Mötesdeltagare;
Första maj är arbetarrörelsens egen högtidsdag, den dag då vi samlas under fanorna för att uttrycka våra krav på rättvisa och solidaritet. Det här vår dag, den dag då vi socialdemokrater visar vår enighet och styrka.
Vi firar idag i strålande sol, när jag igår kväll såg väderrapporten badade hela vårt land i sol, medan resten av nyheterna var mer av karaktären storm och åskoväder i synnerhet när det gäller utvecklingen för arbetsmarknad och konjektur.
Jag önskade att det hade varit tvärtom!
Inledningsvis vill jag peka på det som bland annat Littorin sa vintern 2006 – 2007 ”än så länge är det socialdemokraternas förda politik som påverkar skeendet, den fulla effekten av vår politik syns om två år”
Jag delar hans uppfattning det är nu vi börjar se den fulla effekten av deras politik.
Vi demonstrerar under parollen Jobben först!
Full sysselsättning är och har alltid varit arbetarrörelsens mål. Och kommer så att vara. Eget arbete är en förutsättning för personlig frihet, utveckling och gemenskap. Eget arbete innebär egen försörjning, att få göra nytta, att få bidra, att vara behövd.
Vi ser arbete som både en rättighet och en skyldighet. Rättighet och skyldighet att delta i arbetslivet efter förmåga.
Med skyldigheter måste följa möjligheter.
Det betyder att vi tycker att krav också måste ställas på samhället. Det måste finnas möjligheter för alla att prova nya vägar, vidga och fördjupa sin kompetens eller sadla om till en ny yrkesbana. Hjälp att ta sig vidare är en viktig del i den starka arbetslinje vi alla står upp för! Det är viktigt för att Sverige ska hålla ihop och kunna möta framtiden med förnyade krafter.
Därför satsar vi också på åtgärder i värt förslag till budget inte som regeringen passivt tillför pengar för att betala ut ersättning.
Fler jobb är också nyckeln till en sund ekonomi och starka offentliga finanser. Arbete skapar möjligheter för vår gemensamma välfärd. Därför är arbetslöshet alltid ett enormt slöseri, både med enskilda människor men också med våra gemensamma resurser.
Därför kamrater står vi upp för jobben! Därför sätter vi Jobben först!
För rätten till arbete och utveckling.
För skyldigheten att delta efter förmåga.
För möjligheter att ta sig ur arbetslöshet.
För vår gemensamma välfärd.
För ett Sverige som håller ihop och möter framtiden med stort kunnande och självförtroende.
Mötesdeltagare!
Sverige befinner sig i jobbkris. Sverige är på väg mot massarbetslöshet. Klyftorna ökar. Sverige halkar efter. Vi utvecklas sämre än EU-snittet. Inte på grund av att exporten går sämre än i andra EU-länder, för det gör den inte. Utan för att svenskarna håller väldigt hårt i slantarna.
Och inte undra på det!
Varslen i början av året är de högsta sedan man i Sverige började mäta varsel på 70-talet.
Listan är lång över drabbade orter – Trollhättan, Sandviken, Umeå, Olofström… Också här i Skillingaryd har varsel lagts det är inte konstigt att vårt län drabbas och drabbas hårt vi har en stor industrisektor.
Just nu går tusentals män och kvinnor som drabbades av den första varselvågen i höstas ut i arbetslöshet.
Nästa år bedöms över 500.000 kvinnor och män stå utan arbete i vårt land. Värst drabbas dem av oss som redan är utsatta på arbetsmarknaden – deltidsarbetande kvinnor, ungdomar, invandrare, människor med funktionshinder. Män och kvinnor, tjejer och killar som nu riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden.
Regeringen pekar själv på en arbetslöshet på tolv procent under 2011. Sverige har i dag Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet. Och den stiger snabbare här i Sverige än i Europa.
Samma generation som gått i skola präglad av 90-talets nedskärningar tar nu studenten under jobbkrisen. De söker jobb i en situation där deras kompisar, de unga som nyligen kommit in på arbetsmarknaden, förlorar sina projektanställningar, vikariat och otrygga visstidsjobb.
Vi är på väg mot en situation som vi hade under förra krisen. Kommer ni ihåg: då kände så gott som alla någon som var arbetslös.
Jag måste få berätta för er om den förtvivlan vi möter i a-kassan när våra medlemmar får klart för sig att 80% är inte 80% på den lön de haft.
Det finns ett tak som gör att för de som blivit arbetslösa i samband med problemen för till exempel Volvo får ersättningar på 50–60 % av den tidigare inkomsten.
