Alldeles öster om Östra lägret på Skillingaryds skjutfält, på sydvästra delen av den unika ljungheden växer detta lite speciella gräs. Det svenska namnet är knägräs och på latin heter det ”Danthonia decumbens”.

Knägräset är ett lågväxt, hårt tuvat och flerårigt gräs. Stråna blir två till fyra decimeter höga och är uppstigande från en knäböjd bas, eller mer eller mindre nedliggande. Bladen är ganska korta, gleshåriga, tre millimeter breda och grågröna på ovansidan, de har vid basen en krans av längre hår. Snärpet (en hinnartad bildning vid övergången mellan bladslida och blad vilken finns hos gräs och många halvgräs) är omvandlat till en rad korta hår.

Knägräset blommar i juni och juli och vippan är omkring fyra centimeter lång, enkelt byggd med korta upprätta vippgrenar som har ett eller två småax. Fröna har oljerika bihang, så kallade elaiosomer, och sprids med myror. Knägräset kan inte förväxlas med något annat gräs och är vanligt och förekommer från Skåne till Hälsingland. Det växer på mager gräsmark, i hedar, betesmarker, vid stigar och i skogsbryn.

Den första fynduppgiften publicerades 1745. Artnamnet decumbens kommer av latinets decumbere för falla och betyder nedliggande, vilket syftar på de nedliggande eller ofta knäböjda stråna.

Bara några meter från knägräset på en gammal stubbe växer en för våra trakter ovanlig svamp. Dess svenska namn är stubbmusseron och dess latinska namn är ”Tricholomopsis decora”.

Stubbmusseronen eller svartfjällig prickmusseron, som den ibland också kallas, växer under sommar och höst enstaka eller några få tillsammans på stubbar av barrträd. Arten är tämligen allmän i västra och norra Sverige men sällsynt annorstädes, det vill säga, här hos oss.