Vintern kom plötsligt och oväntat i december med nordanvindar och temperaturer ner emot femton minusgrader vilket gör att röken från fjärrvärmeverket drar söderut. Trots att vinden denna dag bara var svagt nord till nordostlig stiger inte röken rakt upp utan möter ett inversionsskikt bara något hundratal meter upp. Inversion kommer av latinets ”invérsio” för ”omvändning”, ”förvrängning”, vilket i sin tur kommer av ordet ”invérto” för ”vända om”, ”vrida om”, vilket är skikt i atmosfären där temperaturen ökar med höjden. Normalt avtar temperaturen med höjden inom troposfären, det vill säga, jordatmosfärens lägsta skikt, från markytan till cirka 10 kilometers höjd.

Inversioner förekommer dels inom luftskikt vid marken, så kallade markinversioner, dels inom högre liggande luftskikt, så kallade höjdinversioner. Markinversioner bildas främst under klara nätter då markytan avkyls genom värmeutstrålning till rymden och den kalla markytan kyler då av det lägsta luftskiktet, vilket blir kallare än högre liggande luft och detta är vad vi ser på bilden, nattemperaturen hade nämligen varit cirka femton minusgrader. Fjärrvärmeröken, mest vattenånga, böjer sålunda av vid mötet med den varmare luften och den svaga nordvinden tvingar den söderut.

Höjdinversioner bildas också ofta inom högtrycksområden där flera kilometer tjocka luftskikt långsamt sjunker nedåt och därvid uppvärms. Den sjunkande luften får en högre temperatur än de lägsta luftskikten, vilka inte kan röra sig nedåt i samma utsträckning eftersom marken stoppar. Inversioner kan vara från något hundratal meter upp till ett par kilometer tjocka och de bromsar luftens vertikala rörelser. Fuktig luft från marknära skikt hindras av inversionen att röra sig uppåt och moln bildas därför ofta under inversionens bas där de breder ut sig horisontellt. Inte heller föroreningar, utsläppta vid jordytan, kan stiga genom inversionen och samlas därför under denna vilket kan orsaka stora problem för bland annat oss människor.

I den vackra björkparken söder om Mässen står den resliga Oscarsstenen med förgyllda autografer från konung Oscar II:s besök den 27 augusti 1895, och vår nuvarande kung Karl XVI Gustafs besök den 23 september 1976.

Oscar II besökte alltså Skillingaryd den 27 augusti 1895, i första hand för att inspektera regementet men även för att sprida glans över den bygd som närmast närde regementets rötter. Till saken hör att järnvägssträckan mellan Jönköping och Vaggeryd öppnats för trafik året innan, det vill säga år1894, men var ännu ej officiellt invigd när kungabesöket kom på tal. Oscar II var alltså den förste kung som kom resande på järnväg till Skillingaryd. Man hade uppfört en särskild perrong strax söder om Åkersvägen och på perrongen mötte socknens styresmän och regementets officerare upp. Slätten var fylld av militärer och nästan hela bygdens befolkning hade tagit ledigt för att se på konungen. Som adjutant hos Konungen tjänstgjorde sedan ett par år tillbaka den forne kaptenen vid Jönköpings regemente, majoren vid Södermanlands regemente friherre Axel Åkerhielm, som var varmt fäst vid sitt gamla regemente. Han var samtidigt verkställande direktör vid Halmstad-Nässjö Järnväg. Det torde nog ha varit han som ordnade besöket i Skillingaryd och i samband därmed kungens officiella öppnande av bandelen Jönköping-Vaggeryd.

Regementets personal kände det givetvis som en stor heder att få bli inspekterad av sin Högste Befälhavare. Regementschefen överste Åstrand hade nog rätt tidigt blivit varskodd om saken så att han kunde förbereda en del men då beväringsmötet slutade den 18 juli fanns det inget folk i tjänstgöring förrän regementsmötet började den 21 augusti. Rätt tidigt blev det bestämt att en minnessten skulle resas och för densamma utsågs en plats framför nya officersbyggnaden.

