Skillingaryds historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. Ett av de första årtalen är 1415 då riddaren Axel Pedersen till Härlöv i Skåne erhöll sex kronogårdar i förläning av kung Erik av Pommern. En av dessa gårdar var Skillingaryd som på den tiden skrevs Schöfflingerydh. Kronans dåvarande innehavare av gården var Lasse i Skillingaryd som väl är den förste mer kände Skillingarydsbon.

Hemmanet Skillingaryd hade vid skiftesförrättningen 1853 fyra gårdar, var och en på 1/4 mantal. Det var det största hemmanet i Tofteryds socken på bortåt 3000 tunnland. Men ett hemman med stor areal på den tiden betydde egentligen bara att jorden var sämre och gav mindre utbyte än hemman med mindre areal. Ursprungligen var ett hemman - eller mantal - tänkt att försörja en man med familj samt ge avkastning därutöver till skatt till kyrka och stat. Ju sämre jord ju mer mark. Sammanlagt födde de fyra gårdarna årligen ”12 till 14 hästar samt 80 nötkreatur, samt får och getter”. Den för jordbruk använda jorden låg på sluttningarna i väster.

Vid Lagan
Lagans dalgång bestod av ”fin mjällsand”. Det var den ofruktbaraste delen av socknen. Inga andra växter än renmossa och långsamt växande ”martall” växte där enligt lantmätare A. Nylander på Sjöaryd. En annan lantmätare i länet - Jonas Allvin - tyckte några år senare som Nylander vad gällde markens användbarhet för jordbruk. Däremot skilde meningarna vad gällde betydelse för skogsbruk. ”...i dalen till Lagaån, där vidsträckta sandmoar... så mycket förmånligare, som skog på dessa sandmoar växer förträffligt, och hemmanen ligger uti eller nära en bergslag.”

Gamla landsvägen
Den gamla landsvägen låg öster om Lagan. En medeltida vägsträckning var från Mölna öster om Vaggeryd till Bohult och vidare söderut mot Hässlehultshöjden, använd redan av munkarna från Nydala i deras kontakter med underliggande hemman i norra delen av Östbo. Erik XIV förordnade 1561 att värdshus skulle ligga vid Hultsgärde. I 1599 års skattelängd noteras att gästgivaren bor vid ”en stor landsväg”.

Redan år 1503
Hur länge Skillingaryd egentligen varit av militär betydelse är inte så lätt att klara ut. Men säkert är, att dess anor går långt tillbaka i tiden. Bl a beställde hertig Christian av Danmark natthärbärge i Skillingaryd 1503 under striderna mot Sten Sture d.ä.
Vissa källor förtäljer att även Sten Sture med följe tog in i Skillingaryd detta år eller efter det att riksföreståndaren insjuknat hos prästen Lars i Forsheda. Han lär t o m ha avlidit här medan andra uppgifter berättar att döden skulle inträtt i Jönköping.

Slätten kunde användas
Mot slutet av 1600-talet fick Skillingaryd en viss ökad militär betydelse. Var den sandiga slätten olämplig för jordbruk kunde den användas för militära ändamål. Med truppers sammandragning till mönstringar på Skillingaryd följde en stegvis förskjutning av genomresorna till den så kallade nya landsvägen. Gästgiveriet i Hultsgärde försvann och ersattes av ett i Skillingaryd (vid ”Sundbergs hörn”).
På 1600-talet hade manskapet före indelningsverkets tid varje söndag exercerats på kyrkbacken. Under veckorna förvarades då vapnen i kyrkans vapenhus.

Mo härads kompani
Redan 1684 blev Skillingaryd samlings- och mötesplats för ”överstelöjtnantens” eller ”Mo härads kompani”, och som generalmönstringsplats för Jönköpings regemente. Samtidigt började också Jönköpings kompani av Smålands kavalleriregemente att använda Skillingaryd för sina övningar.
Flera av de övningsplatser som kompanierna fick under Karl XI:s tid skulle finnas kvar under alla indelningsverkets år. Skillingaryd skulle bli regementets stora mötesplats.

Jönköpings regemente 1777
Den 8 augusti 1777, då bestämdes nämligen i kungl. brev att Jönköpings regemente skulle vapenövas där. Markområdet 40 tunnland 2,7 kappland uppläts av Skillingaryds bönder mot det att jordägarna tillsammans med gästgivarna i Klevshult och Värnamo fick ensamrätt till dricka och brännvinsförsäljningen ”som manskapet under kamperingen kunde behöva”.

