Att Skillingaryd skulle haft en duktig och känd diktare vid namn Per Johan Forslind är det väl inte många Skillingarydsbor som känner till.
Hembygdskännaren Joel Andersson har dock gjort efterforskningar och träffat äldre Skillingarydsbor som kunnat berätta intressanta glimtar om denne märklige man.

Forslind, som var en skicklig sadelmakare, var född 19 juli 1829 och flyttade från Växjö till Skillingaryd 1882. Han bosatte sig i före detta skräddarens och rusthållaren Johan Jonassons nybyggda fastighet vid järnvägsstationen. Han var änkling och gifte om sig 1888 med Beata Lovisa Isaksson, som kom från Finland.
Per Johan Forslind dog 23 november 1908 och begravdes på Tofteryds kyrkogård 6 december.
Han hade själv skrivit den vers som skulle stå på hans gravsten: ”Du dödlige som stannar här vid enkla minnesgriften, du veta bör, här vilar Per, som prövat livets skiften!”
Han fick aldrig någon gravsten, utan begravdes i linjen (fattiggrav).
Det vi vet om Forslind är i huvudsak berättat av framlidne sadelmakaren Stanley Lundahl och återgivet av hans barn samt av svärsonen Herman Heed.
Forslind hade sin sadelmakareverkstad vid Skolgatan, norr om Åkerstigs fastighet.

I ett träd
Han hade sin diktarlya uppe i ett stort avsågat träd, som stod på gränsen till direktör Nils Georg Thulins tomt.
Här satt han och skrev. De flesta dikterna vi känner är bevarade av fru Majken Heed. I regel finns det också någon historia om bakgrunden till den ena eller andra dikten.

Sur sill
Forslind var bekant med en köpman i Karlshamn som hette Flygare. De hade affärer ihop och Forslind ansåg sig lurad och reste ner till Flygare för att göra upp. Forslind skulle få tre tunnor sill, bestämdes. Det kom också tre tunnor, men sillen var rutten, varför Forslind skickade tillbaka tunnorna och med dem en dikt som hade följande lydelse:

Andligt högmod
En gång kom Forslind i delo med bagare Claes Lorentz Johansson. I bagarens affär stod en flicka som Forslind beundrade och sa: ”Hör nu Lilla hon, som går så vackert inåt med tårna.” Bagare Johansson sa till flickan: ”Bry dig inte om Forslind, för han är inte vetig.”
”Är jag inte vetig?” sa Forslind. ”Det skall jag allt visa.” Efter en stund kom han tillbaka med en dikt: Andligt högmod är en plåga, svår att rota ut.
Bagare Johansson tillhörde den nybildade missionsföreningen, men Forslind var inte lagd t det hållet, han tyckte att bagare Johansson var en gammal knarrig gubbe.
En annan gång skrev Forslind om Eva i Paradiset.

Uppskattad av många
En kategori som verkligen uppskattade Forslind och hans dikter var officerarna på gamla I 12.
På ’Norre gavel’ fanns en restaurang d v s i norra änden av officerarbyggnaden, där såväl civila som alla grader av militärer serverades.
En gudabenådad sångare Abel Fagerström började gnola på sången ”Klara stjärna, du som strålar, tindrande på purprad himmel.” En löjtnant Oscar Seth, som var med vid detta tillfälle, berättade, att när Abel Fagerström sjungit sången, stegade en arbetsklädd person vid bordet intill fram och sa: ”Min herre, aldrig har jag funnit dessa av mig diktade ord så sköna, som då jag häromdagen hörde dem sjungas av er ute i trädgården.”
Den arbetsklädde var Forslind, prästsonen, som var författare till den vackra sången, som sångaren Fagerström tonsatt. På Fagerströms gravsten på kyrkogården i Ulricehamn står just orden Klara stjärna du som strålar.

Sadelmakare
Som sadelmakare var Per Forslind mycket duktig. Han ansågs vara rejäl i affärer men kanske lite lättlurad. Sadelmakaren Herman Claesson, Skillingaryd, kom som ung pojke till Forslind för att lära sadelmakeri, men då var Forslind lite för gammal. Herman Claesson omtalade att Forslind var mycket duktig och han fick alltid göra de finaste droskorna.

Joel Andersson