Sekunder som evigheter, han är nu på väg att förstå, att se och att få upp vittring. Jag knäpper ytterligare några bilder men så…

Blixtsnabbt vänder han sig om och springer sin väg, jag rusar fram och rundar snövallen för att få ytterligare några bilder och råbocken är plötsligt en råget. Det måste alltså ha funnits ett djur till dolt för mig bakom snövallen. Jag fortsätter dock att fotografera medan rågeten i rask takt försvinner söderut, men snön är djup och hon sliter, det går inte lika fort som vanligt vilket betyder att jag får ytterligare några bilder.

När hon väl fått upp farten går det trots snödjupet fort och hon försvinner söderut ner emot Lagan och snön yr upp bakom de vilt skenande bakbenen.

Den sista bilden jag får av rågeten är när hon mer eller mindre snubblar över den höga snövallen, allt går trots allt bra och några minuter senare ser jag henne tillsammans med ytterligare tre rådjur sakta vandrande utmed ån. Snön når dem upp till magen och de har det inte lätt denna snörika vargavinter 2009/2010.
Råbocken på de tre första bilderna hann alltså försvinna innan jag rundat snövallen och det jag fick se var sålunda en flyende råget. Detta fick jag påpekat av en god vän och jägare för några dagar sedan med tillägget att rågetterna har en brungul hårpensel som sticker fram i underkanten på den vita akterspegeln. Man lär så länge man lever, tack för den kunskapen.
Råbocken bär horn under en stor del av året och kan då följaktligen lätt skiljas från rågeten. Vill man, som sagt, avgöra könet på djur utan horn, kan man titta på den bakre delen av djuret. Råbocken avslöjas tack vare en hårtofs vid könsorganet under buken medan det hos rågeten istället sticker ut en ungefär fem centimeter lång brungul hårpensel i underkanten på den vita akterspegeln, precis som på bilderna 4 till 6.