I naturen med Dan Damberg  www.skillingaryd.nu  www.vaggeryd.nu Startsidan för natur

Jättegrytorna i Stödstorpsån, ett minne från den stora isen. En naturkrönika i 5 bilder.
Text och bild, Dan Damberg, Skillingaryd.

Inlagt onsdag 4 november 2009
I Stödstorpsån nedströms bron, alldeles bredvid vägen upp emot Plätt, västsydväst om Vaggeryd, finner man dessa vackra och spännande jättegrytor. Från denna vinkel liknar de nästan Fantomens dödskallegrotta från barndomens serietidning, måhända i en modern version där klimatförändringarna ha satt hela Bengalen med grotta och allt, mer eller mindre, under vatten.
En jättegryta är en fördjupning i ett berg, bildat genom att strömmande vatten fått en större sten tillsammans med grus och mindre stenar att rotera runt i en virvel under lång tid. Många stora jättegrytor skapades under istiderna genom att en större sten roterades med framforsande smältvatten tillsammans med grus och mindre stenar längst ner mot glaciärens botten. Stenen som har bidragit till jättegrytan ligger oftast kvar i botten än i dag, så inte här i Stödstorpsån, dock.
Jättegrytor går att hitta i relativt stort antal utmed Bohuskusten liksom i Stockholmstrakten samt i Blekinge och Småland. En jättegryta finns till exempel att beskåda under glas i grunden till Solna gamla tingshus vid Haga Södra bussterminal. I Huskvarnaåns ravin finns ett större antal jättegrytor, som bedöms vara av postglacialt ursprung. Den största av dessa har en diameter på hela 3,4 meter. Vid det lilla soldattorpet Paradiset, som ligger inom Torrmyra kronopark, ostsydost om Hagshult, finns ytterligare en relativt stor och djup jättegryta med ett stort antal önskeslantar på bottnen. Det är inte helt ovanligt att man finner gamla mynt i botten av jättegrytor, då det ansågs medföra lycka och att önskningar gick i uppfyllelse när man offrade ett mynt i en jättegryta.

I skogarna kring Degerfors i Värmland finns också ett stort antal jättegrytor i varierade storlekar. Den med störst djup är på cirka sex meter med en diameter på omkring två meter till den grundaste bara någon centimeters djup. I naturreservatet Sveafallen finner man de flesta av de jättegrytor som hittills upptäckts i detta område i trakterna av Degerfors. Sveafallen är, för övrigt, ett naturreservat huvudsakligen lokaliserat i landskapet Närke, men även till en mindre del i landskapet Värmland, nära samhället Degerfors. Det är främst av geologisk betydelse, eftersom Ancylussjöns utlopp i Västerhavet, Svea älv, fanns på denna plats.

Apropå Ancylussjön så var detta ett sötvattenstadium i Östersjöns utvecklingshistoria, cirka 9300–8000 före Kristus. Namnet Ancylussjön är uppkallad efter snäcksläktet ”Ancylus” med arten toppig hattsnäcka som brukar hittas just i dess strandavlagringar.
Den klassiska bilden av Ancylussjöns historia beskriver ett östersjöstadium med sötvatten och ett första avlopp via Svea älv vid Degerfors. Genom landhöjningen stängdes detta så småningom och ett nytt avlopp, Dana älv, öppnades genom Stora Bält.
Senare års forskning har delvis förändrat bilden och Svea älv torde aldrig ha fungerat som Ancylussjöns avlopp. Erosionsformerna vid Degerfors har istället bildats vid isavsmältningen och Ancylussjön tycks i stället ha haft sina första avlopp dels genom Göta älvs dalgångar, dels via sjöarna Stora Le och Lelång och vidare genom Otteid–Steinselva-sundet i Norge.

Den snabba landhöjningen i avloppsområdet gjorde att Ancylussjöns nivå steg mellan åren 9000–8500 före Kristus, tills ett nytt avlopp via Dana älv öppnades genom Stora Bält cirka 8500 före Kristus. Som en konsekvens av detta uppkom en synkron, samtidig, strandlinje, den så kallade ancylusvallen, längs Ancylussjöns kuster. Eftersom landhöjningen var större i Ancylussjöns norra del, jämfört med den södra, kom denna så småningom att ”tippa över” mot söder, varvid vattenytans nivå sjönk markant i de norra delarna.

Även längs Sveriges sydligaste kuster sjönk vattennivån, även om förändringarna där blev mindre påtagliga och söder om Stora Bält blev effekten den motsatta, där höjdes Ancylussjöns vattennivå ännu mer än tidigare. Samtidigt pågick en havsytehöjning globalt sett, vilket så småningom ledde till att havsytan cirka 7000 före Kristus kom upp i nivå med Ancylussjöns yta, varvid salt havsvatten kunde tränga in genom dess avloppsområde. Detta faktum markerar början på nästa östersjöstadium, det så kallade Littorinahavet.

Avslutningsvis måste jag bara få nämna Kungsgrottan också som är en annan berömd jättegryta vid vattenfallsfåran i Trollhättan där Sveriges kungar och drottningar sedan 1700-talet har skrivit sina namnteckningar.
Man kan vanligtvis urskilja fyra olika slag av jättegrytor, älvgrytor som bildas i vattenfall eller forsar, glaciala jättegrytor som har bildats under inlandsisen med hjälp av starkt strömmande smältvatten som satt stenar i rotation, strandgrytor som har skulpterats ut av havsvågor med hjälp av strandklapper och avslutningsvis vittringsgrytor som är vanliga i graniter och sandstenar i hela världen. Vittringsgrytor finns i södra Sverige och de bildades där under krittiden samt finns ofta i anslutning till krita i berggrunden.