Rallytokig tjej med stor passion för kor och livet på landet
De nyaste blogginläggen finns här
Nu är det jul...
Här i vårt hur, hopp... (hej, hopp.. eller hur går den nu.. nu glömde jag det).
Julen är nog den finaste högtiden på året och man lägger ner ett stort arbete innan den för att man ska kunna lata sig några dagar hemma framför TV:n och julgranen. Mat i mängder ska inköpas och ätas, presenter hit och dit ska inhandlas, slås in och rimmas på. Perfekta julgranen ska sågas av någonstans och julkorten ska skrivas (ibland även till dom man inte hör av på hela året...)
Julafton och dess tillhörande tomte för mig onekligen tillbaka till min barndomstid. De första åren var det farfar som höll i julklappsutdelningen. Han hade i alla fall farfars klocka, byxor och rock på sig. Kanske ingen ”riktig” tomte, men jag/vi var nog för små för att förstå någonting annat.
När man blev några år äldre kom den riktige tomten! Pappa sa alltid ”Nu är det bäst att vi går ner och sätter oss i gillestugan, för jag tror att tomten kommer förbi här snart”. Vi var ju så nyfikna jag och brorsan att vi knappt kunde vänta och minuterna kändes som dagar.
 |
| Jag och den riktige tomten 1979 |
Rätt vad det var bankade det på fönstret och vem var det där som plumsade i snön?! Jo! Tomten! Han hade lyckats hitta vår stora julklappsäck som mamma fyllt upp med massa roliga saker och gick och slet och drog i den utanför huset. Vi sprang uppför trappan som galningar! (eftersom jag var äldst armbågade jag mig uppför trappan så jag alltid var först). Kikade i altanfönstret och vem stod där och vinkade till oss? Äntligen! Vi hade ju väntat hela året!
Tomten var rätt så tjock och lång. Hade en käpp som han stödde sig på, han var ju så gammal. Hade jättestort fint vitt skägg och såg snäll ut. Tills han grymtade lite argt och undrade om det fanns några snälla barn därinne... Jag och brorsan blev alltid lika rädda (fast bara en halv sekund) innan vi ropade och hoppade förväntansfullt ”Jo, det finns det”. (Fast man egentligen inte borde få några julklappar det året för man hade bråkat för mycket).
Han plumsade in från altanen och sa att han var trött. Han hade ju gått så långt och hade så mycket att göra idag. Våra ögon var stora och att han äntligen var här, det var ju helt otroligt! Vi hjälpte tomten in i finrummet så han fick sätta sig och vila på en stol vi ställt fram tidigare under dagen. Julklappsutdelningen var snabbt överstökad och medans vi ivrigt rev av pappret på klapparna ville mamma ta kort på oss och tomten. Vi hoppade glatt upp i hans knä och smilade upp oss när det blixtrade. Vilken tur att han hittade hit!
Glömmer aldrig den dagen när brorsan kom hem från skolan och sa att tomten inte fanns. Jag hade ju hört det i skolan också, men eftersom vi var dom enda som bodde på landet i min klass trodde jag att det var bara "samhällsungarna" som inte hade någon tomte. Till oss kom han ju alltid! Jag blev så oerhört besviken på brorsan och arg. Hur kunde han?
I år får vår riktige tomte dela ut klapparna till änglarna i himlen och mina tankar går till tomtemor och hans smånissar.
Om jag inte är här mer i år får jag önska alla er som hittat hit – en riktigt God Jul och ett Gott Nytt Bloggår!
Att byta skepnad...
I biljettkassan på Scandinavium stod 3 herrar framför oss i lördags. Fin skjorta, nyputsade skor, slips, fina byxor och säkert inte den billigaste rocken. De fick, liksom vi, efterlängtade platser till kvällens hockeymatch.
Vi var lite sena så vi letade upp våra platser nästan omgående. Strax innan matchen startade kom de tre herrarna, som stod framför oss i biljettkassan. De hade visst fått platserna bredvid oss.
Till vår förvåning tog dom av sig sina fina rockar, på med hemmalagets hockeytröja och drack öl som vatten och spillde popcorn över hela sig... De skrek och gapade en massa fula ord och ramsor som inte var vårt lag till fördel. (Som tur var lugnade herrarna ner sig i tredje perioden då vi fick ge igen i stället)
Strax innan slutsignalen gick tog dom av sig hockeytröjan, rättade till luggen, borstade av sig popcornsmulorna och tog på sig sina fina rockar igen. Snacka om att byta skepnad! Och sen undrar man varför man kan bete sig hur som helst på en match?
Man passar inte i allt...
Märkligt vilka lustiga klädstorlekar det finns nuförtiden!
Provade häromdagen 18 plagg och ingenting passade. Sprang ut och in från omklädningsrummet och hon som lämnade ut provlapparna i butiken tyckte nog att jag var kräsen. Med mina korta ben var en del byxor för smala så man knappt fick dom över knähöjd. Gick jag upp i storlek så var dom 20–25 cm för långa i stället om dom skulle passa upptill.
Tröjorna var nästan ändå värre. För att dom skulle sitta nåt så när så var dom alldeles för pösiga nertill och hade jag sträckt ut armarna hade jag garanterat spräckt hela plagget. Så jag fick smyga mig ut ur butiken skamset utan någonting inhandlat.
Antingen får jag börja sy mina egna kläder eller äta piller för att få längre och smalare ben eller så får jag bara lyfta papper framöver så jag smalnar upptill...
Undra vilket som blir smidigast?
Att kontrollera allt...
Kontrollbehov har man hört att en del har problem med. Men jag har det inte.
Det kanske handlar om att man måste köra en viss väg hem från jobbet, svartsjuka, strykjärnet urdraget, kryddorna står i bokstavsordning i hyllan, pålägget och mjölken ska ha en viss plats i kylskåpet, dammsuga varje dag, kolla så att alla jobbarkompisarna på skiftet har kommit, låste jag? drog jag ur kaffebryggarn? mm mm. En del tycker det är sjukligt att vissa har kontrollbehov, men jag har det inte.
Eller...?
Tog mig en tankeställare och kom dessvärre fram till att jag också lider av smärre kontrollbehov. Nästan så man skäms. Mina kontrollbehov är troligen..
– TV, modem och telefon urdragit så fort man går hemifrån (ifall åskan slår till, dock även vintertid)
– Måste kolla väderprognosen innan helgen. (Varför? Det blir som det blir. Oftast stämmer inte prognosen iallafall)
– Att jag alltid ska få rätt (oavsett om jag vet med mig att jag egentligen har fel..)
Då var jag en av dom iallafall...
Audition i Skillingaryd...
Nu blir det en timme framför TV:n i någon vecka då Idol 2007 dragit igång. Det roligaste är nu i början då man ser alla som kanske inte borde vara där... Att de inte skäms är ju märkligt. Men...