Det gällde att skaffa en lämplig sten och det fanns flera förslag men valet föll på denna resliga sten som hämtades från Björnaryd sydväst om Skillingaryd. Det var rätt så besvärligt att med den tidens hjälpmedel forsla fram stenen till lägret men den kom på plats i god tid och nedsattes i en konstgjord kulle. En släthuggning gjordes av stenen där konungen med krita skrev sin namnteckning som sedan höggs in och förgylldes.

”Kongliga Jönköpings Regemente reste stenen vid Konung Oscar II:s besök den 27 augusti 1895”, så lyder inskriptionen på stenens östra sida.

Ansvarig för att utföra de omfattande dekorerings- och prydnadsarbetena inför konungens besök var dåvarande löjtnanten Alexis Hasselqvist och han hade stor heder av alla de storartade och vackra anordningarna, som gav hela lägret en enastående festlig anblick. När man stod på slätten, såg man först en väldigt stor dekoration, gjord som en triumfbåge. Den bestod av ett par breda fyrkantiga sidodelar och dessa var förenade med ett valv genom vilken Konungen skulle passera. Träskelettet var beklätt med granris och pryddes av en hel del flaggor och Konungens namnchiffer samt även av Smålands och Jönköpings vapen i färger. Triumfbågen var väldigt imponerande och av ansenlig höjd och bredd samt låg alldeles i kanten av slätten i höjd med vakten.

Från triumfbågen och fram till ingången till platsen framför officersmatsalen var anordnad en allé av nyhuggna, gröna björkar och innanför dessa en tät rad av flaggstänger, sammanbundna med girlanger, vilket allt gjorde ett storartat intryck. Vid ingången genom häcken framför officersmatsalen var två höga pyramider gjorda, som pryddes av konungens namnchiffer. Pyramiderna förenades upptill av gröna girlanger där även namnchiffret prunkade.

Verandan utanför matsalen var smakfullt klädd med levande blommor och kring den nyresta stenen var åtta flaggstänger resta. Vidare var flaggstänger resta och dekorationer gjorda framför underofficersbyggnaden och en hel rad flaggstänger var dessutom resta utefter hela lägrets framsida mellan norra och södra beväringsbarackerna. Ingångarna till barackerna lövades också och den mest noggranna städning verkställdes i hela Västra lägret.

I kompanierna, som låg under tak, upphängdes Kungens porträtt, kring vilka knektarna strax före den stora dagen virade gröna girlanger. Men det var mycket annat som skulle göras och förberedas. Främst gällde det att på de få dagar, som stod till förfogande, sammanexercera kompanier och bataljoner varvid man måste betänka, att ungefär halva styrkan utgjordes av andra årets beväringar, som år 1894 fullgjort endast 68 dagars beväringsmöte. Där exercerades, förbimarscherades och lite varstans på slätten övades att Konungen tog emot och hälsade truppen, som då skulle svara ”Gud bevare Konungen!”. Det övades också i att hurra fyra gånger, som skulle göras bland annat vid Konungens avtackande av regementet.

De sista dagarna övades så förbimarsch för regementschefen och då skulle göras ”stor salut” med fanan och, av befälet framför ledet, med sabeln. För den skull samlades officerarna och en del underofficerare för att öva förbimarschen och dessa fick särskild instruktion om och övning i att göra perfekt storsalut med sabeln. En sista inspektionen i exercis och förbimarsch samt utbringande av ”Gud bevare Konungen” och de fyra hurraropen skedde på aftonen före Konungens ankomst av arméfördelningschefen, generalmajor Carl Munck, som redan anlänt. Efter förbimarschens slut ställdes regementet upp och generalen höll ett tal till regementet sittande till häst mellan bataljonerna.

Det löd ungefär så här;
”Ja, mina vänner! I morgon kommer vår Högste Krigsherre, Hans Majestät Konungen hit och Ni ska exicera och förbimarschera för honom. Då gäller det att Ni alla hugger i och gör det allra bästa Ni kan. Och så ska Ni visa, att Ni tycker det är roligt att exicera för Er konung. En soldat han skall alltid vara glad men när han exicerar för sin Konung, skall han vara alldeles förbaskat glad!”

