Ett kort stycke väster om kraftstationen vid Fågelforsdammen på den ”nya” åfårans norra strand finns ett märkligt stycke natur. Området är inte speciellt stort men det hyser ändå ganska stora mängder med död sälgved vilket ger en speciell biologisk mångfald.
Om Ni undrar vad jag menar med ”den moderna vinterns tid” så är det en grön och mild vinter på grund av de klimatförändringar som just nu pågår. Med start i måndags pågår det, för oss alla, mycket viktiga Köpenhamnsmötet om just dessa globala klimatfrågor så håll tummarna för att det går bra.

Atmosfären är luften omkring oss. Eftersom vi förbränner en hel del fossila bränslen blir det mer och mer koldioxid i atmosfären. Koldioxid är en växthusgas men även vattenånga och metan räknas som växthusgaser. Växthusgaser är med andra ord gaser som bidrar till växthuseffekten, det vill säga att atmosfären värmer jordytan. Att vissa glaciärer smälter är ett av resultaten av den allt starkare växthuseffekten.

När medeltemperaturen på jorden blir högre eller lägre kallas det en global klimatförändring. Just nu har vi en global uppvärmning på grund av människans utsläpp av växthusgaser. Om växthuseffekten blir alltför stark kan många människor drabbas av översvämningar eller torka på grund av ett varmare klimat.

Klimatkonventionen är ett sätt för världens länder att komma överens om att samarbeta i klimatfrågor och 192 länder har skrivit under detta dokument. På samma möte i Rio de Janeiro år 1992 skrev 180 länder under Agenda 21 där ordet agenda betyder åtgärdslista eller handlingsplan och 21 står för detta århundrade, med andra ord det 21:a sedan Kristi födelse. Agenda 21 är, som sagt, den handlingsplan som en stor del av jordens länder enades om i Rio de Janeiro år 1992 och målet med Agenda 21 är att uppnå en hållbar utveckling på jorden. Det som vi troligen märker mest av Agenda 21 i det dagliga livet är sopsortering och kompostering.

Eftersom en del länder år 1997 tyckte det var bråttom att göra något åt klimatförändringarna skrev de under ett nytt dokument, det så kallade Kyotoprotokollet och på det pågående klimatmötet i Köpenhamn kan länderna förhoppningsvis komma överens om hur de ska minska utsläppen av växthusgaser och därmed hejda den globala uppvärmningen.

Ännu en miljöbild på den döda och döende sälgskogen, här finns även likaledes tunna aspar och björkar. Närheten till ån och sluttningen i norr gör att området ligger skyddat och har därför en hög och konstant luftfuktighet vilket bland annat leder till att svamparna trivs. Här växer också den i våra trakter ovanliga lystickan, ”Hapalopilus rutilans”. Lysticka växer på olika underlag eller substrat såsom björk, hassel, rönn och oxel.

Svampen är brun, hattbildande och ganska liten, oftast bara några centimeter. Hittar man en som är tio centimeter så har man funnit en bjässe. Detta är den bästa av färgsvamparna i släktet och den ger en mycket stark lila färg om man tillsätter ett par droppar ammoniak i färgbadet. Ett sätt att känna igen lystickan direkt i naturen är att ha med sig en liten flaska ammoniak och droppa på tickan, den svarar då omedelbart med att bli starkt lila. Färgämnet förstörs inte heller när man torkar svampen.

Här på denna plats stod vi ofta vi som var barn och ungdomar på 60-talet med våra fiskespön och plockade upp ”storgäddorna” vilka vi fiskade på småmört som vi antingen fångade med en finmaskig håv inne i ”turbinhålen” under kraftstationen eller metade med stort tålamod och mycket liten krok uppe i Fågelforsdammen antingen med mask eller med små rullade kulor av deg som agn.

Altickor, ”Inonotus radiatus”, på en död klibbalslåga en bit nerströms vattenfallet som denna dag var alldeles torrlagt. Dessa altickor var ånyo inte typiska då de var betydligt mörkare än vad jag normalt sett brukar hitta och ett tag trodde jag att de var ovanligt mörka zontickor, ”Tramétes ochrácea”.

Fler altickor, ”Inonotus radiatus”, på klibbalsved utmed gamla åfåran, de är som de flesta vedlevande tickor oätliga inte för att de är giftiga utan mest på grund av konsistensen som är hård och träig.

Strömstaresången hörs ofta mitt under vintern och är en lugnt framförd ramsa av lågmälda toner. Dessa är ganska skrovliga och gnisslande medan locklätet är kort och strävt. Så håll Era öron öppna när ni tar en promenad upp till Fågelforsdammen.

Strömstarens bo placeras ofta vid baksidan av ett vattenfall och består mest av mossa samt är fodrat med löv och gräs. I det klotformiga boet läggs 4–6 ägg som ruvas i 15–17 dygn av honan. Den är den enda tättingen i Europa som både kan simma och dyka och det är Norges nationalfågel.

Strömstarar ingår i familjen ”Cinclidae” vilket är en familj som endast innefattar ett släkte, ”Cinclus”. Familjen omfattar fem arter där alla utom roststrupig strömstare, ”Cinclus schulzi”, delas upp i ett antal underarter. Roststrupig strömstare å sin sida kategoriseras ibland som en underart till vithättad strömstare, ”Cinclus leucocephalus”. Strömstararna är en grupp tättingar som återfinns i områden med strömmande vatten i Amerika, Europa och Asien. Deras namn härleds från deras val av biotop, dock är de inte en del av familjen starar.

De bebor oftast flodbanker vid kraftigt strömmande vatten medan andra bygger sina bon nära grunda sjöar. De har en mycket tät fjäderdräkt med ett underliggande lager av dun, ett avancerat membran för att sluta ögat och en stor uropygialkörtel eller gumpkörtel vars sekret används för att den täta fjäderdräkten ska bli än mer vattenavstötande. Strömstararnas blod binder även mer syre än andra tättingars. Sammantaget gör dessa anpassningar att de kan befinna sig en längre tid under vatten, upp till 10 sekunder, för att simma ner till botten och där fånga insektslarver. De är ungefär 20 centimeter långa, har en kort stjärt och korta vingar och påminner morfologiskt om gärdsmygarna, men man har inte kunnat påvisa något tydligt släktskap. Följande arter finns, vår strömstare som bara heter just strömstare, brun strömstare, grå strömstare, vithättad strömstare och roststrupig strömstare.

Strömstaren heter på latin ”Cinclus cinclus” vilket härleds tillbaka till Aristoteles och var just namnet på en liten fågel som levde vid vattnet.

Aristoteles var en grekisk filosof som verkade i Athen på 300-talet före Kristus. Aristoteles sysslade med flera olika områden, dels naturvetenskaper som astronomi, fysik och biologi, men också frågor om etik och moral och om hur människor tänker. Ingen annan filosof har haft så stort inflytande under så lång tid som just Aristoteles. Inflytandet försvann först på 1500-talet och 1600-talet genom upptäckter av vetenskapsmän som astronomerna Copernicus och Galilei och fysikern Newton.

Aristoteles var den förste som verkligen observerade och iakttog, hur naturen fungerade. Han sökte också en förklaring till det han hade observerat. Den fann han i ändamålsenligheten, det finns nämligen ett ändamål med allt som sker, menade Aristoteles. Naturen har till exempel gett spindeln spinnkörtlar för att den ska kunna spinna nät och spinner nät gör den för att fånga insekter och så vidare, och så vidare.

Numera, med Darwins teori om evolutionen, ser man detta helt annorlunda.