Ljungberghs www.Skillingaryd.Nu Till startsidan för LjungberghsTill startsidan för företag

Nu rivs det i Skillingaryds centrala delar
Ur troligen JP 12 april 197? (kompletterad med fler mellanrubriker)
Bildtext: (Bild från tidningen finns tyvärr ej) På fredagen påbörjades rivningen av en större lagerbyggnad på den s k Ljungberghska tomten i Skillingaryd, där sedermera den nya varuhallen skall uppföras.
Bildtext: (Bild från tidningen finns tyvärr ej) En festlig bild från sekelskiftet, då Ernst Holger gifte sig med Ada Ljungbergh. I bakgrunden ses Augusti Ljungberghs krut och jernhandel. Huvudingången till bostadsfastigheten var då som nu åt Artillerigatan.

Nu är rivningen i full gång i Skillingaryds centrum. På fredagen påbörjades rivning av den stora lagerbyggnaden på den Ljungberghska tomten vid Skillingaryds torg. Många intresserade hade mött upp för att följa rivningsarbetet. Det var inget större problem med att sanera bort lagerbyggnaden och den mur som var uppsatt mellan lagerbyggnaden och Ljungberghs bostadsfastighet. Med hjälp av grävskopa slogs byggnaden ned och fraktades bort till soptippen.

Rivningen av Ljungberghs fastigheter kommer att ske i olika etapper. Den byggnad som revs på fredagen stod ”i vägen” för den planerade varuhallen som skall uppföras på den Ljungberghska tomten. Enligt planerna skall byggnationen av den nya varuhallen påbörjas nästa månad. Varuhallen kommer att bli 800 kvm och uppföras i anslutning till befintlig järnhandelsfastighet.

Rivs mer i höst
Till hösten skall Ljungberghs stora bostadsfastighet rivas ner liksom det stora röda magasinet som ligger väster om järnhandelsfastigheten. Blott järnhandelsfastigheten kommer att få stå kvar. Den nya varuhallen skall vara invigningsklar till hösten detta år. Genom den påbörjade rivningen, kommer Skillingaryds centrum helt att byta ansikte.

Ljungberghs har gamla anor
Det var år 1882 som dåvarande bruksförvaltaren Johan August Ljungbergh öppnade järnhandel i Skillingaryd. Firman kallads för August Ljungberghs krut och jernhandel. Efter några år började firmans grundläggare att med järnhandel kombinera försäljning av hantverksalster och enklare fordon.

Oscar kom med 1880
Redan år 1890 kom August Ljungberghs äldste son, Oscar Ljungbergh med i rörelsen, först som biträde och sedan som ”förste man”. Vid nyåret 1904 övertog han såväl järnaffären som åkdonsindustrin samt inköpte efter hand samtliga bostads- och affärs- och magasinsfastigheter.

Ljungberghs åkdonsfabrik startade
Snart nog insåg Oscar Ljungbergh nödvändigheten att samla sina slöjdare, smeder, målare och sadelmakare i egna, större och maskindrivna verkstäder samt att lägga om såväl tillverkningen som försäljningen efter mera tidsenliga metoder. Ljungberghs åkdonsfabrik tillkom med specialfabriker för tillverkning av såväl hjul som fjädrar jämte seldonsfabrik.

Försäljning startade
Sedermera startades en välorganiserad försäljning av lantbruksmaskiner och redskap, separatorer, kokspisar, kaminer, vattenvärmare, motorer, manglar m m, liksom försäljning av möbler.

Lars Ljungbergh övertog 1935
Direktör Lars Ljungbergh övertog rörelsen år 1935 och år 1953 uppfördes den nya järnhandelsfastigheten mot Skillingaryds torg. År 1974 såldes Ljungberghs AB till köpman Herman Storck, samtidigt som kommunen köpte större tomtområde av den Ljungberghska tomten.

Fick hjälpa till som ung
Direktör Lars Ljungbergh är född i Skillingaryd i den fastighet där hans bostad är inrymd. Redan när jag gick i skolan brukade jag hjälpa min far i järnhandeln, säger direktör Lars Ljungbergh. Ibland fick jag räkna spik, ibland springa ärenden.
Efterhand blev jag anställd i firman och övertog sedermera rörelsen.

Skrift från 1882
I gamla handlingar står att läsa:
Den 19 maj 1882 skriftligen anmäler brukspatronen August Ljungbergh sig att vid Skillingaryds järnvägsstation inom Tofteryds socken, Östbo härad i Jönköpings län, idka järn- och diversehandel, vilken anmälan åtföljes av prästbetyg om medborgerligt förtroende och hedrande vandel samt av domhavande i orten intyg att bruksinspektor Ljungbergh råder över sig och sitt gods, varder på begäran dessa bevis meddela.
50 öre kostade handlingarna i kronofogdekontoret jämte stämpelavgift på 1:50.
August Ljungbergh drev rörelsen till år 1907, då den övertogs av direktör Oscar Ljungbergh.

Affären mot järnvägen
Den första järnhandelsaffären låg åt järnvägen, berättar Lars Ljungbergh och då vi handlade med mycket järn, så fanns också ett stickspår från järnvägen till vårt röda magasin, den byggnad som fortfarande står kvar.

Hade även ett stall
Här fanns också två stall för 7-8 hästar.
Vi hade ett eget stall för vår häst och ett annat stall för kunderna. Några lastbilar användes inte till att börja med. Varusortimentet var ett helt annat än nutidens. Vi sålde åtskilliga fotogenlyktor, fotsgrytor, järnspisar och lantbruksmaskiner mera mera. Lantbrukarna i bygden var vår största kundkrets. Seldon var aktuellt och vi hade egen tillverkning av selar.

700 selar såldes ett år
– Jag vet något år då vi sålde uppåt 700 selar. På den tiden kostade en sele bara 35 kr. Nu är det som bekant helt andra priser. Efter hand byggdes ny järnhandelsfastighet. I stället för att tidigare ha legat åt väster mot järnvägen byggdes år 1953 en mera modern affärsfastighet åt öster mot Skillingaryds torg.

Ljungberghs-namnet välkänt
Namnet Oscar Ljungbergh var vida känt över hela Sverige och hans åkdonstillverkning och försäljning av kvalitetsmöbler. Egen emballageverkstad hade firman utmed Valdshultsvägen och det var åtskilliga vagnslaster med möbler och åkdon som lämnade Skillingaryds station.

Mycket finns bevarat
Direktör Lars Ljungbergh har gamla ”lägg” bevarade från den första tiden när firman startades och tills i våra dagar. Nu kommer snart Ljungberghs fastigheter att vara försvunna. Blott järnhandelsfastigheten kommer att få stå kvar.

Herbert Storck köpte järnhandeln
Järnhandelsaffären inköptes år 1974 av köpman Herbert Storck som driver rörelsen i samma omfattning som tidigare.
– Det har varit en mycket intressant tid, säger direktör Lars Ljungbergh. Roligast var det när vi sålde lantbruksmaskiner och dylikt till våra lantbrukare i bygden. Det är en tidsperiod som jag aldrig kommer att glömma.

Sven Storck