Folkskolläraren P Svensson i Hagshult hade vid förhandlingar på hösten 1873 begärt en årsersättning på 60 kronor för att vara föreståndare för den planerade poststationen i Hagshult. Den inrättades med 1874 års ingång och snart nog kom Svensson underfund med att han tagit till i underkant. Hans brev den 3 januari 1874 till poststyrelsen om att ”komma i åtnjutande af 100 kr” föll i god jord. Komminister Christer Sjögren efterträdde honom på nyåret 1878, när Svensson pensionerades och flyttade från Hagshult. Kyrkans man fick dock inte verka så länge som poststationsföreståndare.

Poststationen i Hagshult drogs nämligen in 30 september 1879 och en lantbrevbärare från Skillingaryd fick i förening med ett kommunbud ge postservice åt invånarna. Indragningen föregicks bland annat av avslag på ett erbjudande av Johannes Petersson i Gräshult om att mot 50 kronor i årsersättning förestå poststationen om den flyttades till hans bostad. Postmästare Billing uppgav i sitt remissvar till poststyrelsen bland annat att Hagshult var den svagaste av de poststationer som lydde under postkontoret i Jönköping, men han hade i och för sig intet emot att poststationen flyttades till Gräshult.

Beslutet om indragning stod sig emellertid. Kommunombuden avlönades inte av postverket men det hände ibland att de fick någon ersättning av socken medel. Ett beslut om sådan ersättning finner vi i Hagshult tio år senare. Då antogs till kommunombud kyrkoväktaren Magnus Grahn. Kommunalstämman i Hagshults sockenstuga den 27 december 1888 beslutade tillerkänna Grahn 15 kronor om året i ersättning för arbetet som kommunombud ”under förutsättning att Kungl. Generalpoststyrelsen beviljar ett lika stort belopp”.
Den förutsättningen uppfylldes inte, men det framgår inte av handlingarna om Grahn ändå fick någon ersättning från socknen. Grahn hade för övrigt antagits till lantbrevbärare på linjen Skillingaryd-Hagshult.

Ett försök att få tillbaka den indragna poststationen i Hagshult gjordes i januari 1889. Med handlanden Frans Mellin som initiativtagande skrev ett antal hagshultsbor till poststyrelsen och begärde att få sin post genom en linje från Klevshult, där en förenad post- och järnvägsstation hade inrättats fyra år tidigare.
När ärendet drog ut på tiden vaknade intresset för att få poststationen återinrättad. I Tofteryd ivrade andra för motsvarande förbättrinar där. I mars 1890 behandlades önskemålen. I Hagshult erbjöd sig organisten och folkskolläraren Johan Johansson att bli poststationsföreståndare mot 60 kronor i årlig ersättning och i Tofteryd lämnade kollegan Karl Hjärtstedt motsvarande erbjudande för 75 kronor om året.

Men det blev oenighet i Hagshult om vad man egentligen ville. I ett brev till poststyrelsen den 4 mars 1880 toppade förre nämndemannen Johan Wallén i Torp och kommunalordföranden J Jonson i Mörkhult listan med underskrifter av alla dem som ville ha posten från Skillingaryd även fortsättningsvis. De framhöll att tanken på klevshult hade ”tillkommit genom agitation av några få personer i församlingens sydvästra del, vilka förmodligen hade sett på eget intresse och icke på kommunens i sin helhet och vilka personer vid upprättandet av sin petitionslista gått till väga på så sätt att namn skrivits av personer, som till följd av sin ringa ålder eller lilla korrespondens ej kan hava något intresse av postföringen”.

Mera komplicerat blev ärendet genom ett brev till poststyrelsen med anmälan om överklagning hos länsstyrelsen av stämman den 2 mars 1880 på grund av att ”pålysning av denna kommunalstämma skedde först samma dag den avhölls, varigenom blott ett fåtal då vid kyrkan tillfälligt varande personer hade tillfälle att i överläggningarna och beslutet deltaga”.

Postinspektör Hugo Winroth i Malmö svarade för remissinstansen närmast under poststyrelsen. Efter anbudsinfordran fick han ett erbjudande av den dåvarande lantbrevbäraren på linjen Skillingaryd-Hagshult, Magnus Grahn, att fullgöra lantbrevbäring på den planerade linjen Klevshult-Mörkhults by för en krona per tur, fram och åter. Förre soldaten Anders Jönsson Falk erbjöd sig att vara lantbrevbärare på en linje Skillingaryd-Tofteryd för 80 öre per tur. Utan att poststationerna återinrättades skulle postverkets merkostnad vid en sådan omorganisation bli 11 kronor per år. Det ansåg Hugo Winroth inte borde vara något hinder.
Men Winroth konstaterade också att det rådde delade uppfattningar bland invånarna i Hagshults sockendelar och gjorde förgäves ”upprepade försök att sammanjämka de olika åsikterna”. Han föreslog därför att den dittillsvarande lantbrevbäringen skulle behållas oförändrad. Från poststationsföreståndaren i Skillingaryd hade han dessutom fått informationen att ”all agitation för lantbrevbäringslinjens sönderdelande i två helt och hållet tystnat”. De föreliggande framställningarna om att poststationer skulle inrättas i Tofteryd och Hagshult kunde Winroth avfärda med uppgiften att de ”mera tillkommit för att giva ökad styrka åt de gjorda protesterna än av verkligt behov”. Poststyrelsen beslöt att ärendet inte skulle föanleda vidare åtgärd.

En ny utredning gjordes efter en senare framställning från komminister E H Appelblad i Hagshult om ändring av postgången så att hagshultsborna skulle få sin post över Klevshult. Ärendet behandlades vid en extra kommunalstämma i Hagshults sockenstuga den 11 februari 1894. Inte heller nu lyckades man få någon ändring till stånd. Poststationen blev inte återinrättad. Dess korta livstid på knappt sex år har gjort den särskilt intressant för hembygdssamlande filatelister.

Vi kommer senare med mer information om Posten i Hagshult