Det skulle visa sig följande dag att talet gjort avsedd verkan. Gunnar Munch var synnerligen populär inom sin arméfördelning och omtyckt av alla som kom i kontakt med honom. Att han tog saker och ting naturligt och kunde yttra sig så, att folket förstod, framgår av hans tal. Chefen för hovstallet, hovstallmästare Rudebeck anlände ett par dagar före Konungen med hästarna för att särskilt motionera Konungens häst och vänja den vid platsen, musiken och fanan. Det måste förebyggas så att ingenting kunde ”hända” med hästen, som kunde göra att Konungen kom i en oväntad situation, för sådant var Konungen mycket känslig för.

”Kungliga Smålands Artilleriregemente övade på skjutfältet 1898–1985” samt ”Kungliga Wendes Artilleriregemente övade på skjutfältet till år 2000”. Det hela är underskrivet på bästa runstensvis med ”Kommunen reste stenen”. Epoker kommer och epoker går så även på Skillingaryds skjutfält och denna sten står bara några meter väster om Oscarsstenen som jag ber att få återknyta till ännu en liten stund med tanke på konung Oscar II:s besök år 1895.

Klockan 8 på förmiddagen den stora dagen hissades alla flaggorna i topp på de många flaggstängerna och hela Skillingaryds by flaggade också. Hela exercisplatsen gjorde ett ståtligt intryck och man kunde inte känna igen det gamla Skillingaryd. Tidigt på morgonen hade det varit mulet, men det klarnade upp vid 8-tiden och solen sken. Morgonen före uppställningen för regementets avlämning till Konungen användes för den slutliga putsen av persedlarna. Beväringen fick klä sig i de utlämnade nya munderingarna och det var förvisso ett synnerligen välputsat regemente, som i sinom tid ställde upp. Vidare användes tiden före uppställningen till att finstäda i barackerna och tälten och att se till att sängarna var väl uppbäddade och sträckta. Dryga åttio år senare fick jag lära mig på Kungliga Sjätte Artilleriregementet att en femöring skulle studsa minst 10 centimeter upp från sängen när den släpptes från 1 meters höjd, så skulle en korrekt sängsträckning se ut!

Det Kungliga extratåget, som kom från Halmstad, skulle stanna mitt framför slätten, ungefär i höjd med fotograf Malmqvists hus där det var uppbyggt en särskild plattform eller perrong, omgiven av en hel del flaggor framför vilken Konungens vagn skulle stanna. Plattformen var försedd med blått tyg, beströdd med gyllene kronor. Folk strömmade oupphörligt in på slätten från alla håll. Så småningom samlade sig folket framför den Kungliga plattformen. Då Konungen måste ha fri passage fram mot lägret skiljes massan åt och bildade till sist två tjocka väldiga armar från järnvägen utåt slätten.

I god tid uppmarscherade hederskompaniet under befäl av Kapten Ohlson på plattformen. Han var den äldste kaptenen vid regementet och tjänstgjorde under dagen som Konungens vakthavande kapten. Han bar en skinande dagbricka av silver och en särskild för detta tillfälle anskaffad vaktkäpp. Det var en synnerligen ståtlig karl och kunde nästan tävla med konungen i längd. På plattformen samlades så småningom general Munck med sin stab, officerarnas damer och en stor deputation av Tofteryds sockenmän, anförda av regementspastor Ydström. Vidare märktes där riksdagsmännen prosten Harrén och Bengtsson i Häradsköp samt Östbo härads kronofogde.

Konungens och hans uppvaktnings hästar hölls nedanför plattformen. Under tiden hade regementet ställts upp mitt framför plattformen på slätten öster om landsvägen med front mot järnvägen. Bataljonerna var formade i dubbelkolonn i höjd med varandra, första bataljonen till höger, fanplutonen framför och musiken på högra flygeln.

