I naturen med Dan Damberg  www.skillingaryd.nu www.vaggeryd.nu Startsidan för natur

Mosippor
En naturkrönika i 4 bilder om tallmoarnas och lavmarkernas rosavita skönheter och rariteter.
Text och bild, Dan Damberg, Skillingaryd i maj 2010.
Inlagt tisdag 25 maj 2010
Återigen står mosippan på plats utmed Härån i dess vackra dalgång med meandrar och åkrökar i ett förunderligt naturskönt område i östra delen av Vaggeryds kommun. I år kunde vi räkna 27 blomstänglar i den lilla vackra sydostsluttningen där även backstarren och knippfrylet blommande allt medan skogssnäppan och enkelbeckasinen hördes nedåt ån.
Eftersom mosipporna, ”Pulsatilla vernalis”, blommar relativt tidigt på året då nattfrosten fortfarande plågar det växande har de en rejäl behåring som skydd. Mosippan kan korsa sig med såväl backsippan, ”Pulsatilla vulgaris”, som fältsippan, ”Pulsatilla pratensis”.
Mosippa är sällsynt och förekommer sparsamt upp till Jämtland. Den växer på sandiga marker, särskilt i öppen hedtallskog och på ljunghedar. Den första fynduppgiften publicerades av Rudbeck år 1666. Mosippan är Härjedalens landskapsblomma och artnamnet ”vernalis” kommer av latinets ”ver” för vår och syftar på blomningstiden. Det äldre svenska namnet gökskälla har även använts på backsippan.

”När Phoebus skön Flora besöker
vid gökrop från sunnan och väst
från tusen små altar det röker
till lundarnas kärleksfest.
I backen står gökskällan luden
och rör som till högtid sin kläpp,
och brudgummen bidar och bruden
med honung på längtande läpp.”

Ur Blommornas kärlek av Erik Axel Karlfeldt, Flora och Bellona, år 1918.

Den lilla backstarren, ”Carex ericetorum”, är ganska vanlig i södra Sverige, men förekommer ända upp i Norrbotten. Den växer på torr mager mark, som ljunghedar, skogsbryn och vägkanter. Den första fynduppgiften är från Uppsala och publicerades redan år 1790. Artnamnet ”ericetorum” kommer av latinets ”ericetum” för ljungmark och syftar på växtplatsen. Backstarren liknar vårstarren, ”Carex caryophyllea”, men backstarren har mörkare och trubbiga axfjäll med bred hinnkant medan vårstarren har spetsiga axfjäll med grön mittnerv och ingen hinnkant.