I naturen med Dan Damberg  www.skillingaryd.nu www.vaggeryd.nu Startsidan för natur

Spännande spår utmed en bäck, en naturkrönika i 7 bilder, den 8 februari 2009. Text och bild Dan Damberg, Skillingaryd.
Inlagt 10/2 2009
Utmed en liten bäck öster om Skillingaryd hittades i helgen följande spännande spår. Kanske har en utter gått på isen nedströms alldeles nyligen. Smålands landskapsdjur är numera ett mycket sällsynt djur, speciellt i södra Sverige, även om den sakta med säkert håller på att återta förlorad terräng. Det som, tyvärr, saknades i samband med spårobservationen var de för uttern typiska svansspåren så något annat mårddjur kan väl inte riktigt uteslutas, dock är spårstämplarna alldeles för stora för en mink, iller eller en skogsmård också för den delen, eller?
Spårstämplarna är lika utterns, där den stora spårstämpeln på bilden är cirka 8 centimeter lång. Uttern, ”Lutra lutra”, är för övrigt en art i familjen mårddjur. Den är 57 till 100 centimeter lång plus svans. Pälsen är brun med gråvit haklapp och öronen är små, nosen bred och svansen kraftig vid basen och därefter jämnt avsmalnande. Uttern lever vid vatten av olika slag, ofta åar, bäckar och sjöar i nästan hela Europa, Asien och Nordafrika. Den äter främst fisk men även kräftdjur, groddjur, smådäggdjur och fåglar. Uttern är ungefär dubbelt så stor som en mink och aldrig så mörkt brun i färgen. För inte så länge sedan hittades en trafikdödad utter på motorvägen söder om Klevshult där Lagan rinner under vägen och under älgjakten i höstas finns uppgifter om utterobservation väster om Skillingaryd så uppenbarligen finns (eller fanns) det en och annan utter i våra trakter.
Uttern är revirhävdande. Hanens revir kan omfatta upp till 20 kilometer längs en flod, å, bäck eller strand. Honornas revir är mindre, och ligger vanligtvis inom en hanes revir. Reviret markeras genom att uttern på upphöjda föremål i terrängen avsätter spillning, bemängd med sekret från analkörtlarna. Detta har en karakteristisk, tranliknande, icke oangenäm lukt. På vintern slår uttern gärna kana i snön. Detta har tidigare tolkats som lek, men man misstänker att även detta kan vara en form av doftmarkering. På sommaren doftmarkerar den i stället genom att gnida bakkroppen mot marken. Visar bilden möjligtvis en utterkana?
Uttern är huvudsakligen nattaktiv, men kan även vara i rörelse under dagen i ostörda områden. Den är en skicklig simmare och kan dyka upp till 5 minuter men vanligtvis är den dock inte under vatten mer än 30 sekunder. På land rör sig uttern skuttande och håller sig vanligtvis nära sitt vattenområde. Tidvis, till exempel när den skall flytta från ett flodsystem till ett annat, kan den dock färdas långa sträckor över land. Den inrättar sin lya i håligheter i strandkanten, gärna med ingången under vatten. Den kan själv gräva ut ett bo, men detta är ovanligt. Något djur har, som bilden visar, tagit sig ner i vattnet och fortsatt sin vandring på isen nedströms på andra sidan vaken. Spåren i bakgrunden tillhör en räv.
Detta är samma vak som på bilden tidigare och man kan tydligt se rävspåren till höger och de eventuella utterspåren till vänster. På land rör sig uttern, som sagt, skuttande, detta borde väl också gälla snöig is, eller? Spåren på bilden visar just ett skuttande rörelsesätt, eller? Jämför med rävspåren till höger.
Uttern är upptagen på den så kallade ”Röda listan” och betecknas där som VU, det vill säga sårbar (Vulnerable). Den är totalfridlyst i Sverige sedan 1969 och för att försöka rädda arten i Sverige har ett åtgärdsprogram tagits fram av Naturvårdsverket. Brunsten för uttern inträffar i Sverige främst under februari till april och efter cirka 60 dagars dräktighet föder honan 1 till 6, vanligen 2 till 3, ungar. De blir simfärdiga vid 2 månaders ålder och avvanda vid omkring 3 månader och de stannar hos honan mellan 6 till 14 månader. Efter 2 till 3 år är ungarna könsmogna. Uttern kan bli ända upp till 22 år gammal men flertalet dör dock betydligt tidigare.

Uttern finns, som redan sagts, i Europa, Asien och västra Nordafrika. Den har gått starkt tillbaka i Europa och i Sverige sedan 1950-talet. Främst beror detta på miljöföroreningar speciellt polyklorerade bifenyler/PCB, men också på vattenregleringar, jakt och röjning av strandvegetation. Många uttrar dödas också i trafiken när de försöker korsa en väg som utgör vandringshinder, till exempel motorvägen söder om Klevshult för två år sedan.

Utbredningsområdet begränsas i höjdled till 2.800 meter över havet och i Sverige finns de flesta djuren kring norrlandsälvarna och blott ett fåtal i de södra delarna av landet. I samband med att halterna av polyklorerade bifenyler/PCB minskar i den svenska miljön tycks nu bestånden i framför allt norra Sverige återhämta sig. Antalet uttrar uppskattas idag till mellan 1500 och 2000 individer. Uttern trivs i långsamrinnande åar och större bäckar med låg vattennivå och med tät växlighet längs strandlinjen precis som bilden visar, eller? Platsen för spåren öster om Skillingaryd är dessutom bara cirka 10 till 12 kilometer från den plats där den trafikdödade uttern hittades i januari 2007. Det djuret finns numera på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm.