Gösta Åberg talar fortfarande
en tydlig skånska, men han är faktiskt skillingarydsbo sedan
54 år tillbaka. Och en välkänd person. Inte minst tack vare
sitt smideskunnande. Nu prisas han också för detta genom att
han den 16 december får ta emot kommunens kulturpris för 2002.
Gösta är uppvuxen i Osbyholm mitt
i Skåne, född 1924. Hans far hade året 1906 börjat
i smedlära och 1923 startat en egen smedja. Fadern smidde detaljer
till vagnar och mycket annat. Han var också rörläggare och
sålde bensin.
Jag sprang i smedjan redan som liten grabb och har även i dag
svårt att vara därifrån, noterar Gösta.
Det var på den tiden sex år i skolan med två års
fortsättningsskola - vilken bestod av undervisning två dagar
i veckan.
Resten av tiden lärde jag upp mig i smedjan och höll på
med rörläggeri.
När kriget kom hände mycket i faderns rörelse. Han startade
bränntorvstillverkning.
Ett tag hade vi 25 anställda och på mossen hade vi en
lokomobil som kördes på räls, minns finnvedsprofilen.
I början av 1945 ryckte den 21-årige smedlärlingen in i
det militära. Det blev tolv månader och sedan återvände
han till sysslorna därhemma.
1947 köpte far Föreberg utanför Åker och året
därpå flyttade jag med upp.
Pappan var riktigt klurig på att hitta på olika saker och en
stor produkt blev potatiskorgar i tråd. Här i Förebergs
gamla kvarn arbetades det nu febrilt men pappan hade redan 1948 återvänt
till Skåne. Gösta och en av hans två bröder fortsatte
dock i några år.
Bytte jobb
Men 1955 var jag trött på det här och började
i stället på Vägförvaltningen.
1963 gick han över till Krahners i Skillingartyd där han var reparatör
till 1979.
1976 hade han startat Åbergs Smideshantverk och drev detta på
ledig tid. 1978 började han på halvtid och året därpå
på heltid. Han höll till i den lokal som gjutaren Thor Pettersson
hade byggt på Gjuterigatan och som senare Skillingaryds Stålmåttband
använde.
Sonen Mats tog sedermera över rörelsen men han flyttade senare
verksamheten till Vaggeryd och numera heter företaget Staffansboda
Industri AB. Mats är inte längre kvar på företaget.
Pensionen
Gösta pensionerades 1989 men det betydde inte att han la smidesarbetet
åt sidan. Han fortsatte med smidesarbetet, som var ett riktigt konsthantverk.
Under många år hade han kurser i Malmströms Smedja på
Kaffegatan och det var först för tre år sedan han slutade
med detta. Nu är det en av hans lärlingar, Mikael
Andersson, som leder kurser i denna smedja.
Det är viktigt att ha kurser för att nya generationer ska
lära sig detta hantverk. Annars är det risk att det dör ut.
Smider planer...
Nu sitter inte Gösta därhemma i villan på Mogatan och smider
planer. Nej, han gör verklighet av dem. Familjen har nämligen
ett litet torp - egentligen en backstuga - i närheten av Föreberg.
Den köpte familjen 1960 och på 70-talet byggde Gösta en
smedja där.
Jag var ute i Elgebo och tittade på en smedja där
och gjorde en liknande på Ängskärret, berättar han.
Det här är ett kärt tillhåll för familjen. Sommartid
bor han och hustrun Anna där och övriga delen av året blir
det också täta besök.
Backstugusittaren visar hur arbetet i smedjan kan bedrivas.
Någon elektricitet har man inte vare sig i smedjan eller i stugan
- däremot solpaneler på stugan som gör tillvaron lättare.
Och utanför smedjan har han en traktor som får vara draghjälp
när han ska bearbeta järnet.
Men min fru håller på lite grann också. Sedan
väntar jag på att något av barnbarnen ska få upp
ögonen för att smida.
Sonen Bengt har på senare år börjat göra som far sin,
hålla på med konstsmide på fritiden.
Tjusning
Själv har Gösta svårt att inte gå till sin smedja:
Det är en tjusning att kunna forma till en bit och även
att göra nya saker. Ibland får man en idé i huvudet och
utvecklar den sedan efterhand.
Han har tre gånger ställt ut på Länssalongen i Jönköping
och en gång har han haft ett arbete med på Liljevalchs i Stockholm.
Plus att han och sönerna gjort stora lampor och andra dekorationer
åt hotell i Stockholm. Gösta har även gjort dekorationer
i Huskvarna kyrka, gjort en kyrktupp till en kyrka med mera.
Gösta har varit ute på mässor och sålt konsthantverk
men nu är det en svunnen tid:
Nu blir det mest arbeten till barnbarnen, säger han.
För smedjan kan han inte vara utan. Den är och förblir hans
ögonsten.
Per Bunnstad
Fakta om Ängskärret: Sven Carlsson skriver i sin bok Bak
huggen knut och torvat tak att stugan timrades någon gång 1830–1840
av en man vid namn Jonas Svensson. Den revs omkring 1900 och en ny stuga
byggdes ganska nära. Här bodde en änka och hennes blinde
son. Om sonen står det mycket i årets utgåva av Mellan
Härån och Rasjön.
Den som byggde den nya backstugan var hammarsmeden Gottfrid Molin. Senare
ägare blev Helmer Andersson, Karl-Erik Storck och Helge Ekman. Den
senaste ägaren är familjen Åberg som köpte stugan 1960. |