OM det hade funnits audition i Skillingaryd skulle jag minsann vara med! Jag skulle burra upp frisyren, på med svarta häftiga brallor och stora höga silverfärgade platåskor. Sminka mig och framföra den låten som jag diggat i alla år.
Heaven´s on fire med Kiss. Oj vad många gånger man stått framför speglen med en hårborste i handen som mick och mimat till den låten. Men det är nog bättre jag skämmer ut mig framför speglen i stället än framför tv-apparaterna...
Bensinpriset...
...kan man ta upp som diskussion precis när som helst. Hörde en ”smart” kille på radion häromveckan som tyckte och trodde att bensinpriset skulle ligga på 22:-/litern inom en snar framtid. Den människan bor troligen mitt i stan, har busshållplatsen utanför husknuten, tjänar en massa pengar och inte lever i verkligheten.
Hur skulle ”vi på landet” överleva? Att inte ha bil och leva på kommunikationen som bjuds här runt i byarna kommer vi absolut ingenstans.
Politikerna vill att vi ska köpa ethanolbilar (som drar 50 % mer soppa, så då blir det ju inte billigare) och skrotpremien höjs för att skrothandlarna ska få in dom äldre bilarna. Men hur ska alla ha råd med att köpa nya miljöbilar?
Alla kan och vill absolut inte bo i stan. Tänk på det, ni som bestämmer...
Semestern
Att tre veckors ledighet kan ta slut så fort! Jag har haft 3 dagars uppehåll och strålande sol. 2 av dom har jag inte varit hemma i byn. Märkligt vad lite sol kan göra. Men i och för sig man är ju verkligen utvilad efter denna sommaren, för jag hade nog inte kunnat sova mer än vad jag gjort.
Vi har väl egentligen inte varit någonstans direkt på semestern, men ändå inte varit hemma mycket ändå. Känns som om tiden bara sprungit förbi oss och man är nog allt lite snuvad på det fina vädret. Och vi som hade planerat att göra ALLT! Nu har det varit lika för alla oss som inte var smarta nog och tog en resa söderut.
Hösten närmar sig med stormsteg och jag sneglar på nyinköpta utemöbler som inte är välanvända och hängmattan som bara blev upphängd och inte mer.
Mötet med min idol
Klockan ringde ilsket en torsdagsmorgon. Efter 3 timmars sömn vände jag bara på mig, kändes precis som jag nyss lagt mig. Men då kom jag på! Det var ju i dag jag skulle få se och kanske träffa min idol! Flög upp ur sängen och in i duschen.
Egentligen var det bara en helt vanlig funktionärsdag ute i skogen, men det var något speciellt i dag. Visst rally är kul, men i dag skullle det bli ännu roligare!
Tog på mig den finaste funktionärsjackan och stövlar och paraply, matsäck och autografblock och begav mig iväg till skogen.
Efter cirka 70 tävlingsbilar kom han då äntligen! Vinkade fram till startlinjen och han följde så snällt mina uppmaningar och efter en snabb kik in i tävlingsbilen så satt han ju där! Min store idol!! Dock blev det ingen ”träff” och inte heller ens en liten autograf, men jag har fått se han iallafall!! Jag hade bara 25 sekunder innan han drog iväg med en rivstart...
Gunvald Larsson...
Man skulle haft lite Norge i sig...
Varför är vi så dåliga och tråkiga när det gäller nationaldagen? I grannlandet väster om oss är det desto mer ståhej och fest från tidig morgon till sen kväll. Undra om vi svenskar är rädda för att fira vårt Sverige, kung, fosterland och allt vad det nu handlar om? Lite Norge i var svensk själ en nationaldag hade väl inte varit så dumt? Ett steg i rätt riktning är ju att 6 juni blev en röd dag.
Men jag kan ju bara gå tillbaka till mig själv. Jag tror inte ens jag sett en flagga, inte hört nationalsången under hela dagen och inte festat loss precis. Gick av jobbet under morgontimmarna, sovit och sedan suttit på rallymöte halva dagen. Låter väl inspirerande? Nä, nästa år, då ska jag minsann ta mig i kragen och engagera mig lite mer. Det skulle inte skada och jag hoppas att fler gör det, för vi ska inte skämmas!
Tankar...
Tänk om! Ja, just precis, tänk om man kunde läsa andras tankar!! Vilken fördel man skulle ha när man möter folk och det hade nog varit rätt roligt samtidigt.
Tänk när man träffar någon på arbetet, affären, kompisar, tävlingar med flera om man kunde få se en bubbla över huvudet och läsa ut vad han/hon tänker på och vad de egentligen vill ha sagt eller tycker. Och troligen tänker dom: ”asch, det säger jag nästa gång”. Eller ”det tar jag när jag ringer”, alltid lättare att säga något per telefon...
Som distriktsfunktionär är jag ute bland tävlande, funktionärer och arrangörer på helgerna. Träffar mycket folk och man skulle nog kunna ha nytta av den där bubblan ovanför huvudet ibland, när man ska besluta om saker och ting.
En blick säger oftast mer än vad som sägs, så jag får nog nöja mig med det så länge...
Allt kretsar kring miljön
Vart man än vänder sig och oavsett mediaform är det just nu mycket miljö och klimat. Men jag undrar om det hjälper att vi i lilla Sverige är så noga med det och att vi är föregångare av miljötänkande. Många länder i världen borde nog ta sig en tankeställare, som spyr ut mer än vad vi någonsin kan ana. För ett tag sen pratades det om istid, nu verkar det som det bara blir högre och högre medeltemperatur...
Vad gör jag själv för miljön? Njaaa, inte så speciellt mycket faktiskt. Mina lampor i fönstrena fortsätter att lysa och jag borstar fortfarande tänderna medans vattenkranen är på. Kanske att jag tänker på det när jag är i affären, att man inte handlar livsmedel i förpackningen i förpackningen i förpackningen som sedan har en ny förpackning igen...Cyklar gör jag inte, det vägrar jag! Så bilen används fortfarande flitigt. Då ska det gå långt innan jag ställer den hemma.
Däremot i min hobby/fritidsintresse, motorsporten, har vi kommit oerhört långt med miljötänkandet! Vi har miljöansvariga på våra tävlingar/arrangemang under många års tid. Fler och fler använder E85 som drivmedel i tävlingsbilarna (eller är det bara för att det ger mer effekt??!!)
Miljörådgivare ska finnas i varje klubb och samtliga klubbar/arrangemang/anläggningar ska vara miljöcertificerade 2009. Dessutom införs i flerårstege, att samtliga rallybilar ska ha katalysator. Jättebra, tycker många! Och visst är det det, men hur ska man kontrollera att den fungerar vid samtliga besiktningar och vad händer en varm sommardag då Nisse Svensson åker av i skogen bland torrt ris och buskar?? Det vågar jag inte ens tänka på.
Men jag håller mig nog på min nivå så länge...
I kväll händer det...
Man får passa på att aktivera sig ordentligt hela dagen idag, så att man kan sitta still i minst 7 timmar framför tv:n ikväll...
