På långfredagen den 10 april 2009 avled Bertil Andersson, Berggatan 10, Skillingaryd. Han skulle den 23 maj ha fyllt 106 år. Han var kommunens äldsta invånare och för övrigt en av Sveriges äldsta män. Äldst i kommunen efter Bertil är Alice Johansson som bor på Furugården i Vaggeryd. Hon fyller 100 år den 21 augusti.

Vi hade förmånen att tillsammans med Jan Bäckelie och Erland Claesson från Svenska kyrkan göra en filmad intervju med Bertil den 12 februari i år. Filmen ingår i ett projekt där äldre människor från Skillingarydsbygden ska intervjuas. Vi återkommer mer kring denna film om några månader.

Vilket minne!
– Det är fantastiskt att han blev så gammal och att han var så pigg ända till slutet.
Det säger Erland Claesson som är uppvuxen i Äddebo ganska nära Ljungberg där Bertil bodde i nästan hela sitt liv.
Bertil var en man med glimten i ögat och med minnet i behåll.
– Han berättade att han kunde räkna upp namnen på alla 40 konfirmationskamraterna, om han så hade önskat, säger Erland.

Bertil i Ljungberg
Bertil växte på gården i Ljungberg som ligger sex kilometer väster om Skillingaryd. Gården har varit i släktens ägo i över 100 år och här bor i dag Bertils son Peter med familj.
Livet för Bertil kretsade nästan hela livet kring just Ljungberg och man sa ofta om honom ”Bertil i Ljungberg. På landet får man oftast ett smeknamn från just det ställe man bor på.

Friade nära
Hustrun Märta kom också från trakten, i grannbyn Pålskog 2–3 kilometer bort.
Här i Ljungberg – i en bygd som kanske inte är den fetaste men inte heller den magraste inom Åkers socken, bodde Bertil tills för några år sedan. Här fick han och Märta två barn, Peter som nu tagit över släktgården, samt Stina som är bosatt i Gällivare. Han har också sex barnbarn.

Skolstart 1910
– Jag började i skolan 1910 hos ”Dybergs”, i en stuga som användes som skola vid Stensö.
Det var innan den riktiga skolan där stod klar.
– Jag gick två år där och fortsatte vid skolan i Valingsberg till 1916. Det var sista året med skola just där.
Bertil berättar att det var en lugn tillvaro i skolan, främmande från dagens vandaliseringar. Här fick i stället skolbarnen hjälpa till lite extra som att hugga ved till skolläraren.

Elen kom 1918
Sedan fick han hjälpa sin far därhemma, inte minst i skogen.
Med dagens mått var det en helt annan tillvaro på den tiden. I Ljungberg saknade man elektricitet och fick sådan först 1918.

Vid Ya
– Jag har upplevt båda världskrigen med ransoneringstider och allt, berättar Bertil.
Beredskapen gjorde han vid Ya flygfält i Hagshult. Här hade han bevakningstjänst.
Sedan skötte han under alla år gården därhemma och tog över den officiellt 1926. Men det har inte helt gått att leva på den utan Bertil har jobbat en del åt andra med bland annat skogsarbete.

Missionshuset
– Den stora förbättringen var när maskinerna kom. Det gjorde att det inte alls blev så tungt, säger han.
En viktig sak i Bertils liv har varit missionshuset i Ljungberg, där han bland annat varit ordförande. Han var också söndagsskollärare.

Skillingaryd
Bertil flyttade så småningom till en lägenhet på Kvarngatan i Skillingaryd, men 98 år gammal fick han en egen lägenhet på Sörgården.
Han har trivts utmärkt på Sörgården och det var där han somnade in i fredags kväll.

Begravningen
Begravningen äger rum fredagen den 8 maj kl. 13.00 i Åkers kyrka. Officiant är Wimar Grahn.

Per Bunnstad