Många kungafärder har gått fram genom Lagadalen, berättar hembygds- och folklivsforskare Joel Andersson från Skillingaryd. Häst och vagn var fordomsdags det enda möjliga resealternativet om man inte kunde följa vattenlederna.

Vid övernattning valde man helst länsmans- och prästgårdar om inte någon kungsgård fanns tillgänglig. Omkring sekelskiftet 1600 skedde övernattningarna som regel i Värnamo. Sjöryd och Krängsberg.

Gustav III
Från Gustav II Adolfs tid finns daterade skrivelser i Tofteryds prästgård som berättar om resvägar genom trakter närliggande Skillingaryd, som blev intressanta som ”hållplats” på färden först i slutet av 1600-talet efter det att den s k nya landsvägen tagits i bruk.
Gustav III har en gång passerat Skillingaryd under resa söderut - normalt brukade han enligt muntlig tradition resa över Hook och Hörle.

Carl XIV Johan och Oscar
Carl XIV Johan passerade Skillingaryd den 5 augusti 1816 på väg mot Skåne. Prins Oscar var på genomresa den 20 december 1822 då han kom från Tyskland.
Drottning Eugenia passerade den 5 augusti 1827 på väg mot Ramlösa brunn. Hon spisade middag i Skillingaryd - med stor säkerhet på gästgivaregården, som dåledes innehades av traktören Johannes Jonsson, gift med Christina Andersdotter.

Havrabrö å sure sell, Ers Majestät!
Karl XV besökte Skillingaryd 1859, förmodligen med anledning av utvidgningen av Skillingarydsheden detta år. Det har berättats att han då talade till knektarna från en liten kulle i den vackra björkdungen på hedens norra del. Vid kungens inspektioner gick det ofta gemytligt till. Om kungen fick se en knekt av sin egen kroppslängd, kunde det hända att han ville göra en jämförelse med honom. Då gällde det att sträcka på sig. Den gången i Skillingaryd visade sig en knekt vara längre än kungen, som då frågade:
”Vad äter ni här i Småland eftersom ni blir så långa?”
Knekten sträckte upp sig i stramaste givakt och gav ett svar som hördes över hela regementet:
”Havrabrö å sure sell, Ers Majestät!”
Ett svar som förvisso föll kungen i smaken.
Detta och mycket därtill berättar Joel Andersson om i en artikel ”Tre kungars besök i Skillingaryd”, infört i Jönköpingsposten den 28 december 1951.

2

Oscar II:s besök 1895
Oscar II besökte Skillingaryd den 27 augusti 1895, i första hand för att inspektera regementet men även för att sprida glans över den bygd som närmast närde regementets rötter. Till saken hör att järnvägssträckan Jönköping - Vaggeryd öppnats för trafik 1894 men var ännu ej officiellt invigd när kungabesöket kom på tal. Oscar II var alltså den förste kung som kom resande på järnväg till Skillingaryd. Man hade uppfört en särskild perrong strax söder om Åkersvägen. På perrongen mötte socknens styresmän och regementets officerare. Slätten var fylld av militärer och hela bygdens befolkning som hade tagit ledigt för att se på kungen. Det festliga kungabesöket framgår med all önskvärd tydlighet i en målande tidsbild av generalen och I 12:aren Hugo Ankarcrona:

Friherre Åkerhielm
Som adjutant hos Konungen tjänstgjorde sedan ett par år tillbaka den forne kaptenen vid Jönköpings regemente, majoren vid Södermanlands regemente friherre Axel Åkerhielm, som var varmt fäst vid sitt gamla regemente. Han var samtidigt verkställande direktör vid Halmstad - Nässjö järnväg. Det torde nog varit han, som ordnade besöket på Skillingaryd och i samband därmed kungens officiella öppnande av bandelen Jönköping - Vaggeryd.
Kungabesöket motsågs med intresse och glädje både av regementet och traktens befolkning. Regementets personal kände det givetvis som en stor heder att få bli inspekterad av sin Högste Befälhavare.

