Västra Järnvägsgatan Skillingaryd www.Skillingaryd.Nu

Till startsidan om V Järnvägsgatan

85-åringens historia kan beskådas på söndag
Bilden kommer senare
Den här vyen är troligen från början av 1910-talet, men det är inte känt vilka som ställt sig framför kameran. Huset är åtminstone känt, Järnvägshotellet. Kanske är det Carl Svensson barn som syns. I fönstret på andra våning skymtar också ett par personer.
Ur Onsdagstidningen nr 4/1995

På söndag anordnas en hobbymässa i Skillingaryd. Platsen är Järnvägshotellet och vad kan då passa bättra än att så här i förväg studera en vy med detta hus som motiv.

Det finns några personer på bilden, men det är inte känt vilka eller vem som höll i kameran. Däremot vet vi lite mer om huset. Det hade byggts 1910. Här hade Carl Svensson sin färghandel och han hade hjälp av sina flickor. Han var också den förste som sålde bensin i samhället. Han hade ett femlitersmått och hämtade bensinen i källaren. En gång sas det att han hade hällt linolja i stället för motorolja i oljetråget. Det lär ha varit David Anderssons bil som drabbades.
Carl Svensson var också den förste som hade en godisautomat. På hörnet av huset kunde man stoppa i en peng och köpa pixtabletter, något som att barn tyckte om.
Carl Svensson hade också en uteservering. När man ville ha betjäning ringde man bara på en klocka vid dörren och ut rusade någon av flickorna.
Carl var skattmästare i Frälsningsarmén och varje söndag vandrade han med sin fru rakt över järnvägen, han iförd uniformen.

Flygarna såg...
Det var populärt att bo på Järnvägshotellet. Huset var bland det första man såg när man kom till stationen även om det låg på motsatta sidan. Carl hade för övrigt målat på tegelpannorna. Där stod det "Järnvägshotellet". Det syntes ju inte från marken. Någon frågade varför han hade målat så och svaret kom snabbt: "Det är för flygarnas skull. När de landar här ska de ha sett vilket hotell de ska ta in på".
På andra våning hade familjen Svensson sin egen bostad och dessutom fanns där en lägenhet som de hyrde ut. Hotellrummen låg ytterligare en trappa upp.

Likkedikki...
Carl Svensson var en mycket fin människa. Han lurade aldrig någon och han var mycket omtyckt. En egenhet hade han dock. Han hade svårt att stava eller var nog rättare sagt ordblind. I skrift kunde målarmästare bli "mallarmasur" och kyrkoherde "tjurkoherde". En gång hade hembygdskören fest i Järnvägshotellet och på räkningen stod det inte 25 läskedrycker utan "25 likkedikki". När han skrev till målarmästare Linus Abrahamsson stod det "mallarmasur lus abrahamfilo".
Men han var som sagt en mycket fin man som sålde färger, korkmattor, vaxdukar och mycket annat i affären.
Huset stod ett tag tomt, men från omkring 1971 till 1986 hade Göte Sandberg sin tapetserarverkstad i den gamla affärslokalen.
För ett par år sedan genomgick huset en total översyn. Numera har Inger och Jonny Pettersson restaurang i huset. Något hotell finns det inte i dag, men byggnaden och affärsrörelsen kallas ändå Järnvägshotellet.

Per Bunnstad