I naturen med Dan Damberg  www.skillingaryd.nu Startsidan för natur

Skillingaryds skjutfält, Östersjön, söder om ljungheden, augusti 2007
Inlagt 18 september 2007
En promenad i trakterna kring Östersjön, den lilla gölen med det stora namnet, är en härlig upplevelse, inte minst i svamptider.
Om man följer de vackra och lättgångna små vägarna är naturupplevelsen stor och chansen att hitta svamp är hög, matsvamp såväl som icke matsvamp. I dessa magra tallskogar och blandskogar är svamparna en av de viktigaste nedbrytarna av dött organiskt material samt en mycket viktig mykorrhizabildare till/på områdets växande träd.

Smörsoppen, ”Suillus luteus”, växer rikligt framför allt invid tall vid denna tiden på året och är en läcker matsvamp med tre stjärnor i alla svampböcker. Glöm inte att dra bort den kletiga hatthuden!

Den gula kantarellen, ”Cantharellus cibarius”, är tveklöst svenskarnas favoritsvamp alla kategorier och jag kan bara hålla med. Året 2007 kommer att bli ett mycket bra svampår, ut och plocka!

Skogens röda guld, våra kära lingon, ”Vaccinium vitis-idaea”, håller så sakta på att mogna. Så här stora och fina är de i området sydväst om Östersjön. Ut och repa!

En annan av våra läckra och säkra matsvampar heter rimskivling, ”Rozites caperatus”, förr kallad rynkad tofsskivling och är även den trestjärnig i alla svampböcker. Den växer i stora mängder på ”tallemoarna”.
Pass upp för gallsoppen, ”Tylopilus felleus”, dess bittra smak förstör varje anrättning. Den är inte giftig men kolossalt illasmakande. Den kan förväxlas med den läckra Karl-Johan svampen/Stensoppen, ”Boletus edulis”, som dock aldrig har mörkt ådernät på foten och rosa rörlager. Gallsoppen tycks växa rikligt i år så se upp.

En av områdets rariteter, blåsopp, ”Gyroporus cyanescens”, växer i närheten av Östersjöns utlopp. En mycket vacker svamp, ätlig men alldeles för ovanlig för att plockas. Låt den stå!!
Blåsopp, ”Gyroporus cyanescens”.

Blåsopp, ”Gyroporus cyanescens”, förstår Ni nu varför den heter blåsopp. Detta färgomslag från ljust beige till kraftfullt blåklintsblått sker framför ögonen på betraktaren på bara några sekunder när man bryter loss en bit av svampen. Häftigt!
Detta är biotopen där blåsoppen växer och tycks trivas då antalet har ökat så sakteliga de senaste åren. Trevligt!
Mörk kokosriska, ”Lactarius mammosus”, är en oätlig men vacker art som växer tämligen rikligt runt Östersjön. Bryt av en bit och lukta så förstår Ni varför den kallas kokosriska. I vissa böcker heter den även mörk doftriska.
Sammetsfotad pluggskivling, ”Paxillus atrotomentosus”, är en stor och vacker svamp som är oätlig men eftertraktad som färgsvamp till ullgarn. Den innehåller mycket färg och ger flera olika färgämnen som kan ge såväl gråsvart, brunt, grönt, blått och violett.
Här syns tydligt varför den heter sammetsfotad pluggskivling.
En av de mest frekventa svamparna på de sandiga moarna är den ätliga men bara enstjärniga örsoppen/kosoppen/kosvampen, ”Suillus bovinus”. Den är seg och relativt smaklös men kan duga som blandsvamp, dock är det roligaste med den att det lite senare på säsongen ofta går att hitta den lilla ovanliga rosenslemskivlingen, ”Gomphidius roseus”, i grupper av örsoppar. Rosenslemskivlingen är, på ett ännu oförklarat sätt, i symbios (?) med örsoppen. Läge för den intresserade att forska kring detta!
Här ser man de typiskt vridna och kantiga rörmynningarna på örsoppen, ”Suillus bovinus”.

Ytterligare en eftertraktad färgsvamp som heter rödskivig kanelspindling, ”Cortinarius semisanguineus”, växer inom området och ger vackert röda färger på ullgarn. Den går inte att äta!
”Amanita rubescens” eller rodnande flugsvamp är en av våra så kallade ”ätliga” flugsvampar men på grund av förväxlingsrisken men andra mer eller mindre dödligt giftiga flugsvampar tycker jag att den skall undvikas! På bilden syns flugsvamparnas typiska ring och strumpa tydligt.

Här har trollen gått fram och tappat lite av sitt magiska ”smör”, skrönorna om dessa märkliga tingestar inom svampriket är många. Svampen är en myxomycet även kallad slemsvamp och är släkt med trollsmör, ”Fuligo septica”. Den påminner om en amöba då den kan krypa fram på underlaget och sålunda dyka upp på de mest oväntade ställen. Detta var fordom ett bra incitament för skrönbildning.