Minnessten restes
Regementschefen överste Åstrand hade nog rätt tidigt blivit varskodd om saken så att han kunde förbereda en del men då beväringsmötet slutade den 18 juli fanns det inget folk i tjänstgöring förrän regementsmötet började den 21 augusti. Rätt tidigt blev det bestämt att en minnessten skulle resas och för densamma utsågs en plats framför nya officersbyggnaden.
Det gällde att skaffa en lämplig sten och det var flera förslag. Man bestämde sig för en lång vacker sten, som många I 12:are under alla år sett ligga vid landsvägen till Tofteryd strax väster om Movadsbäcken och där i regel 5-minutersrasten togs vid marscher mot Tofteryd. Det var visst rätt så besvärligt att med den tidens hjälpmedel forsla fram stenen till lägret men den kom på plats i god tid, nedsatt i en konstgjord kulle. En släthuggning gjordes på densamma, där kungen skulle med krita skriva sin namnteckning. (Anmärkning 2004: Denna berättelse stäämmer inte. Stenen hämtades i stälelt från Björnaryd sydväst om Skillingaryd)

Kommer på en måndag
Jag tror att det var måndagen den 26:e som kungen skulle komma, så det var inte många dagar att hurra på för att utföra särskilt de omfattande dekoreringsarbetena. Planen för alla dekorerings- och prydnadsarbeten var uppgjord av dåvarande löjtnanten Alexis Hasselqvist och han hade stor heder av alla de storartade och vackra anordningarna, som gav hela lägret en enastående festlig anblick. Till handräckning uttogs i första hand sådana, som ej lämpade sig för att exercera och förbimarschera inför kungen.

3

En triumfbåge...
När man stod på slätten, såg man först en väldigt stor dekoration, gjord som en triumfbåge. Den bestod av ett par breda fyrkantiga sidodelar och dessa var förenade med ett valv genom vilken Kungen skulle passera. Träskelettet var beklätt med granris och pryddes av en hel del flaggor och Kungens namnchiffer och, som jag vill minnas, även av Smålands och Jönköpings vapen i färger. Den var väldigt imponerande och av ansenlig höjd och bredd. Den låg alldeles i kanten av slätten i höjd med vakten.
Från triumfbågen och fram till ingången till platsen framför officersmatsalen var anordnad en allé av nyhuggna, gröna björkar och innanför dessa en tät rad av flaggstänger, sammanbundna med girlanger, vilket allt gjorde ett storartat intryck.

Höga pyramider
Vid ingången genom häcken framför officersmatsalen var två höga pyramider gjorda, som pryddes av kungens namnchiffer. Pyramiderna förenades upptill av gröna girlanger där även namnchiffret prunkade. Verandan utanför matsalen var smakfullt klädd med levande blommor då dagen kom. Kring den nyresta stenen var åtta flaggstänger resta.
Vidare var flaggstänger resta och dekorationer gjorda framför underofficersbyggnaden och jag vill minnas, att det var en hel rad flaggstänger resta utefter hela lägrets framsida mellan norra och södra beväringsbarackerna. Ingångarna till barackerna lövades och den mest noggranna städning verkställdes i hela lägret.

Stora förberedelser
I kompanierna, som låg under tak, upphängdes Kungens porträtt, kring vilka knektarna strax före den stora dagen virade gröna girlanger. Men det var mycket annat som skulle göras och förberedas. Främst gällde det att på de få dagar, som stod till förfogande, sammanexercera kompanier och bataljoner varvid man måste betänka, att ungefär halva styrkan utgjordes av 2:a årets beväring, som 1894 fullgjort endast 68 dagars beväringsmöte. Där exercerades och förbimarscherades; lite varstans på slätten övades att Kungen tog emot och hälsade truppen, som skulle svara: ”Gud bevare Konungen!” eller övades hurrande fyra gånger, som skulle göras bl a vid Kungens avtackande av regementet. De sista dagarna övades förbimarsch för regementschefen och då skulle göras ”stor salut” med fanan och av befälet framför ledet med sabeln. För den skull samlades officerarna och en del underofficerare för förbimarschen och fingo särskild instruktion om och övning i att göra perfekt storsalut med sabeln.

