Dopping till Skillingaryds dämme
En naturkrönika i 7 bilder om en mycket ovanlig vintergäst i våra trakter.
Text och foto, Dan Damberg, vinterlovet 2010.
Inlagt måndag 15 februari 2010 |
|
|
Det är något som inte stämmer, tycks den ena sångsvanen säga medan den andra försöker göra sig osynlig genom att sticka huvudet i sand…, förlåt vattnet. Skäggdoppingen tycks dock vara glad över att se sina avlägsna släktingar och styr målmedvetet emot dem för att hälsa. |
|
Som de goda grannar de är blir de strax bekanta och nykomlingen blir ”en i gänget”. Det är inte mycket, dock, som påminner om sommarens skäggdopping så här på vintern. |
|
Skäggdopping, ”Podiceps cristatus”, vilket ungefär betyder, ”fågeln med kam och de långt bak placerade fötterna”. |
|
I vinterdräkt kan det vara svårt att skilja skäggdoppingen från gråhakedoppingen men senare ger ett mörkare intryck med mörkare hals och näbb, man kan även ana en markering av gråhakens grå kinder. |
|
Den ljusa, skära näbben är typisk för skäggdoppingen, likaså den vita främre delen av halsen. Det vita ovan ögat och antydningar till hjässtofsar eller huvudplymer är också typiskt för skäggdoppingen. |
|
Namnet skäggdopping användes första gången år 1871 och ”Skägg-” syftar på artens karaktäristiska kindtofsar under sommaren. Arten har också kallats vitstrupig dopping, stordopping och silkesand. Silkesand kallades den för att den ofta ligger liksom på sidan i vattnet och visar den sidenvita undersidan.
Många trodde förr att denna utpräglade vattenfågel, som endast med största möda förmår att kravla sig upp i sitt våta bo, skulle ha det besvärligt att ta sig söderut på hösten. En del undrade till och med om den inte simmade större delen av vägen ner till Medelhavet.
Nu vet vi att den flyger hela vägen och att den dessutom är den snabbaste flygaren av simfåglarna. |
|
En gammal konservator sa en gång att av alla fåglar är skäggdoppingen den som är lättast att flå. ”Man kan sparka av skinnet, utan att det skadas!”
Skinnet är dock oerhört segt och hållbart och förr användes det till jaktväskor, muffar och hattar och man har handlat med doppingskinn precis som med pälsskinn, till exempel exporterades bortåt 100 000 skinn om året enbart från Omsk i Ryssland.
De flesta skäggdoppingarna lämnar oss i september och november och tillbringar vintrarna i västra och sydvästra Europa och Medelhavsländerna men några övervintrar också i södra Sverige som här vid Skillingaryds dämme. Välkommen hit! |