Tv-kvällen börjar med hockeyn fram på eftermiddagen. Paus förhoppningsvis en stund innan kanal byts och det är favoritprogrammet Bonde söker fru som har ny säsongsstart! Därefter blir det Melodifestivalen som man absolut inte kan missa. Semifinalen sågs häromdagen och som tur var kom inte mina favoriter med, så att man kan heja fram Sverige ordentligt!! Tydligen ska man vara lite speciell och man ska nog framföra bidraget i lite halvlustig anda. Men så är det ju, om röstande ska komma ihåg landet.
Mat ska ordnas, så jag klarar mig hela kvällen utan att stå vid spisen i flera omgångar och de inköpta chipspåsarna hoppas jag räcker. Men frågan är hur man ska göra för att kunna sitt still så länge...
Det brukar ju alltid vara så att de program som jag vill se går samtidigt, och då har jag inte behövt att bry mig om det...
Då var det över...
Efter nästan två heldagsarbete utomhus var backtävlingen där hemma över. Mycket arbete, men ack vad roligt! Mycket publik hade letat sig upp på kullen och vädrets makter hörde mina böner.
Efter lite funktionärsstrul (som det brukar vara) kom vi igång och det var många hemmaförare som tog sig fram duktigt och vägen höll faktiskt riktigt bra.
Serveringen, med Gustavsson dom äldre i spetsen, bryggde kaffe och serverade korv för glatta livet.
Att publik skräpar ner när dom är på liknande evenemang kan jag inte hålla med om. Fanns inte en tillstymmelse till skräp runt banan/i skogen och till och med hundbajspåsarna lade dom i soptunnan. Inte dåligt!
Bra reportage i bygdens tidningar och hemsidor. (Annars när man brinner för en sport tycker man att det visas för lite/görs reportage om)
Nästkommande rallytävling står jag publik, och jag lovar att jag inte ska skräpa ner jag heller...
20 april 2007
Äntligen funktionärsdags..
Efter lång vintervila är det äntligen dags på lördag!
Lustigt vad man kan vänta på att få jobba som funktionär.
Fredag är det banbyggeri på gång hela dagen. Skyltar
ska sättas upp och avspärrningar ska dras utmed banan (hellre
det än kämpa på gymet).
På lördag morgon ska all utrusning/material hämtas och
mina funktionärer ska läras ut innan starten på förmiddagen
drar igång.
Man saknar alla sina rallykompisar under vintern.
Vad pratar jag om? Jo, det är ju äntligen rally på gång!
Premiär för backtävling hemma på gården! Vem
vet, det kanske blir en stadig tävling i kalendern? Jag hoppas i
varje fall på fint väder och att publiken blir nöjda,
man får se rallyförarna nästan hela sträckan om man
står på rätta stället!
Väl mött bland vrålande motorer, avgaser och kaffekoppen!
En och annan bredsladd kan jag garanterat utlova!
Jobb...
...har jag alltid haft och har inte varit arbetslös en enda dag. Jag har tur! Flera av mina kompisar går idag och vantrivs på sitt arbete och söker förtvivlat nytt jobb, dock utan resultat. Är man småbarnsförälder (mamma) får man inte jobbet för att barnen är små, är man 50+ anses man för gammal och företagen kräver att man ska som 22-åring ha gedigen erfarenhet samtidigt som man ska ha rejäl utbildning i kappsäcken. Hur går detta ihop?
Sökte ett intressant jobb för snart 10 år sedan. Lite annorlunda sekreterarjobb inne i stan. Kom till anställningsintervju och allting verkade perfekt och jag gav verkligen allt för att få detta ”drömjobb”...
Till slut var det bara jag och en medelålders dam (då var det det, nu ser man henne säkert som jämngammal...). Hon hade i alla fall barn över 12 år och fick således jobbet, då hon inte kunde vara hemma för vård av barn!
Ringde givetvis upp byrån och frågade varför dom inte ansåg att jag var lämplig. Vad fick jag till svars? Jo, att jag inom en snar framtid skulle skaffa familj...!! Va! Man blev ju helt stum! Ska man ta med sig intyg på att man inte ska skaffa barn på x antal år?
Då tackade jag för mig och sa att jag bara kunde beklaga att dom inte tog mig till sig i stället. När jag ser reklam för sekreterarbyrån nuförtiden tänker jag tillbaka och hoppas att dom har en alert, pigg superkvinna som är 24 år med 2 vuxna barn och många år i högskolan bakom sig som kan tänka sig att ägna all tid åt herrarna på byrån..
Grannsämja/fejd?
En kommun i länet ska anställa en "grannsamordnare". Det hade kommit in tvister som inte grannarna kunde lösa själva, så därför skulle kommunen gå in och "hjälpa till". Det var bråk om staket, buskar, träd, uteplatser, bokningar i tvättstugen, hundar och katter som sprang och gjorde sina behov på andra sidan gatan och andras ungar som sprang och grävde gropar i trädgårdslandet... osv osv..
Ja, det är säkert inte lätt att ha grannar man retar sig på, men ska verkligen kommunen gå in och hjälpa till med sånt?
Det finns ju de grannar som nab inte tycker har något annat för sig än att studera "andra sidan", vad dom hittar på, hur ofta dom tvättar bilen, sopar gatan eller vad deras ungar har för sig.
Men låt de får göra det, nyfikna människor har det alltid funnits. Annars är det bara till att flytta eller ge igen. Grannar väljer man ju dock inte... Och en kommun borde ha annat att lägga sina pengar på. Jag hade nog gett igen om jag hade irriterande och nyfikna grannar, tror jag...
25 mars 2007
I tid och otid...
Under senvintern och våren är det hög
trafik på min mobiltelefon. Har i snitt 25 - 30 samtal på
em/kvällarna. Det är utbildning som distriktets rallyåkare/co-drivers
ska gå. Vi håller funktionärsutbildning nu nästa
vecka och det är arrangörer som ringer och rådfrågar
och tävlande som insett att dom måste sätta dit katalysatorn
innan de drar igång rallybilen för säsongen. Och hur var
det med de nya reglerna? Måste jag? Kan jag? Får jag? Kan
jag komma undan på något sätt? Mycket telefonsamtal blir
det och det är ju kul i och för sig, men var går gränsen?
Häromdagen stod jag i kön i ortens matbutik. Det ringer givetvis
(när man står i kö eller ska betala ringer det alltid,
lustigt..). Jag svarade inte, efter en liten stund pep det till och jag
hade ett mobilsvar att lyssna av. Jaja.. tänkte jag. Tar det när
jag kommer hem. Skulle bara lämna av tidningar vid återvinningstationen
och sen åka hem. Detta tog ungefär en kvart. Då ringde
samma nummer igen. Svarade och fick en lite lätt upprörd röst
i örat: "Jag ringde och pratade in på mobilsvar för
en stund sedan, men du har inte ringt upp?". Va!! Tänkte jag,
det handlar om max 15 minuter! I mitt stilla sinne tänkte jag –
vad gjorde alla uppstressade människor när inte mobiltelefonen
fanns?
