I naturen med Dan Damberg  www.skillingaryd.nu www.vaggeryd.nu Startsidan för natur

Kanske ända från Afrika, en naturkrönika i 6 bilder om en efterlängtad budbärare om våren.
Text och foto, Dan Damberg, Skillingaryd den 4 april 2009.
Inlagt 4/4 2009
Nu är de här, de efterlängtade sädesärlorna. I går kom de till Skillingaryd och Skillingaryds dämme på bred front kanske ända från Afrika. Bilderna är tagna just vid Skillingaryds dämme i går kväll i ett vidunderligt vackert ljus från en sol som äntligen värmer och låter oss ana vår och sommar.

Sädesärla, ”Motacilla alba”, är en fågel som tillhör familjen ärlor och piplärkor.
I Sverige flyttar den i september till sina vinterkvarter, som är utspridda ända från Tyskland ända ner till norra Afrika, för att sedan återkomma i början av april. Sädesärlan är väldigt punktlig i sin ankomst, till exempel kommer de första fåglarna till Skillingaryd runt den 3 april.

På vintern flyttar de åt sydost, enligt statistik av antalet fåglar som har återfunnits i samband med ringmärkning. Sädesärlan är spridd över större delen av landet, dock trivs den inte i Norrlands orörda skogar och myrmarker. I fjällen häckar den vanligtvis i björkskogsområdet, men finns det bebyggelse så finns den även ovanför trädgränsen.
Sädesärlan häckar i Skandinavien, Eurasien, Marocko och västra Alaska.
Sädesärlan delas ofta upp i cirka tio taxa med de sex underartsgrupperna alba (vår ärla), yarrellii (engelsk sädesärla), subpersonata, personata, lugens och alboides, där underartgruppen alba omfattar flest underarter.
Den vistas gärna i människors närhet, på trottoarer mitt i staden, på gräsmattor, och kan på våren ofta ses pickande på åkrar under vårbruket. Massor av föreställningar finns om sädesärlan och den är hyllad som vårens budbärare, som kan ge bonden skördelycka om allt vill sig rätt.
Sädesärlan använder samma bo under hela sin livstid. Boet göms ofta på smarta eller konstiga ställen, under taktegelpannor eller i motorn på en avställd bil. Sädesärlan får ofta två kullar med 5 till 6 ägg varje gång. Den ruvar 10 till 15 dagar och ungarna stannar i boet 11 till 16 dagar. På sensommaren samlas sädesärlorna med sina utflugna ungar ofta i flockar på vägarna där de jagar insekter.
I Sverige förekommer namnet Sädesärla första gången år 1538. ”Sädes” kommer från ”säde, sådd”, beroende på att den anländer före vårbruket, och för dess vana att följa lantbrukaren vid plöjning och harvning, för att födosöka i den omrörda jorden. Sädesärlan har också kallats ängsärla, ringärla, kokärla, gråärla (även forsärlan har haft detta namn), vippstjärt, fåraspringaren och isspjärna.