Vingar – del 1
En naturkrönika i sex bilder om den ädla konsten att kunna flyga.
Text och foto, Dan Damberg, Skillingaryd i februari 2010.
Inlagt söndag 21 februari 2010 |
|
|
Ikaros var en grekisk sagofigur och son till Daidalos. Då far och son spärrades in i kung Minos labyrint på Kreta tillverkade Daidalos vingar åt sig och Ikaros för att kunna fly. Ikaros flög emellertid för nära solen och vaxet som fäste vingarna smälte och han dödsstörtade i havet. Drömmen om att kunna flyga har väl förföljt människan sedan urminnes tider och visst ser det fantastiskt ut när bildens gräsandshona susar förbi över Lagans vatten. |
|
Evolutionen har utvecklat flygförmåga vid fyra tillfällen under livets historia, det vill säga flygödlor eller pterosaurier som var släkt med dinosaurierna och känns igen på vingmembranet som spändes upp av ett förlängt lillfinger. De kunde vara små som sparvar eller bli stora som små flygplan. Trots de imponerande storlekarna var de väldigt lätta eftersom benen var fyllda med luft. De dog ut samtidigt som de nära släktingarna dinosaurierna för 65 miljoner år sedan. Vidare har insekter, fåglar eller nutida dinosaurier om Ni så vill och däggdjur som fladdermöss och flygande hundar utvecklat flygförmåga. Det finns även ett antal arter som kan glidflyga som exempelvis flygfiskar och flygekorrar men dessa blanda vi inte in i dessa sammanhang. På bilden ser Ni en vacker gräsandsdrake gå ner för landning, notera de lysande blå vingspeglarna vackert inramade i vitt. |
|
Dessa två gräsandsdrakar, ”Anas platyrhynchos”, som snabbt och kraftfullt susar förbi mig över Lagan vatten har sina anor ungefär 150 miljoner år tillbaka i tiden och är sålunda avlägsna släktingar till den urfågel som vi känner som Archaeopteryx.
Archaeopteryx brukar kallas för den äldsta kända fågeln och levde under yngre jura för runt 155 till 150 miljoner år sedan i det som idag är södra Tyskland. Den utgör i många avseenden en mellanform mellan befjädrade dinosaurier och fåglar, då den hade fjädrar och vingar, men också tänder och ett skelett som liknade små köttätande dinosaurier. Urfågeln var stor som en skata och hade breda, rundade vingar och en lång, fjäderklädd svans. Den kunde bli upp till en halv meter lång.
Dess fjädrar påminner om fjädrarna hos dagens fåglar, vilket inte bara tyder på att den kanske kunde flyga i någon mån, utan också på att den sannolikt var varmblodig, eftersom fjädrarnas ursprungliga funktion antagligen var värmeisolerande. Flygförmågan har antagligen uppkommit senare i utvecklingen som en bonuseffekt. Men trots dess fågellika drag liknade den också reptilerna, och många har sett Archaeopteryx som den sanna ”felande länken” mellan reptil och fågel. Den var kanske den första dinosaurien som tog steget från att bara kunna uppehålla sig på landbacken till att också kunna flyga |
|
|
Gräsandsparet är mycket samtränat när det gäller parflygning och rundar åkröken utan problem och hade parflygning för andfåglar varit en OS-gren hade de definitivt haft en medaljchans. |
|
Även om skatorna vanligtvis betraktas som relativt dåliga flygare så är de spännande att observera just när de flyger. Skatan rör sig mycket i trädens grenverk och i flykten rör den sig flaxigt i rak bana, med inslag av bågformiga svepande partier när den glidflyger, förmodligen inte olikt ”urfågeln” Archaeopteryx för 150 miljoner år sedan.
Långt tillbaka i tiden var en allmän uppfattning världen över att skatan var en demonisk fågel, som hörde samman med Hin håle. Många sjukdomar skylldes på skatan, men den kunde även bota sådana. Hade man exempelvis bölder, behövde man bara stryka lite av varet på en bit bröd och slänga den till skatan och sedan den ätit upp brödet, flög den bokstavligen bort med bölden. Ett annat exempel från medeltida tysk tro är, att äter man skatkött får man klara ögon. Få fåglar är så mytomspunna som just skatan. |
|
Människans försök att erövra luften har lyckats men inte är våra maskiner i närheten av den stil, grace och funktion som evolutionen har frambringat under eoner av tid i livets historia.
Bröderna Wright, Orville Wright och Wilbur Wright, är allmänt kända för att vara de första som framgångsrikt byggde en motordriven flygmaskin enligt principen ”tyngre än luft”.
Den 17 december 1903 i Kitty Hawk, North Carolina, 6 dagar efter att min mormor Anny sett dagens ljus, skedde så den första flygningen med motor och flygplanet döptes senare till The Flyer. Orville Wright flög i 12 sekunder och flygsträckan blev 36.5 meter. Wilbur flög den andra flygningen som varade 11 sekunder med tillryggalagda 53 meter, ytterligare 2 flygningar genomfördes denna dag, men proven fick avbrytas eftersom en vindby fångade upp planet och vände det över ända. Motorn som de använde vid sina första flygningar var en 4-cylindrig vattenkyld radmotor på 16 hästkrafter. |
|