10 mars 2007
Sjuk...
...är jag väldigt sällan, som tur är. Har varit i
stort sett liggandes sedan nästan en vecka tillbaka med feber, snuva,
hosta och fruktansvärd värk i kroppen. Brukar ge med sig när
man är still och tar det lugnt, men denna gången verkar det
vara segt. Har (som vanligt) massor att göra och när man inte
orkar göra något blir man lite arg... Men man får tänka
på sig själv ibland.
Att jag inte redan för flera dagar sedan klättrar på väggarna
där hemma beror nog på att jag faktiskt blivit en av dom. Ja,
så är fallet. Och det var nog nåt jag inte skulle kunna
tänka mig att jag skulle bli. Nu jagar jag tidningar med spelet i
och pennan glöder hemma bredvid min redan årsförbrukning
av näsdukar som jag lyckats knyckla till och alla halstabletter/febernedsättande
medel och filtar.
Är det bara för att man ska hålla hjärnan igång?
Fick för mig att det bara var äldre som satt med sånt,
men ack....
Sudoku!
Härligt, rätt så enkelt spel som fördriver tiden
hemma på landet denna veckan...
Sura människor...
En sak som jag inte förstår är att man ska gå omkring och vara sur och otrevlig mot varandra. Finns ju ett flertal sådana som tex jobbar inom serviceyrken, handel, arbetsplatser och i umgängeskretsen som alltid har en sur och tråkig min.
Jag brukar undvika denna kassa i affären och man kanske bara handlar där i nödfall.
Visst man kan ha dåliga dagar, sådana har jag också, då man bara känner för att låsa in sig själv och inte träffa en människa. Men man kan ju iallafall vara trevlig och glad när man träffar någon.
Sen finns det människor som alltid är glada och trevliga! Kanske inte är alltid så lätt, men man kan ju faktiskt anstränga sig någongång. Ett leende och ett trevligt bemötande gör så mycket. Tänk på det!
Sur och tvär kan man vara på döda ting i stället...
Weekend i paket...
..fick jag häromdan. Nu när man börjar komma upp i den här åldern har man nästan allt och en resa är värd mer än att få öppna paket.
Visste inte vart jag skulle, vilket visade sig vara jobbigt. Jag är så fruktansvärt nyfiken, så jag lämnade massa kommentarer för att kunna få ledtrådar om vart resan skulle bära av.
Visste att jag skulle behöva pass och eftersom mitt gick ut för någon månad sedan skulle jag göra nytt. Eftersom jag alltid är ute i sista stunden med det mesta var jag inte hos polisen förrän 5 arbetsdagar innan (vilket det skulle ta att göra passet). Det är ju dumt att vara ute i god tid någongång.
När det var 3 arbetsdagar kvar ringde passpoliskanslisten och sa att fotoapparaten hade varit lite krånglig, så jag måste komma ner och ta ett nytt kort. Åkte i ilfart och gjorde detta, nu började det ju bli lite panik (inte ovanligt).
Dagarna gick och passet blev inte klart. Fanns vissa ställen i landet som gjorde provisoriska pass och jag var tvungen att få reda på om vi skulle åka förbi något av dessa (vilken tur! då fick jag en liten vink om vilket håll iallafall). Landvetter. Jaha.. Då kan man ju komma nästan till var som helst...
London blev det! Kul! Och att flyga är ju inte heller så tråkigt. Att i starten känna att man trycks tillbaka i flygstolen och bara hänger med, vilken härlig känsla!
Haft en jätterolig helg som varit lugn och trevlig. Skönt att komma hemifrån en stund! Verkligen uppskattat! Bara gått och strosat i affärer, suttit på de mysiga barerna, ätit gott och verkligen känt pulsen från en härlig storstad som alla borde besöka. Och se alla dessa människor överallt från alla nationaliteter. Annat än lugna livet på landet.
Hade fått kompledigt några timmar på söndagskvällen, för vi skulle inte landa i Göteborg förrän vid 19-snåret. När vi skulle åka från London till Stansted kom vi inte ända fram. Tågen inställda sista sträckan och alla skulle få åka buss till flygplatsen istället. Tittar på klockan hela tiden och undra om alla dessa människor kan skynda sig lite, så att vi hinner i tid.
En timme innan incheckningen kom vi till flygplatsen. Det visade sig att vårt flyg var inställt!! Jaha!! Vad gör vi nu? Står där och på knackig engelska försöka förklara vart vi ska och varför det blivit så här.
Ersättningsflyg nästan 6 timmar senare. Det blev en lång, lång väntan. Att sitta där och bara vänta, det känns som tiden står precis still. Man kikar på klockan och det har inte gått 5 minuter sedan sist jag tittade..
Det tilltänkta flyget var också försenat, så vi kom inte till Göteborg förrän vid 3-snåret på natten. Men vad gör det nu i efterhand? Haft en rolig helg med trevligt sällskap! Tack för en bra och uppskattad present!
I stormen Pers spår...
..märks nog inte så mycket kvar mer än nedfallna träd. En del har tydligen inte fått tillbaka telefonen ännu, vilket verkligen är katastrof! Varför ska vi som bor utanför 50–skyltarna drabbas? Hade det varit i samhället hade det varit ett herrans liv. Även att mobiltelefonerna tagit över, så är det ju bra om dessa fungerar, vilket dom inte gör överallt heller. Tror att man bor i civiliserat område, men täckningen är väl lite si och så med.
Tanken Telia verkar ha är att dom som bor ”ensligt” inte ska kunna använda sin fasta telefon. Det var nog det dummaste jag hört! Alla kan och vill inte bo i samhällen. Ska nu dom drabbade personerna inte ha tillgång till internet heller då? Hoppas verkligen inte att dom tänker att genomföra detta.
För min del varade strömavbrottet endast ett dygn. Ibland är det bra att ha mobilmaster runt knuten, som behöver ström och mobiltäckningen kan jag inte klaga på helller. Elen är egentligen inte hela världen om man är utan, det värsta är vattnet.
Fast jag har nog några blåmärken kvar på höger ben efter snubblande i köket... Märkligt att man inte hittar i sitt eget hem när det är mörkt!
En kväll i Tranås...
...kanske inte låter så märkvärdigt, men för er som var med kan väl intyga, va?
Buss och chaufför ordnad, sen var det bara att försöka fylla den med danssugna, glada kompisar. Det visade sig inte vara några problem (alla ska ju med från början!). Men lite svinn får man alltid räkna med, och så även denna gång...
Som vanligt är det högt tempo i bussen och alla är på g. Skorna putsade, kläderna nyinköpta och nån visade sig även vara precis nyklippt (!). Stereon går för högtryck i bussen och humöret på topp!
Undra vad alla är så glada för? Jo! Vi ska ju åka till parken och dansa till vårt favoritband!
