|
Om gamla Lägerhyddan i
Skillingaryd finns det massor av berättelser. Och nu ser det ut
att vara en ny epok - platsen där en eldledningssimulator skall
placeras. Det har varit tyst om Lägerhyddan många år,
den har bara fungerat som ett enda stort förråd. Men går
man bakåt i tiden döljer det sig mängder av intressant
historia och kuriosa.
Som namnet säger är det en lägerhydda. När seklet
var ungt inhystes beväringarna i Lägerhyddan även om
det var vanligast med tältförläggning.
Krigsfångar
Det mest dramatiska i lägerhyddans historia är tiden för
första världskriget. Då låg det tyska krigsfångar
internerade i Skillingaryd. Det var krigsfångar som togs om hand
från krigsfartyget Albatross som hörde hemma i Tyskland.
I berättelser fån denna tid benämns alltid de internerade
som albatrosserna.
Runt Lägerhyddan byggdes ett högt staket och vaktposter patrullerade.
Det var inte lätt att ta sig ut.
Men albatrosserna fann på råd. Precis som skedde med den
trojanska hästen och dess historia grävde man sig ut. Nu fanns
det emellertid ingen trähäst/-plint med namnet Troja. Men
en gång grävdes från trappan på östra sidan
av Lägerhyddan under jord och under det höga stängslet.
Och i höjd med expeditionsbyggnadens norra gavel hade man hålet
ut till friheten.
Nu låter det hela mer dramatiskt än nödvändigt.
Albatrosserna behandlades väl i Skillingarydslägret Efter
ett tag fick de på dagtid lämna lägret och arbetade
i smedjor. Många av dem var skickliga yrkesmän. Det fanns
också flera som var duktiga musiker och på stumfilmens tid
var det några av dem som satt med i orkesterdiket och spelade
till filmerna i Skillingaryds biograf.
De var väl sedda av skillingarydsborna och skaffade sig många
vänner utanför läget. Men när kriget upphörde
och de blev frisläppta återvände de till sitt hemland.
Men kontakterna med ortens befolkning och även motsatta könet
var mer än vänskapligt ibland. De har ättlingar efter
sig i trakten...
Handboll och dans
En händelsefull period i Lägerhyddan var när handbollen
blomstrade. Erik Hjortsberg från Göteborg flyttade till Skillingaryd
och satte fart på handbollen. SIS var så högt uppe
i seriesystemet som division II med snudd på allsvensk status
på 1930-talet. I dammiga, rökiga, smala och trånga
Lägerhyddan har åtskilliga bataljer utkämpats mot lag
som Majorna, Skövde, Karlsborg och alla Jönköpings lag.
Det var stora uppoffringar SIS-ledarna gjorde dessa år. På
lördagskvällarna var det dans i Lägerhyddan ofta till
välkände Yngve Stoor och hans Hawaiiorkester. Det berättas
många historier om dessa danskvällar. Skillingaryd var platsen
där många ungdomar strålade samman på lördagskvällarna.
Och hett gick det till med slagsmål och gammalt hederligt slag
om flickorna.
Vakterna påstods vara särskilt hårda mot vaggerydspojkarna.
De kom ju ner och tog flickorna från skillingarydsgrabbarna. Och
den som hade för mycket innanför västen lyftes obönhörligen
ut. Efter tillnyktrande fick dock vederbörande lösa ny entré
och komma in i danspalatset. Och inkomsterna blev stora.
Byggdes om
Efter dansen var det för funktionärerna att bygga om Lägerhyddan
till handbollsarena. Var det fullt på lördagskvällen
var det också ofta lapp på luckan vid handbollsmatcherna.
400 personer kunde man tränga in och då fick samtliga hålla
sig på kortsidorna. Planen var nämligen i smalaste laget
som gjorde att SIS var ett svårflirtat lag på hemmaplan.
Men det blev bara en säsong i division II. Kriget bröt ut.
Spelarna inkallades och militären behövde Lägerhyddan
för andra ändamål. Ett halvhjärtat försök
gjordes att få igång handbollen efter krigets slut. Men
då hade redan ishockeyn kommit in bilden och det är ju en
historia som inte alls har med Lägerhyddan att göra...
Erik Sjöberg
|