Ännu värre är de reglerna som den borgerliga införde när de tillträde, att föräldraledighet och sjukperioder kraftigt påverkar ersättningen.
Kamrater!
I detta allvarliga läge har vi en regering som inte tar ansvar för jobben. Som inte verkar förstå att jobbkrisen har ett samband med Sveriges dramatiskt försämrade ekonomi. Som verkar ha tappat greppet.
Vi sätter Jobben först! För oss är det självklart. Kamp mot arbetslöshet har alltid varit vår viktigaste uppgift – för vi vet att misslyckas vi med jobben så misslyckas vi med ekonomin, och därmed också med välfärden och rättvisan.
Men den moderatstyrda regeringen sätter skattesänkningar före jobb. De har sänkt skatterna för dem med de högsta inkomsterna, största förmögenheterna och dyraste husen. Skattesänkningarna fortsätter, nu med lånade pengar.
I riksdagen står den moderata finansministern, Anders Borg, och säger ”Vi kan inte ge sken av att vi kan stoppa den sysselsättningsnedgång och den arbetslöshetsuppgång vi nu har.” Regeringen står passiv och menar att de inget kan göra. Det är ett farligt synsätt. Och det är fel!
Det blir för dyrt, sa Borg i Sveriges riksdag om våra socialdemokratiska förslag till investeringar för fler jobb. Han tycker sig inte ha råd med en politik för jobb – men han har råd med stora skattesänkningar! Och försämringar för arbetslösa och sjuka.
Han har råd med att sänka skatterna med dryga 80 miljarder kronor, mest för dem med de högsta inkomsterna. Det har Reinfeldt, Björklund, Olofsson och Hägglund råd med!
Bara i år sänker regeringen skatten med 15 miljarder, mest till dem som har det bäst. Nu på lånade pengar.
Nej! Sverige har inte råd med en regering som sätter jobben sist!
När den moderata finansministern anser att Sverige inte har råd med fler jobb blir det allt tydligare att Sverige inte har råd en moderat finansminister!
Tyvärr är det regeringen Reinfeldts val att inte agera. När krisen först gav sig till känna i september 2008 hävdade regeringen att budgeten för 2009 innehöll nog med resurser för att möta problemen. Den etikett som sattes var allt annat än ödmjuk, det var en ”superbudget” Sedan dess har situationen bara försämrats – och regeringen är fortfarande lika likgiltig.
Anders Borg har gått från att ha vara finansminister till att omvandlas till en slags meteorolog eller möjligen väderspåman som mest pratar om höststormar och vargavinter. Den som sätter sig vid datorn och googlar på Anders Borg och väder får av åtskilliga träffar en som är extra träffande!
Det är ett citat av den engelske författaren Oscar Wilde som en gång skrev att ”Samtal om vädret är den fantasilöses sista tillflykt.”
Mötesdeltagare
Regeringen har inte ansvar för den globala finanskrisen, men en regering måste alltid agera på ett ansvarsfullt sätt. En regering ska leda och ta ansvar, ta vara på den vilja och kunskap som finns i landet istället för att sitta still i båten.
När vårbudgeten lades fram i för någon vecka sedan fortsatte regeringen att lägga dimridåer och frisera uppgifter.
Vad döljer sig bakom ökade satsningar på arbetsmarknadspolitiken – jo, ökade kostnader till följd av den stigande arbetslösheten!
Vad döljer sig bakom den ”aktivitet” som regeringen som regeringen erbjuder arbetslösa –jo 400 platser på yrkesvux, det är 1,4 platser per kommun det!
Mycket mer kan göras för att fler industriarbetare ska få utbildning, för att utveckla industrin och för att minska orättvisorna. Förslag finns – men regeringen vill inte. Det kan ställas i kontrast till att flera regeringar ute i vår omvärld gör betydligt mer för sin industri och vågar satsa mer på infrastruktur och utbildning.
Mycket mer kan göras för att trygga välfärdsjobben, så att våra barn och gamla verkligen får den vård och omsorg de har rätt till i ett välfärdssamhälle.
Regeringen är passiv i stället för att använda de redskap som vi själva förfogar över. Det blir inga utbildningar, inga stöd till industrin, inga ordentliga satsningar i kommuner och landsting.
Det enda som regeringen är att spä på krisen ytterligare genom nya bördor på de arbetslösa och skattesänkningar för de allra rikaste
Regeringen Reinfeldts hållning splittrar landet, ökar klyftorna och gör fler människor utsatta och sårbara.
Mötesdeltagare!
