Körsbärsplommon växer starkt i början och växtsättet varierar från smalt styvt upprätt till ett lägre mer utbrett. De högre typerna kan bli 5–8 meter höga medan de lägre håller sig i intervallet 3–5 meter.

Körsbärsplommonet påminner om ett storvuxet frodigt slån men är i alla avseende större. De starkvuxna torniga skotten är glänsande, vanligen grönbruna och som solexponerade starkt violettanstrukna. Bladen är smalt äggformade, 4–6 centimeter långa och 2,5– 4 centimeter breda, fint sågade med ordinär grön färg. Normalt finns ingen höstfärg men bladen kan under fina och långa höstar färgas gula. Blomknopparna är små, runda och sitter såväl på basala delar av årsskotten som i anslutning till vegetativa knoppar på årsskotten som i täta samlingar på de korta styva sidoskotten på äldre grenar.

Körsbärsplommonet har en praktfull blomning och är översållad av små rent vita, eleganta blommor, 2–2,5 centimeter i diameter, från slutet av april till mitten av maj, beroende på jordmån och plats i landet. Allt tyder på att de är korspollinerande och kräver en partner för att bilda frukt, vilket betyder att det finns ytterligare ett körsbärsplommon i närheten av gamla Krahners. Det ska verkligen bli intressant att få se denna blomning nästa vår, 2010.

Fruktsättning är ofta oerhört rik och de plommonliknande frukterna varierar i storlek från mellan 2–4 centimeter, dessa är vanligtvis gula, gulröda eller, som på bilden, röda men även blå typer förekommer. Mognaden inträder vanligen i början av augusti och vissa typer är saftiga, välsmakande medan andra är mer eller mindre smaklösa, bildens frukter får väl anses som någonstans mitt emellan.

Körsbärsplommon föredrar soliga lägen på näringsrika jordar med normal fuktighet men växer bra även i styv lera om marken är väldränerad och är härdig till zon 4. Körsbärsplommonet är ett robust och trevligt buskträd till mindre träd med solitära kvaliteter främst genom den praktfulla blomningen. Körsbärsplommon har så stora kvaliteter att de förtjänar att användas på sina egna meriter, som mindre prydnadsträd i ensamställning, till grupp- eller alléplantering, som större solitärbuske, till större friväxande häckar eller vindskydd och som inslag i tätortsanknutna naturlika planteringar.

Det är viktigt att notera att det krävs minst två individer för fruktsättning eftersom de är korspollinerande. För alléplantering kan det vara en fördel att använda en klon, vilket ger en jämn utveckling och ingen frukt, vilken annars skulle falla ned på vägbanan. Observera att det förutsätter att det inte finns någon pollinationspartner i grannskapet. Den dominerande användningen hittills har varit som grundstam för plommon, persika samt andra svagväxande buskartade Prunus-arter, till exempel rosenmandel, dvärgmandel och blodplommon.

Det ursprungliga materialet härstammar från en större häck i Uppsala men under de extrema vintersäsongerna 1984-85 respektive 1987–88, frös större delen av häcken ner. De oskadade klonerna har förökats med örtartade sticklingar och senare planterats ut på fröplantagen i Bålsta och stora mängder av frö har kunnat skördas sedan 1995, dessa kloner skjuter dock inte rotskott. Körsbärsplommon förökas lätt med frö, som stratifieras direkt efter skörd och sås ut tidigt på våren. En annan framgångsrik metod är förökning med örtartade sticklingar i mitten, slutet av juni.

Sverige finns två underarter av plommon vilka ibland betraktas som olika arter. Huvudunderarten, plommon, ”Prunus spinosa domestica”, är vanligen trädformad och har kala eller gleshåriga kvistar utan tornar, större och något avlånga frukter som är gula, rödaktiga, gröna eller blåvioletta, med en sten som lätt släpper från fruktköttet.

Underarten, krikon, ”Prunus spinosa insititia”, har håriga, torniga kvistar och växer ofta som snåriga buskage. Krikon har dessutom mindre frukter än plommon, de är ganska runda och vanligen blåaktiga med en sten som sitter fast i fruktköttet. Hybrider mellan plommon eller krikon och slån kan ibland påträffas.

Plommon och krikon kan lätt förväxlas med körsbärsplommon som ofta används som grundstam för ympning, men den senare skiljs genom kala tunnare blad med trubbigt sågad kant och något glänsande bladöversida, kala blomskaft och klotrund röd eller gul frukt med sur eller fadd smak.

Välkomna alla natur- och kulturintresserade att delta i ”Träd- och buskuppropet” som samordnas av ”Programmet för odlad mångfald, POM”. Jordbruksverket har arbetat fram programmet i samråd med olika aktörer inom myndigheter, organisationer och företag och Centrum för biologisk mångfald, CBM, samordnar programmet. Projektet syftar till att kartlägga det äldre odlingsmaterialet av prydnadsträd och prydnadsbuskar i svenska parker och trädgårdar, framför allt arter och sorter som funnits i odling i Sverige före 1940.