Sunesson skriver
Och så är vi då framme vid det Skillingaryd där våra indelta soldater exercerade, där bygdens värnpliktiga fick sin utbildning, det Skillingaryd som alla befäl vid Kungl Jönköpings regemente räknade som sin militära hemvist. Det Skillingaryd om vilket Sunesson i ”Gammal grund” skriver. ”Skillingaryd var både himmel och helvete allteftersom det togs, men ett var visst: historierna därifrån räcke till nästa möte. Och de ärtorna och det fläsket stod som en hägring när matskåpet i den lilla stugan visade bara bräderna.”

Edholm berättar
I sitt 1880 tryckta verk om svenska härens hälsovård skrev dåvarande överfältsläkare Edholm:
”Mötesplatsen Skillingaryd är belägen inom Jönköpings län, Östbo härad och i Tofteryds socken 4 1/4 mil söder Jönköping, vid vägen till Värnamo. Den innehöll ursprungligen 55 tunnland, 26 kappland men har genom markförvärv 1873 utvidgats med 3 tunnland och 24 kappland, belägna vid fältets norra gräns intill den bäck, som utrinner i Lagan, samt omkring 14 tunnland och 24 kappland i sydväst utmed landsvägen till Värnamo. Kostnaderna bestreds av anslaget till indelta och beväringsmanskapets vapenövningar. Åren 1879, 1887, 1889 skedde nya markförvärv. Övningsfältet fick nu en längd av 1.300 meter och en bredd av 775 meter. Slätten har sedan lång tid tillbaka varit använt för sitt nuvarande ändamål och anses vara avstyckad av Karl XV 1859, utgörande ett mantal rusthåll, mot en köpesumma av 9.000 Rdr. Rmt, och med kontraktets upprättande upphörde 1860 ensamrätten till brännvinsförsäljningen vid lägret.
Heden har ett högt, vackert och sunt läge. Jordmånen utgörs av glest gräsbevuxen sandmark. Lövträd har planterats i stor skala, huvudsakligen på officerarnas bekostnad och genom bataljonsläkaren Mobecks försorg, så mer än 1000 träd innesluter byggnaderna. Lagan har grunda stränder med sandbotten och klart vatten.
Vattentillgångarna är tillräcklig från flera källor. Från bl a fem källor rinner med vattenledning, bestående av genomborrade med järnband beslagna furustockar, gott vatten. Kostnaden för vattenledningen var omkring 1000 Rdr. Rmt. I Lagan finns badställe för trupp och officerare. Få svenska mötesplatser torde förete så många fördelar med riklig vattentillgång och friskt vackert läge. Omgivningarna med barrskogar, lägerplatser med väl uppförda byggnader och lövträdsplanteringar.”

Hus byggdes
De nu befintliga byggnaderna är tillkomna i ganska sen tid. under 1700-talet kamperade manskapet nattetid i böndernas närbelägna lador och uthus. Maten lagades i stora kokgropar. Småningom, vid samlingen till övningsplatsen, medförde varje tältlag (fem man) en ”barack” med tillhörande stänger och pinnor. Några av tältlagen förde dessutom med sig en kokkittel, saxar, yxor, träkannor och hammare.

I kurran
Ett dylikt tält, uppburet av en i jorden nedslagen stång eller påle, utgjorde den tidens arrest eller ”kurra”.
Vistelsen där ”förljuvades” dock, enligt vad som berättas, genom att kamraterna under tältduken insmugglade diverse ”starkvaror”, vilka var lätt tillgängliga i den närbelägna gästgivargården. Detta var en anläggning, som regementets manskap efter den tidens sedvänjor livligt frekventerade. Det berättas om en soldat, som var känd för sin ovanliga styrka, hur han under inflytande av sin ”glada” sinnesstämning helt resolut fattade tag i tältstången, ryckte upp den och med ”kurran” på ryggen började marschera utåt heden. Snart uppbyggdes dock en solidare förvaringsplats för glada krigarämnen.

