Kampen för skjutskolan var ortens angelägenhet
Ur Värnamo Nyheter 8 november 1980
Något redigerad = inlagt mellanrubriker

Skillingaryd har, som alla vet, sedan sekler tillbaka varit förknippat med militära begivenheter. Som den minnesgode säkert har läst om, förknippas Skillingaryd med Karl Knutsson-Bonde, som drog samman sina så kallade kärrekanoner på den klassiska slätten. Om den militära verksamheten har skrivits mycket och uttömmande, varför vi i detta sammanhang uteslutande skall uppehålla oss vid Artilleriskjutskolan. Dess uppgång och fall i Skillingaryd, så att säga.
Sedan decennier tillbaka var ArtSS, som skolan kort och militäriskt betecknades, förlagd till Skillingaryd. Själva skolan med expeditioner och mäss låg öster om Lagan. Övningstruppen på den klassiska slätten.

Inistution
Artilleriskjutskolan blev en institution, varken mer eller mindre. Det lilla municipalsamhället blommade upp varje år, när skolan med dess värnpliktiga övningspersonal från hela landets samtliga artilleriregémenten drogs samman.
Rent ekonomiskt betydde naturligtvis skolan mycket för samhället och bygden. Affären fick ett välkomnande tillskott i kundväg och många människor fick anställningar i skolans administration. Därtill skall väl läggas att förhållandet mellan ortsbor och gästande militärer var gott., för att inte säga smått familjärt. Särskilt under krigsåren.

Uppvaktningar
Det väckte därför förstämning, när ryktena i slutet av 30-talet började surra, förtäljande att skolan skulle flyttas. Allmänheten reagerade och kommunalgubbarna lade sina kloka huvuden ihop. Skolan måste räddas åt Skillingaryd. Det var man rörande ense om, oavsett partifärg. Sammanträden hölls, protester avlämnades och uppvaktningar hos höga vederbörande i Stockholm följde.
Men ingenting hjälpte. Skillingaryds skjutfält fyllde inte tidens krav, menade experterna - läs militärerna. Det var för trångt. Man kunde inte snurra kanonrören runt lavetterna.

Till Villingsberg
Efter många och långa utredningar kom slutligen beskedet. Skolan skulle flyttas till Villingsberg, mellan Örebro och Karlskoga. En orörd miljö, en ovanlig fauna och flora skulle skövlas. Var fanns alla miljövänner på den tiden?
Det hela skulle kosta 55 miljoner kronor, sa man. En vådlig summa i den tidens penningvärde. Att flyttningen kom att kosta betydligt många fler miljoner, är en annan historia. I Villingsberg skulle man stanna för evigt, sa experterna.
Bygg en särskild skjutbana i Skillingaryd för en si så där en miljon kronor, så kan vi stanna kvar, sa kritiska högre militärer.

Flytt 1948
Men flyttning blev det förstås. 1948 skedde uppbrottet. Den fina anläggningen i Villingsberg, som skulle bestå i evighet, togs i bruk. Några år senare var Villingsberg utdömt och för stora kostnader flyttades skolan till Fjälldalen, där den fortfarande ligger. Hur länge?
När riksdagen skulle avgöra frågan blev det grönt ljus i första kammaren men stopp i andra kammaren. Dåvarande försvarsministern, Per Edvin Sköld gjorde kabinettsfråga av det hela och vid samröstning med kamrarna, genomfördes flyttningsförslaget.

Smärtsamt
Avskedet från Skillingaryd blev smärtsamt för invånarna. Men behärskat. Och det var nog det klokaste. Det visade sig nämligen - enligt vad man berättat - att Skillingaryd aldrig någonsin haft så mycket militärer från hela landet stationerade där, som sedan ArtSS lämnat bygden.
Nu efteråt skall väl konstateras, att det i många avseenden sörjdes över ”spilld mjölk”. Den livaktiga köpingen Skillingaryd, med sina underbara företagsamma invånare, har klarat och kommer att klara sig utmärkt.
Om det så aldrig kommer en militär dit mer.

Sten Damberg