I naturen med Dan Damberg  www.skillingaryd.nu www.vaggeryd.nu Startsidan för natur

Örnar, åtlar och Store mosse, del 1, en naturkrönika i sju bilder från februari 2009.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd.
Inlagt 2/2 2009
Inom nationalparken Store mosse har det under vintermånaderna i årtionden lagts ut friskt och veterinärbesiktigat kött till framför allt kungsörn och havsörn. Denna så kallade åtling, som för övrigt bedrivits och bedrivs på många platser i vårt avlånga land, har starkt bidragit till att de starkt utrotningshotade örnarterna numera har relativt stabila bestånd i vårt land.
Kanske skulle man sluta att använda ordet åtel då det per definition betyder ”dött jaktlockbete, till exempel kadaver eller slaktavfall som läggs ut för att locka rovdjur i en fälla eller inom skotthåll för en jägare”. De enda skott som avfyras från denna plats numera är, som tur är, från kameror. I bakgrunden ser Ni gömslet som är en fantastisk plats att sitta i och observera örnarna, ut till åtelplatsen är det då cirka 350 meter så en kikare behövs.
Gömslet är nytt på grund av att det gamla brann ner i den stora branden sommaren 2006 men platsen är densamma. Ni hittar hit genom att köra in på den lilla grusvägen som går via Kittlakull och när Ni sedan nästan är ute på stora vägen mellan Värnamo och Hillerstorp igen, öster om Kittlakull söder om parkeringen vid Östra Rockne, ligger det cirka 40 meter öster om vägen. Denna vägbeskrivning bygger på att Ni kommer från Hillerstorpshållet. En annan sak Ni bör vara uppmärksamma på är att Ni bör vara tysta i gömslet för detta fungerar inte bara som ett gömsle utan även som en resonanslåda och örnarna samt, inte minst, korparna har mycket god hörsel.
Vid mitt besök var åtelplatsen tom på örnar, endast några korpar flög lite desillusionerat fram och tillbaka över mossen. Själva åtelplatsen är den kubikmeterstora ”lådan” till vänster på bilden där taket härbärgerar köttet. Det enda som skymmer sikten är de små martallarna i förgrunden som för övrigt är näringsmässigt missgynnade tallar med knotig, förkrympt stam och mycket hård och tät ved. Martallar förekommer bland annat på hällmarker, stränder och, som här, på mossar och kan vara mycket gamla sin storlek till trots.
Ett tjugotal meter till höger om åteln, eller söder om, om Ni så vill, finns ytterligare ett gömsle för den som vill komma riktigt nära dock måste man i så fall skaffa tillstånd och nyckel för att få tillgång till detta. Kontakta Martha Wägéus på Store mosse Naturum, telefon 0370-237 92, för ytterligare information. I anslutning till åtelplatsen finns också en webbkamera som sänder bilder från åteln under dygnets alla ljusa timmar och vill Ni se Store mosses örnar i realtid fast hemifrån så går Ni in via datorn på följande adress: http://aquila.vafk.se/. Bästa tiden är morgon och kväll, timman efter gryningen och timman före skymningen, mycket nöje!
Att vandra upp på den stora järnvägsbron ett par hundra meter söder om åtelplatsen, alldeles i närheten av Kittlakull är också ett bra alternativ när det gäller att spana efter örn. Denna bild är tagen åt öster från bron och spåret leder så småningom till Värnamo. Härifrån fick jag en stund efter att jag tagit bilden se en mycket vacker stenfalkshanne komma flygande från ”åtelplatshållet” mot söder med ett byte i klorna, detta såg mörkbrunt ut så kanske var det en liten sork.

Stenfalken är en ovanlig gäst i våra trakter under vintern då den vanligtvis flyttar söderut till Danmark samt till mellersta och västra Europa. De fåglar som ändå ses i Sverige under vintern brukar hålla till utmed våra södra kuster men ibland görs även inlandsobservationer. Just i dagarna finns stenfalkar rapporterade från bland annat Trarydstrakten i Kronobergs län i Småland, Fävren i Västergötland, Björken i Värmland, Vendelsjön i Uppland, Uppsala i Uppland, Skåra viltvatten i Sörmland, Kalmartrakten, Öland, Skåne, Holmsund i Västerbotten, Umeå i Västerbotten samt Falkenberg i Halland.

Om man snurrar 180 grader från förra bildens vy ser man följande och nu tar järnvägsspåret vägen till Hillerstorp och Gnosjö i stället.

Avslutningsvis kan jag bara inte undanhålla Er denna mycket vackra bild på en jättelik klibbticka som sin vana trogen växer på granved, i detta fall en granstubbe. Detta naturens eget mästerverk skulle passa som installation på vilken konstutställning som helst.