Fransman berättar 1830
Kulturpersonligheten Alexander Daumont, som under sin Sverigeresa 1830 färdades genom dessa trakter, blev fullständigt betagen av Skillingaryds läger, om vilken han i dagboken skriver. ”På föga avstånd från Skillingaryds gästgivaregård överraskades jag genom åsynen av ett läger - ett helt svenskt regemente under vapen i sina blågula dräkter. Denna hastiga övergång från det djupaste lugn till vapenbuller förorsakade en magisk verkan. Betagen av denna syn skyndade jag ut ur vagnen för att för en längre tid betrakta skådespelet. Lägret var uppfört på en hed, omgiven av en tät tallskog. Anblicken därav var beundransvärd, de vita tälten, som stucko av mot trädens grönska, de manövrerande trupper, som rörde sig på sina befälhavares röst, vilka kommandoord upprepades av ekot, de blänkande vapnen, den krigiska musiken, som stundtals lät höra sig, trummornas virvlande dån, rörelsen av en nyfiken folkhop, som tillförts av begäret att åskåda detta vackra uppträde, allt detta upplivade den annars så ödsliga nejden och gav ett sällsamt intryck. Regementet hade en stram hållning och visade stor noggrannhet vid utförandet av sina rörelser. Uniformen var av mörkblått kläde med röd uppslagen krage, blå byxor med röd revär, preussiskt schakå, försedd med pompong och fjäderplym.”

Uniformerna
Beklädnaden var inte enbart betingat av behovet att skydda kroppen mot väder och vind. Harnesk, kyller, vissa metallskenor, hjälmar och kaskar skyddade mot vapnens verkan. Dessutom var klädernas detaljutformning och färg tecken på förbandstillhörighet och militär grad. Klädernas funktion som tecken på social status gällde inte endast militära uniformer, det gällde även i det civila samhället.
Med vackra uniformer ville man även stimulera rekryteringen. Trots uniformens starkt nationella prägel var uniformsmodet ganska internationellt och Sverige mottog många intryck från kontinenternas stormakter. Det skulle också sedan slutet av 1600-talet i allt väsentligt vara lika för såväl förband i Skåne och Nordtyskland som i Norrland med så olika klimatförhållanden.

Fredligt liv
Efter Karl XIV Johans fälttåg fick regementet leva ett fredligt liv på boställen och torp och endast med ett kort avbrott för regementsmötet emellanåt i Skillingaryd! Inryckningen till mötena - och särskilt till regementsmötet - var med nutida förklaring organiserad på grund av att kommunikationer saknades och att inryckningen skulle ske från de olika hemorterna. Den beskrivs närmare under kapitlet ”Regementsmötet 1876”.

Tältläger
Tältlägrets allmänna utseende var sig tämligen likt på alla mötesplatser och överensstämde i stort med gällande tjänstgöringsregemente. Varje kompani hade två tältrader, vinkelräta mot uppställningslinjen. Bakom manskapstälten låg officerstälten i en rad - små fyrkantiga tält med en liten ”tambur”, ett rum och ”sängalkov”. Framför kompanigatan stod kompanichefens tält och på ömse sidor kompaniofficerarnas. De två närmaste manskapstälten, ett på vardera sidan, var avsedda för fanjunkaren och underofficerarna. I manskapstälten sov 11-20 man i varje. Ett tält var reserverat för proviant. I detta sov även jourhavande korpralen och kockarna.
Mellan de olika kompaniernas tältrader fanns endast en mycket smal ”brandgata”. I denna stod vatten- och urintunnor. I tälten fanns till en början inte några sängkläder, inte ens filtar. Då de gamla täckena togs bort 1812 ersattes de inte av andra. Som täcke användes kappan, som således dagligen måste spännas av och på ränseln. Som kudde utnyttjades ränseln eller ”Silla Nisse” (mattornister), med eller utan proviant.

Officersmöten
1823 kom inte bara regementets stam- och beväringsmöte utan även officerarnas möten att förläggas i Skillingaryd. Officerarna hade tidigare haft sina möten i Jönköping där regementsexpeditionen låg - men omkring 1838 flyttade man den.

