Jönköpings regementes ”Storsöndag” i Skillingaryd söndagen den 2 augusti 1936 blev ett glänsande skådespel, fullt värdigt det gamla infanteriregementets stolta traditioner. Det låg ett skimmer av pomp och festivitas över festligheterna.

Dagen var strålande, solen slösade sitt guld över Skillingaryds hed när ett av världens äldsta regemente, våra av krigiska lagrar rikt bekransade Smålandsinfanterister, gick att värdigt fira sin sista ”Storsöndag” efter regementets 300-åriga tillvaro.
Intresset för denna folkfest var enorm. Många fler slöt upp än vad arrangörerna generalmajor Hugo Ankarcrona och kapten Bror Kugelberg räknat med.

Smålandsinfanterister
Redan i tidiga morgontimman började gatorna i Skillingaryd vimla av gamla smålandsinfanterister innan de fortsatte ut till ”heden” där de möttes av det förgångnas oförglömliga minnen. Här samlades såväl gamla grånade som medelålders knektar i varm vänskap till några oförlikneliga timmar, då det förflutnas hågkomster ventilerades, medan Skillingaryds musikkår Lyran, för dagen förstärkt med några musiker från Jönköping, bjöd på trevlig underhållningsmusik.
Pompa och ståt mötte kärntruppen av gamla knektar och deras anhöriga när de anlände med Värnamotåget till järnvägsstationen. Därifrån marscherade de med musik i täten mot ”Slätta” som i gamla tider.

Paradmarschen
I god ordning sträckte infanteristerna än en gång ut benen i noggrann marsch medan Jönköpings regementes paradmarsch genljöd genom Skillingaryd. I detta ögonblick kände sig knekten stolt över att vara infanterist, stolt över att ha tillhört Jönköpings regemente. Men också rörd och beklämd över att detta regemente upphört att finnas till. Men minnet av detta kan och skall aldrig dö.

Gislavedsbo
Nu, då man hade tillfälle att se åskådarna mera samlade, kunde man med glädje konstatera vilken stor tillslutning det var. Knektarna hade mött upp i flera hundratal. Där såg man löjtnanten Seth från Gislaved, en vital 75-åring med oklanderlig militär hållning, upplivande gamla minnen med regementets siste tjänstgörande regementspastor, prosten P Ydström. Tjänstgörande ”daglöjtnant” var kaptenen Kugelberg, ”Storsöndagens” centralgestalt näst generalen.
I livkompaniet framträdde Nr 33 Munther från Lyckås gård i Skärsta med ett frodigt Gustaf-Vasaskägg, som var en prydnad för hela regementet. Han hade 88 år på nacken och hade tjänat i över 30 år. Han var rak i ryggen som en spik och gjorde ställningssteg och vändningar som den bäste rekryt.

93-åring
Men äldste man på heden var fanjunkaren Johan Strand från Bondstorp. Han var född 1854 och alltså 93 år gammal. Det var en pigg ”gubbe” skall jag säga. Många trodde att han skulle komma cyklande från Bondstorp men det gjorde han inte. I varje fall var det svårt att följa honom under promenaden kring heden för den som var mer än 50 år yngre.

Generalmajoren Ankarcrona
Främst bland alla märktes generalmajoren Hugo Ankarcrona, en disciplinbjudande man men ett ytterst gement och mänskligt befäl. Hans stiliga generalsuniform med kvartersbreda revärer i de blå byxorna utgjorde naturligtvis det ståtligaste inslaget i den vackra tavla som här mötte ögat.
Det förefaller knappast troligt att något annat regemente skulle kunna visa upp så många spänstiga 70- och 80-åringar i sina led som Kungl Jönköpings regemente.

Exakt tid
På slaget 10.15 hissades vid lägervakten under stor högtidlighet regementets sista tretungade kasernflagga. Huvudena blottades, solen sken intensivt och vackert över silvervita och blanka hjässor. Sakta, sakta gled den svenska och mycket talande militära symbolen upp på flaggstången.
En liten stund senare skulle generalen Hugo Ankarcrona ta emot och därför började knektarna samlas till sina gamla kompanier.

Kompanitavlor
Platserna markerades av kompanitavlor där man kunde läsa de gamla klassiska namnen Norra Wedbo kompani, Södra Westbo kompani, Mo Härads kompani med flera.
Ett efter ett avlämnas kompanierna till general Ankarcrona, som därefter höll ett kort tal. Han erinrade om gamla Kungl Jönköpings regementes tillvaro i Skillingaryd före 1914, innan flyttningen till Jönköping ägde rum. Nyssnämnda år upphörde Skillingaryd att vara den militära medelpunkten i länet sade han. Genom 1925 års riksdagsbeslut skulle det gamla regementet upphöra. Men kärleken till detsamma står kvar. Vi har många minnen och de gamla ”Jönköpingarna” har nu kommit tillsammans för att uppliva dessa och än en gång hälsa den gamla regementsfanan.
Generalen hälsade till sist alla välkomna och hoppades att dagen skulle bli en ”minnenas dag”.

Nu kom fanvakten
Fanvakten marscherade nu in. Solen glittrade i blankpolerade knappar och i de dragna sablarna. Korta kommandoord ljöd, det var god pli på beväringen, generalen och inte minst kapten Kugelberg föreföll belåtna.
Ett batteri ur kungliga Smålands Arméartilleriregemente hedrade dagen med sin medverkan och gav salut med sina lätta 7,5 cm fältkanoner.
Så följde kyrkoparaden, som förrättades av prosten Ydström från Svennevad, den gamle regementspastorn ”på heden”. Han kom gående i sin svarta kappa med guldsirade andaktsböcker i handen, silvervit i hår och mustasch. Han trädde fram till ”fältaltaret”, uppgav psalmnummer och musikkåren intonerade.

