När indelningsverket avskaffades med 1901 års härordning och ersattes av nuvarande värnpliktssystem, ställdes helt andra krav på regementena ifråga om förläggningsutrymmen och praktiska utbildningsanordningar. De gamla mötesplatserna var bara dimensionerade att användas under kortare tidsperioder på sommarhalvåret. Värnpliktssystemet däremot förutsatte att utbildning skulle bedrivas i princip under hela året, alltså även under vintern. I och med detta uppstod krav på permanenta förläggningar, dvs kaserner.

Befälsyrket blev en heltidstjänstgöring vilket gjorde att det måste kunna erbjuda sådana levnadsvillkor för den enskilde anställde och familjen att tjänsten och nyrekryteringen främjades. Detta gällde främst tillgång till bostäder och skolundervisning, en service som fanns i städerna. I och med armens ”kasernbyggnadsepok” inleddes i början av 1900-talet framkom förslag att regementet skulle flyttas till Jönköping.

Kommunen var emot
Tofteryds kommun där Skillingaryd ligger, motsatte sig kraftfullt förslaget till omlokalisering. Motivet härför var att kommunen skulle gå miste om de ökade skatteintäkterna och den livliga affärsverksamheten som skulle bli följden av ett kasernerat regemente - ett förhållande som Jönköpings stad naturligtvis var lika intresserat av. Ett upprop till Sveriges riksdagsmän våren 1906 från Tofteryds kommun om förläggningen av Kungl Jönköpings regemente ger en bra bild av den ”maktkamp” som utspelades på den tiden mellan stad och landsbygd vad gäller att få truppförband sig tilldelat. Nedan följer ett utdrag ur Tofteryds kommunalstämma, hållen den 8 augusti 1905:

”Skillingaryd ligger på småländska höglandet på en torr och för fuktigheten lätt genomsläpplig sandgrund, med riklig tillgång på ett enastående gott dricksvatten. Ledningen med självtryck för ner vattnet från de rika springkällorna till Skillingaryds samhälle och om så behövs även till lägret. Regementets läkare kan intyga om dessa sanitära fördelar. Jönköping med Ryhof är däremot beläget i djup dalsänka med mycket vattensjuk mark. Vid en eventuell förläggning av regementet till denna plats, erbjuds på ett konstgjort sätt filtrerat sjö- och bäckvatten, som - då brist uppstår - måste förstärkas med vatten ur Vättern där stadens samtliga kloakledningar slutligen mynnar ut. Reflektioner över detta kan man själv göra. Skillingaryd har också praktiskt visat sig vara en sund tillflyktsort för militären då de har besvärats av epidemiartade sjukdomar i Jönköping. Bland annat kan nämnas i våras då volontärskolan flyttades av en sådan orsak. Då ingen annan plats inom Jönköpings län kan erbjuda så många militära, ekonomiska, sanitära och moraliska fördelar som Skillingaryd, så vill vi tillsammans med det stora flertalet av länets befolkning uttala vårt hopp om att alla som har inflytande på förläggningsfrågans utgång, medverkar till att Kungl Jönköpings regemente i framtiden får kvarstanna på den sedan länge använda mötesplatsen.”

Skillingaryd mötte upp
Regementet marscherade bort från Skillingaryd med regementschefen, fanan och musikkåren i täten. Nästan hela Skillingaryd hade mött upp på ”slätten” för att bjuda sitt regemente farväl, andra kantade landsvägen, där regementet tågade fram. Flyttningen skedde under en allvarsfylld tid, då krigets åskor mullrade runt omkring våra gränser. Den 8 oktober flyttade regementet in i det nyuppförda kasernetablissementet i Jönköping.
Därmed var den militära idyllens epok oåterkalleligt till ända. Indelningsverkets och mötesplatsernas epok var slut och nu återstår endast minnet av dem, minnet av en försvunnen och en för vår historia i många avseenden betydelsefull tid.

Skillingaryd i ärat minne
Den indelta armen hade stått som en trogen säkerhetsvakt vid landets gränser, som ett skydd för vår gamla frihet, vår författning och våra lagar. Den var oemottaglig för alla politiska och antimilitära slagord eftersom den endast tjänade landets försvar.
Av den indelta armen särpräglade organisation hade följe ett ovanligt gott förhållande om kamratskap mellan befäl och trupp och en djup förankring i bygderna som påverkar försvarsintresset i positiv riktning ännu i våra dagar.
På mötesplatserna har utbildats indelta knektar som utgått från de 40.000 små torpstugorna. De blev soldater som varit - och alltid kommer att förbli i minnets värld - arméns stolthet. Må vi alla därför i tankarna förena oss i ett tack för allt stort de skänkt oss. Med ett stort ”tack för god vakt” hur framtiden än gestaltar sig, skall för vår del det gamla Skillingaryd alltid leva kvar i ärat minne i Kungl Jönköpings regementes historia.