Han är Hagshults nye ålderman, blott 57 år gammal i år. Det är alltså ingen lastgammal man som fått den här titeln. Han är inte heller infödd utan har en bred malmödialekt, Tommy Berntsson i byn Packebo.

Ålderman kallas man inte för att man är äldst i församlingen, det är Tommy långt ifrån heller. Han är ålderman ändå, det vill säga ordförande i Hagshults Sockenråd. Han tog för ett tag sedan över efter Maud Stråth som huvudansvarig för verksamheten.
I Hagshult finns fem rotar och numera har man som mål att växla ålderman mellan rotarna. Den här gången är det Väshults rote där även ingår Boda, Rösberga och Packebo som svarar för posten. I detta sockenråd finns två ordinarie representanter och en ersättare per rote. Sockenrådet bildades 1990 och kan sägas vara en intresseförening för bygden och dess cirka 400 invånare.
– Nu är vi bland annat sysselsatta med översiktsplanen. Sedan har vi den 7 augusti det stora arrangemanget Händer i Hagshult. Det blir något av en marknadsdag med hantverkare, friskoleföreningen har loppmarknad med mera, säger Tommy.
Han har själv blivit mycket intresserad av socknens historia men så är också hans sambo född i Packebo, en av byarna i östra delen av socknen.

Inte Skåne
Själv är Tommy dock skåning, uppvuxen i Malmö:
– Den 10 juni är det 22 år sedan jag flyttade till Hagshult och jag skulle aldrig kunna tänka mig att flytta tillbaka till en storstad, säger han.
Det var annars Malmö som gällde i många år. Han gick sjuårig folkskola följd av ett åttonde frivilligt år. Sedan var han kontorselev på ett företag, men det var inte riktigt hans bransch. Han började i stället arbeta med distribution på tidningen Arbetet. Han jobbade i packsalen och blev så småningom förman. Han körde även tidningsbil och tog senare trafikkort för lastbil.
– Jag har alltid trivts med att köra. Det har varit ett fritt jobb.

Polio
Tommy hade som riktigt liten barnförlamning, alltså polio. Denna sjukdom märktes först när han skulle lära sig gå, vilket blev mycket jobbigt. Polion hade försämrat båda benen och högerarmen:
– Men jag har aldrig direkt känt att jag har haft ett handikapp eftersom jag inte varit van vid något annat, säger han.
Men på senare år har han fått ökade problemen med benen. Alla hopp ner från lastbilen har gjort att benen blivit sämre. Nu har Tommy fått gå ned till halvtid på sitt arbete som långtradarchaufför vid Sandahls Åkeri i Skillingaryd. Men en kväll i veckan kör han en långresa med gods till och från Stockholm.
– När jag skulle flytta upp hit sökte jag jobb på Sandahls och började den 13 juni 1977. Första dagen var för övrigt en fridag, säger han glatt.
Han körde ett tag transporter mellan Värnamo-Jönköping och ett tag virkestransporter mellan Hok och virkesfabriken i Vaggeryd. Numera är det dock Stockholmsresorna som gäller.

Idrottar
Att springa, åka skidor eller skridskor har inte varit möjligt på grund av polion. Däremot har Tommy alltid varit intresserad av idrott. Han har spelat bordtennis, simmat, hållit på med sittande volleyboll och inte minst skjutit båge.
Det var inom handikappidrotten han lärde känna Bodil Elg. Bodil hade blivit handikappad efter en bilolycka och hade sökt hjälp i Lund där hon också började arbeta. Bodil var liksom Tommy med i handikappidrotten och de möttes vid olika tävlingar för 30 år sedan. Tycke uppstod, de flyttade ihop, förlovade sig och slog senare ned bopålarna på en tomt invid Bodils föräldrahem.

OS-guld
1971 började de med bågskytte. Bodil kom att bli en av landets bästa inom denna gren och hon har två guldmedaljer vid handikapp-OS och en rad andra framstående placeringar.
Tommy har också varit duktig, men några sådana framgångar som för Bodil har det inte blivit.
– Jag har inte suck mot henne, säger Tommy
Både är fortfarande aktiva i Bågskyttarna Vaggeryd. Tommy är för övrigt utbildningsledare.
– Nu till helgen har vi en jakttävling vid Friluftsgården i Vaggeryd, säger Tommy som är tävlingsledare i morgon.
Bågskyttarna från Småland, Skåne och Östergötland tävlar. Säsongen har på allvar startat för bågskyttarna.

Hemvärnet
Den lugne och trygge skåningen har inte gjort lumpen på grund av den polio han har. Däremot har han i många år varit aktiva i hemvärnet. Han är kvartermästare i kretsstaben.
– Det var dåvarande hemvärnschefen Stig Gerner som frågade om jag ville vara med och det gick på den tiden an även för den som hade ett handikapp att vara med. Jag var länge med i Klevshult men när den gick upp i Skillingaryd gick jag i stället med i Värnamokretsen.

Gemenskap
Det är Hagshult som gäller för skåningen. Han tycker att sockenborna tar hand om varann på ett fantastiskt fint sätt.
– Det mottagande vi fick när vi flyttade hit för 22 år sedan var mycket fint och beundransvärt. Det är en härlig gemenskap.
Sockenrådet brukar bjuda in nyinflyttade för att de ska känna hur fint det är i socknen och hur viktigt det är att få lära känna övriga i församlingen.
Kvar från tiden i Malmö är nästan bara dialekten även om Tommy gärna åker till hembygden. Han tycker även att det är fint att det byggs en bro över till Danmark. Men annars är han mest hagshultsbo. Han trivs i den gamla kulturbygden i sydöstra delen av Vaggeryds kommun.

Per Bunnstad