4

Gud bevare Konungen!
Den sista inspektionen i exercis och förbimarsch samt utbringande av ”Gud bevare Konungen” och de fyra hurraropen skedde på aftonen före Kungens ankomst av arméfördelningschefen, generalmajor Carl Munck, som redan anlänt. Efter förbimarschens slut ställdes regementet upp och generalen höll ett tal till regementet sittande till häst mellan bataljonerna. Det löd ungefär så här:

Det skulle visa sig följande dag att talet gjort avsedd verkan. Gunnar Munch var synnerligen populär inom sin arméfördelning och omtyckt av alla som kom i beröring med honom. Att han tog saker och ting naturligt och kunde yttra sig så, att folket förstod, framgår av hans tal. Chefen för hovstallet, hovstallmästare Rudebeck anlände ett par dagar före Kungen med hästarna för särskilt motionera Kungens häst och vänja den vid platsen, musiken och fanan. Det måste förebyggas att någonting kunde ”hända” med hästen, som kunde göra att Kungen kom i en oväntad situation, för sådant var Kungen mycket känslig för.

Hela byn flaggade
Kl 8 fm den stora dagen hissades alla flaggorna i topp på de många flaggstängerna och hela byn flaggade också. Hela exercisplatsen gjorde ett ståtligt intryck och man kunde inte känna igen det gamla Skillingaryd. Tidigt på morgonen hade det varit mulet, men det klarnade upp vid 8-tiden. Morgonen före uppställningen för regementets avlämning till Kungen, användes för den slutliga putsen av persedlarna. Beväringen fick klä sig i de utlämnade nya munderingarna. Det var förvisso ett synnerligen väl putsat regemente, som i sinom tid ställde upp. Vidare användes tiden före uppställningen till att finstäda i barackerna och tälten och var säker på, att sängarna var väl uppbäddade.

Mitt emot fotograf Malmqvist
Det Kungliga extratåget, som kom från Halmstad, skulle stanna mitt framför slätten, ungefär i höjd med Malmqvistens där det var uppbyggt en särskild plattform eller perrong, omgiven av en hel del flaggor framför vilken Kungens vagn skulle stanna. Plattformen var försedd med blått tyg, beströdd med gyllene kronor. Folk strömmade oupphörligt in på slätten från alla håll. Så småningom samlade sig folket framför den Kungliga plattformen. Då Kungen måste ha fri passage fram mot lägret skiljes massan åt och bildar till sist två tjocka väldiga armar från järnvägen utåt slätten.

5
En ståtlig karl
I god tid uppmarschera hederskompaniet under befäl av Kapten Ohlson på plattformen. Han var äldste kapten vid regementet och tjänstgjorde under dagen som Kungens vakthavande kapten. Han bar skinande dagbricka av silver och särskild för detta tillfälle anskaffad vaktkäpp. Det var en synnerligen ståtlig karl och kunde nästan tävla med kungen i längd. På plattformen samlades så småningom general Munck med stab, officerarnas damer och en stor deputation av Tofteryds sockenmän, anförda av regementspastor Ydström. Vidare märktes där riksdagsmännen prosten Harrén och Bengtsson i Häradsköp samt Östbo härads kronofogde.
Kungens och hans uppvaktnings hästar hölls nedanför.
Under tiden hade regementet ställts upp mitt framför plattformen på slätten öster om landsvägen med front mot järnvägen. Bataljonerna var formade i dubbelkolonn i höjd med varandra, I. bat till höger, fanplutonen framför och musiken på högra flygeln.

Stormäktigaste, allernådigaste Konung...
Allt var klart för ett värdigt mottagande av Kungen då det kungliga extratåget på utsatt tid anlände. Då upphävde folkmängden de mest entusiastiska hurrarop, vilka betydligt stegrades i styrka då Kungen visade sig. Han steg ut ur tåget, följd av landshövdingen friherre Palmstierna och sin uppvaktning: tjänstgörande kabinettskammarherren och tjänstgörande adjutanten major Åkerhielm. Han lät sig föreställa för de på plattformen varande officerarna med damer m fl varefter regementspastorn kyrkoherde Ydström (fader till den yngre P.H. Ydström) höll hälsningstalet började med de på den tiden brukliga orden:
”Stormäktigaste, allernådigaste Konung!”

