När prästgården byggdes på 1860-talet uppfördes
en så kallad tiondebod som också innehöll tvättstuga
och bagarstuga med en stor stenugn.
Där har under årens lopp bakats till både prästgården
och fattigstugan, som inte låg långt därifrån.
När järnspisen blev allmän valde man att baka i den, den
stora stenugnen föll i glömska.
Av en slump upptäcktes den igen 1987. Bagarstugan renoverades av hembygdscirkelns
medlemmar - för det ekonomiska svarade pastoratet.
Bagarstugans vänner - sju bakningsglada damer - satte igång
med att baka. Sen dess har det bakats bröd i långa banor: sirapslimpor,
farinbröd, potatisbröd, tunnbröd, vetelängder, drömmar
och maränger.
Allt blev väl inte så bra i början. Konsten att baka bröd
i stenugn var på väg att falla i glömska. Men med energi
och mycket god vilja, påhittighet, läsning av äldre böcker
i ämnet har Bagarstugans vänner lärt sig att elda, rengöra
ugnen, passa jästid och sist men inte minst grädda brödet.
Intresset för stenugnsbakat bröd är mycket stort. Det har
visat sig, inte minst på Händer i Hagshultsdagarna,
där brödet utan tvekan har varit ett av dragplåstren. Men
man kan även baka där själv eller tillsammans med någon
av Bagarstugans vänner.
Lilli-Ann Bertilsson |