Kvällen går alldeles för fort och ettslaget närmar sig med stormsteg!
Att det kan vara så roligt att dansa!
På hemvägen sitter hälften av gänget och sover, andra är piggare än någonsin och håller igång skrattmusklerna på oss andra i bussen.
Dagen efter är det bara träningsvärken som känns av och ännu ett roligt minne att komma ihåg!
Löften...
...är det gott om i dessa tider. Alla lovar sig själv och andra att det är slut på snusandet, rökandet. Man köper dyrt säsongskort på träningstudion (som man kanske bara använder några gånger), då ytterligare ett nytt liv börjar 1 januari, då kampen mot kg börjar igen.
Själv är jag inte mycket för nyårslöften, vet att jag inte kommer att hålla dom ändå. MEN, det finns alltid ett men... Jag ska försöka att inte äta så mycket godis och lovat mig själv att jag ska försöka bli lite snällare.
Det tog mig bara 2 dagar – sen var mitt ena nyårslöfte ett minne blott...
Nästan allting färdigt...
Slår personligt rekord i år. Julskinkan är kokt, nästan alla julklappar är köpta, granen är klädd, tomtarna uppsatta, glöggen inhandlad, pepparkakorna uppätna och bingolotten är köpt. Det har aldrig hänt att jag varit färdig så här tidigt. Ska bli riktigt skönt att få luta sig tillbaka i helgen och invänta uppesittarkvällen och 1 veckas ledighet.
Fast, frågan är om jag kommer att kunna vara ifrån vimlet, trängslet och stressen från köpcentrat på lördag?? Tveksamt! Det får nog bli en tripp till stan. Nån mer julklapp kan man ju alltid köpa... Sen spelar det ingen roll om man började köpa julklappar på semestern i somras.
Vill passa på att önska alla jag glömt skicka julkort till; En riktigt GOD JUL allihopa!!
Nu är det bara snön som saknas....
"Hörru din galning va gör du?"
Den känner ni säkert igen, liksom stackarn som är på sin "lugna" kanotsemester!
Första filmen hade premiär 1981 och fast den har 25 år på nacken är den ju fortfarande en klassiker som man kan kika på hur många gånger som helst!
Såg häromdagen att Göta kanal II har premiär på juldagen.
Det kan tänkas bli ett biobesök under ledigheten vid jul!
TV..
...är bra ibland, när man vill koppla av i soffan. Blir inte så ofta, men man vet att den finns där! Haft väldiga problem med ett företag som levererar mina kanaler...
Har så många kanaler att man inte ens vet vad det är på alla, tittar ändå bara på Eurosport, SVT och TV4, men den finns där i alla fall.
MEN... När den inte fungerar blir man tokig. Började för någon månad sedan då min kortläsare i mottagaren krånglade. Ringde till kundtjänst. Fick ett nytt kort. Funkar inte. Ringde igen. Fick ännu ett kort, då de påstår att det inte var något annat fel. Fungerade fortfarande inte... Nu hade jag varit utan bild i någon vecka. (tur att man inte följer något speciellt..)
Började bli lite irriterad och ringde igen. Nu hade dom ett kanonerbjudande på ny satelitmottagare. Perfekt, tänkte jag! Nu skulle det minsann fungera!
Icke! ”Var vänlig sätt i kortet i kortläsaren” står det med stora bokstäver på TV:n och det var dags att ringa (Sveriges långsammaste) kundtjänst igen.
Två nya kort hann det bli innan det fungerade. Äntligen bild!! Lyckan var enorm!
Nu har jag haft bild sen en månad tillbaka tills jag skulle sätta mig tillrätta i TV–soffan i går kväll. Då visas texten "Kortet har ingen behörighet" på den blå iskalla bakgrunden och det betalar jag över 350 kronor i månaden för! Dags att ringa igen och ett nytt kort skickas till mig...
Bra med teknik ibland, när den fungerar.
Nu hoppas jag få till kanalerna innan Kalle börjar kl 15.00 om lite mer än en vecka...
Fågelsång i rymden...
Har det minsann blivit. Vilken hysteri! Och jag har inte varit sen o hänga på. Suttit uppe på nätterna och ”rymdvakat”. Riktigt spännande!!
Tänk dig så otroligt många hästkrafter och 1,5 miljoner lite bränsle som går åt bara i starten! Och farten på 28 900 km/timmen kan man väl inte klaga på.
Det vore häftigt att få vara med om, men jag skulle nog vilja åka hem så fort som möjligt.
Hemlängtan blir nog för stor och tänk om man inte kommer hem från den internationella rymdstationen??
Nä, jag får nöja mig med ”uppskjutet” på Liseberg i sommar i stället.
1 december 2006
Brist på ljuset...
...kanske låter lite konstigt, men har blivit ett faktum för
mig under hösten.
Nattarbetare och sover på dagen. En sån otrolig trötthet
ligger som en dvala över mig och jag skulle kunna sova i flera dygn
i sträck.
Om inte snön kommer snart, så det blir lite ljusare skaffar
jag mig en sån här ”värmningslampa” som griskultingar
har..
Den gör nog susen!
Andra måndagen i oktober...
...kanske inte säger så mycket för en del. För mig innebär det;
Väckarklockan ringer ilsket på morgonen. Upp, fixa goda mackor, göra varmt te, försöka få på sig så mycket kläder som man bara kan så att man inte fryser. Och sen är det att försöka få i sina fötter i ett par gummistövlar, när man har minst fyra par sockar. När väl det är gjort, är man totalt genomsvett och undrar varför man över huvud taget kämpar med sånt här en måndag morgon.
Jo! Vi drevkarlar (hrm.. kvinnor) följer med en van liten gubbe som pratar om ”stora stenen”, ”sommarlagårn”, ”stora tallen”, ”granarna där borta”, ”antons vedlaet” (som fanns för 50 år sen..)”bengta skogsväg”. Vi blir utplacerade i drevet. Tyst är det nåt fruktansvärt och man känner sig som man vore alldeles alldeles ensam mitt ute i urskogen. En fågel som flaxar iväg kan skrämma livet ur en. Lustigt men man känner sig rätt så liten!
Tjohooooo!! Hörs en bra bit ner i skogen! Jaha! Då var det dags. Försöka att gå mot den stora stenen och den granen som jag inte längre ser. Men om jag sneddar lite och hoppar över det diket där, så blir det nog bra tänker man. Till slut vet man inte var man är. Samtidigt som man ska gå i rask takt och försöka hålla bra kurs mot våra jägare ska man dessutom skrika och tjoa också. Och med alla dessa kläder man har på sig, man är ju verkligen smidig som kylskåp!
Nästan framme vid grannens gräns hör man ett skott! Wow! Vad spännande! Var är det någonstans? Resten av drevet tystnar. Vad händer? Ett skott till. Är det verkligen våra jägare eller är det någon annanstans?
