Det är i år 100 år sedan tidningen Smålands Folkblad startade och en som har många minnen av ”Folkbladet” är Gustav Fransson. Han var under några år tidningens språkrör från Skillingaryd.

Gustav är de här dagarna aktuell av en speciell orsak: Carl-Gustaf Billsten, 89, från Jönköping har kommit ut med ”Boken om min vän Gustav - A6 siste maskinchef”. På ett par hundra sidor får man veta mycket om uppväxtvillkoren förr i tiden och det hela avslutas med en släktkrönika som Stig Weijhed från Skillingaryd sammanställt.
– Det var verkligen roligt att skriva om Gustav, säger Carl-Gustav Billsten till Finnveden Fredag.

Skriver om Gustav
I förordet skriver major Billsten att det är en berättelse om en småbrukarfamilj från Holaveden under fyra decennier. Mycket av boken upptas av hur Gustavs föräldrar hade det. Men 85 sidor in i boken berättar Carl-Gustav:
”Tidigt om morgonen den 6 november 1920, på självaste Gustav-Adolfsdagen, Ida var då 30 år fyllda, öppnades världen i all sin glans och skröplighet för ett litet rött knyte av manskön.”

Gustav hade fötts
Det var Gustav som hade kommit till världen och boken fortätter att berätta hur det var på en liten gård där man hade svårt att klara sig undan fattigdomen.
”Småbrukarens ständiga brist på kontanter, besvärande avbetalningar och räntor på grundlån till gården, goda vänner, förtroende och växlar, svårigheter i att få betalt för egna produkter och låga priser, löper som en röd tråd genom fader Einars liv under Gustavs uppväxttid och ynglingaår.”

Ville spela
Gustav själv var aldrig bekymrad över sin ekonomi. När han blev äldre fortsatte han att arbeta på gården och som brukligt erbjöd en far mat, husrum och kläder.
Men den unge grabben längtade efter ett dragspel. Pappan tog då en växel och sedan fick sonen betala av genom de inkomster han fick vid arbete på ett sågverk och hos grannar.
Musiken kom sedan att betyda mycket i den unge Franssons liv.

Intresse för politik
Men även politiken skulle spela en stor roll. Gustav besökte ett möte i Gränna där dåvarande statsminister Per-Albin Hansson var huvudtalare. Eftersom Gustav varit och än i dag är de smås beskyddare, blev han starkt attraherad av de socialdemokratiska idealen och från den kvällen blev han en trogen anhängare till socialdemokratin.
Gustav var mycket vetgirig och studerade så mycket han kunde. Han läste exempelvis på Brunnsviks folkhögskola - arbetarrörelsens egen skola.

Kriget kom
Så kom andra världskriget 1939 och Gustav beslöt sig hösten 1940 att ta värvning vid Kungliga Smålands Artilleriregemente i Jönköping, alltså A6.
Han sa en gång att han var intresserad av maskiner även om han inte visste något alls om dylika påfund. Men Gustav började studera och han kom att bli volontär under maskinmästaren.

Jobb i Skillingaryd 1942
1942 fick Gustav Fransson ett erbjudande om att börja jobba vid panncentralen i Skillingaryd och ha hand om matinrättningen på östra lägret.
– Jag sa nej. Jag vill inte till Skillingaryd. Där är bara sand och en massa martallar.
Men Gustav kom att tala med en annan person, som menade att jobbet Skillingaryd och livet där kunde vara riktigt bra.
Gustav tänkte nu om och sa ja till det nya jobbet.

Med i SFK
Den 2 februari började han i Skillingaryd och det blev också mycket annat än bara arbete. Han gick med i Skillingaryds FK och det betecknar han som en mycket fin tid.
– Jag var medlem i skidsektionen och studieledare i en av klubbens många studiecirklar. Jag kom även med i ABF där jag blev studieorganisatör och utarbetade studieprogrammen. Tillsammans med NTO och i samarbete med Erling Hjert bildade vi ABF-NTO dupliceringscentral i Skillingaryd. Tilldelade statsbidrag klarade ekonomin.

Mattsson frågade
Så en dag kom målaremästare Mattsson och frågade: Varför är du Frasse inte med i arbetarekommunen?
– Jag svarade, det beror på att ingen har frågat mig, säger Gustav.
Han blev genast medlem och ett av uppdragen blev att försöka bilda en SSU-klubb. Det lyckades och Gustav blev själv ordförande.