Prosten läste
Prosten läste dagens text och denne gav honom anledning att tala om sann och falsk kristendom, om ”ytans” religiositet och ”djupets”. Vid den sista stora generalmönstringen skall det bli klart vad som är äkta, sade han. Med ett exempel ur levande livet belyste prosten sin tankegång.
En gång hade pastorn kommit till en församling, där en person som gärna gav sken av att vara ett religiöst föredöme, väckte hans misstankar. - Hör du Jonas, sa’ pastorn en dag till en uppriktig gammal läsare. Hurudan är egentligen den där personen?
Men Jonas var tyst. Han ville inte tala illa om någon, sade han.
– Men, genmälde pastorn, jag får mycket att göra med den mannen. Jag behöver veta vad han är för person.
Jonas funderade lite. Och så sade han:
– Har pastorn bytt oxar med honom? Nej, det hade inte pastorn.
– Gör det då, sa’ Jonas. Se’n känner pastorn honom.
Som avslutning på kyrkoparaden sjöngs ”Vår Gud är oss en väldig borg”. Unison och mäktig stiger den gamla Gustav Adolfpsalmen från tusentals strupar mot en klarblå himmel.

Rundvandring
Efter kyrkoparaden gavs det tid för de gamla knektarna att med kapten Kugelberg som ciceron göra en rundvandring i lägret.
Under förevisningen av den gamla lägerplatsen skar Kugelberg djupa lagrar. Han höll sig med särskild ”cigarrordonnans”, som på givet tecken halade fram en ”maggördlad” cigarr. Han drog vitsar och historier och knektarna skrattade så hela mullbänken syntes.
Lottorna från Jönköping och Kävsjö bjöd på förfriskningar. De serverade kaffe i bleckkoppar, välling och mjölk i stora porslinsmuggar.

Festmiddag
Den festmiddag i glädjens och kamratskapens tecken, som följde efter lägervisningen fyllde A6 rymliga mathall till sista plats. Under middagen hölls en mängd tal som sig bör i finare sammanhang. Bland annat ett av folkskollärare A E Comstedt å Skillingaryds samhälles vägnar:
”Vi har samlats här i dag, i en härlig sommartid, i blomdofters och mognade skördars tid, för att genom tal, sång och musik återuppliva minnen från den tid, då Skillingaryd var lägerplats för Jönköpings regemente. Det är då mig klart att å Skillingaryds samhälles vägnar få hälsa Eder alla hjärtligt välkomna till Skillingaryd. Och uttalar jag tillika den förhoppningen, att ni från denna dags besök härstädes måtte föra med Eder många ljusa och sköna minnen, som förmår röra, uppmuntra och fröjda Eder under dagar som komma.

Skillingaryd stannade inte
Skillingaryds historia är i mycket förbunden med Jönköpings regementes historia. Ja, man kan väl säga, att Skillingaryds samhälle till stor del har regementet att tacka för sin tillkomst och utveckling. Under de orosfyllda och vemodsmättade dagarna hösten 1914, då regementet flyttade härifrån, var det mången, som trodde, att samhället skulle stanna i sin utveckling. Så blev dock dess bättre inte fallet.

Industrin viktig
Tack vare industriens uppsving med mera har samhället även efter 1914 gått betydligt framåt och dess invånarantal uppgår för närvarande till 1660 personer. Tydligt är dock, att om regementet hade fått stanna kvar här, skulle samhällets utveckling kunnat vara ännu större.
När man med äldre skillingarydsbor talar om den tid, då Jönköpings regemente var förlagt här, kommer det stundom över dem ett visst vemod liksom vid minnet av värmande solstrålar från länge sedan flydda dagar. Ett sådant förhållande talar sitt oförlikneligt sköna språk om kärlek till och förståelse för den uppgift Jönköpings regemente haft och i sin nya form har för landet och folket”.

Många telegram
Ett stort antal lyckoönskningstelegram anlände, bland annat från förre regementschefen överste Steuch, från officerskåren vid kungl Jönköpings-Kalmar regemente m fl. Svarstelegram avsändes. Därmed var den officiella delen av högtidsmiddagen avslutad men den glada stämningen - lite blandad också av vemod - fortsatte att vila över festsalen där många små grupper knektar och befäl i behaglig stämning fortsatte att utbyta minnen.

Fest i hembygdsparken med invigning
Efter middagen marscherade festdeltagarna till hembygdsparken, där de hälsades av cirka 2.000 personer, som samlats till fest. Hembygdsföreningens ordförande fabrikör Georg Thulin hälsade välkommen. Varefter kyrkoherde Rendahl i Tofteryd tog till orda och höll ett anförande till hembygdens historia. Rendahl hoppades att hembygdsföreningens fana skulle hållas lika aktad som det gamla regementet höll sin fana. Kyrkoherden förklarade därefter hembygdsparken invigd. Därefter höll folkskollärare Joel Andersson, ordförande i Skillingaryds hembygdskör, ett mycket intressant föredrag om Bengtsbostugan. Joel Andersson har varit den verkliga eldsjälen i arbetet med att uppföra stugan. Det långa dagsprogrammet avslutades kl 19.00 med tapto.

Vid järnvägsstationen
Det sista minnet av ”Storsöndagen” och knektarna fick skillingarydsborna på perrongen vid järnvägsstationen. Skymningen hade sänkt sig över nejden, hundratals personer trängdes med varandra för att vinka farväl till sina kamrater och en aning av vardag började lägra sig över hopen. Då stämde en gammal krigare upp en kärleksvisa, som han sjöng med skrovlig röst. Det blev genast en uppsluppen stämning och man log och mindes fornstora dagar.