|
Skillingaryd är en av de få mötesplatser
som finns kvar fastän i mer eller mindre förändrad gestalt.
Vi är i dag innerligt glada över att vår gamla lägerplats
är så pass orörd som den är, och vi måste med
tacksamhet erkänna, att vi äger mycket i denna.
Ofta har författares pennor skrivit om dessa trakter, både
romantiskt och vardagsgrått. Och nu senast har hembygdens borne
skildrare, Bo Stråth skrivit en kort men storslagen minnesanteckning
från gamla tiders Skillingaryd.
Allt detta pennfäktande tyder på att Skillingarydsborna inte
glömt sin fars- och farfars mötesplats. Och några större
överdrifter gör man sig inte skyldig till när Skillingarydslägret
framhållas såsom ett av de mera kända. Möjligt är
att dess läge vid Lagan och det vackra neanderlopp som bildats på
”Fornbolmens” botten gjort sitt till dess popularisering. Men
inte minst Skånska landsvägen, som senare skulle kallas riksettan
och nu heter gamla E4, har dragit sitt strå till stacken när
det gäller att göra orten bemärkt. Denna gamla landsvägs
historia för oss långt tillbaka i tiden, hundratals år
innan övningsplatsen ens var påtänkt. Det var först
på 1700-talets senare hälft, som Jönköpings regemente
flyttade in på heden. Den inflyttningen upplevdes nog inte som någon
revolutionerande förändring. Platsen var sedan länge känd
och nyttjad av smålänningarna. Bland annat de tidigare relaterade
generalmönstringarna hade ägt rum just på Skillingaryd,
för övrigt känd som exercisplats för Mo härads
kompani.
Fler vägar
Öandsvägen söderut har redan nämnts. I övrigt
fanns endast mindre byvägar eller kanske snarare - stigar. Häradsvägen
mot Tofteryd hade en annan sträckning än dagens. Från
”Sundbergs hörn” sträckte den sig i öster förbi
gevärs- och intendenturförrådet, mellan intendentens bostad
och musikpaviljongen. Därefter med sin vinkelräta böj söderut
genom östra delen av lägret mot åbron. Denna väg
är utan tvivel den äldsta Tofterydsvägen, vilket är
så mycket mera sannolikt eftersom gästgivaregården låg
vid vägkorsningen landsvägen - Tofterydsvägen, den mest
centrala platsen. Dagens Tofterydsväg kallades till en början
Kaffegatan. I hus efter hus serverades kaffe till militärerna.
År 1853
Bebyggelsen 1853 var koncentrerad till gårdarna på sluttningen
i väster och till gästgivaregården. Exercisplatsen - slätten
- hade sin tyngdpunkt i ett område från nuvarande Skillingehus
i väster till Lagan i öster. Vid nordvästra fasaden var
gästgivaregården lägrets närmaste granne och låg
alldeles inpå knutarna. I den gården var inrymd en välsorterad
handelsbod, där allt var till salu från ljunglövens ettan
till metkrokar och amerikanskt fläsk. Likaså idkades där
spritförsäljning och vad man kunde se gick affärerna glänsande.
Saknades matsnus gick man till den glade patron Axel Sundberg. Och gällde
det en hel eller halv kaffe så steg man in till madamen, som var
vänligheten själv. Axel Sundberg var dessutom regementets leverantör
av livsmedel.
Alkoholen
Utskänkningsrättigheten, som tillkom Skillingaryds by, och återkom
var nionde år till var och en av byborna, arrenderades av Sundberg
de år rättigheterna inte tillföll hans fastighet. Utskänkningen
bedrevs i den vita byggning som låg mot ”slätten”.
Kristallpalatset
Servering förekom även i det så kallades ”kristallpalatset”,
som även detta ägdes av Sundberg och låg norr om gropabäcken
där senare turisthotellet uppfördes. Strax intill gästgiveriet
låg bagare Johanssons tvåvåningshus och gamla sjukhuset,
som var regementets äldsta byggnad i Skillingaryd. Detta användes
som kasernförläggning för rekryterna sedan det nya uppfördes
1863.
Proviantmagasinet
Något längre i norr, strax intill bagare Johanssons villa,
låg en gammal u-formig byggnad, som i dagligt tal benämndes
regementets proviantmagasin. Ett omålat tvåvåningshus
där kompanierna förvarade den proviant, som skulle tillredas
i kokgroparna. Ett postställe fanns här under regementsmötet.
