|
Han fyller 95 år den
7 februari förre häradsdomaren och förtroendemannen Ernst
Åkerman, Ludvigsborg, Skillingaryd. Han har varit med om åtskilligt
under sin långa levnad och kan berätta om många händelser.
Under flera år svarade han t ex för skjutsarna vid gästgivaregården
i Skillingaryd.
Två hästar med vagnar ingick i detta åtagande och det
gällde att i första hand svara för att folk på ett
smidigt sätt kom från gästgivaregården i Skillingaryd
till gästgivaregårdarna i Klevshult, Byarum och Hökhult.
För en skjuts mellan Skillingaryd och Klevshult fick man på
den tiden 1:20, berättar Åkerman. Var det fler än en passagerare
så blev det dyrare. Gjordes dessutom turer längre bort än
till närmsta gästgivaregård, så var taxan en helt
annan. Det var mest handelsresande som utnyttjade dessa turer och de fick
åka i fina jiggar.
Vid gästgivaregårdarna serverades brännvin. En kagge på
50 liter kostade 40 kr och räckte hela året. Då liksom
nu så var det flera som missbrukade brännvinet och då
räckte förstås inte en kagge så länge.
– I min barndom, berättar Ernst Åkerman, var det inte så
vanligt varken med cykel eller bil. En gumma kom från trakten kring
Hestra och gick till Skillingaryd. När hon fick se en person komma
farande på en cykel så trodde hon, att ”den onde”
var på väg. Hon vände om och sprang hem igen så
fort hon kunde och berättade den hemska upplevelsen.
– I Skillingaryd var framlidne sadelmakaren Axel Johansson den förste
som köpte en cykel. Det var en cykel med ett stort trähjul och
det såg onekligen ganska trevligt ut när Axel Johansson kom
farande.
Den första bilen såg jag i Västergötland. Bilen hade
gått sönder och hamnat på en åker. Att få
bilen reparerad var inte lätt och det dröjde lång tid
innan den slutligen hämtades.
”Min far var skräddare”
– Min far var skräddare, berättar Ernst Åkerman, och han
var en av de allra första som hade beställningsskrädderi
i Jönköping. Skrädderiet låg i närheten av Vindbron.
Inte mindre än ett 20-tal skräddare hade han och han sålde
även färdigsydda kostymer. Tyget importerade han själv
ifrån Tyskland. Inte bara finkläder utan även arbetskläder
gjordes vid skrädderiet i Jönköping.
– Då det var dåligt ställt med samfärdseln mellan
Skillingaryd och Jönköping brukade jag gå de cirka nio
milen tur-retur mellan de båda platserna, berättar Åkerman.
När jag blev äldre brukade jag ofta rida mellan de båda
platserna.
Släkt till Esaias Tegnér
Ernst Åkerman har låtit sammanställa en släkttavla
och enligt denna är Ernst Åkerman släkt till Esaias Tegnér.
Det är ett omfattande arbete som utförts med detta släktregister
som han haft god hjälp med. Han är onekligen glad över
att det gått att få fram detsamma.
Ernst Åkerman är född på gården Hestra i Byarums
socken och han inköpte sedermera gården Bondstorp i Västergötland.
En fin gård med boningshus på nio rum och kök i själva
huvudbyggnaden och dessutom två flyglar som inrymde bostäder
för de anställda.
År 1905 ingick han giftermål och 1912 köptes gården
Ludvigsborg i Skillingaryd. Det var inte så många fastigheter
i Skillingaryd på den tiden, berättar Åkerman. Vid Stationsgatan
låg ett och annat hus, längre norrut fanns folkskolan och någon
annan byggnad och vid gamla Tofterydsvägen låg gästgivaregården,
vid Sundbergshörn. Melanders hotell låg vid Stationsgatan,
men annars var det inte så mycket beställt med bebyggelsen.
Järnvägsbygget
Ernst Åkerman kom ihåg när järnvägen vid Skillingaryd
byggdes. Det var engelsmännen som byggde sträckan förbi
Skillingaryd och upptill Götaström. Här tog spåret
slut och en vändplan fanns. Järnvägstrafiken blev sedan
alltmer intensiv och att åka tåg var ganska populärt
under lång tid. Sedan kom biltrafiken på allvar och blev en
svår konkurrent till järnvägen. Hästskjutsen kom
också på avskrivning och numera är det väl nästan
otänkbart att komma farande med häst och vagn på E4.
Trots sina 95 år, är Ernst Åkerman mycket vital. Han
läser tidningar varje dag och är väl insatt i vad som händer
och sker inte bara i bygden utan i världen i stort.
Storcken |