Det är alltid samma sida vi ser ety den roterar med ett varv runt sin egen axel på samma tid som den fullbordar sitt varv runt oss. Månens baksida har alltid varit mystisk åtminstone tills 50- och 60-talens rymdkapplöpning mellan USA och gamla Sovjetunionen.

Nu vet vi att baksidan, i princip, är densamma som framsidan och att planetoiden är en död värld bestående av, i princip, samma mineraler och bergarter som bygger upp vår jord. Inte desto mindre fängslar den vår fantasi, deltar i vår litteratur och i vår prosa, bestämmer över vårt tidvatten och sysselsätter våra forskare även om det är många år sedan vi var där senast.

År 1969 landade amerikanska rymdfarare för första gången på månen. Under två år landade sedan fem sådana expeditioner där. Men sedan 1972 har ingen människa satt sin fot på månen. Obemannade månsonder har sedan dess bland annat letat efter is på månen dock utan framgång hittills.

Vår måne är ovanlig eftersom den är så stor i förhållande till sin planet, det vill säga Tellus. Man kan säga att jorden och månen är som en dubbelplanet. Ändå väger månen inte mycket mer än en hundradel av jorden eftersom månen har en mycket mindre kärna av järn. Gravitationen är så svag att ett kilo bara väger 160 gram på månen och ingen luft hålls kvar på månen. När det inte finns något lufttryck finns inte heller vatten, däremot kan det finnas is.

Ibland kommer vår jord i vägen för solens strålar och vi slår en skugga på månen som den här gången i september 2006. Bilden är tagen mot öster rakt över ishallen i Skillingaryd. Detta fenomen kallas partiell månförmörkelse och var över på några minuter. Känslan av sin egen litenhet är mäktig och kraftfull i ett ögonblick som detta och man förstår den oro som drabbade människan innan vetenskapen hade förklarat fenomen som detta.

Förmörkelse innebär att vi för en tid inte ser ljuset från en lysande himlakropp. Varje år förekommer flera solförmörkelser och månförmörkelser. Solförmörkelser beror på att månen ligger mellan oss och solen, så att det blir mörkt. Månskuggan sveper fram över ett smalt band på jorden under några timmar. Från ett visst ställe på jorden pågår en total solförmörkelse bara i några minuter. Månförmörkelser, som på bilden, uppkommer genom att månen kommer in i jordens skugga, så att solens ljus inte kan nå den.

Rakt i väster på natthimlen hittar man en av våra planetgrannar i form av Venus, ännu en sägenomspunnen planet som ligger innanför vår planetbana mot solen, bara Merkurius ligger närmare solen.

Namnet Venus är efter den romerska kärleksgudinnan och efter grekisk förebild blev hon gemål till krigsguden Mars, deras son hette sålunda Amor. Venus är ett stenklot precis som Merkurius, Jorden-Tellus och Mars. Den är nästan lika stor och tung som jorden och atmosfären är tät och ogenomskinlig. Venusytan har berg och vulkaner men planeten har ingen egen måne. Venus år är lite kortare än jordens, 225 jorddygn, men dygnet på Venus är faktiskt längre än året, 243 jordiska dygn.

Atmosfären består helt av koldioxid med ett molntäcke av svavelsyra och det är mycket hett på Venus, över 400 Celsiusgrader. Detta beror på den så kallade växthuseffekten. Strålningen från solen värmer upp planetens yta, och koldioxiden i atmosfären hindrar värmen från att stråla ut i rymden igen. På Venus finns inget vatten och planeten omges av ett tätt molntäcke av svavelsyra vilket gör att den ser ut som ett vitt klot därför att den på grund av detta reflekterar solljuset mycket effektivt.

Med en vanlig kikare kan man, som sagt, ofta se Venus som en liten vit måne. Från jorden ser man ibland Venus på kvällen åt det håll där solen just gått ned och då kallas den för Aftonstjärnan och när Venus syns i öster på morgonhimlen innan solen går upp kallas den för Morgonstjärnan. Näst efter månen är Venus den himlakropp som lyser starkast på vår natthimmel.

Med lite tur upptäcker man också den röda planeten Mars, den planet som numera är mänsklighetens nästa mål i rymden. Inom några år är målsättningen att placera människor på denna avlägsna himlakropp vilket är en gigantisk utmaning för ingenjörskonsten och för den mänskliga organismen såväl fysiskt som mentalt. Mars har fått sitt namn efter den italisk-romerske guden med samma namn.

Mars identifierades med den grekiske krigsguden Ares, men hade betydligt fler funktioner än denne. Som statens beskyddare var han högste gud hos flera italiska folk och ingick tillsammans med Jupiter och Quirinus i romarnas äldsta gudatriad. Mars var far till Roms mytiska grundare Romulus och firades vid ett altare på Marsfältet i månaderna mars och oktober. Planeten ligger i bana närmast utanför jordens bana.

Mars är betydligt mindre än jorden och väger bara lite mer än en tiondel så mycket som vår planet. Det betyder att gravitationen på Mars är svagare än hos oss, inte mycket starkare än en tredjedel av jordens. Luften på Mars är mycket tunn och innehåller nästan inget syre, bara koldioxid. Det finns inget flytande vatten på Marsytan, men det finns is vilket gör att Mars är en kall öken. Det blir sällan mer än noll grader vid ekvatorn och polerna täcks av vanlig is med ett täcke av kolsyresnö, det vill säga frusen koldioxid.

Mars har stora vulkaner som inte är aktiva och marken är rödaktig så att Mars ser röd ut från jorden, se bilden. Rymdsonder har besökt Mars, men de har inte hittat något liv där. Det är möjligt att Mars för länge sedan hade en tät atmosfär samt oceaner med vatten och det kan ha funnits liv som för längesedan har dött ut. En rymdsond som förbrukar så lite energi som möjligt behöver åtta månader för resan från jorden till Mars. Mars har två små månar som heter Phobos och Deimos, dock är de så små, som mest 28 och 16 kilometer i diameter, att de inte ens är runda.

Det är hit ut som vi ska skicka ett antal kvinnor och män för att utforska denna nya värld, enligt Auroraprogrammet. Detta är ett långtidsprogram inom ESA, den Europeiska rymdorganisationen, på engelska European Space Agency, med syfte att med bemannad och obemannad rymdfart utforska solsystemet, speciellt Månen och planeten Mars. Ett av målen är att ha en bemannad rymdfärd till planeten Mars senast 2030.

Officiella amerikanska beräkningar säger att en bemannad Marsresa skulle kosta 450 miljarder dollar – drygt 3.500 miljarder kronor. Vettigt eller vansinnigt? Döm själva men glöm inte bort att hälften av världens befolkning lever i fattigdom. FN mäter fattigdom i ett land med det mänskliga fattigdomsindexet, HPI. Detta talar om vad människor i ett land inte får, till exempel hur stor andel av befolkningen som inte blir över 40 år, som inte kan läsa och skriva och som inte går i skola. Det talar också om hur stor andel av invånarna som bor i dåliga bostäder och har låg inkomst. FN har uppmanat alla sina medlemmar att se till att det år 2015 bara finns hälften så många fattiga människor som i dag och att alla barn får gå i skola.

Trots dessa dystra avslutningsord om fattigdomen i världen vill jag ändå säga…från oss alla till Er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Kanske kommer det en naturkrönika till innan nyår.