Innan året är slut kommer var tionde svensk att vara arbetslös. Nästa år kommer det att röra sig om ännu fler, troligen 12–13 procent. Inom mitt förbund, IF Metall är vi på väg mot den situation där var fjärde medlem är utan arbete. Det är 70.000 människor som tvingas ut i till en oviss tillvaro med arbetslöshet.
Redan före valet 2006 varnade flera fackliga organisationer för att en nedmontering av a-kassan skulle få svåra följder, ekonomiska såväl som sociala. Den gången var det få som lyssnade. Arbetslösheten var ingen stor fråga, alla skulle arbeta och arbetade du inte – ja, då var det ditt eget fel.
Så tyckte många då och högeralliansen byggde sin politik på en ständigt strålande högkonjunktur.
I dag är situationen helt annorlunda och arbetslösheten stiger vecka för vecka.
För grupper med hög arbetslöshet, som industriarbetarna, blir a-kassan mycket, mycket dyrare än tidigare eftersom den solidariska fördelningen av arbetslöshetens kostnader tagits bort. IF Metalls a-kassa tvingas höja arbetslöshetsavgiften från 125 till 300 kronor.
För alla de tiotusentals industriarbetare som nu varken får jobb eller utbildning blir ersättningen bara omkring 60 procent av tidigare lön. En halv miljon svenska löntagare har lämnat a-kassan sedan avgifterna höjts och ersättningen sänkts.
Arbetslöshetsförsäkringen är inte längre en trygghet i omställningen – det som varit en styrka på vår arbetsmarknad och i förhållande till våra konkurrentländer.
Idag ökar arbetslösheten och i två av landets tre kommuner ökar redan kostnaderna för försörjningsstöd, det som tidigare kallades socialbidrag.
Det är dags att höja a-kassan till 80 procent! Svik inte de arbetslösa, diskriminera inte dem som nu tvingas ut i arbetslöshet.
Mötesdeltagare;
Två tydliga alternativ står mot varandra i svensk politik. Den borgerliga alliansen har visat vad de vill – och att de inte vill satsa på jobben och välfärden.
Det har varit en turbulent vår för arbetarrörelsen. Några har frågat mig – hur ska du som facklig representant kunna kritisera höga direktörslöner och bonusar efter det som hänt inom AMF Pension?
Mitt svar är att det aldrig har varit viktigare än nu! Vi ska ifrågasätta, vi ska vara kritiska!Jag tycker att vi från fackligt håll har anledning att vara självkritiska för att vi inte har kunnat hålla emot tillräckligt – och det är också det våra medlemmar reagerar emot. Givetvis måste vi ha en annan hållning än näringslivets företrädare på den punkten. Men i efterdyningarna av turerna kring AMF Pension är det ändå värt att komma ihåg att det är samma marknadsliberaler, de som nu gjort fiasko, som byggt upp ett system av girighet och fantasisummor.
Det är naturligtvis så att vi kan göra fel ibland, att inte tillräckligt kraftfullt hålla emot, men mötesdeltagare det är skillnad om det sitter en facklig representant i styrelsen eller om det endast är marknadsliberaler det kan vi vara säkra på.
Det är dags nu, nu måste arbetarrörelsen lägga allt annat åt sidan och rikta allt fokus på att vinna valet 2010!
Vi måste använda all vår kraft och styrka för den uppgiften!
Då och då hör vi sägas att det inte finns något alternativ till högerregeringen. Det är en märklig verklighetsbeskrivning, om än skickligt lanserad och paketerad av ett borgerligt pr-maskineri.
Vårt socialdemokratiska alternativ bygger på rättvisa och solidaritet.
De som inte säger sig se det alternativet kan få tydliga besked i de förslag som socialdemokraterna lämnar i Riksdagen:
Där finns näringspolitiken: Satsningar på företagen, satsningar på åtgärder som stimulerar exporten och olika åtgärder för att de fler ska få utbildning – med 50 000 fler platser än vad regeringen föreslår.
Där finns satsningar på välfärden: Med 15 miljarder mer än regeringen till kommunerna.
Där finns satsningar på våra äldre: Med sänkt skatt för alla pensionärerna.
Där finns satsningar på våra ungdomar:
Fler platser på komvux och högskola
Praktikinsatser
Jobbutbildning
Vi har politiken – nu kan vi möta väljarna med förnyat självförtroende. Nu kan ska vi prata om politikens innehåll och det ska vi göra i samtal och dialog med väljarna, inte i något ensidigt rör av propaganda.
Vi socialdemokrater har politiken – vi sätter rättvisan främst
Mötesdeltagare;
Det är dags ta fram den ideologiska kompassen när vi möter våra väljare.
Socialdemokratin har alltid varit en frihetsrörelse.
