Skillingaryds skjutfält
Ur kompendiet ”Skillingaryds skjutfält och övningsplats”
(osäkert vem som är författare men det kan vara Gunnar Linderstam)
(redigering har gjorts och främst när det gäller mellanrubrikler)

Den verksamhet som förlades till fältet var inte bara Smålands artilleriregementes skjutningar, utan från 1903 flyttades subalternofficersskjutskolan ifrån Marma vid Gävle till Skillingaryd. Denna utvecklades till artilleriskjutskolan som kom att ligga kvar till 1949.

Det är klart, att i och med att skjutskolan förlades till Skillingaryd kom den militära verksamheten där att bliva mycket intensiv. Eftersom man sköt mycket, krävdes också en hel del mål- och säkerhetsanordningar. Det var klart att fel begågna i riktning och uppsättning skulle få katastrofala följder om granaterna hamnade i bebyggelse utanför fältet. Därför var man rigorös med de säkerhetsanordningar som gjordes. Man satte upp flaggstänger med flaggor i olika färg och av olika utseende, som skulle visa varifrån och när skjutningar pågick, allt för att varna civilbefolkningen, och gjorde fasta anordningar på de användbara batteriplatserna för att riktning i sida och höjd skulle underlättas och för att man inte skulle skjuta utanför medgivna skjutgränser. Allt sådant var då en nödvändighet, men har i dag kommit ur bruk. Spåren av de här gamla anordningarna finns emellertid kvar.

Flyget kom 1912
Det dröjde inte så länge förrän man upptäckte att fältet inte var så stort som man hade tyckt från början. Även om det var mycket mark efter dåtidens förhållanden var säkerheten inte tillräckligt betryggande för att inte olyckor skulle kunna inträffa. Nu hade också en annan komponent kommit in i bilden. Flyget. Redan
1912 kom det första flygplanet till Skillingaryd och det var den legendariske banbrytaren för det svenska flyget, Gösta von Porat, som landade där. Några civila flygfält fanns inte på den tiden och därför användes de militära övningsfälten för att starta och landa. Skillingaryd är ju ganska platt och det fanns goda möjligheter att ta sig upp med ett flygplan och även ta sig ner där. 
Fältet kom under delar av detta sekel att spela en stor roll för flyget. Det låg väl till, mitt emellan Malmö och Stockholm och flög man mellan Malmö och Stockholm var det lämpligt att mellanlanda på Skillingaryd både för tankning och för övernattning, så fort gick ju inte flygplanen på den tiden. I samband med landningarna och starterna, som ingalunda var riskfria, inträffade också en hel del olyckor som satte sina spår i bygden.

Några gamla skjutfältsnamn
Ser man på namnen på Skillingaryds skjutfält kan man klart urskilja två olika kategorier. Det ena är de gamla bebyggelsenamnen typ Boglös eller Bohult, där stora byar en gång har legat, den andra typen som förevigar en händelse eller en person, namn som har tillkommit under den tid fältet har varit militärt övningsfält. Det är lätt att blanda ihop många av dessa, men jag skall visa på en del och berätta deras historia.

Mansbo och Skräddartorp
Torpen Mansbo och Skräddartorp är två torp som har använts som målkulisser och många tror kanske att det är den ursprungliga användningen, så är det inte. Skräddartorp, egentligen Korsbo har namn efter skräddare Gustafsson som en gång bebodde det innan Kronan inköpte marken, och Mansbo var boställe för gratialisten Mans, en avdankad soldat, som i slutet av 1800-talet låg i vild fejd med kommunen för att få medel att flytta till Amerika, liksom många andra från trakten gjorde då. Dessa har alltså varit bebodda torp. Bebott har dock inte Axelsro varit.

Axels ro
Det kan inte hjälpas att livet på skjutskolan då seklet var ungt liksom militärlivet i Skillingaryd över huvud taget under 1900-talets förra hälft, gav upphov till oförglömliga minnen av olika slag. Så är fallet med Axelsro. Kaptenen Axelsson, som var målkapten vid skjutskolan på 1910-talet, hade trött av dagens id eller gårdagens mässafton insomnat ute i målterrängen. Sedan han hade efterspanats och återfunnits djupt inslumrad döpte skämtsamma kamrater platsen till Axelsro och byggde en kuliss däruppe.

Knäppens staket
Det relativt hårda mässlivet förr var också den direkta orsaken till några andra kulisser till exempel Knäppens staket och Macken. Knäppens staket låg ca 50 meter norr om S 4 och en och annan multnad trästolpe finns ännu kvar i terrängen. Kapten vid A 4 Kettner, kallad Knäppen hade en kväll av olika anledningar blivit, som man säger, i befintligt skick. Han ville inte erkänna detta för sig själv och för att bevisa motsatsen tog han en cykel och vinglade iväg i riktning mot Spännberget. Färden slutade vid hangaren och glada kamrater fann honom hängande på staketet, sovande, med en hopknycklad cykel liggande nedanför. Målkaptenen, som ansåg att denna händelse borde bevaras för framtiden, lät redan samma natt bygga ett staket vid S 4 med en överhängande docka i attila och nedanför liggande cykel, vilket när skjutningarna började följande dag fanns till allmänt beskådande.

Macken
Ungefär likadant var det med Macken. Den byggdes av artilleriets reservofficers och mätskola en natt 1942, mest för att skämta med målkaptenen vilken på kvällen tagit väl mycket för sig av bordets håvor. Påföljande dag när skjutningen började upptäckte skjutskolechefen ett föremål i terrängen, som han inte sett förut, och gjorde en förfrågan hos målkaptenen om vad det kunde vara för något. Målkaptenen svarade att det fanns inget föremål där ute på den platsen. Skjutskolechefen framhärdade emellertid och målkapten ombads att i kikaren kontrollera förhållandet men eftersom han fortfarande hade svårt att se klart blev svaret detsamma. Inte förrän kursen med kurschefen i spetsen gick fram i målterrängen blev det rätta förhållandet klart.

Hadorphs nesa
Ett namn som fortfarande är väl känt är Hadorphs nesa. Kaptenerna Landegren och Hadorph, Landegren var målkapten och Hadorph elev vid skjutskolan, var inte precis såta vänner. På 1930-talet medförde en dålig skjuten serie på skjutskolan en fruktansvärd utskällning av en beklagansvärd eldledare, och därav begagnade sig Landegren. I egenskap av målkapten visste han vilka eldledare som skulle skjuta olika serier och eftersom alla mål voro utmärkta med dockor eller figurer ordnade han så att Hadorphs mål kom att ligga på ett särskilt sätt. Målet låg på en liten kulle 200 meter nordväst om kyrkan och här placerade Landegren figurerna på två meter höga stänger. Hadorphs målbestämning blev osäker, serien fiasko och utskällningen kom som på ett brev på posten. Det påstås att att sämjan mellan Landegren och Hadorph inte blev bättre av detta. Det är väl så. Landegren påstår emellertid själv att han hade satt målen så bara för att hjälpa Hadorph som han visste såg lite dåligt.