I naturen med Dan Damberg  www.skillingaryd.nu www.vaggeryd.nu Startsidan för natur

Krumhals lever
En naturkrönika i 16 bilder om en fågel som mot alla odds vägrar att ge upp samt om Rakhals som inte låter henne vara med.
Text och foto, Dan Damberg, Skillingaryd i januari, vargavintern, 2010.
Inlagt söndag 31 januari 2010
Ännu en isande kall dag denna vargavinter 2009-2010, Skillingaryds dämme ligger insvept i gråljus och bara halva första dammen har öppet vatten. I vattnet ligger nio rakhalsade sångsvanar samt ett par gräsänder och på stenarna i vattenbrynet smyger en rörhöna.
Alla övriga dammar synes frusna och öde men i en liten öppning alldeles i början av andra dammen ser jag plötsligt en gammal bekant. Krumhals lever och är tillbaka!
Jag blir hjärtligt glad, precis som bilden visar, att se att hon lever och till synes mår väl men var hon har varit de senaste 2–3 månaderna vet jag inte.
Halsen är lika krum och knölig som förr men aptiten är det inget fel på och av alla spillningshögarna på isen att döma är det inget fel på matsmältningen heller.
Hon snattrar ständigt efter mat i vattnet och har hela tiden näbben full med vegetabilier.
Hon är fullständigt orädd och låter mig komma henne helt nära dock utan att släppa mig med blicken för ett ögonblick.
Till sitt förfogande har hon cirka tio gånger tre meter öppet vatten, det vill säga cirka trettio kvadratmeter, vilket vi får hoppas räcker för hon får uppenbarligen, av någon för mig okänd anledning, inte vara tillsammans med de övriga sångsvanarna i första dammen.
Denna något märkliga 70-/110-gradersvinkel på halsen i relation till horisontalplanet tycks ha stelnat i någon slags läkningsprocess efter sjukdom, missbildning eller misshandel av andra sångsvanar för så här har hon sett ut så länge jag har sett henne.
Ibland känns det nästan som om hon kommer att tippa över åt ena eller andra hållet och som om detta inte skulle vara nog så doppar hon högervingen i vattnet en aning, är denna månne också skadad.
Halsens deformationer till trots så är hon riktigt stilig och för sig med en grace som inte ligger de andra sångsvanarna efter.
Här tycks hon be om lite bröd att dryga ut vinterfödan med och det kan vi väl ställa upp med så att hon klarar vintern.
Så här rakhalsade är sångsvanarna i den stora dammen men varför får inte Krumhals vara med?

Ytterligare sju rakhalsar fanns vid dämmet denna söndag den 24 januari 2010 samt två gräsänder och en övervintrande rörhöna, eller som Carl von Linné skulle ha uttryckt det; ”en öfvervintrande grönfotad sumphöna”.
Glöm för all del inte bort ett besök nere vid grillplatsen där den fina fågelmatningen sker, här riktigt myllrar det av fågel såsom blåmes, talgoxe, entita, talltita, koltrast, nötväcka, trädkrypare och med lite tur en förbiflygande kungsfiskare.
Den lilla blåmesen jobbar stenhårt med att bearbeta talgbollen och man kan undra hur nettoeffekten blir, gör den av med mer energi för att få tag på maten än vad maten i ett senare skede ger den i energi, i så fall äter den ”tills den svälter ihjäl”. Kanske vore det bättre med talg, ister, smör och margarin och fröna för sig.
Avslutningsvis låg dessa kanadagäss i ån alldeles bakom grillplatsen tillsammans med ytterligare två rakhalsar.