Saknad och tacksamhet vid skilsmässan
”Vi betraktade skolan som hörande till oss”
Artilleriskjutskolan celebrerade avfärden värdigt
Artikel ur Värnamo Nyheter 21 september 1948
Bilder kommer eventuellt senare

De kom med våren och hälsades som denna med glädje av befolkningen. Till hösten drog de iväg och lämnade alltid tomrum efter sig. Denna höst blir tomrummet större. Skillingaryd lämnas för alltid av Artilleriskjutskolan och det är därför intet att förvåna sig över att leendena vid avslutningsfestligheterna i söndags bar något av vemod, rörelse, saknad. Sådana yttringar som endast förlusten av en verkligt god vän förmår framkalla.
Ty det framkom med all önskvärd tydlighet under högtidligheterna att en del av Skillingaryd skulle amputeras i och med skolans förflyttning till Villingsberg, en viktig beståndsdel av ett framåtgående samhälle skulle skiljas från, en anhörig lämna en fast svetsad familjekrets vars medlemmar under år av trivsam samvaro lärt sig uppskatta varandra.

Det föll sig på något sätt naturligt att himlen skulle vara grå denna söndag och regnet sympatiserade med sinnena inför avskedet. Intet kunde emellertid förmå skillingarydsbon att avstå från att räcka skjutskolan en hand till farväl och tack. Redan klockan nio på morgonen då högtidsdagen blåstes in av A 6 musikkår med dirigent Enoc Nilsson i täten blåstes också liv i municipalsamhället. Och en god stund före högmässan i kyrkan var snart sagt hela samhället på benen. Många för att få en plats i kyrkan och många för att få se en skymt av högtidligheternas förgrundsfigurer.

Den vackra avskedsgåvan
Efter en psalm trädde biskop Yngve Brilioth inför altaret i full ornat och mottog ur överste Karl Ångströms hand den utsökt vackra kalk som skjutskolan överbringade som ett bevis för sin stora tacksamhet till kyrkan och församlingen.
- Artilleriets skjutskola står i begrepp att lämna Skillingaryd yttrade skolchefen bl a, och vill därmed tacka Tofteryds församling genom att överbringa ett minne. Detta anser vi sker bäst genom att till kyrkan överlämna denna kalk. Kyrkoherde Ruben Bolmdahl överräckte därpå de tillhörande altarkärlen patén, oblatask och vinkanna från kyrkliga syföreningen varpå biskop Brilioth å Skillingaryds kyrkas vägnar tackade för gåvorna och nedkallade Guds välsignelse över dem att de måtte förmedla nådens vederkvickelse till hungrande och törstande själar. ”Vare de helgade åt Herren, till hans tjänst och dyrkan.”

På invigningen av altarkärlen följde skriftermål. Först sjöngs psalm 268 och sedan talade biskopen utgående från Gal. brev 5: 1 efter att ha förrättat altartjänst tillsammans med kontraktsprosten Hj. Melin.
”För att vi skola vara fria har Kristus frigjort oss. Stån därför fasta och låten icke något nytt träldomsok påläggas eder”, citerade biskopen. Detta skriftens ord ger oss en av texterna på denna dag, vars budskap sammanfattats i orden ”En kristen människas frihet”.

Missbrukad frihet
Det har sällan talats om friheten så mycket som nu. Men sällan har friheten så som nu missbrukats till täckmantel för ett hänsynslöst förtryck. Sällan har den enskilde så energiskt pockat på sin frihet att följa sin egen viljas lag, sina lustars bud.
Frihetsorden gälla om vårt svenska folk. Det har av sina fäder fått frihetens dyrbara gåva i arv. Gud give att den icke måtte bli oss fråntagen. Men orden syfta djupare: vårt folk har en gång fått lära sig vad frihet är, vari denna sanna frihet består som Kristus förvärvat åt oss - och som kan ägas endast i hans tjänst. Det ser stundom ut som om vårt folk står berett vända Kristus ryggen. Det skulle betyda, att de bortkastar sin dyraste arvklenod: den frihet som Kristus allena skänker. Måtte Gud bevara vårt svenska folk. Måtte han bevara dess själ.
Men då vi i dag samlats för att nattvardens heliga handling begå vår frälsares åminnelse, så må vi lyssna till vad detta ord har att säga till oss en och var. Du har fått det i den frihet som Kristus vunnit. Han har förvärvat och vunnit dig för att du skall vara hans egen, att tjäna honom i hans rike. Hur har du vårdat ditt arv? Hur har du tjänat din herre? Ser du icke hur fiendemakterna vilja locka dig bort från frihetens raka väg - in på syndens. Känner du icke hur de söka snärja dig med otaliga, fina, nästan osynliga band. Vill du vara en Kristen, vill du höra Herren till, så låt icke något nytt träldomsok påläggas dig. Sök dig städse på nytt närmare honom, din Herre, som allena kan bryta syndens boja - och skänka dig åter friheten att vara hans, att tjäna honom i hans rike. Låt oss i hans välsignade namn framträda till nådens tron.

