Föreståndare
1880-03-01 Carl Artur Hjelmström. Hjelmström var född i Torup. Som stins började han i Vaggeryd, kom sedan till Kinnared och slutade i Landeryd.
1885-04-01 Carl Gustaf R Thelander. Thelander fick den 1 september flytta till Kärda.
1886-08-20 F A H Östberg.
1904-02---- Ivar Alrik Hultin
1909-12---- Amandus Lindahl
1916-06-01 Axel Sterner (1873-1961).
1919-08-01 Jenny Sterner, hustru till Axel (ca1879-1929)
1929-01---- Sven Sterner, son till Axel och Jenny. (1901-64)
1965-02-15 Erik Elfving
1981-01-01 Bengt Sandahl
Uppdelning på kassan och brev 1991
Kassan: Bengt Sandahl
Thomas Lagerstrand


Brevbärare
Karl-Johan Lööf (förste brevbäraren i Vaggeryd)
1944-1979 Stif Lööf, som till Carl-Johan, andre brevbärare i Vavvgeryd (1914-199...)
Bengt Sandahl 1962-
Seth Krantz 1960-
Jonny Claesson 1963-200
Mairid Gustavsson
Alfhild Isaksson
Marianne Landin
Lantbrevbärare
Albert Hasselstål
Lennart Karlsson
Kassapersonal
Sven Sterner
Elisabeth Andersson
Bibi Nyberg
Inger Flodin
Rut Edberg
Birgitta Lundkvist
Birgitta Gabrielsson
Jenny Falk (1920-talet)

Erik Lindgrens text
Efter hand som järnvägen från Halmstad över Värnamo och norrrut växt vidare inrättades nya förenade post- och järnvägsstationer.

Den dag då tågen uppläts för allmän trafik på en nytillkommande delsträcka sammanföll inte alltid med den dag då posten började expedieras i järnvägsstationen. Så kommer det sig att ”födelsedagen” för postestationen i Waggeryd blev den 1 mars 1880, troligen med stinsen Karl Artur Hjelmström som föreståndare.

Till Götafors
Den första perioden för Waggeryds poststation kan verka förbryllande för hembygdssamlande filatelisteroch för andra som söker i de gamla dokumenten. Ett brev från Halmstad - Jönköpings Järnvägs AB den 19 september 1884 till poststyrelsen meddelar ”att från och med den 15 nästa oktober stationen i Waggeryd kommer att upphöra samt station vid Götafors i stället inrättas”.

Samme föreståndare
Utan att ange namnet anmälde postinspektören i Malmö den 8 oktober 1884 till poststyrelsen ”att samme person som för närvarande förestår poststationen i Waggeryd kommer att sköta den i Götafors”. Här torde man ha syftat på Karl Artur Hjelmström, som emellertid avlöstes den 1 april 1885 av Carl Gustaf R Thelander.

Ett brev kom...
Med det nya namnet på stationen fick denne inte stämpla post så särskilt länge, för efter mindre än två år kom det ett brev till postinspektionen i södra distriktet från järnvägens trafikchefsexpedition, daterat den 11 augusti 1886 och med följande inledning:
”Sedan stationsbyggnader numera blivit uppförda vid Waggeryd, ej fullt en kilometer norr om Götafors station, kommer i anledning härav sistnämnda station att indragas från och med den 1 nästkommande september, då samma dag stationen Waggeryd öppnas för allmän trafik”.

300 kronor per år
Stinsen F A H Östberg tog enligt ett förordnande, daterat den 20 augusti 1886, över ansvaret för poststationen i Waggeryd med 300 kronor i årsarvode. Detta höjdes i etapper till 360 kronor 1896, 420 1899 och 540 kronor 1902.
Stins Ivar Alrik Hultin tog över enligt ett förordnande i februari 1904, följd av Amadeus Lindahl i december 1909.

Posten–järnvägen skildes åt
När Axel Sterner tog över den 1 juni 1916 blev det bara för en kortare period som både stins och postchef. Äktenskapet mellan järnväg och post upplöstes nämligen den 1 augusti 1919 och nu blev Axels hustru Jenny Sterner poststationsföreståndare.

Poststationen inrymdes då i Grants hotell men flyttades 1922 till Linnégatan och sex år senare tvärs över gatan till en fastighet i hörnet mellan Linnégatan och Östergatan.

Efter Jenny Sterners död i januari 1929 övertogs poststaionen av Sven Mikael Sterner. Han fick fortsätta att vara chef när poststationen statushöjdes till postexpedition den 1 april 1939 och blev kvar till sin pensionering.

Erik Elfving utnämndes på chefsstolen och med 1981 års ingång var det Bengt Sandahl som tog på sig ansvaret för postservice till drygt 2300 hushåll med postadress Vaggeryd.