Fortfarande tyst. Nu hörs tre snabba skott - signalskott! Jaaa!! En älg har fällts!
Försöka lokalisera var det är någonstans och ge sig av däremot. En älgko ligger på marken. Då så, var jakten över för detta året.
Nu ska man bara försöka få av sig stövlarna...
Automatiska telefonsvarare...
...kan vara smidigt ibland och ibland inte. Försökte häromveckan beställa en tjänst till min mobiltelefon via sms. Man hör den trevliga kvinnliga rösten och gör som hon säger... tryck 1 och fyrkant, tryck 3 och fyrkant och så vidare och så vidare.
När jag skriver mitt telefonnummer säger hon att det är ett ogiltligt nummer.
”Måste gjort nåt fel”. Börjar om från början.
Samma visa igen. Mitt nummer finns inte! Och så mycket som jag ringer och blir uppringd och så finns jag inte!
Dagen efter gjorde jag nytt försök. Inte då heller fungerade det. Lite väl irriterad ringde jag upp telefonbolaget och skulle prata med någon riktig person. Och där var det ju kö utan dess like. Jag hade plats 57 i kön och väntetiden beräknades till xx minuter...SUCK!
Väntan var lång och min frustration steg och under tiden blev jag inte mindre irriterad.
När det äntligen var min tur att få prata med kundtjänst kom all ilska ur min mun. Till min förvåning skrattar damen i andra ändan. Jaha???? Tyst blev jag iallafall.
Då visar det sig att den automatiska telefontanten hakat upp sig och tydligen sagt så till alla. Gapskrattet var inte långt borta och jag fick min tjänst beställd via den riktiga damen i stället.
25 juli 2006
Barndom...
Hörde härom veckan att en liten 4-årig pojke blivit påbackad
av en traktor på en gård.
Det för mig onekligen till min barndom på landet, där
det var mängder med traktorer, redskap, höloft som man inte
skulle vara i närheten av egentligen...
Men i föräldrars närvaro var det bus på hög
nivå. Man var med överallt och ”hjälpte till”.
Körde traktor väldigt tidigt och körde hö alldeles
själv när man inte var så gammal. Man kröp helst
under kossorna i lagården och låg på foderbordet och
gosade med dom fast dom hade horn som var längre än mina armar.
Att det inte hände någonting är ju helt otroligt egentligen
med tanke på vad man fick vara med om. Och att det händer är
inte så konstigt med tanke på stora tunga maskiner och små
människor. Jag är glad att jag inte fått sitta och titta
på allt från köksfönstret!
Sen om man får egna barn och vad dom skulle få göra och
vara med och ”hjälpa till” med kan man inte svara på
nu, men kanske har det ändrat sig en del på 30 år?
Jag vet i alla fall att jag haft en rolig barndom och är glad att
jag sluppit stå vid sidan om...
12 juli 2006
Semester...
Efter att jobbat i 11 år ska jag äntligen ha 3 veckors sammanhängande
semester.
Har egentligen inte haft något planerat och klättrar på
väggarna efter bara några dagars ledighet, så därför
har jag väl varit arbetsgivaren till hands när det varit tajt
med folk på sommaren.
Men nu! Nu ska jag ha 3 veckors semester!
Vänner runtomkring har bokat upp hela semestern med att åka
ut med husvagnen dit, shoppa där, dansweekend, städa förrådet,
laga bilen, hyra stuga där, festilvaler hit och dit, kanske jobba
någon vecka extra på jobbet, hälsa på släktingar
100 mil bort mm mm. Och vips, så har semesterdagarna gått
till ända och en lång höst väntar utan att man egentligen
fått tillfälle att ladda batterierna.
Från och med med fredag ska jag bara lägga undan klockan, inte ha med mig mobiltelefonen överallt, sova så länge jag kan och inte ha en massa måsten. Bara koppla av... Frågan är bara hur länge jag klarar det? Jag utgår från ovanstående vila, så får vi se hur länge det går..
13 juni 2006
Munlädret smörjs...
.. för i helgen är det dags att vara kartläsare!
Äntligen få dra på sig overallen, krypa ner i en obekväm
tävlingstol, spänna fast sig ordentligt, känna lukten av
avgaser och höra grussmattret inunder sig.
Efter att varit funktionär hela vintern/våren ska jag nu sitta
till höger i en rallybil. Ska bli riktigt roligt och att få
vara med och läsa vägen på ”hemmatävlingen”
Skilling 500.
Jag känner väl antagligen igen varenda krön/sväng/sten.
Men vad hjälper det? Han som sköter pedalerna och
ratten har ingen aning vart vi är på väg och får
lyssna på mitt tjatter hela dagen. Orkar han med det är han
inte dålig, men då har vi också sannolikt nått
målet!
Lycka till alla andra och till oss själva…
Det är annat än fotbolls-VM, minsann!
31 maj 2006
Dokusåpa Sverige...
..verkar det ha blivit. Verklighetserier, dokusåpor,
underhållningsprogram och bara fotbolls-VM tydligen.
I helgen var det programstart för ett nytt ”underhållningsprogram”.
Och visst, det var rätt roligt och lite charmigt samtidigt. ”Bonde
söker fru” heter det och det handlar om åtta bönder
som söker sin livskamrat via TV:n och med hjälp av blondisen
Linda Isacsson. Man fick sig ett gott skratt (tyvärr, kanske inte
var meningen) samtidigt som man tycker att de inte behövde gå
genom rutan för att hitta tjejen.
Alla fyra bönder som var med i första programmet gjorde reklam
för sig själva i olika scener/karaktärer och hade djurbarn
antingen i famnen eller i lagårdsboxen som ”lockbete”.
Dom säger ju att vi kvinnor faller för män med hundvalpar,
kattungar och andra små varelser.
Men ska programmet verkligen vara nödvändigt när det finns
Sigges loge?
"Saradag" till en tradition?
Verkar som om alla dagar är några speciella dagar. Allt från kanelbullens dag till vänsterhäntas dag, vaginadagen, grannens dag, bilfria dagen och vaggerydsdagen med mera. I dag hörde jag att det var internationella homofobidagen och den ska visst firas? Jaha... Hur ska man fira den?
Vem är det som kommer på allt? Tal och föreläsningar hölls i landet i går angående detta. De känner sig utanför och ska manifestera för att få ett mer rättvisare samhälle.
Man slutar ju aldrig förundras...
Jag tror jag ska ha införskaffa en egen "saradag". Undra var man ansöker om det någonstans?
7 maj 2006
”Smart fresch”...
...var ett nytt begrepp för mig och jag vet säkert
att jag inte kommer att köpa något sådant...
”Smart fresch” är en gas som motverkar mognaden i frukt.
Stor livsmedelskedja säljer dessa frukter som har en varaktighet
upp till 1 år (!!!). Vem vill äta ett år gamla frukter??
Frukt har jag fått lära mig att det är nyttigt, men undra
om den här gasen verkligen är nyttig??
