På våren 1936 vid R.L.F:s (Riksföreningen Landsbygdens Folk) årsmöte, väcktes frågan om bildandet av en mejeriförening för Skillingaryd med omnejd. R.L.F-avdelningen bestod av lantbrukare från socknarna Tofteryd, Åker och Hagshult. Verksamheten kom senare att omfatta även socknarna Valdshult, del Bondstorp, Fryele och Åsenhöga.

Krisen efter första världskriget var svår med omfattande arbetslöshet och därmed ekonomiska svårigheter för alla, inte minst för lantbruket. Att mjölkproduktionen kunde ge några vidare inkomster var knappast accepterat på de mindre lantbruken, dessa var huvudsakligen uppbyggda på självhushåll.

500 andelar
Efter beslut på nämnda årsmöte påbörjades en försöksteckning av andelar där målet var 500 stycken andelar å 50:- per styck, för att en mejeriförening skulle komma till stånd. Varje lantbrukare skulle teckna en andel för varje ko han ägde. Med 500 tecknade andelar räknade man med en daglig mjölkmängd av 5 a 6.000 kg mjölk per dag. Många lantbrukare var tveksamma, några år tidigare hade Jönköpings Slakteriförening gått i konkurs och fört med sig ekonomiska förluster för delägarna, men i september månad nämnda år var målet nått och andelsägarna var kallade till konstituerande sammanträde varvid föreningen Skillingaryds Mejeriförening bildades. Styrelsen bestämdes utgöras av fem personer, dessa var Kaleb Toftgård, Ekhult, Ernst Åkerman, Skillingaryd, Anton Lindgren, Hässlehult, Gustaf Andersson, Grytås, samt Magnus Persson, Elgebo. Till ordförande utsåg styrelsen senare Kaleb Toftgård, vilken innehade denna befattning till 1966.

Sökte tomt
Styrelsens första uppgift blev nu att skaffa tomt för mejeribygge, och efter olika förslag inköpts ett tomtområde av Grosshandlare David Aronsson, beläget utmed Storgatan i Skillingaryd. Området var ca 4 000 kvm stort.
Nästa steg var att skaffa fram ritningar för mejeribygget. Därvid vände sig styrelsen till Svenska Mejeriernas Riksförenings Arkitektkontor, som efter besök åtog sig att göra ritning och arbetsbeskrivning för bygget.

Anbud
I mars månad -37 var så nämnda ritning för mejeriet klar och styrelsen kunde infordra anbud för byggnaden. Av tre anbud antogs anbudet från Oscar Johanssons Byggnadsfirma Vaggeryd, som varande det mest fördelaktiga. Byggnadsarbetet tog sin början i maj månad ovannämnda år, med sikte på att mejeriet skulle vara färdigt till nyår 1938. Mejeriet skulle som de flesta mejerier på den tiden vara utrustat både för konsumtionsmjölk, smör och osttillverkning.
Styrelsens arbete var nu under byggnadstiden, inriktat på anskaffning av maskiner och utrustning för mejeridriften. Nya maskiner inköptes från Danmark, och för att hålla kostnaderna nere inköptes en del begagnade maskiner från nedlagt mejeri i Jönköping, såsom ångpanna, smörkärna och ostkar.

Startade 1938
En annan fråga var anställning av föreståndare för mejeriet. Efter några olika förslag beslutade styrelsen att anställa Oscar Gustafsson, då verksam som föreståndare för Dal. Mejeriförening, Ludvika, med tillträde i Skillingaryd den 1 december -37.
Mejeribygget och montering av maskiner drog dock ut på tiden och först den 1 mars -38 kunde driften starta, med en daglig mjölkmängd av 4.000 kg mjölk per dag, huvudsakligen då från leverantörer inom Tofteryds och Åkers socknar.

En kvarts miljon
Åsikterna om mejeriets förutsättningar att bli till gagn för delägarna var fortfarande delade, när hela anläggningskostnaden var sammanräknad; cirka 250 000 kr, var det många som skakade på huvudet. Efter ett styrelsesammanträde vi haft kom en styrelseledamot tillbaka och ställde en fråga:
”Tror mejeristen att vi i styrelsen ska behöva gå ifrån våra gårdar för mejeriets skull?”
Styrelsen var i borgen för hela anläggningskostnaden och jag försökte ju tona ner hans farhågor så gott jag kunde med att:
”Summan ska ju amorteras på 10 år och då blir det inte så att styrelsen ska betala mejeriet utan det blir alla delägarna.”

Gick bra
När producenterna efter den tveksamma starten, framåt sommaren kunde se att det blev kontanter för mjölken, ökade tillförseln kraftigt så att i augusti månad var den dagliga mjölkmängden 10.000 kg per dag. Mjölkpriset var ju lågt på den tiden, ca 15 öre per kg till leverantören, men det gav ändå en summa varje månad, och när vi sedan vid bokslutet 1938 kunde amortera 20.000 kr på skulden var farhågorna borta.
Då anslutningen av mjölkleverantörer fortsatte att öka beslutade styrelsen på vintern -38 att inköpa en ny smörkärna, i vilken det gick att tillverka 800 kg smör på en gång. Denna kärna var sedan i bruk till våren 1957 då den fick ersättas med en ny och större.