Barack, byggnad nummer 104, uppfördes 1886 som manskapsbarack för 100 man och flera liknande baracker byggdes i lägret. Efter en renovering år 1980 återställdes barackens ursprungliga exteriör. Invändigt skapades en modern förläggning för 98 man i 12 rum med dag-, tvätt- och toalettrum med mera. Så åter till 1895 års festligheter, allt var sålunda klart för ett värdigt mottagande av Konungen då det kungliga extratåget på utsatt tid anlände till Skillingaryd. Då upphävde folkmängden de mest entusiastiska hurrarop, vilka betydligt stegrades i styrka då Konungen visade sig. Han steg ut ur tåget, följd av landshövdingen friherre Palmstierna och sin uppvaktning som utgjordes av tjänstgörande kabinettskammarherren och tjänstgörande adjutanten major Åkerhielm.

Han lät sig föreställas för de på plattformen varande officerarna med damer varefter regementspastorn kyrkoherde Ydström höll hälsningstalet som började med de på den tiden brukliga orden ”Stormäktigaste, allernådigaste Konung!”. Han framförde Tofteryds församlings underdåniga välkomsthälsning och bedyrade att sockenborna högt skattade och älskade sin Konung. Om ovädersmoln skulle komma, ville svenska folket som en man stå upp och värna Konungens ära och rätt och ett älskat fosterland. Han bad att socknen skulle få vara innesluten i Konungens ynnest och välbevågenhet och avslutade talet med bönen ”Herre hela riket akta”. Härpå svarade Konungen med några hjärtliga ord och tryckte några av sockenmännens händer. Härefter satte han sig till häst och red i galopp mot regementet.

Kung Oscar var visserligen utbildad till sjöofficer och hade gjort sin mesta militärtjänst till sjöss, men han satt mycket väl till häst. Konungen hade ju ett enastående imponerande yttre, lång och reslig och ett ovanligt vackert ansikte och huvudform. Han red en stor, vacker häst, som förde sig synnerligen väl så det var en verkligt grann syn att se honom galoppera fram. Han gjorde tydligen ett mycket starkt intryck på folkmassan för där dånade hurraropen före och efter honom och viftades med näsdukar och händer där han red fram. Konungen verkade road och glad över folkets jubel för han satte stort värde på att bli hyllad av sitt trogna svenska folk. Regementet avlämnades av överste Åstrand under flygande fanor och klingande spel och sedan Konungens hälsningsord besvarats med ”Gud bevare Konungen”, red han utefter regementets front, hälsad med stor salut av det framför fronten stående befälet.

Sen började exercisen med första bataljonen och därefter följde Konungen andra bataljonen. Under tiden trängde folkmassan på så att den gång på gång fick drivas tillbaka för att lämna utrymme för de exercerande förbanden. När Konungen då och då kom att närma sig folket, dånade hurraropen över slätten.

Lägerhyddan, byggnad nummer 143, är en legendarisk byggnad som uppfördes år 1903 med 150 liggplatser uppdelade i två salar. Efter 1913 användes den till fritidslokal och här spelade Skillingaryds Idrottssällskap handboll i näst högsta serien. Boxningsuppvisningar anordnades också men Lägerhyddan är väl trots allt främst ihågkommen som det stora danspalatset i Skillingaryd under 1940-talet men under 1950-talet inreddes lägerhyddan till förråd.

Så raskt tillbaka till Oscar II:s besök år 1895, exercisen gick utmärkt, alla ansträngde sig till det yttersta och satte i fötterna så att det dånade i marken. Sedan ställde regementet upp till förbimarschen eller defileringen, som det fortfarande ibland kallas. Bataljonerna uppställdes i kolonn bakom varandra och förbimarschen skedde plutonsvis i linje. Varje plutonchef kommenderade så på fastställt avstånd till konungen kommandona, ”Noggrann marsch, Giv akt samt Se till höger”. På detta sätt hälsades Konungen med stor salut samt med dragen sabel av officerarna. Högt över alla sken Konungen på sin vackra häst där han satt och besvarade varje plutons honnör. Bakom Konungen satt hans uppvaktning till häst, general Munch med stab och överste Åstrand med regementskvartermästaren och landshövding friherre Palmstierna till fots.