Vi skattar och älskar vår kung
Han framförde Tofteryds församlings underdåniga välkomsthälsning och bedyrade att sockenborna högt skattade och älskade sin Kung. Om ovädersmoln skulle komma, ville svenska folket som en man stå upp och värna Kungens ära och rätt och ett älskat fosterland. Han bad att socknen skulle få vara innesluten i Kungens ynnest och välbevågenhet och avslutade talet med bönen: ”Herre hela riket akta” osv. Härpå svarade Kungen med några hjärtliga ord och tryckte några av sockenmännens händer.
Härefter satte han sig till häst och red i galopp mot regementet. Kung Oscar var visserligen utbildad till sjöofficer och hade gjort sin mesta militärtjänst till sjöss, men han satt mycket väl till häst. Kungen hade ju ett enastående imponerande yttre, lång och reslig och ett ovanligt vackert ansikte och huvudform. Han red en stor, vacker häst, som förde sig synnerligen väl så det var en verkligt grann syn att se honom galoppera fram. Han gjorde tydligen ett mycket starkt intryck på folkmassan för där dånade hurraropen före och efter honom där han red fram och viftade med näsdukar och händer. Kungen verkade road och glad över folkets jubel för han satte stort värde på att bli hyllad av sitt trogna svenska folk.

6
Hurraropen dånade
Regementet avlämnades av överste Åstrand ”under flygande fanor och klingande spel” och sedan Kungens hälsningsord besvarats med ”Gud bevare Konungen”, red han utefter regementets front, hälsad med stor salut av det framför fronten stående befälet.
Sen började exercisen med I.bat och därefter följde Kungen II. bat. Under tiden trängde folkmassan på så att den gång på gång fick drivas tillbaka för att lämna utrymme för de exercerande förbanden. När Kungen då och då kom att närma sig folket, dånade hurraropen över slätten.

Noggrann marsch! - Giv akt! - Se till höger!
Exercisen gick utmärkt; alla ansträngde sig till det yttersta och satte i fötterna så att det dånade i marken.
Sen ställde regementet upp till förbimarschen eller defileringen, som det fortfarande ibland kallades. Bataljonerna uppställdes i kolonn bakom varandra och förbimarschen skedde plutonvis i linje. Varje plutonchef kommenderade på fastställt avstånd: Noggrann marsch! - Giv akt! - Se till höger! och så hälsades Kungen med stor salut med sabeln.
Högt över alla sken Kungen på sin vackra häst där han satt och besvarade varje plutons honnör. Bakom Kungen satt hans uppvaktning till häst, general Munch med stab och överste Åstrand med regementskvartermästaren och landshövding friherre Palmstierna till fots.

Fyrfaldigt hurra
Givetvis gjorde alla sitt allra bästa och förbimarschen lär ha gått bra och var ståtlig att se på.
Efter förbimarschen ställdes regementet upp och väster om landsvägen, där de avtackades med några vänliga och erkännsamma ord av Kungen sedan regementschefen utbringat levet för Hans Maj:t, av regementet besvarat med rungande fyrfaldigt hurra, tryckte han hjärtligt överste Åstrands hand. Därefter red han genom triumfbågen och genom den av björkar och flaggstänger med flaggorna i topp anordnade allén till officerarnas matsalsbyggnad och satt av.

Rond i lägret
Hans Maj:t gjorde därefter en rond i lägret, gick igenom barackerna, en mathall, där han smakade på köttsoppan osv. Så småningom samlades officerskåren vid minnesstenen sedan truppen ryckt in i sina förläggningar. Minnesstenen var, som ovan sagts, nedsatt i en kulle och denna var prydd av ljung och ditlagda prydnadsstenar. Upp till stenen var anordnad en trappa, klädd med blått tyg och försedd med räcken klädda med tyg i blått och gult.
Sedan Hans Maj:t anlänt, anhåller överste Åstrand i underdånighet att han vill hugfästa minnet av detta sitt besök genom att skriva sitt namn på stenen för att sedan inristas. Han bestiger trappan och skriver sitt namn på avsedd plats.
Regementspastor Ydström uppläser därefter av honom författade högstämda verser till Kungens ära och lov. Den sista versen lydde:

I officersmatsalen stod lunchbordet dukat och vackert dekorerat med blommor, flaggor och girlanger. Kungen tog plats i en festligt smyckad hög karmstol och bakom denna tog livjägaren plats. Han åtföljde alltid Kungen och skötte serveringen för honom.

7
Långt tal
Lunchen tog sin början och tiden var inne. Överste Åstrand harklade sig. Han var en enastående god talare med förmåga att vackert forma sina tankar och välja sina ord och så hade han ett vackert organ.
Talet var rätt långt och formade sig i en försäkran om regementets trohet mot Kungen och Fäderneslandet och till en underdåning tacksamhet, för att Kungen behagat besöka Kungl Jönköpings regemente, vilket länge skulle bevaras i minnet hos alla som därvid fått närvara. Han slutade med att för Hans Maj:ts hälsa och välgång föreslå Hans Maj:t Konungens skål, vilket som vanligt följdes av ett Leve Konungen, besvarat med fyra hurrarop och därpå följande Kungssång:
”Ur svenska hjärtans djup.”