Nä, tacka vet jag riktigt goda äpplen hemma från trädgården i stället.
Fast jag får väl vänta ett tag till...
22 april 2006
Med ett stort leende..
..och full entusiasm såg jag fram emot att jobba
i en monter på motormässan i Jönköping i helgen.
Jag älskar att träffa nya människor och prata om det jag
brinner för; Motorsport!
Men efter 4 dagar på hårt betonggolv, för små skor
(som jag egentligen inte tyckte från början), ihärdigt
kaffedrickande, nytvättade jeans varje dag som inte hittade passformen
alls, ett leende som hade fastnat uppe i öronen, säljmani, och
hela huvudet fullt med buller från folkmassan, dunkande bilstereo
var det rätt skönt att få komma hem till livet på
landet igen, där man får vara precis som man själv vill
vara och inte ha ögonen på sig...
Visst är det kul, men tur man inte är heltidsanställd på
någon mässa!
3 april 2006
Rättvisa straff??
..kan man undra när man läser i en av ortens
tidningar.
Pappan, till den adopterade 3-åringen ifrån länet som
dog av sina skador, fick 6 månaders fängelse. Det beskrivs
om ”katastrofal omvårdnadsnivå” och ”vanvård”.
6 månader!
Är inte ett litet människoliv värt mer?
Lite längre ner på sidan läser man om att två män
blivit dömda för att ha handlat på A6 med förfalskade
kontokort. Detta gav ett år och tio månaders fängelse.
Någonting är ju galet!
28 mars 2006
Vädret...
intresserar många och det är någonting
man kan prata om med alla. Jag brukar inte gnälla, men nu är
jag så otroligt trött på vintervädret.
Jag har varit och smygkikat på hängmattan, sandalerna, utemöblerna,
grillen, torkvindan, shortsen och mina trädgårdsredskap (som
jag tänkt att använda iallafall någongång) där
hemma. Katten håller sig gärna inomhus, grussäsongen i
rally försenas, vinterkläderna är man trött på,
vattenledningarna i huset fryser och snart börjar väl värmen
i bilen ta slut också...
När man åker hem från jobbet i 10 minusgrader och möter
salt/plogbilen 3 mornar utav 5 blir man trött på vintern.
Jag vill ha värme, vår och mängder av sol!!
5 mars 2006
Smittan...
...närmar sig och har nu kommit till Småland.
I samma veva dyker ”galna ko-sjukan” upp. Jaha, och vad ska
man göra nu? Låsa in sig och äta grönsaker? Aldrig
i livet!! Det blir man nog sjukare av.
Tanken att bli smittad finns väl där, men det finns ju så
mycket annat man blir sjuk utav.
Hönsen är inomhus i lagår´n och min kosamling i
köket lär nog inte bli smittade.
Så jag kan vara lugn ett tag till, tills nån annan sjuka dyker
upp...
3 mars 2006
En stor förebild...
... till mig hade föreläsning i Jönköping
i förgår kväll. En oerhört stark, tuff tjej som minsann
visat att hon kan slå sig in i ett mansdominerat yrke/sport. En
föreläsning som fick hundratals kvinnor/tjejer/tanter/damer
att sitta helt tysta och fnissa lite lätt när den värmländska
dialekten ringlade sig förbi pelarna.
Hon ger mig feedback och visar att bara för att man är tjej
ska man inte stå tillbaka utan visa att man är faktiskt är
lika duktig som männen, trots att knappt ingen vill eller kan tro
det och att man inte behöver vara 220 % bättre än sina
manliga kollegor.
Men visst... Vägen till framgång, erkännande och att få
ansvar är väldigt lång. Mycket arbete ligger bakom, kan
jag lova! Fast man är ung (relativt iallafall..) och kvinna ska man
inte ta ett steg tillbaka!
Tjejen jag pratar om är Tina Törner. Inte sångerskan med
det stora håret utan värmländska tjejen som är kartläsare
och är ett stort namn inom rallysporten i Sverige.
18 februari 2006
Sport utan 4...
...hjul har väl aldrig riktigt intresserat mig. Och
att tex folk tar ledigt från sitt jobb och vara helt avstängd
från omvärlden bara för att fotbolls VM eller annan lite
större sportevenemang går av stapeln har jag väl inte
riktigt förstått.
Och OS det skulle jag minsann inte se...!! Kanske Anja, för hon är
en stor favorit, men annars?? Icke!!
Vem är det som sitter o hojtar, skriker, hejar, blir arg när
”vi” inte får guld?? Jo, jag! Ögonen är fyrkantiga
redan.
Jobbar natt och sover få timmar på förmiddagen för
att få se Sverige slå något land som jag knappt inte
minns vad det var i hockey...
Tiderna förändras.
9 februari 2006
Sveriges största publika...
...sportevenemang har under helgen gått av stapeln.
Människor från hela världen följde det på plats
eller via TV-nätet.
Ministern Ulrika Messing beskrev evenemanget som ett av de största
i Sverige och att det direktsänds i 108 länder! Värmland
får årligen in 35 miljoner kronor med cirka 1 miljon besökare
under veckan. Riksintresse? Här i Sverige visas max 3 minuter under
Sportnytt/dag under helgen och den Sydafrikanska ligan i fotboll har tydligen
större underhållningsvärde...
Helt otroligt!
För er som inte vet vad jag pratar om;
Svenska VM-rallyt!
1 februari 2006
Årets höjdpunkt...
...väntar till helgen! VM rallyt i Värmland/Dalarna
med all denna folkfest detta innebär! Kul att klubbkamraten och unga
löftet Johan fått chansen att deltaga och vara med o fajtas
med dom stora pojkarna.
Lycka till och vi ses i skogen alla rallyvänner!
1 februari 2006
Ungdomar
Varit på bilsportkonferans under helgen.
Ursäkta mig, men det är evigt tjatande om dessa ungdomar som
ska in överallt. Visst det är jättebra,
absolut inget ont med det, men glömmer inte vårt förbund
bort våra duktiga funktionärer som är mellan 25-55 år
och vill komma någonstans???
27 januari 2006
Värmlandsäventyr..
..lockade jag med när jag skulle få fatt
i funktionärer till rallyt i Värmland i helgen. Att det skulle
bli en helg jag aldrig glömmer och ett riktigt äventyr trodde
jag väl inte just då.
När vi väl var framme i Sunne efter en lång bilkörning i snöoväder hittade vi till slut boendet i Gräsmark. Snön vräkte ner.
Vi var nyfikna på vår sträcka vi skulle
bemanna under lördagen, så strax innan midnatt skulle vi åka
dit upp och kika. Det låg någon mil norr om Gräsmark
och vi åkte sakta men säkert uppåt. När det var
cirka sex km kvar till tilltänkta starten gick det inte längre.
50 cm snö på vägen, våra bilar som fick agera snöplog
började ge upp och alla uppförsbackar som vi skulle putta bilarna
uppför...