Kriget - andra förutsättningar
På grund av att den militära aktiviteten ökade, på grund av kriget ute i Europa gick det åt stora mjölkmängder för militärens behov. Den militära ledningen var särskilt belåten med att de kunde få sitt behov av mjölk och mejeriprodukter på orten.
I och med krigets utbrott hösten -39 inträdde nya förhållanden, det mest bekymmersamma var transporterna då först bensinen ransonerades och så småningom upphörde helt. Ersättningen var gengas men den var rätt så oprövad. Transportörernas tålamod sattes på hårda prov, men efter en tid av inlärning gick gengastransporterna ganska bra, och några körlinjer behövde inte inställas.

Skulden betalades
Under de här besvärliga krigsåren ökade den invägda mjölkmängden måttligt, men styrelsen var ändå inställd på att när normala förhållanden inträdde var mejeriets lokaler och maskinutrustning inte tillräckliga, varför alla möjligheter togs till vara att amortera av skulderna, för att sedan kunna bygga till och utöka maskinparken. Vid bokslutet för år 1943 kunde den sista avbetalningen göras på skulderna och en summa på 50.000 kr avsättas till nyinvestering varför Mejeriernas Riksförenings arkitektkontor åter fick i uppdrag att göra nya ritningar för lokaler och maskiner. Vid föreningens årsmöte i mars -44 fick styrelsen föreningsstämmans uppdrag att verkställa nybyggnaden enligt de uppgjorda ritningarna, det var särskilt osttillverkningen som var i behov av ostlager och tillverkning.

Tillbyggnad klar1946
Arbetet påbörjades hösten -44 och beräknades vara slutfört under påföljande år, men på grund av en strejk inom metall som varade från den 1 maj -45 till september, fördröjdes maskinleveranserna varför arbetet inte var avslutat förrän våren -46. Under denna tid hade kriget nere i Europa tagit slut och förhållandena börjat återgå till mera normala former och i samband med detta fortsatte mjölktillförseln att öka, åren på 50-talet var de bästa åren vad mjölktillförseln beträffar. Med de förbättrade lokaler och maskiner mejeriet nu förfogade över var det inte några svårigheter att förädla den ökade mjölkmängden.

Fler investeringar
När nu den yttre ramen för mejeriet var färdig blev det fortsatta arbetet koncentrerat till förändringar som kunde frigöra den manuella arbetskraften, där den kunde ersättas av maskiner. Sålunda installerades under 1952 transportbanor för inkommande mjölk med automatisk tömning av flaskorna som fortsatte in i diskmaskin och diskades, innan de återsändes till leverantören, en åtgärd som uppskattades av mjölkleverantörerna. Senare under 50-talet inköptes också en automatisk bitmaskin för smörpaketering.

Mjölk i glasflasckor 1955
År 1955 var det dags för att övergå från försäljning av mjölk i lös vikt till förpackning i glasflaskor, detta medförde att affärer med kylmöjligheter fick rätt att tillhandahålla mjölk och grädde i sin affär.
Men ingenting är beständigt, från att på 40-talet ha varit en bristvara övergick mjölktillgången på 50-talet till överskott. England som sedan i början av 1900-talet tagit emot det smör vi haft till avsalu, fyllde på sitt behov av smör från Australien och andra sydligare länder med lägre produktionskostnader. Svenska Mejeriernas Riksförening tog därför upp tillverkning av torrmjölk där 10 kg mjölk blev 1 kg torrmjölk. Denna som hade lång hållbarhet kunde sedan användas i olika industriella tillverkningar, samt för export till missväxtdrabbade områden. Här i Jönköpings län fanns en sådan fabrik i Rörvik, dit vi sände en del mjölk särskilt under sommarhalvåret då tillförseln var som störst.

Fler förändringar
Men också andra förändringar kom på 50-talet. På grund av hälsovårdsmyndigheternas ökade krav på mejeribyggnader och utrustning, var det många mindre mejerier som övergick till något större angränsande mejeri, men den största orsaken till koncentrationen till större enheter var tankhämtningen som började tillämpas på 60-talet.

Upphörde 1969
Den 1 januari 1967 övergick de flesta mejerierna i Jönköpings län till Mjölkcentralen, Stockholm (sedermera Arla). Vi hade förslag till våra årsmöten om övergång till Mjölkcentralen åren 67-68-69, men samtliga gånger erhölls ingen majoritet för anslutning. Vid 1969 årsstämma hade dock rösterna för anslutning ökat och då Mjölkcentralen börjat bearbeta de större leverantörerna. Med löfte om tankhämtning beslutade styrelsen utlysa en extra stämma i maj månad med enda ärende, om anslutning till Mjölkcentralen. Vid denna nåddes majoritet, 55 % ja-röster för anslutning till Mjölkcentralen den 1 juli 1969. Mejeriet drevs sedan av Mjölkcentralen fram till den 1 oktober samma år då driften lades ner och mjölken överfördes till angränsande mejerier i Värnamo, Sävsjö och Gislaved.

Många slutade
För Skillingaryds samhälle och bygden häromkring var nedläggningen naturligtvis ett ekonomiskt nederlag. Många mindre mjölkleverantörer slutade med mjölkproduktion, många övergick till industriarbete då efterfrågan på arbetskraft till industrin var stor. Men utvecklingen står ju aldrig stilla, även om vi kan tycka att den under vår tid gått lite för fort och inte alltid leder till något bättre.