Ända sedan medeltiden har en mångfald av träd och buskar odlats i svenska parker och trädgårdar. Till att börja med användes det som växte vilt i vår natur, men i takt med att andra delar världen upptäcktes och utforskades hämtades även exotiska arter hit.

Skickliga trädgårdsmästare tog fram sorter som var anpassade till lokala klimat- och markförhållanden och lokala traditioner. Allt detta har resulterat i en mångfald av odlingsvärda träd och buskar som vi idag hittar i slotts- och herrgårdsparker, villa- och koloniträdgårdar, på kyrkogårdar, i stads- och sjukhusparker runt om i landet.

Ibland har odlingen av en del odlingsvärda arter och sorter upphört och deras existens i Sverige kan vara hotad. Förbundet med kulturväxterna finns både en rik kulturhistoria att värna om och en genetisk mångfald som är viktig att ta till vara. Genom träd- och buskuppropet vill man både kartlägga de odlingsvärda arter och sorter som finns i Sverige, och bevara den för framtiden.

Träd- och buskuppropet kommer att pågå i flera år. Till vår hjälp har vi ett nätverk av inventerare, branschfolk och fritidsodlare. Men vi behöver också, som sagt, din hjälp!
Ta kontakt med träd- och buskuppropet om du känner till träd eller buskar som kan vara intressanta för uppropet, eller om du vill ingå i deras nätverk, e-post adressen är följande;
http://www.pom.info/tradobusk/tradobusk.htm.

Alla uppgifter som kommer in till uppropet kommer noga att studeras. Sedan tar man kontakt med uppgiftslämnaren för att diskutera hur man kan säkra fortlevnaden hos upptäckterna. Några av dem kanske kan återföras i odling medan andra placeras på något friluftsmuseum eller liknande. På så sätt kan man hjälpas åt att bevara den biologiska mångfalden.

Man har, som sagt, sedan medeltiden odlat en mångfald träd och buskar i svenska parker och trädgårdar och i början tog man det som växte vilt i vår natur som till exempel alm, avenbok, ek, gran och liguster. I takt med att andra delar världen upptäcktes och utforskades kom man att hämta hit exotiska arter som brödtall, hästkastanj, forsythia, magnolia, syren och tuja. Skickliga trädgårdsmästare utnyttjade detta för att framställa odlingsvärda sorter som vi kan hitta till exempel inom rhododendron-, schersmin- och syrensläktena.

Denna mångfald har man använt i slotts- och herrgårdsparker, villa- och koloniträdgårdar, på kyrkogårdar, i stads- och sjukhusparker. Ibland har odlingen av en del odlingsvärda arter och sorter upphört och deras existens i Sverige kan vara hotad. Dessa kulturväxter har utvecklats i samklang med våra klimat- och markförhållanden samt med våra odlingstraditioner. Förbundet med kulturväxterna finns både en rik kulturhistoria att värna om och en genetisk mångfald som är viktig att ta till vara.

Här kommer några exempel på träd och buskar som man efterlyser:

Buskar med lång odlingshistoria i landet som till exempel deutzia, forsythia, rosablommande blodribs, schersmin, spirea dock ej rotskottsbildande, syren, förädlade sorter av bondsyren även kallade ädelsyrener och syrener som växer i zon 5–8.

Träd med speciellt växtsätt, pelarlik- eller pyramidformad krona, hängande eller klotformig krona. Exempel på detta är pelarasp, pyramidek, häng- och klotalm och tårbjörk.

Träd med speciellt bladutseende, bladform eller bladfärg. Exempel på det första är flikbok, flikavenbok och ornäsbjörk och på det andra är brokig tysklönn, gulbrokig rödask och guldalm.

Gamla parklindar i slotts- och herrgårdsparker eller i andra trädgårdar. Man finner dessa träd som solitärer, några stycken i rad eller fyrkant samt i alléer. Särskilt intressanta är de om de har en stamomkrets i brösthöjd av 3 meter eller mer.

Under andra halvan av 1800-talet blev det ett mode att plantera exotiska barrträd i parker och trädgårdar och man är särskilt intresserade av träd av nedanstående arter om de är planterade före 1940. Några exempel på detta är purpurgran, pichtagran, fujigran, atlasceder, sibirisk lärk, brödtall, svarttall och sumpcypress.

Avslutningsvis, köp gärna den fina och intressanta boken som hör till uppropet och som heter ”Träd- och buskuppropet” av Anna Andréasson och Katarina Wedelsbäck Bladh på Centrum för biologisk mångfald. Boken är alldeles nyutgiven, 2009, och omfattar 108 sidor med ISBN 978-91-89232-34-1. Priset är 100 kronor inklusive moms och beställning kan göras på publikationer@cbm.slu.se eller på telefon 018–67 13 93 alternativt 018–67 13 94.