Kokhus, byggnad 107, byggdes 1880. Här lagades dagligen mat för 600 man av värnpliktiga kockar och den lilla boden som ligger bortom kokhuset tjänstgjorde som proviantbod, så åter till år 1895.

Givetvis gjorde alla sitt allra bästa och förbimarschen lär ha gått bra och var ståtlig att se.
Efter förbimarschen ställdes regementet upp väster om landsvägen där de avtackades med några vänliga och erkännsamma ord av Konungen sedan regementschefen utbringat levet för Hans Majestät som av regementet besvarats med ett rungande fyrfaldigt hurra. Avslutningsvis tryckte Konung Oscar II hjärtligt överste Åstrands hand och därefter red han genom triumfbågen och genom den av björkar och flaggstänger med flaggorna i topp anordnade allén till officerarnas matsalsbyggnad och satt av. Hans Majestät gjorde därefter en rond i lägret, gick igenom barackerna, en mathall där han för övrigt smakade på köttsoppan. Så småningom samlades officerskåren vid minnesstenen sedan trupperna ryckt in i sina förläggningar. Minnesstenen var, som ovan redan sagts, nedsatt i en kulle och denna var prydd av ljung och ditlagda prydnadsstenar. Upp till stenen var en trappa anordnad, klädd med blått tyg och försedd med räcken klädda med tyg i blått och gult.

Sedan Hans Majestät Konung Oscar II anlänt till minnesstenen, anhåller överste Åstrand i underdånighet att Konungen vill hugfästa minnet av detta sitt besök genom att skriva sitt namn på stenen för att detta sedan inristas. Konungen bestiger trappan och skriver sitt namn på avsedd plats. Regementspastor Ydström uppläser därefter av honom själv författade högstämda verser till Konungens ära och lov. Den sista versen lydde;

Hell Dig vår höge
Hugstore Konung
Himlarnas herre
Höre vår bön,
Glädjenas gåvor
Gärna han give!
Konungarnas Konung
Skydde vår Kung!

I officersmatsalen stod lunchbordet dukat och vackert dekorerat med blommor, flaggor och girlanger. Konungen tog plats i en festligt smyckad hög karmstol och bakom denna tog livjägaren plats. Han åtföljde alltid Konungen och skötte serveringen för honom. Lunchen tog sin början och tiden var inne varvid överste Åstrand harklade sig. Han var en enastående god talare med förmåga att vackert forma sina tankar och välja sina ord och så hade han en vacker röst. Talet var rätt långt och formade sig i en försäkran om regementets trohet mot Konungen och Fäderneslandet och till en underdånig tacksamhet, för att Konungen behagat besöka Kungliga Jönköpings regemente, vilket länge skulle bevaras i minnet hos alla som därvid fått närvara. Han slutade med att för Hans Majestäts hälsa och välgång föreslå Hans Majestät Konungens skål, vilket som vanligt följdes av ett Leve Konungen, besvarat med fyra hurrarop och därpå följande Kungssång;

Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!

O konung, folkets majestät
är även ditt: beskärma det
och värna det från fall!
Stå oss all världens härar mot,
vi blinka ej för deras hot:
vi lägga dem inför din fot -
en kunglig fotapall.

Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång
och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång!

Och grip vår sista fana du
och dristeliga för ännu
i döden dina män!
Ditt trogna folk med hjältemod
skall sömma av sitt bästa blod
en kunglig purpur varm och god,
och svepa dig i den.

Du himlens Herre, med oss var,
som förr du med oss varit har,
och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos sveakungen och hans män.
Och låt din ande vila än
utöver nordanland!

Konung Oscar II var en verklig vältalare. Han var känd för att som skald ha lätt att uttrycka sig och hålla charmanta tal och ett sådant höll han även nu, då han svarade överstens.
Han utbringade en välgångsskål för ”Mitt Jönköpings regemente” och tackade för det festliga mottagandet. Han uttryckte sin stora glädje över att ha bevittnat de goda resultaten av samövningen mellan stammen och beväringen enligt den nya härordningen. Till slut uttryckte han den förtröstan, att de dyrbara banden mellan krigsmaktens högste befälhavare, Sveriges Kung och den svenske Krigaren framgent skulle bestå och allt fastare sammanknytas. Kungen skänkte officerskåren sitt porträtt och bjöd truppen på extra förplägnad.