Officerspaviljongen
1837 uppfördes vid nuvarande Centralplan i Skillingaryd en officerskasern som inrymde regementsexpedition. Byggnaden flyttades 1853 till lägret, där den sedan dess har tjänat som officerspaviljong. Övervåningen innehöll rum för regementsofficerare och adjutant. På nedre plan fanns matsal, kaffe- och läsrum. Dessutom fanns en punchveranda varifrån ”Slätten” och övningarna där kunde följas.
Få av de nu i bruk varande mässar torde ha sådana traditioner som denna. Tyvärr har den just ingenting kvar av sina gamla inventarier. Diverse fotografier från de åtta stamkompanierna har också fått sin givna plats. 1879 uppfördes strax intill paviljongen den ”Nya officersbyggnaden”, en trevåningsbyggnad avsedd som förläggning för kompaniofficerare. Rummen är rymligare än de som bjuds på många andra moderna övningsplatser. Den som har sinne för handsmidda dörrhandtag och äkta svenska breda golvtiljor bör skatta sig lycklig att en eller annan gång få byta ut ett ”modernt” övningslägers standard mot en äldre tids herrgårdsliknande Skillingaryd.

Sjukhuset byggdes 1863
Ett sjukhus hade uppförts år 1863. Det var byggt av timmer på stenfot, taket av bräder för en kostnad av 12.700 Rdr. Rmt.
Låt oss ta en titt in i sjukhuset som det såg ut för en besökare omkring sekelskiftet. Från vardera gavelns ingång löper en korridor genom hela byggnaden. På övre våningen finns ett rum för regementsläkaren, ett mindre för bataljonsläkaren samt en arrest. På nedre botten finns rum för sköterskan och ett större kök, ett badrum och två officersrum samt tre sjukrum med åttioen sängplatser. Alla rum har kakelugn och klosettskåp. Vid fönstren finns ventilationsluckor och sängarna är målade. Som sängkläder användes endast undantagsvis fodrade bårtäcken, i övrigt finns filtar. I varje mottagningsrum finns apoteksskåp med lås. Officerarna och läkarna har tapetserade rum.

Fler husbyggen
1865 fick intendenten bostad och expedition.
År 1886 tillkom musikkasern (”gamla” musikkasern). Samma år uppfördes 4 manskapsbaracker vilka markerade inledningen till stora förbättringar vid lägret för regementets stampersonal och beväringen i slutet av århundradet och kring sekelskiftet. 1903 uppfördes två s k lägerhyddor.

Smittospridare
De nämnda barackerna ansågs på sin tid vara höjden av lyx med påföljande risk för ”bortjollring” av folket. Men föga anade man då vilken ombyggnad man skulle tvingas genomföra av dessa. Det visade sig snart att barackerna var ytterst hälsofarliga, riktiga smittspridare! Alla britsarna, 4-6 i bredd och i två våningar, var golv- och väggfasta, vilket givetvis försvårade rengöringen av barackerna. Småningom kom utrymmet under britsarna att utgöra förvaringsplats för sopor, gamla matrester och annat skräp. Britsarna måste därför ersättas med järnsängar, vilka - även de - till en början fastskruvades i golvet. Barackerna saknade dessutom tvättrum och eldstad. För att tvätta sig måste manskapet gå ner till Lagan tills man slutligen kom på idén att uppföra särskilda tvätthus. Länge dröjde det emellertid inte förrän man fann även tvätthusen olämpliga. Nu skulle toalettrum inredas i barackerna, något som genomfördes överallt på våra mötesplatser.

Dåligt isolerade
Då barackerna togs i bruk bestämdes att en officer skulle bo i ett av rummen för att övervaka ordningen, något som inte alltid var så angenämt. Den dåliga isoleringen gjorde att allting hördes och risk förelåg för en uppfriskande dusch, då soldaterna i övre våningen råkade slå ut ett tvättfat eller dylikt. Så småningom övergick officersrummen till underofficersrum, - och slutligen förvandlades rummen till kompaniexpeditioner.
Ett framsteg med komfort var byggandet av mathallarna. I början bestod de endast av två tak, visserligen ett skydd för regn och snö, men vid blåsväder hittade i alla fall den uppvirvlande sanden vägen till gröten och ärterna. Så småningom tillkom väggar, fönster och en kamin.

Lägerkaraktären är kvar
Den bild lägret med sina byggnader i dag erbjuder torde i det närmaste motsvara 1880-talets läger, dock med undantag av att regementsmötena stamkompaniernas tältgator som ett vitt band mellan heden och nämnda byggnader.
Till dessa gamla byggnader kommer under beredskapsåren och senare uppförde etablissement: manskapsmatsal, sjukhus och baracker.
De nya byggnaderna har utan avkall på ändamålsenlighet uppförts på sådan plats, att den gamla lägerkaraktären inte på något sätt störts.

