Ur Joel Anderssons samlingar
Gösta Svensson, Skillingaryd berättar att hans far Gustav Svensson och hans syster, vilka var från Värnamo, övertog gästgiveriet det vill säga matserveringen och utskänkningen efter Sundberg någon gång på 1870-talet. Det var alltså innan järnvägen byggdes. Sundberg behöll själv skjutsstationen.
Det berättas att en gång kom en farbror till Georg Thulin, som bodde i Norrland men härstammade från Kulltorp, och en annan stor tjock patron och begärde skjuts till Hökhult. Men ingen skjuts fanns att få utan Svensson underrättade dem om att de inte hade annat att göra än att stanna över natten. De var inte så lite druckna och befallde då fram dagboken för att de skulle skriva sina namn i den. Men Svensson ville inte låta dem förstöra dagboken, utan försökte lirka med dem. De blev emellertid allt otrevligare och han förstod att här måste hårdhandskarna fram. Thulin var känd som en brutal slagskämpe.
Just som de gormar som värst smäller Svensson till den ene av dem så han tappar balansen och när han reser sig upp får han en likadan lavett och sen är han tillreds lagom när den andre reser sig och ser upp får han en likadan lavett . Sen är han tillreds lagom när den förste reser sig och så fortgår det tills de är utanför byggnaden och hamnar i en vattenpöl. Då kommer Svenssons syster ut och säger till honom att nu räcker det.
Långt senare kommer denne Thulins söner för att hälsa på sina kusiner i Skillingaryd. En av dessa – David – var då gift med Gustav Svenssons dotter Karin. Då kom händelsen på tal, för sonen i fråga hade hört sin far berätta om det. Denne hade sagt att han aldrig i sitt liv fått så mycket stryk som den gången på Skillingaryds gästgivaregård. På så sätt blev händelsen bevarad.
När Svensson gifte sig lämnade han gästgiveriet och ägnade sig år officersmässen i stället.
Joel Andersson
Gästgiveriet i Skillingaryd
Gösta Svensson född 1902 berättar den 8/10 1949:
Gamle Davidsson (lever än 1949) brukade skjutsa gästgivare F. Gustav Svensson (f. 1856) och hans syster Hilma Svensson (f. 1854 i Värnamo) från Skillingaryd till torgdagarna i Värnamo på lördagarna. De brukade åka på lördagsmorgnarna vid 4-tiden. Men en gång hade Davidsson sovit över och Svensson sprang och väckte honom och undrade hur det skulle gå med uppköpen. Men Davidsson lovade att de skulle vara där i tid och de åkte mer på rekordtid och var där också i tid.
Når Gustaf Svenson gifte sig slutade de med gästgiveriet och han tog i stället underofficersmässen och marketenterierna. Hilma Svensson berättade om hur hon en gång omkring 1868, 69 eller 70 gick från Värnamo för att hälsa på sin moster, som var gift med Sundberg (fru Aronssons mor). När hon kom vid Hörle , kom en handelsresande körande, som skulle till skillingaryd. Han bjöd henne på skjuts, men hon vågade inte åka med honom utan gick hela vägen. Hon var omkring 14–16 år då.
Albin Wallins hus skulle ha varit krog för mycket länge sedan. Här säges en person ha blivit skjuten och märken efter hagelsvärmen syns än.
Det säg också att en knalle kom bort i gamla Sörgården en gång för många år sedan.
Anna på Fällan tjänade hos Madam Svanström och har berättat att hon brukade skura golven i den gamla Thelanderstugan. De hade servering för regementsmusiken på övervåningen.
Joel Andersson
Skillingaryds gästgivaregård fortsättning.
Madam Svanström byggde först två flygelbyggnader på
Marielund, men huvudbyggnaden blev aldrig uppförd för militären
vid gamla I:12 ville att hon i stället skulle bygga den nere vid
vad som nu kallas ”Sundbergs hörn” och där blev den
också byggd. Hon fick då löfte om att få ha utskänkning
för militärer här. När hon sen sålde gården
till Axel Sundberg, var det på konkursauktion 1884 ? 1872.
Även gästgivaren Anders Jonsson i Skillingaryd blev utfattig.
Han hade flera döttrar och en av dem hette Ebba. Berättat av
John Bengtsson 1979.
Anders V. Johanson, Rosenlund, f. 1859, berättar:
Maja Katarina (Svanström?) i Skillingaryd hade gästgiveri. Hon
hade också gården Marielund före Malmqvist. Jag minns
gamle Malmqvist mycket väl. Han gick i kyrkan varje söndag och
var den som styrde om att det byggdes missionshus i Skillingaryd.
Ljungbergs i Skillingaryd byggdes 1882, alla byggnaderna där. Där
fanns tidigare en liten stuga, som sadelmakare Johansson bodde i. Den
låg med gaveln mot järnvägen. Det låg på Sörgårdens
mark.
Järnvägen
När Järnvägen byggdes fanns en rallare, som hette Tapper.
Han bodde hos oss, men flyttade sen till Hestra.
Jag var och handlade hos Sundberg många gånger. Han hade en
bokhållare som hette Johansson. Jag hade så gott minne att
jag behövde aldrig någon skriven nota. Någon gång
handlade vi hos Kristoffersson, men det tog slut, för han var ”en
sämre person”. På den tiden gjorde man strutar av papper
som låg i ark. Rullar fanns inte då (”Långa banor”
är en senare uppfinning.) Lindmark hade också en affär
där nu (den 2/9 1947) Trädgårdsprodukter är. (1979
är bokhandeln där),
Sundbergs affär låg i Gästgivare- eller utskänkningshuset
vid Sundbergs hörn. Mellan kontoret och butiken fanns en dörr
med en glasruta i. Ett, tu, tre kunde Sundberg komma och titta i glasrutan
och se efter hur det gick till i affären (ingen TV-övervakning
på den tiden). Johansson var så basker (rädd) för
honom. Det fanns en våg vid disken och en större på golvet.
Joel Andersson