Kampen för arbete har alltid varit grundläggande. För ingen är så ofri som den som inte har en egen försörjning, inte får göra nytta och inte känna sig behövd. Arbete åt alla – men också vettiga arbetsvillkor, löner, trygghet – det är vårt stående mål.
Vi socialdemokrater pratar om verklig frihet – inte om den begränsade valfrihet som de borgerliga pratar om.
Frihet för oss handlar om att alla ska kunna göra sina egna livsval, kanske få möjlighet att studera och plugga även om ens föräldrar aldrig fick göra det; få testa gränser och normer, skapa sig egna – och få respekt för det.
Frihet handlar också om att ha valt fel och få möjlighet senare i livet till att välja om, att få studera byta inriktning på de val man gjorde i sina unga år.
Nu minskar den friheten för väldigt många i Sverige. Ökade orättvisor skapar ofrihet och bygger nya hinder för människor att förverkliga sina drömmar. Nu ökar klyftorna mellan människor – och därmed skillnaderna i möjligheter, skillnaderna i frihet.
Frihet, som vi socialdemokrater ser det, kräver därför rättvisa villkor. Det kräver att vi delar solidariskt och jämlikt, på både resurser och möjligheter. Det kräver en välfärd som fördelas efter behov och inget annat och som betalas av oss alla tillsammans efter bärkraft.
Verklig frihet kräver rättvisa. Det är vår övertygelse.
Inför valet 2009 består vårt regeringsalternativ av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern. Som alla samarbeten handlar det om att ge och att ta, men framförallt om att forma en gemensam och tydlig linje. Det klarar vi och vi kan föra en gemensam och progressiv politik.
Vi ska forma en bra gemensam plattform kring rättvisa och solidaritet för att möta väljarna 2010
Mötesdeltagare;
Redan i nästa månad har vi ett viktigt val. Valet till Europaparlamentet den 7 juni är ett val om tydligt påverkar vår vardag och hemmaplan. Vi som vill ha ett rött Europa måste vara med, delta, rösta och få fler att förstå valets stora betydelse.
Om vi inte går och röstar lämnar vi över vårt inflytande till högerkrafterna och ännu värre, till ett parti som Sverigedemokraterna.
Det är ett parti som bygger all sin så kallade politik på att de som kommit till Sverige för att arbeta, eller som har flytt undan kring och förföljelse inte platsar här. Sverigedemokraterna gör allt vad de kan för att misstänksamhet och rädsla ska gro mellan människor. De ska inte lyckas!
Självklart känner vi osäkerhet inför olika seder, visst kan språket ställa till det ibland, missförstånd kan uppstå. Visst kan vi ibland undra över olika religiösa inslag. Olika kulturyttringar.
Men hur blir det samhälle som inte utsätts för olika erfarenheter, åsikter, tankar.
För mig blir det ett fattigt samhälle.
Det är inte färgen på vårt skinn eller vår födelseort, som gör oss till onda eller goda, låt oss döma varandra efter vars och ens gärningar inte efter våra egna fördomar.
Det är ju nu solidariteten behövs som allra bäst. Det är nu vi ska hålla ihop och stötta varandra, inte stänga ute.
Samarbete är viktigt i en osäker värld. Vi behöver samarbeta över gränserna för att klara av vår tids stora utmaningar – allas rätt till arbete, klimat- och miljöarbetet och länderna behöver samarbeta ännu mer för att ta itu med finansmarknadens avarter. Vi ska samarbeta för att utveckla utbildning, forskning och industriell kunskap.
EU ska bli mer progressivt, mer öppet och mer demokratiskt. Det är den utvecklingen vi vill ha, inte högerkrafternas krav på sämre välfärd och sämre fackliga rättigheter.
Europas löntagare behöver enas, splittras vi är vi också förlorare i kampen för fackliga rättigheter och kollektivavtal.
Därför är det oerhört viktigt att vi var och en tar med familj, kompisar och grannar och går och röstar senast den 7 juni! Om vi inte röstar ja då överlämnar vi vårt inflytande till andra.
Rösta för ett rött Europa!
Mötesdeltagare;
Första maj är avstampet för oss socialdemokrater.
Nu börjar jobbet – nu går vi vidare mot valseger, först i EU-valet och sedan i nästa års riksdagsval.
Vi håller ihop, vi tar kampen mot högern.
Nu satsar vi allt på att vinna majoritet och för att kunna börja vända utvecklingen åt rätt håll.
Nu vinner vi tillbaka rättvisan och solidariteten!
Tack för att ni lyssnade |
www.skillingaryd.nu