På SSU-kongressen
1955 representerade han skillingarydsklubben vid SSU-kongressen i Stockholm. Det var då som Olof Palme valdes till SSU:s studieledare.
– När han tackade för uppdraget märkte man att den mannen i sanning skulle låta höra av sig i framtiden.

I fullmäktige
Gustav själv kom med i fullmäktige i Skillingaryd och han satt även i skolstyrelsen i nio år plus att han var ordförande i barnavårdsnämnden.

Folkbladet
Erik Nykvist skrev under många år mycket åt Smålands folkblad och företrädesvis då vad som hände i Skillingaryd. Men Erik slutade som fritidsskribent 1955. Det blev någon fnurra på tråden men Erik glömde detta och fortsatte att bli en tipsare åt tidningens medarbetare, inte minst åt undertecknad från 1976 och så länge han levde.

Fritidsskribent
Gustav var 1955-1961 tidningens fritidsskribent i Skillingaryd, något av en lokalredaktör, och han efterträddes sedan av Åke Sköld. Motsvarande tid var det Georg Boberg som förmedlade nyheterna från Vaggeryd.

På skrivarkurs
– Jag har alltid tyckt om att skriva och jag var faktiskt på en skrivarkurs på PRO:s folkhögskola i Gysinge den dagen beskedet kom att tidningen skulle läggas ned. Det var tragiskt. JP har jag ju aldrig tyckt om.

Hösten 1991
Det var hösten 1991 som Smålands Folkblad, strax före att den skulle ha blivit 90 år. Men några anställda på tidningen startade redan året därpå en efterföljare, veckotidningen Folkbladet Jönköping. På papperet finns också Smålands Folkblad kvar, arbetarrrörelsen har kvar utgivningsbeviset.

Flyttade
Sommaren 1964 lämnade finnvedsprofilen Skillingaryd för en kort period i Villingsberg följt av Strängnäs. Sedan flyttade familjen till Jönköping 1970 och där blev det arbete på A6 igen för Gustav.
– Jag började på dagen 30 år efter det att jag hade anställts som volontär på A6.

Kärleken
Redan under ett av sina första år i Skillingaryd blev Gustav förälskad i en vacker flicka. Han hade mött Britt Gustavsson från Starrike och de gifte sig den 17 juli 1944. De fick tre barn och sedan kom också barnbarn.
Britt gick bort 1992, men numera har Gustav en ny kvinna, Solveig.
– Vi träffades inom PRO, berättar finnvedsprofilen.

Blev pensionär
1983 gick Gustav i pension:
– Men A6 klarade sig inte sedan utan det blev nedläggning året därpå, säger Gustav som alltid har en glimt i ögat.
Han engagerade sig i PRO men är numera endast medlem.

Vänner i Skillingaryd
Skillingaryd är än i dag en viktig del av livet. Där har han släkt och vänner och då och då besöker han onsdagsträffarna med veteranerna i Skillingaryds FK. Och naturligtvis försöker han vara med när det är julkaffe på Skillingaryds Läger. Där får han träffa gamla arbetskamrater och andra.

Reser till Frankrike
– Men det viktigaste i livet just nu är nog resor. Senast var på en bussresa ned till franska kusten, avslutar Gustav Fransson.

Per Bunnstad

Måndagen den 2 februari 1942 vandrade jag och eldaren av andra klass Elis Severin ned till Vaggerydsstationen i Jönköping. Vi skulle ta tåget kl. 6 till Skillingaryd.

Elis Severin var civilanställd hos maskinmästare Markström på A 6 och jag var kommen derad som militär handräckning för att bistå med eldning i ett flertal panncentraler inom kasernområdet. Några dagar tidigare hade maskinmästaren sagt att han ville att jag skulle fara ut till Skillingaryd och ansvara för eldningen i en högtrycksångpanna vid östra lägret i Skillingaryd.

Ville inte till Skillingaryd...
Jag protesterade först och sa att jag ville inte vara i Skillingaryd. Jag hade tidigare varit förlagd dit i samband med skjutningar med artillerikanoner och tyckte det såg trist ut. Men småningom hade jag accepterat utmaning och nu var vi på väg.