Det här gick ju inte!! När vi insåg att vi inte kom längre
och för att inte bli kvar mitt i skogen under natten fick vi backa
tillbaka i snöyra till där vi kunde vända och ge oss ner
till vår stuga för att få lite sömn. Sömn???
Vad är det? Asch, det får bli en annan gång.
Sträckan gicks igenom och alla viktiga papper delades ut till alla
och en hel natt med rallysnack och en massa skratt blev det istället.
Upp tidigt på morgonen för att hämta upp den sista funktionären
i Sunne. Ut i skogen igen, men var blev plogbilarna av?? Fortfarande inte
plogat och om en halvtimme skulle sträckan avlysas och bemannas,
men hur skulle vi komma in där??
Väntan blev lång, dåligt med täckning
på mobilen och snön vräker ner...Det visar sig att även
plogbilarna kört av vägen och att hitta en snöplog i torsbyområdet
under lördagsmorgonen verkade vara svårare än väntat...
Till slut kom en traktor som skulle börja ploga, tiden rinner iväg
och vi ringer ner till huvudstarten i Sunne för att stoppa de tävlande
redan där nere. Men det tog tid att ploga en sträcka på
lite över en mil med alla stickvägar med mera, men efter fyra
timmars väntan kom vi äntligen fram till dagens arbetsplats.
Snabbt sätta upp alla skyltar och bemanna alla stationer
och sen var det dags att släppa på alla gasglada rallyåkare!
Ett arbete som vi funktionärer här nere i Småland inte
är så vana vid nuförtiden är ju ”efterarbetet”
efter att en vintersträcka har avslutats. Hjälpa upp tävlingsekipage
som hade hamnat i perforin och inte lyckats skotta upp sig själva.
Bara kavla upp armarna och börja kämpa med att få upp dom på vägen igen.Plötsligt kände jag mina tår igen och värmen började komma tillbaka i kroppen.
Det här var välbehövligt efter en lång kall dag ute
i skogen.
Jag ser tillbaka på en oförglömlig, sömnlös,
snöig men otroligt rolig helg bland tillika rallytokiga kompisar!!
En helg jag inte glömmer
Visar att med tokiga, envisa värmlänningar, spännband och starka armar (eller hur bloggkompis?) kan man få upp nästan vad som helst som har hamnat hur långt ner i diket som helst... Hade det hänt i Småland hade vi ringt bärgningsbilen, men inte där inte.
18 januari 2006
Längtan...
...till ett jobb? Kan man verkligen ha det?
Efter att ha jobbat inom sjukvården bland äldre, lite smågnälliga
damer, som varit på samma avdelning minst 35-40 år kan jag
bara säga; Suck!!!
Att höra flera gånger i timmen hur jobbigt det är, hur man vantrivs och den ständiga blicken på klockan och hur mycket den har gått sen sist man såg på den.
Vad dom måste ha tråkigt!! Har man varit så
länge på en arbetsplats borde man ju trivas, eller hur? Annars
får man ju faktiskt söka efter någonting annat.
Sen finns det arbetsplatser som själva jobbet är
helt outstanding men personalen är allt annat än bra. Då
spelar det ingen roll hur roligt jobbet är, om omgivningen inte är
det. Man vill bara därifrån...
Själv jobbar jag på en industri en bit härifrån. Industri? Nä, fy tänkte jag när frågan dök upp för mer än 2 år sedan.
Ska jag jobba där? Skitigt, tråkigt och alldeles jättesegt...
Men oj, vad fel jag hade!!
Idag har jag världens bästa jobbarkompisar och jag längtar till jobbet. Det har jag aldrig gjort!
Vad vänner på jobbet kan göra mycket! Då spelar det plötsligt ingen roll vad man jobbar med, bara man trivs med sina kamrater.
Sträck på er alla goa jobbarkompisar!! Ni är guld värda, allihopa!
13 januari 2006
Äntligen dags för Rally-SM
I helgen går årets första rally-SM
av stapeln i Ludvikatrakterna.
Årets SM har ändrats lite sedan förra året. Nu är
även Bosse som åkt sin gamla Opel Ascona B i Knäckebrödssvängen
välkommen att fajtas om SM-medaljen. Det gäller att köra
med insidan, så varför inte?? En sak är säker i allafall;
Nu kommer SM blir mer attraktivt att åka och titta på! Det
är rejält trimmade bilar som dånar och skvätter grus/kanar
mot snövallarna som publiken vill se, så är det.
Lycka till alla grabbar och försvara de småländska färgerna!
Två deltävlingar i SM på vinterväglag innan det
är dags för ”vår stortävling” här
i Småland. Sapa South Swedish har sitt högkvarter i Vetlanda
under maj månad.
11 januari 2006
Hörde på radion igår...
...att Indien har fått ett stort underskott på
kvinnor.
I Indien är könsdiskrimineringen och mödradödligheten
stor.
Kvinnorna får sist mat i familjen, sist undervisning eller ingen
alls och får stå sist i sjukvårdskön.
Kvinnorna har inte samma rättigheter, ska vara underordnad mannen
och anses ej vara fullvärdiga samhällsmedborgare.
Det är förbjudet med selektiv abort och det är svårt
att utföra tillsyn. Föds flickor tas deras liv. Det är
bara pojkar som gäller.
Man blir arg och förbannad när man hör sånt här
och samtidigt glad att man bor i Sverige...
Nu till något mycket trevligare; En av mina bloggvänner fyller
år idag; GRATTIS!!
9 januari 2006
Äntligen...
...ska man träffa sina gamla bästa kompisar!
Vi som hållt ihop och delat det mesta i så många år!
Trots att två stycken bara bor 2 km ifrån mig, blir det inte
av... Inte av? Hinner inte... är det bara jag som inte hinner? Dålig
ursäkt, men så är ju verkligheten.
Man hejar åt varandra i mataffären och säger varje gång:
”Nu måste det bli av att vi träffas över en kopp
kaffe”.
Men det blir ju inte i alla fall. Åren går fort och nu ska
vi äntligen träffas. Nu kommer samvetet stilla sig en stund.
Tror nog att så fort man kommer innanför dörren kommer
det kännas som om man inte varit ifrån varandra alls.
Det är ju så med sina bästa kompisar.
Man känner varandra mer än vad man tror...
3 januari 2006
Skrivklåda
Hej på er! Här är jag! Nu ska även vi i Skillingaryd bli lite mer moderna och använda oss utav ”blogg”.
När frågan kom blev jag lite fundersam, men samtidigt
nyfiken! Vad är det? Hur fungerar det? Vad ska man göra?
Frågorna var många, men nya grejer gillar jag och svaret kom
ganska omgående; Klart jag ska va mé!
Här är inga problem med fantasin och ideér. Tangentbordet
är
redo och jag har skrivklåda! Här får ni läsa om
vad jag funderar på och vad jag har för mig när jag inte
är här… men som sagt; det är ju en blogg!
Snart kommer mer… Välkomna hit!