Maj-Britt med 40 år i storkök
har själv bara ett litet, litet kök www.Skillingaryd.Nu
Ur Finnveden 23/1995

Profilen
Namn: Maj-Britt Claesson.
Ålder: 62.
Yrke: Husmor.
Familj: Gift med Sivert.
Bostad: Radhus i Skillingaryd.
Dricker: Allt möjligt.
Röker: Nej.
Favoriträtt. Hemlagat. På restaurang blir det gärna fisk.
Bil: Vento-94.
Läser just nu: Ingen precis för tillfället, men är annars en flitig bokläsare.
Intressen: Djur och natur. Skulle gärna orka att resa mer.

Det återstår bara dryga 17 timmar innan det är dags för högtidlig avtackning i Tofteryds kyrka. Finnveden lyckas få en timmes intervju med en stor profil i bygden, Maj-Britt Claesson, kvinnan som inte har några egna barn men som ändå fött många. Hon har varit husmor i 40 år, men nu är det dags för pension, en icke önskad sådan, men tyvärr nödvändig.
Veckans profil är uppvuxen i Malmbäck och modern var en duktig husmor. Intresset smittade av sig. Dottern sökte och kom in på Idas Skola och dess hushållslinje i Jönköping. 1954 blev det arbete på epidemisjukhuset i Jönköping.
- Jag blev ekonomibiträde och det innebar tunga lyft. Mjölken kom i 50 kilosspannar och vi fick själva stycka köttet.
Alla år med tungt arbete har satt sina spår. Maj-Britt har egentligen något år kvar till ålderspensionen, men hon måste gå i förtid. Sedan en tid tillbaka har hon haft sjukpension på halvtid, i år har den utsträckts till heltid. Ryggen har fått ta stryk.
- Jag skulle annars gärna ha fortsatt. Det har varit härligt med alla barn och fint med gemenskapen bland personalen, säger Maj-Britt.

Till Värnamo
Ett par år i början av 1960-talet blev det arbete som sjukvårdsbiträde i Jönköping, men 1963 byttes staden till Värnamo och plats som kokerska på lasarettet. Det blev fem års arbete där innan kosan styrdes tre mil norrut. Fågelforsskolan i Skillingaryd hade äntligen fått en skolmatsal. Nu behövde inte eleverna längre ha matsäck med sig. Maj-Britt blev husmor och hjälp fick hon av Iris Vestgård, Barbro Svensson, Solveig Lindkvist och Inga Eriksson.
Tisdagen den 27 augusti 1968 slogs portarna upp. 450 elever och lärare utspisades och premiärrätten var slottsstek. Maj-Britt visar upp den första beställningen från Sture-Hallen i Skillingaryd: 60 kilo ungnötstek - fransyskan - kostade 15:30 kilot. Leverpastej gick på tolv kronor kilot, persiljan fem kronor, citronerna 3:60, morötterna 1:20 och lök två kronor kilot. Tillsammans var notan 1.228:04. Man handlade främst från Sture-Hallen, Fisk & Grönsaker, Mejeriet och Jonssons Konditori, alla belägna i Skillingaryd.
Maj-Britt har sparat en mängd följesedlar och annat, viktigt för historieforskning. Själv funderar hon också på att göra en liten sammanställning av utvecklingen inom skolbespisningen.
- Mjölken vill jag minnas kostade 24 eller 26 öre liter och då kunde vi ändå skumma till grädde.

Kontorsjobb
Verksamheten växte under årens lopp. Storkommunen bildades och så småningom blev Maj-Britt ansvarig för maten vid alla skolorna. Året var 1985. genom förändringarna blev det mer och mer administrativt arbete. De senaste åren har det nästan enbart varit sådant, allt för att minska ryggproblemen:
- Men det har inte hjälpt. Att sitta stilla på ett kontor är inte heller bra.

Inte pizza
Hon ser tillbaka på åren med stor glädje, men hon tycker att kontakten med lärare och elever minskat. Stressen har gjort att de sociala kontakterna blir lidande.
Finnvedsprofilen har försökt att vara lyhörd för elevernas önskemål, men fisken har hon inte tagit bort. Helst har hon önskat helsvensk mat, men har accepterat en del nymodigheter som pasta och ris. Däremot är hon inte förtjust i pizza.
- Positivt har däremot varit att man numera äter mycket grönsaker.

Chefsrollen svår
Maj-Britt har i många år varit chef och det är inte alltid en lätt roll:
- Nej, det kan vara jobbigt ibland. Men man måste leva med de misstag man gör. Alla gör fel och man får inte gräva ned sig för det. Nästa dag är en ny dag, man måste gå vidare.
Arbetsstyrkan har ökat undan för undan och nu finns 42 personer för skolmåltiderna. I skolköket lagar man inte bara mat till skolorna utan också till barnstugorna. Numera produceras 1.600 portioner om dagen, måndag till fredag.

Bättre miljö
Kommunen har infört koka-kyl och det är ett system som Maj-Britt lovordar:
- Ja, det är mycket bra och vi har fått modern utrustning som gör att risken för arbetsskador minskat kraftigt. Men det viktigaste inom matlagningen är personalen. Det är ett lagarbete och jag har haft utomordentligt duktiga medarbetare under alla år, säger Maj-Britt.
Hon tycker att det är viktigt att våga arbeta på nya sätt, som man nu gjort med koka-kyl; All mat görs i stort sett klar vid Fågelforsskolans storkök för att sedan köras ut till olika skolor och barnstugor.

Mikrougn
Hemma hos familjen Claesson är det som regel typisk svensk husmanskost. Det mest anmärkningsvärda är att Maj-Britt som i alla år jobbat i storkök själv bara har ett litet, lite kök på cirka 15 kvadratmeter. Det finns också en mikrovågsugn:
- Det kan använda för att värma upp mat i. Jag rekommenderar inte att man lagar mat i den, säger Maj-Britt.
Helt ”rumsren” är inte denna tingest, men ibland bra att ha. I övrigt klarar sig Maj-Britt väl i ett litet kök:
- Men jag köper ingen färdiglagad mat. Mat ska man tillaga själv.

Stå på vågen
Många inom restaurangbranschen noterar ofta en hög siffra när de ställer sig på vågen:
- Och jag är inget undantag. Jag brukar skylla på matoset. Det luktar ju så gott med mat och självfallet måste man alltid avsmaka innan man serverar. Fast det blir gärna mer än bara att avsmaka, säger fru Claesson.
Fast det hör nästan till att den som sysslar med mat ska vara lite rund och glad. Det är Maj-Britt Claesson som nu avtackats formellt för sina dryga 25 år som husmor i Skillingaryd.

Per Bunnstad