Det som ibland, vid en hastig blick kan tyckas vara lika, kan vid en närmare studie, vara väldigt olika och vice versa, åtminstone i botanikens värld. Bildens mjölkört, ”Epilobium angustifolium”, förväxlas ibland med fackelblomster, ”Lythrum salicaria”, därför att de har ungefär samma färg, blommar i mer eller mindre rikblommiga, klaseliknande blomställningar och har ungefär lika storlek, detta är något som jag ofta hör under mina botanikcirklar eller guidningar i skog och mark, men inget kunde vara mer felaktigt, för de är verkligen inte släkt med varandra utan tillhör de olika släktena ”Epilobium” och ”Lythrum”. Dessutom ingår de i helt olika familjer, det vill säga familjerna ”Onagraceae”, för mjölkörten och ”Lythraceae”, för fackelblomstret.

Om man däremot ser ett fackelblomster, ”Lythrum salicaria”, och dess enda och närmaste släkting i Sverige rödlånken, ”Lythrum portula”, så kan man med samma hastiga blick inte alls förstå att de är släkt, men det är de i allra högsta grad då båda har släktnamnet ”Lythrum” och båda ingår i familjen ”Lythraceae”, så ”knepigt” kan det vara i botanikens värld.

Bildens mjölkört, mjölke, rallarros, brudfackla, duntrav, kropp, praktduna, rävrumpa, rävsvans och skogsbloss är olika namn på samma art och styrker väl det gamla uttrycket att ”kärt barn har många namn”, dessutom finns det naturligtvis ett latinskt namn vilket är ”Epilobium angustifolium”, vilket vi får skylla eller tacka vår egen smålänning Carl von Linné för.

Hursomhelst, mjölke är en kal, nästan ogrenad flerårig ört som kan bli upp till en och en halv meter hög där alla blad sitter strödda, de är lansettlika, ofta mörkgröna på ovansidan och ljusare under. Mjölke blommar i juli och augusti med rosaröda blommor som sitter samlade i en lång toppställd smalt pyramidformig klase. Blomman har långa vita utskjutande ståndare, ett likaledes långt utskjutande stift med fyrflikigt märke och dess kronblad är något olikstora.

Blomknopparna som oftast avslutar blomklasen är smalt elliptiska på långa skaft och efter blomningen mognar frökapslarna och sprider stora mängder med små frön, alla försedda med långa tunna fröhår som kan spridas med vinden över stora avstånd.

Mjölke ingår i släktet dunörter, ”Epilobium”, och har motsatta blad, åtminstone nedtill, och blommor med likstora kronblad. De andra arterna i släktet som förekommer i Sverige är i alfabetisk ordning; alaskadunört, amerikansk dunört, backdunört, bergdunört, dvärgdunört, fjälldunört, grendunört, grådunört, kantdunört, källdunört, kärrdunört, lappdunört, luddunört, mjölkdunört, mörk dunört, rosendunört, smaldunört och vit dunört.

Släktnamnet ”Epilobium” kommer av grekiskans ”epi” för på, ”lobon” för skida och ”ion” för viol och namnet användes första gången redan på 1500-talet. Släktet har omkring 200 arter globalt medan det i Sverige förekommer 19 arter, se ovan, flertalet i fjälltrakterna. Många av arterna kan korsa sig med varandra och ge upphov till mer eller mindre svåridentifierade hybrider.

I det sneda och mättade kvällsljuset vid Långasand blir rallarrosen nästan självlysande och pryder verkligen sin plats i den svenska floran.

Mjölke är allmän i hela landet, från Skåne till Lapplands fjälltrakter och den växer gärna på sandiga marker som banvallar, vägkanter och kulturmark, men är ofta vanlig även på hyggen och i fjällbjörkskog. Genom sin goda spridningsförmåga kan den dyka upp på snart sagt alla lämpliga växtplatser.

Den första fynduppgiften publicerades redan år 1658, men arten är känd sedan medeltiden. Blommorna är större och har en annan symmetri än hos övriga arter i släktet, på grund av det har mjölke ofta förts till ett eget släkte.

Fröhåren samlades förr och användes som stoppningsmaterial och under 1700-talet gjordes försök med att använda fröhår från mjölke och jolster istället för bomull och Liungquist skriver i ”Påfund til den Svenska Bomullens ränsning och redande” ur Kongliga Wetenskapsacademiens Handlingar, år 1745 att; ”Ullen blifver ren och hvit som en snö, samt len som det finaste silke”. Enligt Retzius år 1806 kan späda skott ätas som sparris och rötterna kan torkas, malas och användas till nödbröd.

