Kampen för skjutskolan var ortens
angelägenhet
Ur Värnamo Nyheter 8 november 1980
Något redigerad = inlagt mellanrubriker
Skillingaryd har, som alla vet, sedan sekler tillbaka varit förknippat
med militära begivenheter. Som den minnesgode säkert har läst
om, förknippas Skillingaryd med Karl Knutsson-Bonde, som drog samman sina
så kallade kärrekanoner på den klassiska slätten. Om den
militära verksamheten har skrivits mycket och uttömmande, varför
vi i detta sammanhang uteslutande skall uppehålla oss vid Artilleriskjutskolan.
Dess uppgång och fall i Skillingaryd, så att säga.
Sedan decennier tillbaka var ArtSS, som skolan kort och militäriskt betecknades,
förlagd till Skillingaryd. Själva skolan med expeditioner och mäss
låg öster om Lagan. Övningstruppen på den klassiska slätten.
Inistution
Artilleriskjutskolan blev en institution, varken mer eller mindre. Det lilla
municipalsamhället blommade upp varje år, när skolan med dess
värnpliktiga övningspersonal från hela landets samtliga artilleriregémenten
drogs samman.
Rent ekonomiskt betydde naturligtvis skolan mycket för samhället och
bygden. Affären fick ett välkomnande tillskott i kundväg och
många människor fick anställningar i skolans administration.
Därtill skall väl läggas att förhållandet mellan ortsbor
och gästande militärer var gott., för att inte säga smått
familjärt. Särskilt under krigsåren.
Uppvaktningar
Det väckte därför förstämning, när ryktena i slutet
av 30-talet började surra, förtäljande att skolan skulle flyttas.
Allmänheten reagerade och kommunalgubbarna lade sina kloka huvuden ihop.
Skolan måste räddas åt Skillingaryd. Det var man rörande
ense om, oavsett partifärg. Sammanträden hölls, protester avlämnades
och uppvaktningar hos höga vederbörande i Stockholm följde.
Men ingenting hjälpte. Skillingaryds skjutfält fyllde inte tidens
krav, menade experterna - läs militärerna. Det var för trångt.
Man kunde inte snurra kanonrören runt lavetterna.
Till Villingsberg
Efter många och långa utredningar kom slutligen beskedet. Skolan
skulle flyttas till Villingsberg, mellan Örebro och Karlskoga. En orörd
miljö, en ovanlig fauna och flora skulle skövlas. Var fanns alla miljövänner
på den tiden?
Det hela skulle kosta 55 miljoner kronor, sa man. En vådlig summa i den
tidens penningvärde. Att flyttningen kom att kosta betydligt många
fler miljoner, är en annan historia. I Villingsberg skulle man stanna för
evigt, sa experterna.
Bygg en särskild skjutbana i Skillingaryd för en si så där
en miljon kronor, så kan vi stanna kvar, sa kritiska högre militärer.
Flytt 1948
Men flyttning blev det förstås. 1948 skedde uppbrottet. Den fina
anläggningen i Villingsberg, som skulle bestå i evighet, togs i bruk.
Några år senare var Villingsberg utdömt och för stora
kostnader flyttades skolan till Fjälldalen, där den fortfarande ligger.
Hur länge?
När riksdagen skulle avgöra frågan blev det grönt ljus
i första kammaren men stopp i andra kammaren. Dåvarande försvarsministern,
Per Edvin Sköld gjorde kabinettsfråga av det hela och vid samröstning
med kamrarna, genomfördes flyttningsförslaget.
Smärtsamt
Avskedet från Skillingaryd blev smärtsamt för invånarna.
Men behärskat. Och det var nog det klokaste. Det visade sig nämligen
- enligt vad man berättat - att Skillingaryd aldrig någonsin haft
så mycket militärer från hela landet stationerade där,
som sedan ArtSS lämnat bygden.
Nu efteråt skall väl konstateras, att det i många avseenden
sörjdes över spilld mjölk. Den livaktiga köpingen
Skillingaryd, med sina underbara företagsamma invånare, har klarat
och kommer att klara sig utmärkt.
Om det så aldrig kommer en militär dit mer.
Sten Damberg