I naturen med Dan Damberg  www.skillingaryd.nu Startsidan för natur

Julens dekorationer, bland ”vitmossor” och fönsterlavar, en naturkrönika i sju bilder, första advent 2008.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd
Inlagt 30/11 2008

Bara några hundra meter utanför Skillingaryds samhällsgränser tar de stora tallmoarna vid och ett ljust och öppet skogslandskap breder ut sig. Skogarna är relativt artfattiga men bjuder bland annat på stora mängder lingon under höstarna och likaså stora mängder lavar så här till advent och juletid.

När man ska plocka så kallad ”vitmossa” till sina adventsljusstakar är det i själva verket gulvit- och grå renlav samt fönsterlav man plockar och fönsterlaven kallas i folkmun även för toppmossa eller adventsmossa även om dessa arter inte alls har något att göra med mossor. Jag skulle vilja be Er om att vara försiktiga med toppmossan/fönsterlaven ety den är ovanlig och har en mycket långsam återväxttakt och istället plocka gulvit- och grå renlav eller varför inte pröva något nytt och ta islandslav vilken även den är en vacker och dekorativ lav.

Den lilla vackra och bulliga fönsterlaven, ”Cladína stelláris” växer sparsamt ute på moarna vilket gör den sårbar för insamling. Fönsterlaven är en art i gruppen busklavar. Den bildar genom sin allsidiga förgrening 8 till15 centimeter höga kuddar av gråvit eller gulaktigt vit färg. Arten, som är tämligen allmän till mindre allmän i hela Sverige med undantag för sydligaste och sydvästra delen, växer på hedmark, i skog, på berg och klippor och på mossar.

Fönsterlavens betydelse som renbete är tämligen ringa men den används bland annat, som sagt, som advents- och julprydnad samt i begravningskransar.

I handeln går den under det felaktiga namnet adventsmossa eller vitmossa. Vitmossa är dock egentligen namnet på ett bladmossläkte som på latin heter ”Sphagnum”. Förr användes fönsterlav mellan ytter- och innerfönster på vintern, dels som prydnad, dels och framför allt för att suga upp fukt. Laven har även haft betydelse som medicinalväxt då usninsyran, som kan utvinnas ur laven, har antibiotisk verkan.

Adventsmossa eller toppmossa, i handeln felaktigt använt namn på busklavsarten fönsterlav, ”Cladína stelláris”. Här på bilden växer den tillsammans med såväl grå- som gulvit renlav.
I den egyptiska balsameringskonsten ingick lavar som en viktig del, det var då främst gällav, ”Pseudevernia furfuracea” som nyttjades. Inom parfymindustrin används olja från bland annat gällav, ”Pseudevernia furfuracea” och slånlav, ”Evernia prunastri” till att ge parfymen en långsammare avdunstning.
Grå renlav, ”Cladina rangiferina”, ingår i ett släkte gråaktiga till gulvita busklavar med fjällik bål varifrån det utgår uppstigande, rikt förgrenade utskott, så kallade podetier, som saknar bark och fjäll. Dessa växer på hällmarker och sandig skogsmark och bildar ofta sammanhängande mattor. Renlavar är dessutom mycket viktiga som föda för renar och har därför en stor ekonomisk betydelse. Till detta släkte förs dessutom bland annat fönsterlav och gulvit renlav.
Gulvit renlav, ”Cladina arbuscula”, är en vacker och dekorativ lav som väl fyller sin plats i adventsljusstaken istället för den ovanligare fönsterlaven. Tänk på att i torrt tillstånd är dessa symbionter mellan svamp och alg mycket lättantändliga!

Islandslav, ”Cetrária islándica”, är en art i gruppen busklavar. Den har till både form och färg ganska växlande utseende. Bålen är flikig av breda eller smalare, plana eller konkava lober med vita så kallade andningsporer över hela ytan och med stiftlika utskott i kanterna. Den är brun till brunröd, i fuktigt tillstånd grönbrun, som på min bild. Fruktkropparna är sköldlika och sitter i lobkanterna.

Arten är allmän i hela Sverige och växer på marken i öppen tallskog och på hedmark. Bålen är inte fastvuxen vid underlaget då den saknar vidfästningsorgan.

Islandslaven är ätlig, och man har plockat, torkat och använt den till bland annat gröt, blodkorv och bröd. Ett äldre namn på islandslaven är brödlav och den kan även användas till att färga ull och ylletyger gula, bruna eller rödaktiga. Lavar har också använts inom medicinen, dels på grund av innehållet av slemlösande ämnen, dels genom den antibiotiska effekten hos vissa lavsubstanser.

Slemlösande tabletter gjorda på islandslav finns att köpa, och salvor innehållande den antibiotiska usninsyran har tidigare tillverkats ibland annat i Finland. Usninsyran framkallar dock allergier hos känsliga personer, och i skogsområden rika på skägglavar kan skogsarbetare utveckla svåra allergier, vilket har konstaterats i Nordamerika.
Här är avslutningsvis ännu en bild på den stora och vackra islandslaven, ”Cetrária islándica”. Lavar har använts och används fortfarande i viss utsträckning som människoföda. På Island utnyttjas bland annat bildens islandslav, och i Japan finns en navellav som betraktas som en delikatess. I nödtider har islandslaven, arten på bilden, använts också i Sverige för att dryga ut mjölet vid brödbak. Lavar användes också som råvara vid tillverkning av brännvin på 1800-talet. Under senare tid har intresset för lavar som födoämne ökat genom så kallade överlevnadskurser.