I naturen med Dan Damberg www.skillingaryd.nu Startsidan för natur
Den mystiska rovfågeln – en naturkrönika i tre bilder |
Av Dan Damberg 18 feb 2008 och inlagt här samma dag |
Så är då äntligen mysteriet med den stora rovfågeln löst. Den juvenila/unga duvhöken har uppträtt märkligt och mer eller mindre skadat inför ett antal personer vid och runt Skillingehus. |
Duvhöken, ”Accipiter gentilis”, är en art i familjen hökfåglar. Den blir 48 till 60 centimeter lång, honan är mycket större än hanen (vilket kallas omvänd könsdimorfism) och har ett vingspann på 100 till 120 centimeter och är därmed den största arten i släktet. Den liknar sparvhöken, men det vita ögonbrynsstrecket är mer markerat och kroppen är grövre. De undre stjärttäckarna är ”fluffigt” yviga. Duvhöken häckar i högvuxna barrskogar och lever mer tillbakadraget än sin släkting sparvhöken. Klara dagar cirklar den ofta så högt uppe i skyn att den är svår att få syn på och under vårens spelflykt visar den sig ofta över trädtopparna men i övrigt håller den sig mestadels på låg höjd. Den är en ypperlig jägare som jagar framför allt i gryning och skymning och tar byten såväl i flykten (duvor, kråkfåglar, hönsfåglar och trastar) som på marken (kaniner och harar). Duvhöken häckar i hela Sverige och i större delen av Europa samt över hela det holarktiska barrskogsbältet, såväl i Asien som i Nordamerika. Den är fridlyst i hela Sverige men får genom speciella tillstånd fångas vid fasanodlingar och flyttas till annat område. Text och bild, Dan Damberg, 2008. |
Att fågeln vid Skillingehus är en ungfågel syns bland annat på de droppformade, längsgående teckningarna på bröstet och buken (adulta fåglar är tvärbandade) samt på den blåaktiga vaxhuden vid näbben och det ”ickeorangefärgade” ögat (adulta fåglar har gul vaxhud och kraftigt orangefärgat öga), notera också de enorma klorna vilka inte är roliga att få i nacken eller över ryggen om man är hare eller kanin. Fågeln på bilderna är heller inte jättestor och borde därför vara en ung hane. Duvhöken är annars en av Sveriges mest typiska större rovfåglar. Stammen minskade kraftig från 1800-talet till mitten på 1900-talet på grund av jakt och på 1950-talet var det istället miljögifterna som gick hårt åt stammen men efter förbud mot vissa miljögifter har stammen återhämtat sig. I dag finns det en livskraftig population i Sverige på 4.000–5.000 häckande par. Den förekommer i hela landet upp till trädgränsen men inte i fjällen. En äldre folklig benämning på duvhöken är slaghök men denna benämning har även använts för andra rovfåglar som exempelvis ormvråk och bivråk. Det portugisiska ordet för duvhök är açor, varifrån ögruppen Azorerna har fått sitt namn. Text och bild, Dan Damberg, 2008. |