Äpplet, på bilden en Gyllenkroks astrakan, har en rik historia och är en av våra mest spännande frukter. Apelns frukt har inte bara skänkt oss mat och medicin utan har även fungerat som symbol i kulturen. Äpplet figurerar flitigt i konsten, litteraturen, myten och religionen. I vår litteratur finner vi också en mängd äpplen och kanske finner vi det mest kända äpplet hos Karl Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs bok ”Sista brevet hem”, då Kristina på sin dödsbädd smakar på det första astrakanäpplet som hennes äppleträd gav. Detta äppelträd hade hon dragit upp från kärnor som hon haft med sig från barndomshemmet i Duvemåla till det nya landet och när hon känner smaken av hembygdens äpple finner hon äntligen ro med orden, ”Jag ä hemma.”.

Äpple, trädgårdsapel, apel, ”Málus×doméstica”, är en hybrid, ibland uppfattad som art eller varietet, i familjen rosväxter. Växten är vanligen självsteril och frukten, äpplet, är en falsk frukt som mognar beroende på sort från augusti till december, i vissa fall, till och med, senare. Äpplet, som odlas i mer än 1 000 olika sorter i tempererade zonen i såväl Gamla som Nya världen, är ett av Sveriges härdigaste och mest betydelsefulla fruktslag. Frukten äts naturell eller används i matlagningen och till desserter samt industriellt till bland annat mos, juice och cider. Växten är i Sverige härdig norrut till södra Norrlands kustland och landets viktigaste odlingsområden är Skåne, Gotland och Mälardalen.

Man har gjort talrika fynd av äppelrester i form av kluvna och torkade frukter vid boplatser från yngre stenåldern och bronsåldern i Centraleuropa. De homeriska hymnerna berättar om äppelodlingar i Grekland och i det romerska riket. I Norden nämns äpplen tidigast i Snorre Sturlassons Edda, och vid de medeltida klostren odlades äpplen. Flera av de i Sverige gängse sorterna har hög ålder.

I Norden förekom redan under medeltiden tillverkning av äppelvin och särskilt i nordiska klostermiljöer omtalas redan under 1500-talet äppelmust, samtidigt som äppelmos var festmat i borgerliga kretsar. Att äpplen blandades i till exempel gröt och välling omtalas i många äldre kokböcker. Ännu på 1700-talet hade allmogen inte något större intresse av äpplen som föda eftersom det ansågs att äpplen, liksom frukt över huvud taget, var skadliga för magen. Vissa traditionella äppelrätter har gamla anor, den så kallade skånska äppelkakan av äppelmos och brynt, rivet bröd nämns redan i Kajsa Wargs kokbok år 1755.

Äpplen omtalas vid drottning Kristinas hov som fyllning i till exempel stekt spädgris eller gås. Äpplet har dessutom varit en vida spridd symbol för kärlek, fruktbarhet och ungdom och asarna åt av Iduns äpplen för att slippa åldras. I svensk tradition berättas att man kan vinna en åtrådd flickas kärlek genom att lura henne att äta av ett äpple som man preparerat med, till exempel, sin egen armsvett. Bland riksregalierna ingår riksäpplet, som egentligen är en symbol för världsherraväldet och prytt med ett kors blev riksäpplet med tiden en sinnebild för en härskares makt. I äldre konst avbildas ofta Kristus med ett äpple i handen som tecken på sin universella makt.

För att återgå till bildernas äpple, Gyllenkroks astrakan, så kommer namnet från staden Astrachan i Ryska federationen, och här finner man flera sorters tidigt mognande äpplen. Tidigare ansågs dessa sorter härstamma från staden Astrachan, men deras ursprung är fortfarande oklart, möjligen kan någon av sorterna till och med komma från Baltikum. Staden Astrachan är, i alla fall, huvudstad i länet med samma namn i Ryska federationen och hade år 2008, 496.300 invånare.

Staden ligger i Volgas delta, cirka 70 kilometer från Kaspiska havet, och har flodhamn samt fiskeindustri, vilken baseras främst på fisken stör och även omfattar produktion av äkta rysk kaviar. Föroreningar och minskat vattenflöde, beroende på stort uttag av vatten uppströms, har dock försvårat dessa verksamheter och gjort stören till en hotad art.

Astrachan utvecklades som handelsort redan på 1200-talet under mongolerna och blev senare huvudort i tatarkanatet, det vill säga i hövdingdömet, Astrachan. Staden erövrades och förstördes av Timur Lenk år 1395 och kom under Rysslands administration år 1556, då Ivan IV, med andra ord Ivan den förskräcklige, krossade mongolkanatet. Ett Kreml med åtta torn minner om stadens forna roll som gränsfästning.

Astrakanäpplena är oftast medelstora och rundade, ibland mer kägellika. De är glänsande och har ofta ett tunt vaxlager och luktar angenämt. Fruktköttet är fint, sött samt löst och det är i allmänhet saftigt men blir fort mjöligt och får då en något fadd smak. Frukterna blir ofta något genomskinliga och ett stort antal sorter finns, till exempel, Fiholms höstastrakan, bildernas Gyllenkroks astrakan, Korsmyra astrakan, Leckö astrakan, rosenastrakan, röd astrakan, stor klar astrakan, Sundsholms astrakan, vinterastrakan och vit astrakan.