Biskopen ledde därefter i bön varpå kören utförde en sång. Biskopen läste dagens högmässotext ur Episteln och sedan ännu en psalm sjungits lästes söndagens evangelium av kontraktsprosten Hj. Melin. Församlingen bekände sin tro, kören sjöng ånyo och psalmen 347: 2 tonade vackert i den högtidligt stämda lokalen. Prosten Hj. Melin höll sedan en mycket uppmärksammad predikan med utgång från söndagens text ur Johannes ev. 8:e kap.
- I dag går svenska folket till val, började han. För vad? ”För friheten” heter det. Samma dag, den 19:e september läses dessa ord i de svenska kyrkorna: ”Om sonen gör Eder fria så blir ni verkligen fria” Verklig frihet, vari består den? Om man söker utlyssna nutidsmänniskans mening blir man förbryllad. Varför denna förbistring när det gäller frihetens innebörd? En människa kan sitta i koncentrationsläger och vara fri. Vi skall låta Herren Kristus besvara frågan om vad frihet är.

Gemenskap med Gud - verklig frihet
Aldrig har denna jord trampats av någon som varit så fri som Herren Kristus. Vad kallade han då friheten? Jo, att vara och bliva det man är skapad, ämnad och bestämd till. I detta upplever man den sanna friheten. Vad är då människan skapad till? Vad är vårt livs mening och mål? Herren Jesus svarar: ”Den personliga livsgemenskapen med Gud ger verklig frihet.
Hur vinnes den friheten? Vill du vinna den verkliga friheten då skall du umgås med Guds ord på rätt sätt. Tag dem på allvar - det är en ofrånkomlig förutsättning. Du skall själv försöka göra dig fri. Du skall bara fortsätta att förbliva i Guds ord, ofta gå fram till Herrens heliga nattvard. Då skall den verkliga sanningen uppenbaras för dig i andens ljus. Du skall finna befrielsens ord.
Vad är det? Jo, Golgatas välsignade kors. Där har han friköpt all världens bundna själar. Där har han banat vägen till Guds gemenskap - till barnaskapet i fadershuset, kort sagt, till friheten, den verkliga friheten som är en frihet både för något och till något. Från att gå här och träla under syndens, dödens och djävulens diktatur som gentemot statsdiktatur är rena västanfläkten, till att tjäna den levande guden av hela vår varelse, ande, kropp och själ.
Den friheten väljer vi i Jesu namn.

Kontraktsprosten vädjade om ekonomiskt bistånd till den yttre läkarmissionen och meddelade, att de kyrkliga samfunden denna dag förenades i bön för FN:s möte i Paris, att detta möte måtte bli ett steg närmare verklig fred. Sedan sjöngs psalmerna 138: 2 och 332: 6 varpå den nya kalken togs i bruk vid nattvardsgång som förrättades av biskop Brilioth och kyrkoherde Sven Lindstam, Fryele. Biskopen förrättade altartjänst med biträde av kyrkoherde Lindstam sedan tre nattvardsbord dukats.
Efter psalmen 12: 3 talade kyrkoherde Ruben Bolmdahl.

