Skillingaryds skjutfält
Ur kompendiet Skillingaryds skjutfält och övningsplats
(osäkert vem som är författare men det kan vara Gunnar Linderstam)
(redigering har gjorts och främst när det gäller mellanrubrikler)
Den verksamhet som förlades till fältet var inte bara Smålands
artilleriregementes skjutningar, utan från 1903 flyttades subalternofficersskjutskolan
ifrån Marma vid Gävle till Skillingaryd. Denna utvecklades till artilleriskjutskolan
som kom att ligga kvar till 1949.
Det är klart, att i och med att skjutskolan förlades till Skillingaryd
kom den militära verksamheten där att bliva mycket intensiv. Eftersom
man sköt mycket, krävdes också en hel del mål- och säkerhetsanordningar.
Det var klart att fel begågna i riktning och uppsättning skulle få
katastrofala följder om granaterna hamnade i bebyggelse utanför fältet.
Därför var man rigorös med de säkerhetsanordningar som gjordes.
Man satte upp flaggstänger med flaggor i olika färg och av olika utseende,
som skulle visa varifrån och när skjutningar pågick, allt för
att varna civilbefolkningen, och gjorde fasta anordningar på de användbara
batteriplatserna för att riktning i sida och höjd skulle underlättas
och för att man inte skulle skjuta utanför medgivna skjutgränser.
Allt sådant var då en nödvändighet, men har i dag kommit
ur bruk. Spåren av de här gamla anordningarna finns emellertid kvar.
Flyget kom 1912
Det dröjde inte så länge förrän man upptäckte
att fältet inte var så stort som man hade tyckt från början.
Även om det var mycket mark efter dåtidens förhållanden
var säkerheten inte tillräckligt betryggande för att inte olyckor
skulle kunna inträffa. Nu hade också en annan komponent kommit in
i bilden. Flyget. Redan
1912 kom det första flygplanet till Skillingaryd och det var den legendariske
banbrytaren för det svenska flyget, Gösta von Porat, som landade där. Några
civila flygfält fanns inte på den tiden och därför användes
de militära övningsfälten för att starta och landa. Skillingaryd
är ju ganska platt och det fanns goda möjligheter att ta sig upp med
ett flygplan och även ta sig ner där.
Fältet kom under delar av detta sekel att spela en stor roll för flyget.
Det låg väl till, mitt emellan Malmö och Stockholm och flög
man mellan Malmö och Stockholm var det lämpligt att mellanlanda på
Skillingaryd både för tankning och för övernattning, så
fort gick ju inte flygplanen på den tiden. I samband med landningarna
och starterna, som ingalunda var riskfria, inträffade också en hel
del olyckor som satte sina spår i bygden.
Några gamla skjutfältsnamn
Ser man på namnen på Skillingaryds skjutfält kan man klart
urskilja två olika kategorier. Det ena är de gamla bebyggelsenamnen
typ Boglös eller Bohult, där stora byar en gång har legat, den
andra typen som förevigar en händelse eller en person, namn som har
tillkommit under den tid fältet har varit militärt övningsfält.
Det är lätt att blanda ihop många av dessa, men jag skall visa
på en del och berätta deras historia.
Mansbo och Skräddartorp
Torpen Mansbo och Skräddartorp är två torp som har använts
som målkulisser och många tror kanske att det är den ursprungliga
användningen, så är det inte. Skräddartorp, egentligen
Korsbo har namn efter skräddare Gustafsson som en gång bebodde det
innan Kronan inköpte marken, och Mansbo var boställe för gratialisten
Mans, en avdankad soldat, som i slutet av 1800-talet låg i vild fejd med
kommunen för att få medel att flytta till Amerika, liksom många
andra från trakten gjorde då. Dessa har alltså varit bebodda
torp. Bebott har dock inte Axelsro varit.
Axels ro
Det kan inte hjälpas att livet på skjutskolan då seklet var
ungt liksom militärlivet i Skillingaryd över huvud taget under 1900-talets
förra hälft, gav upphov till oförglömliga minnen av olika
slag. Så är fallet med Axelsro. Kaptenen Axelsson, som var målkapten
vid skjutskolan på 1910-talet, hade trött av dagens id eller gårdagens
mässafton insomnat ute i målterrängen. Sedan han hade efterspanats
och återfunnits djupt inslumrad döpte skämtsamma kamrater platsen
till Axelsro och byggde en kuliss däruppe.
Knäppens staket
Det relativt hårda mässlivet förr
var också den direkta orsaken till några andra kulisser till exempel
Knäppens staket och Macken. Knäppens staket låg ca 50 meter
norr om S 4 och en och annan multnad trästolpe finns ännu kvar i terrängen.
Kapten vid A 4 Kettner, kallad Knäppen hade en kväll av olika anledningar
blivit, som man säger, i befintligt skick. Han ville inte erkänna
detta för sig själv och för att bevisa motsatsen tog han en cykel
och vinglade iväg i riktning mot Spännberget. Färden slutade
vid hangaren och glada kamrater fann honom hängande på staketet,
sovande, med en hopknycklad cykel liggande nedanför. Målkaptenen,
som ansåg att denna händelse borde bevaras för framtiden, lät
redan samma natt bygga ett staket vid S 4 med en överhängande docka
i attila och nedanför liggande cykel, vilket när skjutningarna började
följande dag fanns till allmänt beskådande.
Macken
Ungefär likadant var det med Macken. Den byggdes av artilleriets reservofficers
och mätskola en natt 1942, mest för att skämta med målkaptenen
vilken på kvällen tagit väl mycket för sig av bordets håvor.
Påföljande dag när skjutningen började upptäckte skjutskolechefen
ett föremål i terrängen, som han inte sett förut, och gjorde
en förfrågan hos målkaptenen om vad det kunde vara för
något. Målkaptenen svarade att det fanns inget föremål
där ute på den platsen. Skjutskolechefen framhärdade emellertid
och målkapten ombads att i kikaren kontrollera förhållandet
men eftersom han fortfarande hade svårt att se klart blev svaret detsamma.
Inte förrän kursen med kurschefen i spetsen gick fram i målterrängen
blev det rätta förhållandet klart.
Hadorphs nesa
Ett namn som fortfarande är väl känt är Hadorphs nesa. Kaptenerna
Landegren och Hadorph, Landegren var målkapten och Hadorph elev vid skjutskolan,
var inte precis såta vänner. På 1930-talet medförde en
dålig skjuten serie på skjutskolan en fruktansvärd utskällning
av en beklagansvärd eldledare, och därav begagnade sig Landegren.
I egenskap av målkapten visste han vilka eldledare som skulle skjuta olika
serier och eftersom alla mål voro utmärkta med dockor eller figurer
ordnade han så att Hadorphs mål kom att ligga på ett särskilt
sätt. Målet låg på en liten kulle 200 meter nordväst
om kyrkan och här placerade Landegren figurerna på två meter
höga stänger. Hadorphs målbestämning blev osäker,
serien fiasko och utskällningen kom som på ett brev på posten.
Det påstås att att sämjan mellan Landegren och Hadorph inte
blev bättre av detta. Det är väl så. Landegren påstår
emellertid själv att han hade satt målen så bara för att
hjälpa Hadorph som han visste såg lite dåligt.