Var 30 grader kallt
Söndagen innan var det 30 minusgrader och stark nordlig vind i Jönköping. Man sa att det var den kallaste dagen på 30 år.
Det var 30 grader kallt även då vi anlände till Skillingaryd. Vi gick från stationen till Carles kafé för att få en kopp kaffe. Det var fruktansvärt kallt då vi vandrade kaffegatan ned och över bron över Lagan och upp till köket vid manskapsmatsalen vid östra lägret.

In i värmen
I ett hus bredvid var det folk och vi gick in i värmen och hälsade på två värnpliktiga kockar. Erik Andersson från Eksjö och Pettersson från Forserum. De bjöd in oss att äta där i avvaktan på att stora köket skulle öppnas. De serverade vakterna för en fältdepå som var förlagd i skillingarydstrakten.

Högtrycksångpanna
Då vi värmt upp oss gick vi ut och öppnade dörren till pannrummet. Där fanns en högtrycksångpanna med två ångdriva kondensvattenpumpar och en rymlig kondensvattencistern av koppar.

Vattenkastare
Pannan var tömd och manluckorna urtagna. Så vi fick sätta igång och montera på manluckorna. Men först gällde det att få in vatten i pannan. Utanför pannrummet fanns en så kallad vattenkastare med en frostfri kran. Vi fick tag i en vattenslang som vi anslöt till vattenkastaren.

Hett vatten
Till en början frös vattnet i slangen men med hjälp av hett vatten från Erik Anderssons kök fick vi småningom vatten i pannan och kunde tända en brasa i pannan.

Fick en härlig lunch
Efter ett tag hade vi ångtryck på pannan och gick in i köket. Där fanns det flera stora ånggrytor. Vi drog på ånga och slutlgen fick ur isen i ångledningarna och hade ånga på grytor och värmeelement. Erik bjöd på en härlig lunch och livet började te sig drägligt.

Hästskjutsen kom
Vi fortsatte att brassa på i pannan och så dök köksprsonalen och började rusta för nästa dags matlagning. En hästskjuts kom med ett antal 50 liters mjölksåar som placerades i ett mjökrum bredvid pannrummet.
En annan skjuts kom med brödkakor och slutligen hade kökspersonalen ett välfyllt skafferi.

Alf Kjellin besökte
Efter någon dag anlände ett militätärt förband. Det var en reservofficerskurs. En av deltagarna var den välkände skådespelaren Alf Kjellin.
Första frukosten som serverades fick vi börja äta i det stora köket.

På turisthotellet
Jag inkvarterades i en manskapsbarack strax intill köket. Severin bodde på Turisthotellet i Skillingaryd. Efter några dagar hade jag fått en inkallad, äldre värnpliktig till hjälp med eldningen. Då tog Severin farväl och återvände till Jönköping.

Tvåskift
Den värnpliktige, som hette Ekstrand och var från Finspång, var en mycket vänlig man. Han och jag fick sedan gå tvåskift. Man började kl. 12 ena dagen och höll på till kl 21 för att nästa morron börja kl fyra och hålla på till kl. 12. Sedan var man fri ett dygn. Det var mycket behagligt med den friheten.

Läsa på Hermods
Maskinmästaren Markström hade rekommenderat mej att börja läsa på Hermods. Så det gjorde jag. Läs matematik sa Markström. Det är nyttigt.
Jag beställde kursen Aritmetik till att börja med. Med åren blev det en hel del ämneskurser. Jag tog bland annat elektrisk behörighet med examen vid Statens Hantverksinstitut i Stockholm.

Gick med i SFK
Kökspersonalen berättade att det fanns en aktiv Frisksportklubb i Skillingaryd. Jag fick höra att det på nästa söndag skulle anordnas en skidtävling. Målet skulle vara i Hembygdsparken. Jag gick dit och träffade Kurt Svenningson och Gösta Åberg.

Härligt kamratgäng
Därmed började en ny, lycklig fas i mitt liv. Jag hade hamnat i ett trevligt kamratgäng och blev mycket väl emottagen. Klubben hade en mängd trivsamma aktiviteter på gång.
Jag stannade i Skillingaryd i nära 25 år.

Gustav Fransson, före detta anställd vid Skillingaryds Skjutfält.