En vältalig kung
Kung Oscar II var en verklig vältalare. Han var känd för att som skald ha lätt att uttrycka sig och hålla charmanta tal och ett sådant höll han även nu, då han svarade överstens.
Han utbringade en välgångsskål för ”Mitt Jönköpings regemente” och tackade för det festliga mottagandet. Han uttryckte sin stora glädje över att ha bevittnat de goda resultaten av samövningen mellan stammen och beväringen enligt den nya härordningen. Till slut uttryckte han den förtröstan, att de dyrbara banden mellan krigsmaktens högste befälhavare, Sveriges Kung och den svenske Krigaren framgent skulle bestå och allt fastare sammanknytas. Kungen skänkte officerskåren sitt porträtt och bjöd truppen på extra förplägnad.

Resa till Jönköping
Avfärden till Jönköping var bestämd att äga rum kl 2 em, varför regementet strax efter lunchen fick ställa upp för att bilda häck från triumfbågen till plattformen vid järnvägen. Trots att det regnat hela tiden under lunchen, hade folkmassan kvarstått på slätten för att ännu en gång få hylla Kungen. Hyllningen blev ovationsartad liksom mottagandet.
Mellan den av regementat bildade häcken gick Kungen till fots och allt eftersom han framskred, kommenderade kompanichefen ”Skyldra - gevär!” och ropade ”Leve Konungen!” Då Hans Maj:t hunnit till plattformen, sjöngs där Kungasången av folkskolebarn.
Allt eftersom Kungen passerat ett kompani, flyttade detta i språngmarsch till järnvägen och så bildades en ny häck längs östra sidan uppåt stationen med nya ”Skyldra gevär!” och ”Leve Konungen!” under det att tåget sakta gick norrut.

8
Gustav V kom 1921
Vi skall avrunda detta kapitel med ytterligare ett par kungliga besök. Joel Andersson berättar:
År 1921 gästade Gustav V Skillingaryd. Även han färdades vid detta tillfälle på järnvägen. Han togs emot av general Tingsten. Besöket synes ha passerat ganska obemärkt från befolkningens sida. Det var en dag på sensommaren med mycket dåligt väder.

Kungens besök i Skillingaryd 1921. Klicka på bilden för en större bild.

Gustav VI som kronprins 1918
Gustav VI Adolf gästade Skillingaryd under sin kronprinstid. Detta besök gällde i första hand en militär övning, men besöket varade i flera dagar och eftermiddagarna ägnade han åt att cykla omkring och bli bekant med bygden och folket. Det var på högsommaren 1918.
En eftermiddag var han ute och fiskade i Linnesjön tillsammans med sin adjutant. Edit Karlsson, född Gunnarsson, har berättat följande.
- En lördagseftermiddag hade vi skurat och gjort fint då det var färdigt sade vi på skämt: Ja, nu är det så fint så att om självaste kronprinsen kommer, så kan vi bjuda honom på kaffe. Vi hade nämligen varit i Skillingaryd dagen före och sett honom. Just som jag sagt det, fick jag se Jenny Rendahl komma med spann och skurborste.
Hon skulle ner till sjön och skura deras båt för kronprinsen hade ringt till dem och han ville låna den och Simon min bror skulle följa med och sköta årorna. Då tänkte jag: När de har fiskat skulle jag bjuda dem på kaffe. Och jag gjorde så också och det var de mycket belåtna med. Det var i den svåraste kristiden och kronprinsen var förvånad över så goda kakor och lät sig väl smaka.
Kyrkoherde Rendahl gick och väntade på honom vid båtplatsen på andra sidan sjön men fick inte träffa honom.

Tack för senast...
På måndagseftermiddagen kom emellertid kronprinsen cyklande här förbi. Han skulle då upp till prästgården och ville även se kyrkan. Vi flickor var ute vid vägen och räfsade hö - han ropade till oss: Tack för senast! Anders Magnusson på Norra Sjöryd var också i närheten och han undrade: Vad var det för fina herrar? Det var kronprinsen, svarade vi och knyckte på nacken.