Skillingaryd glöms inte bort...
Kungl Jönköpings regementes Skillingaryd lever i gott minne hos alla dem, som tjänat det gamla smålandsregementet. Skillingaryd kommer inte att glömmas bort. Det kommer att leva vidare i landskapets och rikets historia. Ty dit hör den sällsamma syntes av svärdet och plogen som skapades av de gamla indelta landskapsregementena. På ett okonstlat sätt möttes i dessa herremanskultur och allmogekultur till ett gemensamt och fruktbärande i utbyte för bådadera. På mötesplatsen ”möttes” verkligen länet. Där talades de olika nyanserna i dialekten. Där var landskapets ”andliga geografi” representerade. I en tid då frånvaron av moderna kommunikationer eljest tvingade fram isolering, bröts denna. I synnerhet under de stora folkrörelsernas och uppfinningarnas tidsålder betydde ett ”möte” inte bara en vässning av svärdet utan en stöt framåt på den materiella och andliga och kulturens område.
En gammal exercished ”var något av det blondaste på Guds gröna jord”.

Regementet flyttade 1914
Jönköpings regemente flyttade 8 oktober 1914 in till nyuppförda kaserner i Jönköping. Den nya förläggningen fick ett mycket vackert läge med utsikt över staden och Vättern. Kasernområdet och övningsfältet tillhörde det gamla landshövdingebostället Ryhov - ett boställe, som en tid hade innehafts av Erik Dahlberg - efter tåget över Bält band annat landshövding och slottskommendant i Jönköping.

Tyska kringsfångar
Ett kuriöst minne från regementets sista tid i Skillingaryd är interneringen av tyska marinfartyget Albatross besättning under första världskriget. Härför användes gamla sjukhuset, nuvarande så kallade stabsbyggnaden. De internerade grävde en gång från vedlåren i korridoren under huset och ut i en ravin. Många lyckades ta sig ut och så småningom komma hem till Tyskland.

Kungliga Göta 1897
När Kongl Andra Göta artilleriregementet 1897 fått Jönköping som förläggningsort, måste också skjutfältet anvisas. I Skillingaryd - öster om det befintliga I 12-lägret - inköptes mark med skog - allt för 150.000 kronor. I juli 1898 sändes löjtnanten Follin till Skillingaryd för att med hjälp av en underofficer, några underbefäl och en arbetsstyrka på 30 man iordningställa skjutfältet.
Redan i september samma år var det klart för de första artilleriskjutningarna!
Sedan dess har infanterister och artillerister fått samsas i Skillingaryd, med artilleristernas läger öster och infanteristernas väster om Lagan - ”A6 sidan” och ”I12 sidan”. Vid regementsindragningarna 1927 drabbades Jönköpings regemente av nedläggning. Skillingaryds båda läger lades förvaltningsmässigt under A6. Med andra världskrigets militära upprustning följde reparationer och nybyggnader på I12 sidan. I dag utgör den gamla lägerplatsen - med byggnader och minnesrik exercished i gott behåll - efter välbehövliga moderna tillskott en bra förläggning vid övningar på ett ändamålsenligt skjutfält.

Skjutskolan
Skillingaryds skjutfält användes i över 80år inte bara av Smålands artilleriet utan också av Artilleriets skjutskola. Sedan denna flyttats till Villingsberg vid Örebro, har Svea, Göta och Wendes artilleriregementen förlagt övningar hit. I Skillingaryd möts på ett sällsamt sätt gamla soldattraditioner och dagens militära liv.

Upphörde 1985
Vi är så framme vid 1985. Dags även för ärorika Smålands artilleriregemente att lämna sinnevärlden. Förvaltningen av Skillingaryds gamla läger och övningsfält övergår - eller om man så vill - återgår till I12. Cirkeln har slutits - för hur länge? När denna skrift redigeras, skrivs året 1988 och kommande försvarsbeslut kan innebära nya regementsindragningar. Men vårt kära Norra Smålands regemente är så förankrat i Smålandsbygden, bl a genom hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna att - även om hot blir verklighet - regementet alltid kommer att leva vidare.