Artnamnet ”angustifolium” kommer av latinets ”angustus” för smal och ”folium” blad och syftar på bladformen. De många svenska namnen, som redan nämnts, vittnar om att denna art är välkänd i de flesta landsändar. Det äldre svenska namnet mjölkört eller mjölkörter har också använts som namn på törlar och namnet rävrumpa har använts som namn på åkerfräken.

”Praktdunan är en växt, som kanske utvecklas bäst och skönast i den höga norden, ja WAHLENBERG säger att den i intet land är så ymnig och tillika så präktig som i vår högsta nord. Den reser gerna sina blomspiror i skogsbrynet eller lyser dermed upp barare, helst brända ställen eller hyggen kring uppvräkta trädrötter, ini mörka skogen, och uppträder icke sällan så talrikt, att den låter hela sträckor skimra i rosenrödt. Ofta nog sällskapar växten med Hallon- och Trybusken.”

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria II”, av C. F. Nyman år 1868.

Det vackra fackelblomstret tillhör familjen fackelblomsväxter, på latin ”Lythraceae”, som har omkring 25 släkten och 600 arter i världen, de flesta i tropikerna. I Sverige finns endast släktet fackelblomster, ”Lythrum” med de två arterna fackelblomster och rödlånke. Ytterligare en art, ur släktet bägarblommor, har påträffats i Sverige men bara tillfälligt.

Fackelblomster, ”Lythrum salicaria”, är en flerårig ört som kan bli över en meter hög. Stjälken är upprätt och fyrkantig med motsatta eller kransställda blad medan bladen är oskaftade, lansettlika och något håriga.

Fackelblomstret blommar i juli och augusti med ganska små rödvioletta blommor som sitter i kransar i bladvecken i en lång toppställd klase. Fodret är till synes sambladigt och har syllika flikar medan de sex kronbladen är rödvioletta, smala och ofta rynkiga. Blommorna har tolv ståndare och ett stift.

Fackelblomstret förekommer huvudsakligen i södra och mellersta Sverige, men förekommer upp till Norrbotten. Den växer gärna på fuktiga ställen och är ganska vanlig på sjö- och havsstränder, och i diken, dammar och kärr. Bildens fackelblomster växte för övrigt i ett dike vid Kilagårdshed i närheten av Långasand. Den första fynduppgiften publicerades av Rudbeck i ”Catalogus plantarum” år 1658.

Fackelblomster saluförs som trädgårdsväxt, att plantera vid dammar och både roten och bladen innehåller sammandragande och stoppande ämnen och användes därför i äldre tid som medicin mot magåkommor. Artnamnet ”salicaria” kommer av det vetenskapliga namnet på släktet viden, ”Salix” och betyder helt enkelt ”Salix-liknande”, vilket då syftar på bladformen.

Hos fackelblomstret förekommer tre olika typer av blommor och detta fenomen kallas för trimorfism och betyder treformighet, i vilka ståndarna och stiftet är olika långa i förhållande till varandra. Detta fenomen, kallas i sin tur för, heterostyli och förekommer även hos andra växter, till exempel hos släktet vivor, ”Primula”. Det förekommer nämligen stiftolikhet med tre former där märket och ståndarknapparna bildar tre våningar av olika höjd, och stiftet är av tre olika storlekar hos olika individer, så att märket intager än den översta våningen, än den mellersta, än den understa. Härtill kommer, att ståndarknapparna har två olika färger, de som befinner sig i den översta våningen är blågröna medan knapparna i de lägre våningarna är gula.

”Fackelblomstrets egentliga blomningstid inträder först med eller under högsommaren. Med sin rika blomspira blir den då en riktig praktväxt, en Fackelros, och en prydnad för våra stränder o. a., der den öfver eller ibland andra växter, icke sällan invid Lysingens klargula kronor, stolt resa sig mot al- och pilbuskars bladverk.”

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria II” av C. F. Nyman år 1868.

Att med en lupp eller en stereolupp (om Ni är hemmavid), en vass pincett och några likaledes vassa ”petmojjar” av typ knappnål, modell större, helst med en lite större plastpärla som ”huvud” för ett bättre grepp samt med Krok & Almquists ”Svensk flora” och Mossberg & Stenbergs ”Den nya nordiska floran” framför sig eller med sig i en ryggväska ge sig ut i växternas värld tillhör några av sommarens höjdpunkter. Prova gärna, jag rekommenderar!