- Sedan 1903 har artilleriets skjutskola varit förlagd till Skillingaryd, så det är intet att undra på att vi betraktar skolan som hörande till oss, sade han. Det har varit en glädje att få hälsa skolan välkommen på våren. När därför skolan nu lämnar oss för alltid känns det som att säga farväl till en god vän. Vi har under årens lopp mottagit många bevis på att känslan är ömsesidig och för alla bevis å samhörighetskänsla har vi glatt oss. Det käraste beviset på denna känsla har vi fått mottaga i dag.
Herr överste! Jag ber att få framföra Tofteryds församlings tack för gåvan. Var gång vi samlas här skall denna kalk påminna oss om dess givare. Den skall stå som ett dyrbart minne från skjutskolans tid här. Eder personligen, herr överste, ber jag också att få tacka liksom jag tackar för de gånger jag fått hålla korum på skolan och över huvud taget för er uppskattning av vår verksamhet.

Kyrkoherde Blomdahl vände sig också till all personal vid skjutskolan och tackade för ett alltid ridderligt uppträdande samt för gåvan. Samtidigt försäkrade han, att ”ni går med vår önskan om framgång och med vår välsignelse”. Han framförde även ett hjärtligt tack till den kyrkliga syföreningen och församlingens tack för att biskopen och landshövdingen velat komma och genom sin medverkan ge gudstjänsten en extra högtidlig glans. Likaså vände han sig till kontraktsprosten Hj. Melin och till några av skolans föregående chefer som närvar.

Anslående medaljhögtid
Länets hövding O. Ekblom delade därefter ut skjutskolans förtjänstmedalj till 38 personer - två var förhindrade närvara, nämligen hrr Bengt Johansson och G. Fransson. Varje medaljör saluterades med ett skott. Direktör N. G. Thulin uttryckte medaljörernas tack och yttrade bl a att skolans tillvaro i Skillingaryd upptagits som god tradition. Folkets känslor inför avskedet är inte blott saknadens utan även tacksamhetens. I medaljerna ser vi ett ytterst vackert bevis för den anda av gemenskap som alltid rått mellan samhället och skjutskolan, den trevnad och lyftning som detta resulterat i. Överste Ångström, mottag medaljörernas tack!

Sedan psalmen 491: 3 sjungits anträddes färden till officersmässen, vilket skedde i bilar som rullade fram till kyrktrappan. Vid det laget hade regnet börjat komma så smått, men det dystra vädret förmådde inte jaga bort stämningen inne i den trevliga mässen. Överste Ångström hälsade välkommen och skjutskolans chef 1939-1942, överste Philipson, anslog sammankomstens gemytliga ton när han steg fram och berättade anekdoter från sin tid på skjutskolan. Han formade sina och säkerligen mångtusenden andra militärers känslor i de två enkla men verkningsfulla orden ”Tack Skillingaryd”. Skillingaryds lottakårs ordförande, fru Olga Sjölin betygade lottakårens tacksamhet till skjutskolan genom att som klimax på ett alltid gott samarbete överbringa en gåva i form av en tavla, målad av Skillingarydskonstnären Einar Gustafsson och föreställande förläggningen. Överste Ångström var rörd och tackade lottakåren för det storslagna beviset på samhörighetskänsla.

Vid korum som sedan följde i förläggningens matsal officierade biskop Brilioth. Först verkställdes avlämningen från de olika kompanierna till major A. Bergman varpå denne lämnade av till överste Ångström. A 6 musikkår spelade varefter ordet lämnades åt biskopen som talade med utgång från Ps. 492: 5-7. ”Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden väl beprövad.” Ps. 46:1, 2.

Och så invaderades lägerhyddan. Det var verkligen upplyftande att studera dekoratörernas i dubbel bemärkelse målande skildring av militärlivet vid skjutskolan. Några vackra penseldrag hade ägnats avskedet från samhället och en karikatyrtecknare hade förevigat kända profiler vid skolan. Dessutom förekom försäljning av förfriskningar och A 6 musikkår spelade. Det verkliga avskedstagandet ägde emellertid rum vid kvällens soldatafton i Lägerhyddan då hela traktens folk mötte upp, därmed betygande samhörighetskänslan med skjutskolan och befästande de band som förenat samhället med skolan.
Och att de banden var starka gav söndagen många och säkra belägg för.