I skuggan av det mäktiga Taberg växer en säregen och vacker flora. Den 19 augusti 1741 besökte självaste Carl von Linné berget på sin väg hem från den öländska och gotländska resan och lät sig imponeras, foto DD juli 2007.

En av Tabergs stora rariteter är den lilla ormbunken brunbräken, ”Asplenium adulterinum”, som här har en av få växtplatser i norra Europa. Den är lik både svartbräken och grönbräken men notera att den sista delen av stammen är grön och resten är mörk. Hos grönbräken är hela stammen grön och hos svartbräken är hela stammen mörk, foto DD juli 2007.

Den vackra kungsmyntan, ”Origanum vulgare”, växer alldeles invid ingången till Tabergsgruvan. Den doftar mycket kryddstarkt, foto DD juli 2007.

Spåtisteln, ”Carlina vulgaris”, används till att ”spå” väder. Vid torr väderlek är de inre halmgula holkfjällen utbredda och vice versa vid fuktigt väder. Alldeles innan bilden togs kom en mindre regnskur och följaktligen ”stänger” holkfjällen. Även spåtisteln växer vid gruvingången, foto DD juli 2007.

Den mycket vackra backvialen, ”Lathyrus sylvestris”, blommar rikligt på Tabergs branter under juli och augusti, foto DD juli 2007.

Även släktingen sötvedel, ”Astragalus glycyphyllos”, har sin växtplats i Tabergs solvarma branter och är på väg att öppna sina ljusgulgröna blommor för besökaren. Bladen har en smak av söt latkris, foto DD juli 2007.

En annan av Tabergs rara växter är fältvädden, ”Scabiosa columbaria” och den är, i blomman, förvillande lik den vanliga åkervädden, ”Knautia arvensis” men skiljs från denna på femflikiga blommor (åkervädden har bara fyra flikar), foto DD juli 2007.

Här kan man tydligt se fältväddens femflikiga blomma, foto DD juli 2007.