Vaggeryds municipalstämma gjorde år 1918 en framställning om att byta ut poststaionen i Vaggeryd mot ett postkontor, det vill säga en självständig förvaltningsenhet, som normalt hade undelydande poststaioner. Att så skulle bli fallet med Vaggeryd framgick inte minst av remissyttrandet av postdirektör D Boberg:
”Ett postkontor i Vaggeryd skulle kunna bliva en synnerligen lämplig samlingspunkt för ej så få poststationer, nämligen alla poststationerna vid järnvägsstationerna å sträckorna Vaggeryd- Jönköping, Vaggeryd- Nässjö och Vaggeryd- Värnamo jämte de lantpoststationer som ha sin post över dessa järnvägspoststationer. Samtliga dessa poststationer äro 16 till antalet, nämligen poststationerna i Bondstorp, Bratteborg, Byarum, Ekeryd, Fredriksdal, Fryele, Hovslätt, Hok, Hörle, Klevshult, Malmbäck, Månsarp, Norrahammar, Skillingaryd, Smålands Taberg och Åker.

Härtill skulle komma 2 postföringslinjer, nämligen Månsarp- Bondstorp (448) och Hörle- Fryele (507) samt 8 lantbrevbäringslinjer, nämligen Byarum- Ovdaskog (1018), Fryele - Björkefors - Fryele (1024), Hok - Norra Hubbestad (1019), Klevshult - Häradsö - Klevshult (1022), Klevshult - Torrmyran - Klevshult (1023), Malmbäck - Barkansjö - Malmbäck (1019.II), Skillingaryd - Tofteryd (1020) och Skillingaryd - Åker (509).

Ett postkontor i Vaggeryd finge sålunda ett ganska betydande verksamhetsområde på samma gång postkontoren i Jönköping och i synnerhet Nässjö skulle vinna en högst avsevärd lättnad i arbetet”.

Med ytterligare argument tillstyrkte postdirektören utbytet av poststationen i Vaggeryd mot ett postkontor. Vid föredragning den 6 april 1918 ansåg poststyrelsen emellertid ”förevarande framställning icke böra för närvarande föranleda åtgärd”.

Sidan 38:

I stället blev Götafors under några år den första anhalten inom Byarums socken. Visserligen hade järnbruket nu spelat ut sin roll – sista blåsningen i dess masugn ägde rum 1882 – men Götafors var ändock något av ett centrum i socknens södra del.

Järnbruket ersattes under några år av ett träsliperi och verksamheten här var så livlig att den motiverade järnvägsstation och lastkaj.

Stationen var inrymd i den järnvägen närmast liggande av smedstugorna. I Götafors fanns det också möjlighet att förse loken med det nödvändiga vattnet, som langades upp ur Hjortsjöån, vilken flyter alldeles intill spåren.

Vattenlämpning för hand blev bara ett provisorium ty snart nog satte man här upp en pump, vars rester man kunde se för några år sedan. Namnet pumpgatan i Götafors påminner ännu om vad som ägde rum härintill under järnvägens första år. Åren 1902 - 04 uppfördes massafabriken, som i mycket hög grad kom att utnyttja banan mot Jönköping, där ju moderfabriken var belägen.

Sidan 40
Just där järnvägen skar häradsvägen satte man upp en banvaktsstuga. Denna låg på järnvägens västra sida och söder om nuvarande Storgatan (Gamla telefonisten). Tvärs vägen satta man upp grindar och på grindstolparna målade plakat så att den vägfarande varnades från vilket håll man nalkades övergången:
”Passera ej banan då tåg höres eller synes.”
stod där i tydliga bokstäver. Texten var ju en smula tvetydig: Man såg ju även tågen långt efter det att dessa passerat övergången. Det tog t. ex. en god stund innan södergående tågen blev osynliga i duveledskurvan och förr skulle man ju inte passera enligt varningen. Skulle man tagit skylten ordagrant på allvar så borde man kanske skänkt en tacksamhetens tanke för att man inte stod vid grindarna i Byarum, där man från övergången ser långt bortom Ekeryds station.

Sidan 41
År 1886 byggdes stationen i Vaggeryd och intill dess fick banvaktsstugan också tjänstgöra som stationshus.
Under den tid budgivningen pågick mellan alternativen Götafors – Vaggeryd blev frågan en av de stora samtalsämnena mellan ortens innevånare.

Man engagerade sig livligt i debatten och det påstås att ”postgumman” från Gärahof, som hämtade gårdens post nere i Götafors, blev mycket hårt ansatt vid sina besök vid järnbruket. Hon företrädde naturligtvis sin herres linje och när hon kom blev dispyterna hårda och ettriga, eftersom hon beskrivs som en gumma med skinn på näsan och som ingalunda sviktade när hon ansattes.

Det blev seger för Vaggerydsförslaget och mark inköptes för bangård mellan häradsvägen och genvägen till Götafors, den gata som nu heter Götaforsvägen.