Förråd, byggnad nummer 159, uppfördes 1898 som stall för bland annat kompanichefernas hästar. Under 1930-talet inreddes huset som förråd vilket det fortfarande är.

Nu för sista gången i denna krönika tillbaka till den 27 augusti 1895 och Konung Oscar II:s Skillingarydsbesök med tillhörande festligheter.
Konungens avfärd till Jönköping var bestämd att äga rum klockan 14.00, varför regementet strax efter lunchen fick ställa upp för att bilda häck från triumfbågen till plattformen vid järnvägen. Trots att det regnat hela tiden under lunchen, hade folkmassan stått kvar på slätten för att ännu en gång få hylla Konungen. Hyllningen blev ovationsartad liksom mottagandet några timmar tidigare.

De två följande bilderna visar mathallarna, byggnaderna 124 och 134, som uppfördes år 1892 och inreddes med långbänkar och långbord medan golvet bestod av hårdtrampad jord.

En proviantbod och ett kokhus förlades mellan de båda mathallarna men kokhuset är numera tyvärr rivet. Båda mathallarna tjänstgör numera som förrådslokaler.

År 1993 beslutades det att Skillingarydslägren ska vara statliga byggnadsminnen, vilket innebär att mark och byggnader kommer att bevaras till glädje för många ortsbor och de som gästat lägret och skjutfältet genom årens lopp.

I dag finns goda förläggningsmöjligheter på Skillingaryds läger med 43 sängplatser i enkelrum, alternativt 70 sängplatser i dubbelrum dessutom finns det plats för 390 personer i barack och en matsal som kan utspisa upp till 400 personer per tillfälle, en mycket vacker mäss som sällskapslokal i fint bevarad miljö, sju välutrustade lektionssalar, träningsspår, motionshall och bastu med mera.

Det finns hela 68 byggnader i lägren och på övningsområdet och skjutfältet är cirka 3.800 hektar stort och används i huvudsak för skarpskjutning men är när det är skjutfritt en fantastisk naturupplevelse med en unik flora och fauna.

Kulturpersonligheten Alexander Daumont, som under sin resa i Sverige år 1830 färdades genom dessa trakter, blev fullständigt betagen av Skillingaryds läger, om vilken han i sin dagbok skriver.

”På föga avstånd från Skillingaryds gästgivaregård överraskades jag genom åsynen av ett läger - ett helt svenskt regemente under vapen i sina blågula dräkter. Denna hastiga övergång från det djupaste lugn till vapenbuller förorsakade en magisk verkan. Betagen av denna syn skyndade jag ut ur vagnen för att för en längre tid betrakta skådespelet. Lägret var uppfört på en hed, omgiven av en tät tallskog. Anblicken därav var beundransvärd, de vita tälten, som stucko av mot trädens grönska, de manövrerande trupper, som rörde sig på sina befälhavares röst, vilkas kommandoord upprepades av ekot, de blänkande vapnen, den krigiska musiken, som stundtals lät höra sig, trummornas virvlande dån, rörelsen av en nyfiken folkhop, som tillförts av begäret att åskåda detta vackra uppträde, allt detta upplivade den annars så ödsliga nejden och gav ett sällsamt intryck. Regementet hade en stram hållning och visade stor noggrannhet vid utförandet av sina rörelser. Uniformen var av mörkblått kläde med röd uppslagen krage, blå byxor med röd revär, preussiskt schakå, försedd med pompong och fjäderplym.”

För den som inte kan sin lokala historia kan det vara svårt, för att inte säga omöjligt, att se spåren av detta i dagens landskap men denna vår gemensamma historia får vi aldrig tillåta oss att glömma!

God fortsättning till Er alla!