Vid detta postställe träffade 97 Bragd vid södra Vestbo
kompani sin blivande hustru, som var anställd hos länsman Wibling
som hade sin expedition i bagare Johanssons villa
Marknadsbodarna
Norr om gropabäcken låg det tidigare nämnda ”Kristallpalatset”
och kopparslagare Thelins. Kring dessa åldriga byggnader och i dess
vildvuxna trädgårdar steg doften av forna glansdagar och svunnen
tid. Vid Skillingaryds norra infart låg de gamla marknadsbodarna,
som för en mansålder sedan sett sina bästa dagar. Men
hur det än var, då marknaden stundade intogs de gladeligen
av allehanda affärsmän och trivseln var god såväl
framför som bakom disken. Söder marknadsplatsen och öster
landsvägen fanns en inäga, som enligt muntlig tradition var
regementets gamla exercisplats. Mer troligt är att Mo härads
kompani hade sin kompaniplats här.
Torget – Thelanderska huset
Söder gropabäcken låg torget. Torget var en öppen
plats med en stor grop i mitten. Här låg också en stor
myrmalmshög.
Vid Tofterydsvägen låg Thelanderska huset i vilket postkontoret
hade sina lokaler. Men även det ädla hantverkarskrået
var representerat vid Tofterydsvägen, ty strax intill Thelanders
låg ”sadelmakarens” lilla stuga.
Slättens västra sida
Vår lilla vandring med glimtar från lägerplatsens paradsida,
det vill säga från norr, för oss till västra sidan
av ”slätten”. Här fanns endast en stuga och i den
bodde Sven Gustav Bengtsson, en broder till riksdagsman Bengtsson i Häradsköp.
Strax intill denna fastighet ligger regementets skjutbana. Något
längre åt väster uppåt höjderna låg de
gårdar som i dagligt tal benämndes Skillingaryds by, samtliga
välskötta och prydliga hemman.
Äldre stugor
Vid lägerplatsens södra infart posterade några äldre
stugor. I en av dem, en liten rödmålad byggnad omgiven av en
trädgård, bodde skräddare Grundits. Han lämnade allt
på kredit. Var glad och god och skämtsam. Stugan intill
Grundits var i folkmun Johannas, som därstädes idkade kaférörelse,
bakade vetebröd och sålde till manskapet. Hennes man var skomakare.
Öster om Johannas stuga låg ”Stockmakarens” stuga.
I den bodde en tidigare vid regementet anställd stockmakare.
Ekens stuga
I sydost, på en utmark som tillhörde Högabråten,
låg ”Ekens stuga”. Där bodde en gammal före
detta korpral vid Mo härads kompani med soldatnamnet Ek. Han var
en typisk gammal knekt med rak hållning, knotigt ansikte, grå
mustascher och pipskägg. Han försummade aldrig att om söndagarna
besöka slätten” och kyrkparaden. Där ställde
han upp i Mo härads kompani.
Vid Lagan
Vår lilla vandring har nu fört oss till östra sidan av
Lagaån, som kom slingrande från Smålands Taberg. Lagans
vatten fick duga till såväl bad, fiske som tvättvatten
och ingen mådde illa av det. Åstränderna var nog så
idylliska, bevuxna med allehanda träslag. Och på dessa gröna
vallar kunde man njuta fritidens behag, efter svettiga timmar på
den solstekta Slätten.
Lagaån rinner i stort sett från norr men då den passerat
Klevshult ändrades fåran, och några mil i sydväst
hamnade dess vatten i sjön Bolmen. Sjön Bolmen var före
sjösänkningarnas tid en ganska vidsträckt sjö, betydligt
större än i våra dagar. Och antagas kan på goda
grunder att Dacke, som i dessa trakter hade så många medlöpare,
tågat utefter dessa stränder både som segrare och besegrad.
Även danskarna har dragit fram den vägen under plundrings- och
mordbrännarkrigen på femton- och sextonhundratalen.
Bebyggelse vid åbron
I åbrons närmaste omgivning fanns på den tiden några
äldre stugor, ett garveri och Wilanders färgeri. Efter Wilanders
död flyttade hans hustru in till Skillingaryd, där hon byggde
det välkända hotellet Wilander, som hon också under många
år drev på ett förtjänstfullt sätt. Helt nära
Lagaån finner vi en stigande hagmark.
Annorlunda
Skillingaryd är inte längre mötesplatsen för de gamla
häradskompanierna - och Skillingaryd är inte den lilla byn för
köpenskap och hantverk. Den gamla exercisplatsen är nu präglad
av tidens mode och teknik. Folket ute i bygderna lever inte längre
i fäderneärvda sedvänjor och traditionsbunden gemenskap.
Men om livet också till yttre form och villkor totalt förändrats
kan banden med det förgångna inte klippas av. Vi som nu på
Skillingaryd förbereder oss för rikets försvar kan hämta
mycket kraft av minnet av dem som här före oss burit svenska
soldatnamn.
Vi sentida knektar - och Ni ortsbor - har anledning att glädjas åt
de minnen, som är förbundna med namnet Skillingaryd och det
ligger däri också ett krav, att var och en är goda förvaltare
av arvet från våra fäder.
|