilket för 138 rotar gjorde
43 riksdaler 6 skilling, som fördelades på brevbärarna
i proportion till hur många gånger de gått och hur
långt. Av 1819 års brevbäringspengar fick nr 30 Hök
det högsta beloppet. Han hade burit postväskan i trettiosju
veckor och tre dagar och då gått mellan 3/4 och 1 1/2
mil i veckan. Han fick 2 riksdaler banco för besväret. Minst
fick nr 14 Mast, 5 skilling för att ha burit väskan 3/4
mil vid fem tillfällen.
En lång sträcka
År 1824 räknade expeditionsföraren ut, att 66 man
ur kompaniet burit kronans brev en sträcka av sammanlagt 1.723
mil. Nr 69 Skog från Norrskog hade burit oftast och längst.
83 gånger hade han gått sin tur, sammanlagt 77,5 mil och
belönades för detta med 3 rdr 16 sk 4 rst. Ju längre
freden varade, desto bättre förefaller postgången
ha fungerat. Från 1840-talet kan inga klagomål spåras
i orderjournalerna.
Ordinarie post
Från mitten av 1800-talet ingick regementsbrevbäringen
i det civila postverkets uppgifter. I kungligt cirkulär av den
30 november 1849 stadgades att ”brev i tjänsteärenden
mellan auktoriteter och tjänstemän och betjänte, som
vore därtill berättigade, skulle, såvitt utan olägenhet
kunde ske, med de ordinarie brevposterna sändas”.
Hur länge denna brevbäring inom kompanierna fortsatte är
ovisst. När postverket inrättat lantbrevbärarelinjer
torde dessa ha övertagit ansvaret för internförbindelserna.
Därmed var soldaternas postgång i princip avslutad. Sporadiskt
synes den dock ha förekommit in på 1870-talet.
|
Postgången (inlagd 18 mar 2006)