Jordstjärnor är en benämning på flera svamparter tillhörande gruppen buksvampar, som inräknas i klassen ”Agaricomycetes” och familjen ”Geastraceae”.
Särskilt avser man svampar som tillhör släktena ”Geástrum”, ”Tricháster” och ”Myrióstoma” och dessa kallas ibland för ”de egentliga jordstjärnorna”.

Jordstjärnor är vanligen gråbruna, blekbruna eller brunaktiga i färgen. De har en fruktkropp som anläggs något under eller just vid markytan och hos de flesta arter framträder fruktkroppen under hösten.

Till en början är fruktkroppen rundad, ofta löklik eller knöllik, men när den når mognad spricker den upp i ett antal flikar, varierande från mellan fem till tio beroende på art och kamjordstjärnan på bilden har nio flikar.

När detta skett framträder svampens rökboll, som kan vara oskaftad eller skaftad. Hos sålljordstjärnan är rökbollen till och med flerskaftad. I rökbollen finns svampens sporer, vilka oftast sprids genom yttre påverkan, exempelvis med vinden.

Jordstjärnor är oätliga och i Sverige är flera arter rödlistade som hotade eller sällsynta.

Fruktkropparnas bredd hos jordstjärnorna varierar från någon enstaka centimeter till uppemot 15 centimeter i diameter. Dessa anläggs under senare delen av sommaren och under hösten och står ofta kvar torra över vintern, precis som ”min” kamjordstjärna. Arterna växer i lövskog, barrskog och parker, gärna i barrmattor och framför allt på kalkgrund.

Till släktena, som omfattar cirka 30 arter, förs bland annat bildens kamjordstjärna, fyrflikig jordstjärna, kragjordstjärna, rödbrun jordstjärna och hårig jordstjärna och den sistnämnda förs till släktet ”Tricháster” medan övriga förs till släktet ”Geástrum”.

Jordstjärnor tillhör buksvamparna som är en grupp basidiesvampar, hos vilka basidier anläggs och basidiesporer bildas av en sporbildande vävnad, som kallas gleba, denna finns inuti fruktkroppen och har oftast har en flerskiktad vägg som kallas peridium. Fruktkroppen är från början alltid mer eller mindre äggformig och underjordisk.
Inne i fruktkroppen finns håligheter där basidierna utvecklas. Sporerna skjuts inte aktivt i väg från basidierna och sprids först sedan fruktkroppen öppnats och den utväxta, färdiga fruktkroppen varierar, som sagt, i storlek, form och färg.

I gruppen buksvampar ingår följande svampar;

Stinksvampar som har en lång, ljus fot med en mösslik bildning, där den slemmiga, gröna, bruna spormassan bildas. Deras lukt är förfärlig.
Röksvampar som är vita till bruna och mer eller mindre runda samt öppnar sig upptill med en por eller sprickor. Svamparna ”ryker” sporer.
Jordstjärnor som är vita till bruna och har ett stjärnformigt uppsprickande yttre skikt. Se bilden.
Rottryfflar och hartryfflar som är brunaktiga och rundade, ibland underjordiska, samt uppsprickande.
Brödkorgssvampar som är vitaktiga till bruna och så småningom blir öppna och skålformiga med små brödliknande, linsformiga sporkapslar i ”skålen”.

Många tropiska arter av ovanstående buksvampar har vackra färger och former men gruppen buksvampar är annars släktskapsmässigt heterogen. Röksvampar och brödkorgssvampar är släkt med skivlingar, rottryfflar med soppar, jordstjärnor förs till ordningen ”Geastráles” där också de gula kantarellerna finns och stinksvamparna ingår i ordningen ”Phalláles” där bland annat fingersvampar, violgubbe, förr klubblik trumpetsvamp, pipklubbsvamp och stor klubbsvamp ingår. Dessa svampar har också olika ekologiska funktioner, de flesta är nedbrytare men till exempel rottryfflar är mykorrhizabildare.